Experiment!

Igår var det dags för årets andra och sista klubbmästerskap, och årets första (och sista) brukstävling för vår del. Det är ju lite av ett socialt event (eller experiment). Det brukar vara en trevlig dag bland trevliga klubbkompisar. Något hopp om att bärga klubbmästartiteln hade jag inte, om inte de andra deltagarna skulle göra bort sig fullständigt, eller utebli. 😉

I lördags kväll vräkte regnet ner och det blåste nog mer stormvindar än när det var klass 2-varning för ett par veckor sedan. Peppen för tävling var väl cirka … minimal. När vi klev upp igår morse regnade det fortfarande men som genom ett mirakel slutade det regna ganska exakt när vi lämnade gårdsplanen?!

På KM kör alla appellspår. Resten körs enligt den klass man är i (minus skott på platsen) så det var alltså högre som gällde för vår del. Frånsett lägret i somras har vi inte tränat brukslydnadsmomenten med någon ordning alls i år. Framåtsändande t ex har vi definitivt inte kört sen lägret. Men när det är inofficiellt kan man ju unna sig att testa lite och den här gången bestod testen av att kolla hur han gick utan att han tränat, åtminstone inte på det vi skulle tävla i.

Vi kan väl säga som så att … det gick inte så bra. Men ändå ganska bra. Det beror på hur man ser det liksom. Att få ihop 160 lydnadspoäng med 1,5 nolla (krypet gav 5 från ena domaren och 0 från andra) när uppflyttningsgränsen ligger på 196 känns ju ändå rätt hyfsat när man inte har tränat flera av momenten på nästan fyra månader. Med träning kunde vi säkert ha skrapat ihop några poäng till men käpphästarna satt där de skulle. Eller snarare – där de brukar.

Spåret löste han ganska bra. Full pott på pinnarna men ett par andra tveksamheter, och en akut sattköttbulleihalsen-attack på andra sträckan (vilket ju inte domarna kunde veta, de såg bara en förvirrad och delvis stillastående hund), gjorde att betyget hamnade på 8,5.

Uppletandet gick i en för oss ny ruta, i en kohage, med ett hus i. Jag kallar det för jordkällare men Karlsson kallar det för hus och HUS brukar vi minsann inte ha i uppletanderutan, så det så! Dessutom bestod rutan i stort sett av en stor grop. Också en ny variant, men ganska intressant. Min lilla hund har ju en tendens att gärna springa samma väg ut som lönade sig sist. Här gav han sig dessutom hän åt gravitationskraften vilket innebar att oavsett hur jag flyttade mig på baslinjen och hur jag skickade så hamnade han längst nere i gropen på nästan varje skick. Han tog sig i och för sig upp på andra sidan och hittade två föremål men i övrigt hade han lite för mycket bestyr med att kolla av ”huset” och att … kissa. 🙄 Han hade dock bra drag under galoscherna både in och ut så det kan man i alla fall inte klaga på.

Lydnaden började med ett miserabelt fritt följ. Jag skulle bra gärna vilja veta vad som händer i hans hjärna så fort det är tävling? På inkallning med ställande såg jag att han stod upp när jag vände mig om men från 50 meters håll var det var svårt att avgöra om han flyttat sig. Det hade han, t o m över den magiska 3-metersgränsen. Synd det, för själva inkallningen, och framför allt ställandet, var snyggare än på länge. Jag kan inte påminna mig om att han någonsin har rest sig upp på tävling och än mindre flyttat sig? Det finns tydligen en första gång för allt? Man skulle ju kunna skylla på att det var kallt och blött på marken men det tror jag inte riktigt på eftersom han sedan låg plats i fem minuter. Förvisso skakade han som ett mycket fruset asplöv när jag kom tillbaka men han låg.

Resten av lydnaden var väl inte heller någon särskilt strålande uppvisning och det hela slutade med en 5:e placering, av sex möjliga. Men vi hade i alla fall en trevlig dag och regnet kom inte tillbaks förrän precis när vi lämnade parkeringen för att åka hem.

Några bilder från spektaklet finns inte men när jag kom hem idag låg det lite ny flärdfull, utrustning i brevlådan.

Handgjort och specialbeställt från England, www.made2measure-leatherworks.com. Finns även på Facebook. Knappt två veckor tog det från det att betalningen var genomförd tills det låg i brevlådan. Helt ok. 🙂 Nu ska jag bara komma på när vi ska använda snygg-halsbandet också? Vi är ju inte ute på kopplade finpromenader så himla ofta och när han springer lös i skogen använder jag gärna något som åtminstone delvis är av reflexmaterial. Nåja, han ska ju vara mon(s)terhund på My Dog i januari så då får han väl stila lite, om inte förr. 🙂