Liten har blivit stor och gjort MH!

Igår var det alltså dags för den lilla chokladtomten att visa vad han gick för. Mentalbeskrivning var bokad för hela kullen på Kumla BK.

Vi åkte upp i fredags eftermiddag och sammanstrålade med hans fyra systrar på klubben. Snacka om tuppen i hönsgården. 🙂 Mysigast var ändå lilla Yra, även känd som den lilla lifterskan, dvs det var hon som åkte med oss till Borås för vidare leverans när det var valphämtningsdags. 🙂

Sen checkade vi in på vårt B&B, Hästen & Hunden, som visade sig ligga perfekt i förhållande till bl a brukshundklubben. Ett mysigt ställe som varmt kan rekommenderas. Det var t o m förberett med vattenskål till Maro. 🙂

På kvällen blev det pizza hemma hos Fia/Vickulas tillsammans med uppfödare Camilla och ytterligare tre (eller fyra, beroende på hur man räknar) mattar.

Igår, den stora dagen, hade vi startnummer sist. Strålande sol och varmt men tack och lov bra parkeringar i skuggan. Det var för övrigt ett mycket välordnat MH med en ”snabb” bana (första gången jag upplevt att tidsplaneringen hållit hela vägen!) och duktiga funktionärer. Charmigast var nog testledaren som relativt obehindrat växlade mellan flytande finska (för de finska mattarna), engelska (t ex när det krävdes för att kommunicera med matte och spöke samtidigt) och svorska (dvs norska och svenska blandat, med finsk brytning). Allt fungerade utmärkt och det är inte illa att kunna erbjuda både finsktalande  TL och beskrivare när det finns finska deltagare. 🙂

Naturligtvis har man sina tankar om hur hunden ska bete sig på MH och naturligtvis tror man nästan aldrig rätt. Trots att jag varit testledare i många år och sett många hundar så blir det ändå aldrig riktigt som man tror när det gäller de egna hundarna.

Det visade sig finnas mer innanför den där bruna pälsen än vad jag trodde. 🙂

Han lät sig hanteras, han följde med TL på ”promenad” och han lekte ganska bra. Han gillar även att springa omkring och ”stila” med det han kommit över *host*. Hade lekföremålet varit av den gamla sorten hade nog leken med TL varit bättre men de här bitstockarna från Biltema är väl i ärlighetens namn inte det allra roligaste om kelpien själv får välja.

På lilla jakten frågade han om lov innan han noga kollade konstruktionen och så småningom tog sig fram till trasan. När det var gjort behövde man inte göra det en gång till. 😉

På aktiviteten traskade han omkring, kissade, käkade lite gräs etc. Ingen hysterisk aktivitet iaf.

Han tog sig fram till den pratande avståndsleks-figgen (efter att ha frågat om lov och funderat en stund) och lekte med henne tills hon släppte och blev passiv. Sen körde han sitt eget race.

Hans undanmanövrar på dumpe och skrammel blev inte alls så långa som jag trott och han avreagerade fint och snabbare än jag förväntat mig.

På dumpe och spöken blev han rejält förbannad men flydde inte (vilket jag hade väntat mig) även om han backade undan. När han insåg att det fanns människor under spökdräkterna blev han både lättad och glad.

Den avslutande leken var ungefär som i början och skotten brydde han sig inte om och hamnade således på en 1:a.   🙂

Den som orkar och vill kan se film på valfria moment nedan. 🙂

Moment 1, kontakt
Moment 2, lek
Moment 3, förföljande
Moment 4, aktivitetsnivå (skippar film eftersom det tar evigheters evigheter att ladda upp och jag ändå inte tror att någon orkar titta på den i tre minuter…)
Moment 5, avståndslek
Moment 6, överraskning (dumpe), ”promenaden”
Moment 7, ljudkänslighet, ”promenaden”
Moment 8, spöken
Moment 9 och 10, lek och skott

Sammanfattning; han blir rädd och därmed arg när någon skrämmer honom men han litar på mig när jag säger att det är ok och släpper sen det som hänt. Ibland behöver han lite betänketid och frågar om lov. Inget negativt i det enligt mig, och han gillar att hålla handen. (Kolla dumpe och skrammel… :D)

Protokollet finns här.

Så här trött och långtungad är man efter ett genomfört MH i värmen. 🙂

Vi fick även till en gruppbild med alla valparna innan vi skingrades åt olika väderstreck. Vi skippade dock idén med ”sitt i grupp”. Det fick bli med vidhängande förare, eller inte alls. 😉

Fr v Yarra, Perri, Fara, Frank, Yra, Maro och Viira.

På vägen hem stannade vi till i Karlsborg. Det kändes som om vi båda kunde behöva ett fotbad efter en varm och lite jobbig dag. 😉 Vi kan väl enkelt uttryck säga att matte fotbadade mer än kelpien men till sist fick han i ett par tassar i alla fall. Simskola blir nog nästa projekt i ”väx upp-skolan”. Det finns tydligen ett par hugade simlärarinnor i flat coated retriever-format som t o m har lyckats lära en fransk bulldog att simma! 😀