Igår lyckades vi äntligen hitta en väg igenom skogen som jag sneglat på ett tag. Vi har varit inne och vänt några gånger men alltid fått vända. Nu antog vi utmaningen från andra hållet istället och då gick vi bara lite vilse. 🙂
Det är den enda gammelskogen som är värd en omväg numera, allt annat är ju jämnat med marken. Inser dock att jag nog inte ska förälska mig allt för mycket i den här skogsplätten heller eftersom den troligen är nästa på tur. När jag hittar något nytt mysigt skogsparti brukar det bara ta ett år eller så innan skogsmaskinerna är på plats. 😦
Nåja, vi får glädja oss så länge det varar och den utgör onekligen ett mysigt alternativ (bilden till vänster) till den f d mysiga skogsstigen som numera ser ut som på bilden till höger. (iPhone-bilder, ursäktelse för kvalitén…)
Annars ser ju det mesta av omkringliggande skogar numera ut som något av de två alternativen nedan…
Offpist-promenader, som på den övre vänstra bilden, gör ju bara gott för fysiken hos både matte och hund. De två nedre varianterna utgör däremot en stor brytabenen-risk för åtminstone den tvåbenta i promenadsällskapet.
F ö är det mycket skallmarkeringar, och träning på att hålla avstånd till figgarna, på promenaderna. Hoppas det inte kommer någon när jag har vält omkull i skogen och Karlsson står två meter ifrån och vrålskäller… 🙂
vallterrier.com 