Semestern, del 2 … och lite annat

(Nu är det inte bara långt mellan inläggen, nu har den kronologiska ordningen också havererat. Dessutom skrevs merparten av detta förra veckan  men har inte kompletterats med bilder förrän nu…)

Det förra inlägget avslutades ju med något av en cliffhanger men nu vet vi hur det gick…

Jodå, jag var åtskilligt mer mörbultad morgonen efter vurpan i trappan. En rejäl blåtira var pricken över i. Nej, det blir inga bilder på den, även om de finns.

Jag ska redan nu meddela att ni som ev. redan nu har planer för vecka 29 nästa år gör klokt i att planera om. Det blir nämligen ingen vecka 29 2016, och inte 2017, och inte… Förra året skaffade jag mig ju en rejäl brännskada på vaden under den veckan och i år, som sagt… Det är möjligt att även vecka 32 kommer ställas in men mer om det senare.

Nåja, dagen efter vurpan lyckades optikern trolla ihop glasögonen (ja, de måste ha trollat!) och med några timmars försening kom jag kom iväg på lägret i alla fall. Ont krut förgås inte så lätt, eller hur det nu var. 😛

Lägerveckan var i stort sett perfekt! Jag hade iofs inte väntat mig något annat med världens bästa instruktör; Geir B Larsen. Det var mitt tredje läger för honom. Det första var 2006 med Iza och det andra 2007 med Karlsson. Maken till engagerad instruktör tror jag inte finns?! På alla mina läger har jag bara träffat på en som varit i närheten och han finns tyvärr inte med oss längre…

Både Maro och jag har fått en hel del att fundera på. Pga av oförutsedda händelser (mer om det senare) har vi inte fått så många tillfällen att praktisera våra nya kunskaper men nu är vi nog snart på banan igen. 🙂

Vädret under veckan var i stort sett perfekt för hundträning. Vi hade bara en riktigt regnig dag men vi överlevde den också. Annars var det 16-17° och växlande molnighet (som det så vackert heter). OK, någon liten skur då och då men det kunde vi leva med.

Första riktiga träningsdagen lyckades jag med bravaden att ramla, igen. När man är stel och har ont blir man ju ännu mer osmidig än vanligt och det är inte optimalt när man ska traska omkring i skogen. Dag två var det dags igen och då var jag rätt sugen på att strunta i alltihop och åka hem men jag lyckades samla ihop mig efter ett smärre sammanbrott. Sen stod jag faktiskt på benen resten av veckan!

Som sagt; en toppenvecka med många skratt i en riktigt trevlig grupp. Det hela kröntes med att vårt uppträdande på avslutningsmiddagen vann. Geir som Farbror Frej (från Galenskaparna), anpassat till veckans bravader, var liksom oslagbart. 😀

Finkameran? Nej, den blev inte rastad på hela veckan. Enbart ajFån-bilder blev det…

150826K

Vi hade en söt fripassagerare under veckan, lilla WiFi, och Maro blev kär.
Dock tveksamt om det var besvarat. 🙂

150826JDen regniga dagen fick min bil tjänstgöra som whiteboard, typ… 🙂

150826IMaro var lycklig när han fick springa i skogen med WiFi.

150826HNorska spårpinnar.

Nåväl, lägerbubblan sprack och det var dags att åka hem igen.

Det blev några dagar hemma (med lite hundträning) innan det bar iväg på nästa utflykt. Det börjar bli något av en tradition att vi avslutar semestern med några dagar i Olofsbo utanför Falkenberg. Passade mig jättebra också med tanke på kursen jag anmält mig och Maro till. 😉 Sista kvällen i Olofsbo kom Karlssons uppfödare, Karin & Tommie, för en mellanlandning. Det var länge sen vi träffades så det var himla roligt.

150826G

 

På spaning…

150826DMycket märklig hund sa Maro när han kollade in Cirkus Maximums kameler.

150826E 150826FGlass fanns i Falkenberg också.

150826CEtt spår hann vi med i skogarna utanför Slöinge.

Semestern avslutades på bästa sätt; med två dagars lydnadskurs hos Jenny Wibäck. Två riktigt givande dagar i en trevlig grupp.

Träningsbilder, foto: Daniel Eidenskog

150826M 150826N 150826O 150826P 150826Q
150826B
Att hångla upp fröken ingår tydligen i konceptet när vi är på lydnadskurs. 🙂

Vi var supertaggade att träna vidare när vi kom hem, men det är ganska sällan (verkar det som) det blir som man har tänkt sig…

Sen blev det vecka 32 och vardagen knackade på.

Jag hann jobba två dagar innan det var dags för nästa vurpa. När jag tog ut Maro ur bilen på klubben lyckades jag trampa snett samtidigt som han gjorde ett rejält ryck. Då var det dags igen. Stukad fot (mindre problem) och en rejäl bristning i bröstmusklen och/eller några kraschade revben? Efter några dagar var det så illa att jag var tvungen att ringa hem husse från jobbet eftersom jag inte ens vågade ta ut hundarna själv – så ont gjorde det. Jag kunde inte andas. Ännu mindre hosta, nysa, skratta…  eller sova. Det fick bli ett besök på vårdcentralen för utskrift av något starkare i pillerväg. Läkaren konstaterade (precis som jag anade) att oavsett om det var revben eller muskler så gick det inte att göra något åt. Bara att vänta, och det har jag gjort. Nu, två veckor senare börjar det kännas ok igen och inatt sov jag ordentligt för första gången.

Innan vurpan hann vi dock träna. Vid det tillfället påbörjade vi rutan, med target. Jag tror inte han förstår riktigt vad han håller på med men han älskar sin target (en liten kakelplatta) så han sprang gladeligen till den från 20-25 meter efter några få skick från kortare avstånd. Känns iaf som en lovande start.

 

Jag har även hunnit röntga höfter och armbågar på Maro. Eller, nåja… det var väl inte jag som röntgade direkt men jag körde honom dit (och hem) samt assisterade. Och …. utförde någon sorts målvaktsräddning när han fem minuter efter att han fått uppvakningssprutan hoppade från stillastående upp på receptionsdisken och hamnade mitt på tangentbordet!!! (Möjligen inte ett optimalt upplägg för min skadade kropp?) Ingen förstod hur det gick till men det finns flera vittnen. Det är ju inte direkt vad man är förberedd på med en hund som just varit drogad. Så här såg han ut fem minuter efter panterhoppet – ett riktigt fyllo!

150826A

 

Resultatet? B på höfterna och 0 på armbågarna.

Att träna hund har jag inte ens vågat tänka på, inte ens gå promenader har funkat. Mina rastningar har bestått av att stoppa något i munnen på dem (boll, whatever…) och sen stå och titta på när de sprungit sig trötta, en i taget, men nu vågar jag nog börja fundera både å promenader och träning. 🙂

Detta är alltså anledningen till att jag funderar på att avskaffa även vecka 32 men än så länge kör jag på teorin att en gång är ingen gång… Två gånger är däremot en gånggång så därför ingen vecka 29 nästa år. 😉

Förra veckan var det dags för tjänsteresa till Norge, och nu sitter jag på ett norskt hotellrum igen, med anledning av jobbet. Den här gången inne i Oslo, på ett rum som är ca 35° varmt (med fönster som går att öppna ungefär 3 cm) och med spårvagnar och fyllon som dundrar förbi utanför. Helt plötsligt känns ”tråkhotellet” jag brukar bo på som rena rama lyxen… Nåja, två nätter kanske jag klarar.

Jag och Karlsson har även hunnit med att showa på Hundens Dag i lördags. Han körde bland annat sina paradnummer IPO-apporten och vittringsapportering där ett barn i publiken fått skriva sitt namn på pinnen. Han löste båda delarna fint, liksom sina övriga uppgifter. Viss förvirring uppstod ibland men med tanke på att tiken i uppvisningsgänget var i höglöp var det kanske inte så konstigt. Filmen nedan är dock inte från själva uppvisningen utan från en av repetitionerna.

 

När jag kommer hem från den här norgetrippen är det bara att, i princip på studs, åka till Kumla för MH (och det är alltså gjort och avhandlades i förra inlägget. Ingen ordning på någonting numera, som sagt).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s