Ikväll föll Iza på husses lott igen. Jag och träsktrollet gick först en vända i skogen så att han fick rasa av sig, vilket han gjorde med den äran. Sen blev det ett lydnadspass på hemmaplan.
Som det kanske framgår av rubriken låg fokus på positionerna i linförigheten. Kopplet i vänster hand börjar fungera bra nu, men han kommer ändå lite för långt fram i halterna. Då började jag tänka efter vad jag gör med mina fötter/ben när jag stannar. Kontentan var; stanna först med höger ben och låt vänster fot ”komma ikapp”, så hamnar den lilla fyrfotingen bättre till. Låter ju som en baggis kanske, men det var det inte. Uppenbarligen brukar jag göra tvärs om? Om jag dessutom försöker låta bli att tvärnita utan dämpar tempot lite innan jag stannar så blir det ännu bättre. Om man sen kommer ihåg den taktiken på tävlingsplan, den dagen det är dags, är en helt annan historia.
För att få honom lite längre bak när jag går gjorde jag ett stort antal hyfsat vildsinta (och snabba) vänstersvängar och helt om åt vänster. Detta fick honom att dämpa tempot rejält. Så rejält att han släpade stundtals. Tror dock han kommer över det när han inser att mattes plötsliga anfall av vänstervridning var av övergående natur.
Lite platsliggning hann vi också med. Körde hela programmet med losskoppling och undanstoppning av kopplet vilket jag varit dålig på. Insåg i tisdags att när jag börjar fippla i fickorna för att stoppa undan kopplet reser han sig gärna för att se vad jag gör. Det skulle ju kunna vara en leksak på gång. Inte bra, så mer träning på just det momentet får vi ägna oss åt.
Ikväll har jag också insett att tennisboll nog ska kunna fungera som belöning, även på appellplan. Den är nämligen rolig. Men inte tillräckligt rolig för att man ska behöva springa 13,5 varv runt plan innan man börjar fundera på att lämna av den. Han springer och hämtar och apporterar glatt in den till sidan! Nu är jag ingen förespråkare av bollkastande – egentligen, men någon gång ibland kan det ju vara bra att ta till, så det var en positiv överraskning.
***********************
Det har kommit ett brev från Gino! Det är lite glest mellan dem, men ibland glimtar det till. 😀
Hej igen,
Husse tyckte det var dags igen. Att skicka ett brev. Han säger att det är en viktig dag när man fyller 4 månader.
Det låter allvarligt. Jag som hade tänkt fortsätta precis som jag har det nu. Med Runo, Hälge, Musse, mina andra kompisar och husses alla strumpor.
Jag har i varje fall blivit så stor att jag vill se på sporten i TV med husse. Det syns att jag gillar det, eller hur? Friidrotts-VM var en höjdare.
Men jag orkar inte hur mycket som helst. En tupplur sitter fint. Också en dag som denna.
Hälsningar från husse och matte
Puss och kram
Gino
vallterrier.com 
Vänstervriden matte – det låter bra det. 😉
Och på tal om vänstervriden – Gino ser på bild nummer 2 precis ut som jag tänker mig gubben i Nationalteaterns gamla saga ”Kåldolmar och kalsipper”! 😀
Tävling är ett gissel! Man kan inte vara utan att tävla, men man kan inte klara nerverna på dom:-( Fick PM till min o Challe första tävling idag, magen gjorde ett glädjeskutt, men nu några timmar senare börjar jag vackla…Jaja, debuten närmar sig:-)
Tack till dig och Ingrid för blommtips;-))
Agnetha; Kåldolmar och kalsipper? Nationalteatern har jag hört tala om men Kåldolmar… Och vänstervridningen var som sagt högst tillfällig, och fysisk. 😉
Asta; att du tackar Ingrid för blomtips förstår jag, men mig?!
Lotta, här kan du läsa om kultförklarade ”Kåldolmar och kalsipper”:
http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A5ldolmar_och_Kalsipper
Kanske bäst att tillägga: Sååååå vänstervriden är jag inte, bara lite lagom… 😉
Vill ha! Sista bilden där det ser ut som han ligger och fnissar i smyg är ju alldeles bedårande. Jag blir förälskad i lilla Gino. Vill ha! VILL HA!
Kandidta Dropp; du får väl inleda en MBL-förhandling med Lilla Besten. 😉
Lilla Besten går nog att övertala. Det är hussse som är den svåraste motparten.