Som jag konstaterat i samband med tidigare besök så är ju inte shopping det första man tänker på när man är i Norge. Men idag har jag shoppat. Pappersnäsdukar!

Närmare bestämt 180 stycken! Borde väl räcka till kvällen och morgondagen? Nu har jag bara ett problem; hur redovisar jag detta anfall av attackshopping i den flygande tullkontrollen på tåget i morgon…?

Hur som helst mår jag bättre idag. Igår kväll var det riktigt synd om mig, men jag genomled två avsnitt av House och ett avsnitt av Så ska det låta. Lagom avancerat när huvudet är fullt av ”ludd”. Dessutom läste jag det sista i boken av Majgull Axelsson. Sömnen blev oväntat god, trots allt, och nu har det vänt. Ipren, nässpray och pappersnäsdukar utgör fortfarande jordens salt, men det har som sagt vänt och idag har jag kunnat andas flera minuter i taget utan öppen mun! 😉

Ikväll blir det middag ute (dock inte inne i Oslo, utan fortfarande in the middle of nowhere – typ) och det blir förhoppningsvis trevligt. Dock har jag ett par timmar att fördriva innan det är dags så jag funderar på gårdagens avsnitt av Mästarnas mästare. Har insett att SVT Play är guld när man ska hotelldöden dö.

***

Shit; upptäckte just att SVT av ”upphovsrättsliga skäl” inte får visa programmet om man inte befinner sig i Sverige. Tja, då får jag väl titta på nå’t annat då…

Jag hoppas detta är kulmen, för idag hade jag behövt en så’n här!

Hur kul är det då att sitta tätt ”ihopslingrad”, i möte med folk man inte känner sådär rysligt väl? Febern gör sig dessutom påmind med jämna mellanrum så jag har redan petat i mig rekommenderad maxdos av Ipren och lär få ta en dos till innan jag lägger mig.

Och på tal om att lägga sig; jag skulle utan vidare kunna tvärsomna NU, men då lär jag vakna ca 03.00 i natt och hur kul är det på en skala… Det gäller alltså att jag håller mig vaken några timmar till.

Nu är jag ju inte särskilt allvarligt sjuk, egentligen. Men det känns alltid mycket värre när man inte är hemma, och förhoppningsvis är detta kulmen och jag är piggare i morgon. Då ”hotas” det dessutom med restaurangbesök på kvällen och det vore ju lite trevligt som motvikt mot picnic på hotellrummet.

Igår kväll klämde jag de två första avsnitten av Dr House, på DVD. Kändes helt OK, men har man tendenser till hypokondri ska man nog försöka hitta något annat att fördriva tiden med. För jösses vilka märkliga diagnoser de lyckades ställa bara på två avsnitt?! Sen roade jag mig även med SVT Play och ett avsnitt av Skavlan som jag missat helt och hållet tidigare. Upplägget för kvällen blir nog något liknande…

I morse hade även inbjudan till Kindslägret kommit i mailen och jag skickade tillbaks den tämligen omgående. Den instruktör jag hört ryktas om, och som jag bespetsat mig på, fanns inte med i urvalet men jag valde något annat som lät bra. Jag som nästan, men bara nästan, lovade mig själv att inte åka på lägret den här sommaren. Men de brukar ju inte ha några problem att fylla platserna så än så länge går det väl att ångra sig.

Tjahapp, då är jag framme på hotellet utanför Oslo igen, med betoning på ”utanför”. In the middle of nowhere är faktiskt en ännu bättre beskrivning. Börjar ju känna mig hemma här, eftersom det är tredje besöket. Dock var det betydligt mysigare förra gången när jag hade sällskap av Iza som ju visade sig vara den perfekta hotellhunden. När jag lämnade Göteborg med tåget idag, och snön vräkte ner, var jag dock glad att jag inte chansat på att ta bilen den här gången. Och här är det rejält mycket snö. De har visst inte haft så här mycket på … många år.

De tidigare gångerna har jag, trots bokning av enkelrum, fått dubbelrum. Den här gången har jag fått ett enkelrum – på gott och ont. Istället för de supersmala, stenhårda enkelsängarna som har funnits i dubbelrummen har jag nu fått en gigantisk säng på 160 cm som dessutom verkar förhållandevis skön, med hotellsängsmått mätt. Jag är ju milt uttryckt kräsen när det gäller sängar, eller rättare sagt är min rygg kräsen. Hur det verkligen blev kanske jag återkommer till i morgon.

Men för att inte riskera att jag skulle bli på alltför bra humör så har de ersatt det klassiska skrivbordet med en snedskuren smal bardisksskiva där inte ens laptopen får plats i sin helhet…? Och till bardisken hör naturligtvis en – barstol! Att sitta i säng eller fåtölj med datorn är inte min stil eftersom jag är sjukligt beroende av att ha en riktig mus.

Motionen den här resan lär väl begränsas till löpande i kilometerlång hotellkorridor när jag ska ut och röka. Förut har jag hamnat nära hiss/trappor, men inte nu…

Förkylningen håller sig ännu så länge hyfsat på mattan. Det värsta halsontet har släppt, febern hålls i schack med regelbundet intag av Ipren och skulle det behövas har jag både nässpray och hostmedicin i resväskan.

Nu ska vi se hur jag ska fördriva resten av kvällen? Jag har de fyra första avsnitten av Dr House, en annan DVD-film och SVT Play att välja på. Ja… norsk TV och lite annat finns väl också att tillgå om jag skulle vara sugen. Sen ska jag läsa slutet på boken som höll mig fången under tågresan; Is och vatten – vatten och is av Majgull Axelsson, en av mina favoritförfattare. Har ni inte läst Aprilhäxan så kan den varmt rekommenderas! Och den här är också riktigt, riktigt bra. Jag kan inte peka på exakt vad som gör böckerna så bra, men bra är dom. Basta!

Idag tröttnade jag på köksträningen och beslutade mig för att åtminstone försöka göra nå’t vettigt utomhus. Uppletande! För i skogen där ingen har gått kunde det väl inte vara halt?

Jo, det kunde det…

Stora partier med blankis där blötsnön ramlat ner från granarna. Hittade till sist ett smalt område som var hyfsat isfritt där jag vallade en korridor på ca fem meter och la ut tre föremål. Förutom ett litet extra race med det första föremålet så löste han det rätt snyggt med tanke på att det var ett tag sedan sist. Förvisso fick han sitta och titta på när jag vallade, men ändå…

Sen fortsatte vi till en rak grusväg (återvändsväg praktiskt taget utan trafik) där jag tänkte träna på den avslutande transporten på framåtsändandet. Trav ska det va’, och trav it is, åtminstone efter en stund. Nu ska jag bara få terriertrollet att fatta att det inte ska vara ökad trav, utan samlad… Wish me luck! Funderar faktiskt på om jag trots allt måste lära honom att skritta där, eftersom de flesta hundar har en tendens att dra upp tempot på tävling? När vi tragglat detta några gånger fram och tillbaks på vägen gick vi hem via skogen där vi körde några inkallningar med stå och ligg. Jag kan inte för mitt liv förstå att det ska behövas så lång bromssträcka på ”stanna” när han bromsar och lägger sig jättefint på ”ligg”?

Nu har jag varit och simmat med Iza för första gången på några veckor. Trist med de här långa avbrotten som blir hela tiden… Den här gången beror det ju på att jag först glömde en tid, och sen fick jag avboka två tider pga såret på rumpan som nu har läkt fint. Hoppas nu vi kan få hålla igång ett tag så det blir ordning och reda på projektet.

För övrigt har det börjat svida på ett … hm … intressant sätt i min hals. Det blir nog några sjuka dagar i Norge trots allt. *suck* Det som retar mig mest är att det nio gånger av tio är husse som blir sjuk först och smittar mig. Verkar som om jag är immun mot de flesta andra baciller, men inte mot hans? Men för att vara man och sjuk har han den här gången varit ovanligt frisk (!) och inte en enda gång proklamerat att han han är döende, så jag kan ju alltid hoppas att jag också får en lindrig variant av eländet.

Nu ska väskan packas med kläder, böcker, dvd, iPod, nässpray, hostmedicin och Ipren. Om jag förbereder mig ordenligt kanske det inte blir så farligt?

Och att korrekturläsare är ett utrotningshotat (eller helt enkelt avskaffat?) släkte kan man också konstatera.

I dagens Borås Tidning finns en liten artikel med anledning av premiären för filmen ”Män som hatar kvinnor”. I slutet av artikeln kan man läsa följande:

Den första boken heter ”Män som hatar kvinnor”. De följande böckerna heter ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”. Dessa tre böcker skrev han tre år i rad mellan 2005 och 2007.

Samtliga tre böcker gavs ut efter att Stieg Larsson avled i en hjärtattack 2004.

Tror inte detta med moln ska bli något dagligen återkommande event, men även idag dök det upp ett fenomen på himlen som gjorde att jag inte kunde hålla fingrarna i styr…

Förutom att fotografera himlen har jag ägnat mig åt nödvändigheter så som införskaffande av nödproviant inför norge-resan, vanlig nödproviant (=helgmat), hundpromenerande och tvätt. Dessutom har jag införskaffat födelsedagspresent till pappa som fyller år om exakt en månad. I år har jag lyckats riktigt bra och hittade den ultimata presenten, tror jag. 😉 Och dessutom en månad ”för tidigt” vilket troligen är rekord. Vad det är? Äh, det kan jag ju inte skriva här eftersom han läser flitigt. Återkommer möjligen i ämnet om en månad. 😉

Till Karlssons stora förtvivlan räckte dagens timmar till att slänga upp honom på trimbordet en vända. Insåg att det är två månader sedan sist, när han fick sig en omgång inför uppdraget som mon(s)terhund på My Dog. Trimningen var minst sagt välbehövlig även om jag tycker han är charmig när han är lite rufsig. Men nu började vi i en rasande takt närma oss den kritiska gränsen när charm konverterar till vanvård. Han är dock långt ifrån utställningstrimmad eftersom jag för tillfället lider av bacill-skräck. (?!)Husse är nämligen rejält förkyld och i ett fåfängt försök att slippa bli smittad hoppade jag över ben och tassar på terrier-trollet. Då behöver jag nämligen husses assistans och just nu undviker jag att vistas i närheten av husse så långt det går. Har ingen lust att bli liggande sjuk på ett norskt hotellrum nästa vecka…

Och så hade den lördagen gått?! Nu återstår i princip bara att slänga ihop en gourmet-middag. Som vanligt… 😉

Inte ofta jag skrattar så att tårarna rinner innan klockan slagit 09.00 men den här… 😀

Upptäckte alldeles nyss att det var ett väldig skumt ljus ute. Greppade kameran för att gå ut och ta några bilder, och exakt, precis, just DÅ började det hagla, och det gör det fortfarande. Och allt skiftar fortfarande i olika nyanser mellan rosa och orange…

Bilden är alltså inte manipulerad eller efterbehandlad på något vis. Så här såg det ut åt öster, och solen går som bekant ner i väster…

Dom är här nu! Våra ”husdjur” skatorna som bor i ett alldeles eget hus i den ena av våra två tallar. Jag har inte sett dom på länge men alldeles nyss satt de nedanför tallarna och (bildligen) kliade sig i sina huvuden; ska vi bygga om, bygga till eller bygga nytt?

I den ena tallen har de en tvåplansvilla med källare. I den andra tallen har de ett annex/gäststuga.

Ska bli spännande att se vad det blir. Har fullständig koll från datorn, och det brukar vara rätt fascinerande att se hur de kämpar med grenar och annan bråte. En sak är säker; kreativiteten, arbetslusten och kamplusten är det inget som helst fel på!

Jag ser det som ett vårtecken att bygget snart är på gång.

För övrigt känns det bra att det är fredag!

Det kanske någonstans i denna blogg, vid något tillfälle, har framgått att jag längtar efter våren, och framför allt efter att snön och isen ska försvinna? Nähä, inte det? Men så är det i alla fall.

Nu har jag gjort en insats för att hjälpa tillställningen på traven. Jag tog helt enkelt en spettspade och gick ut och bokstavligen hackade bort isen på den stenlagda gången som går från köksdörren/köksaltanen ut mot världen. Denna gång som jag använder många gånger varje dag och som varit belagd med ett massivt, och mycket halt, lager is. Nu är stora delar av den frilagd och problemet (isen) är uppskjutet ca 4 meter. Desperat? Kan jag väl aldrig tro?

Nu ska jag gå ner och tortera hundar igen. 🙂 Fick tips igår om den ultimata schäfertortyren.

1. Man lär schäfer att ligga blickstilla med godis på nosen och på tassarna.

2. Man släpper in galen, hungrig terrier för att äta upp godiset på schäferns nos och tassar.

Men nej, så utstuderat elak är inte ens jag. 😉

***

Edit, en stund senare; en koncentrerad schäfer och ett utdrag ur veckans läckra tulpanbukett.

Idag var det dags för det (förhoppningsvis) sista besöket på odontologen på Sahlgrenska. 09.45 skulle jag vara där. På morgonen började det snöa. Rejält! Frågan är om det inte var det mest intensiva snöfallet den här vintern, hittills…

Först trodde jag att det bara var uppe hos oss det snöade men fick indikationer på att det var lika illa väster om stan så jag gav mig iväg i god tid. Eftersom vissa inte klarar att köra fortare än 60-70 km/h bara för att det snöar, även om körbanan är hyfsat snöfri, så tog det sin lilla tid. Att ge sig ut i vänsterfilen, med 5-10 cm snömodd var inte att rekommendera utan det var bara att hålla sig i kön. Efter ett tag började jag ana att jag inte skulle hinna fram riktigt i tid utan möjligen bli ett par minuter sen, så jag ringde och förvarnade.

Strax efter släppte det. Snön övergick i regn och körbanan var blöt istället och det gick att blåsa på nästan som vanligt. Hoppet infann sig; jag kanske hinner?

Men. Nä. Det gjorde jag inte!

En bit före stadsgränsen var det tvärstopp. Varför lyckades jag aldrig reda ut men trafiken flöt på i den hisnande hastigheten av 10 km/h eller också stod den helt still, i ett antal kilometer. Nytt telefonsamtal…

Efter ca 20 minuter i denna trafikstockning, som jag fortfarande inte vet varför den över huvud taget var, släppte det igen och det flöt på i bra fart genom stan. Yes, ”bara” en kvart försenad…

Men. Nä. Det blev jag inte!

När jag kom fram fanns det nämligen inga parkeringsplatser att uppbringa. De två tidigare gångerna jag varit där har det funnit hur gott om platser som helst, men naturligtvis inte idag… Blev jag förvånad? Nej, inte särskilt.

Hur som helst kom jag fram ungefär 25 minuter för sent. Lite skämmigt, men inga sura miner. Tandläkaren berättade istället några egna rysarhistorier om bilresor och så var det bra med det. 🙂

Betalningen var väl dagens enda positiva inslag. Helt plötsligt gick det på 1.200:- mindre än det ursprungliga prisförslaget. Men eftersom jag ska till min ordinarie tandläkare för att byta ut den provisoriska fyllningen mot en permanent misstänker jag att resterande slantar fladdrar iväg där.

På hemvägen hade vädret slagit om och största problemet då var risken för vattenplaning. En gång var jag illa ute, men redde ut det och kom hem till sist…

Ja den där Murphy…

Så kanske det blir!

I rubriken ryms två härliga vårtecken.

Dagen tävling blir; vad är ôfsadrôp?

Alla med anknytning till Borås är automatiskt diskade, även om det finns infödingar som inte vet vad det betyder.  😉

Merparten av de plogade grusvägarna är nu isfria och man går på grus – halleluja… Och där man inte går på grus går man ”på” sina Icebug. Det finns en liten uppförsbacke på en skogsväg som mycket överraskande också är plogad. Där var det blankis och hundarna hade klara problem att ta sig upp, men inte deras matte. 🙂 Vår infart och vägen till brevlådan består också av blankis så just nu lämnar jag inte huset utan dessa fantastiska skodon. Ibland så undrar jag hur jag faktiskt har kunnat uppnå denna aktningsvärda ålder utan Icebug på fötterna under vintern? Uppenbarligen har det gått, och jag har bara varit gipsad en gång, pga av höger armbåge ur led. Jag kan ju säga så mycket som att det var en schäfer inblandad, och is.

Men som sagt; leriga tassar råkar jag uppskatta så här års, för det är ett tecken på att det faktiskt går åt rätt håll, och sen står det nog inte på förrän vi har det så här. 🙂

Och med rubriken syftar jag inte på den tortyr och de massiva svett-attacker landets alla nyhetswebbredaktörer och skvallerreportrar utsatts för idag. För svettiga lär dom ha varit, det är ett som är säkert. 😉 Och så skriver vi inte mer om det, för det finns det tillräckligt många andra som gör.

Nej, jag syftar på kvällens träningspass med fyrbeningarna. För Izas del började vi ett nytt tortyrmoment – sitta stilla med godis på nosen. Och det är inte lätt att lära gamla hundar sitta – still! Började med ligg still med hakan i backen och godis på nosen. Det gick hyfsat. Men när man sitter ökar ju antalet möjliga nosvinklar med ungefär 700%, upphöjt till 12, eller nå’t. Hon testade samtliga! Men vi tränar på. Vem vet, det kanske går till sist?

Karlsson fick öva på att backa bakåt, rakt framför mig, bort från godishanden. Ibland gick det bra och ibland slängde han sig handlöst ner i ett ligg med hakan i backen istället. 🙂 Fantastiskt snygga bakåtläggande iofs, men vid lite fel tidpunkt. Men han gjorde klara framsteg under passet så det finns hopp.

***

Dagens andra event, förutom det kungliga/kronprinsessliga är ju bokrean. Och då undrar jag; varför gör jag på detta viset?

Jag hade ju beställt mina rea-böcker. Paketet är på väg och bör landa i morgon eller på torsdag. Fine!

Men på vägen hem idag kunde jag inte hålla mig i skinnet utan skulle bara gå in på Coop och titta, trodde jag (nog inte på själv en gång). Och ut kommer jag med sju böcker!!! De där hyllorna i sovrummet, som bara ska innehålla olästa böcker och som inte skulle fyllas – de är nu fyllda… Och då har jag som sagt ett paket på väg också, med fem böcker eller nå’t. Vad är det med mig? Varför kan inte jag gå på biblioteket som alla andra???

Och skulle det vara några stavfel någonstans här ovanför så skyller jag på min skärm som fått ett tokspel. Förvisso har den 12 år på nacken men är det verkligen en ursäkt för att slockna var 15:e sekund för att sedan gå igång igen? Och man ska ju inte tro att jag slutar skriva bara för att skärmen slocknar? Nähähäädå…

En isig måndagkväll i februari kan man ju alltid ägna sig åt lite hundtortyr i köket. 🙂

Att ligga med hakan i backen och godis på tassarna måste vara en fulländad nära döden-upplevelse om man heter Iza. Det funkade väl inte klockrent alla gånger, men så pass att jag hann fota i alla fall.

För Karlssons del krävde jag inte hakan i backen och godis, det fick antingen bli det ena eller det andra. Han tyckte också att det var en minst sagt skakande upplevelse, men grejade det hela bättre än storasyster (=inga uppätna godisar utan tillstånd).

Sen avslutade vi med en gemensam hakan i backen-platsliggning utan tassgodis.

Inkallning med ställande med K hann jag också med. Har övergett lipizzanertekniken. Tänkte utnyttja vårt hala laminatgolv för att få in rätt stoppteknik och det verkar som om jag är på rätt spår. Skulle bara behöva en låååång korridor med halt golv så att han hinner få upp farten ordentligt. Någon som har en vårdcentral eller ett sjukhus att låna ut?

Tja… så roligt har vi det i väntan på våren.

***

Nu har jag sett en rolig utmaning på flera olika bloggar, men eftersom ingen skickar vidare snor jag den alldeles på eget bevåg. Alltid något att fylla ut bloggen med.

Regler: Det här är svårare än du tror!
– Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
– Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
– Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
– Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
Lycka till!

01. Vad heter du? Lotta
02. Ett ord på fyra bokstäver: Lera
03. Flicknamn: Lena
04. Pojknamn: Lars
05. Yrke: Läkare
06. Färg: Lila
07. Klädesplagg: Linne
08. Mat: Lax
09. Sak i badrummet: Lotion
10. Plats/stad: Limmared
11. En orsak att vara sen: Långsam bil?
12. Något man skriker: Lägg av!
13. Film: Love Story
14. Något man dricker: Loka
15. Band: Lars Winnerbäck (inget band, jag vet, men försök själva hitta något på L, inte ens Spotify lyckas med annat än kineser som ingen har hört talas om!)
16. Djur: Lemur
17. Gatunamn: Lidingövägen
18. Bil: Land Rover
19. Sång: Love Hurts
20. Aktivitet med mer än en deltagare: LAN (inget JAG ägnar mig åt direkt…)

Fritt fram att nappa för alla som behöver fylla ut sin blogg. 😉