Efter förra helgens uppflyttning kan vi nu med gott samvete återgå till att spåra i skogen. Det gjorde vi idag och sååå mycket roligare det är, även om risken för stukade tantfötter är betydligt högre än på fält. 😛

Det blev inget jättelångt spår, kanske 6-700 meter, men vi gick det utan spårläggaren i släptåg och frånsett första biten – där jag såg när spåret lades – hade jag ingen aning om var det gick, och det gick inte alls där jag trodde. Vi kom ändå runt med en pinne bort och den försvann troligen när vi fick två rejäla lintrasselstopp och Maro tappade fokus lite. Sånt måste vi träna mer på. Jag vet inte om han genade sen, det kändes nästan så, men vi ”ramlade” snart på spåret igen och fick med oss de två sista apporterna. Han börjar kännas riktigt säker, och lättläst, i skogen och det är underbart. Motivationen för apporterna har också blivit rejält mycket bättre och nu kastar han sig över dem. 🙂

Det jag måste klura på är starterna. Det kan uppstå viss förvirring precis i början så där måste vi bli bättre!

Duktig Maro spanar på tant Amaya som precis avslutat sitt spår på andra sidan vägen.

Karlsson fick köra uppletande. Slarvig matte glömde köra mini-upplet innan vi började så jag tror den lilla terrierhjärnan fick för sig att det var sök?! Benen gick iaf och när han inte hittade några människor och råkade snubbla på ett föremål klarnade det. Fyra föremål av fem fick han in, men det tog rätt lång tid. Han ledsnar inte i första taget utan ut i full fart gång efter gång trots att det tog så lång tid innan han fick napp. Något han inte glömt är sina fina ingångar. Varje föremål avlämnas snyggt vid sidan. ❤

Som jag skrev ovan var det tyvärr vissa problem med den fiiina turkosa spårlinan i skogen. Den körde fast runt träd och var svår att få loss. 😦 Tror den får jobba som dekoration i fortsättningen, om vi inte får för oss att börja med IPO-spår. Himla synd, inte bara pga färgen, eftersom den är riktigt skön att hålla i och med bra grepp även när den är blöt. När jag kom hem rotade jag fram Izas gamla lina och den får det nog bli i fortsättningen. Karlssons tunna, som jag har använt även till Maro, funkar inte längre när det börjar bli så bra drag i kelpien. Synd att turkos och orange inte matchar. 😛