Old news, bad news & good news

Har ingen direkt plan för hur jag ska få ihop det här blogginlägget – på fem minuter. Det är ungefär så mycket tid jag kan avsätta om jag ska hinna med övriga fritids- (läs: hushållsrelaterade) och ideella projekt. Sammanfattning av den sista dryga veckan får det bli i alla fall, för mitt eget minnes skull om inte annat.

Old News

Förra söndagen tränade vi sök. Ganska tuff ruta och varmt, men vi har varit med om värre både jag och den lilla terriern. Han jobbade på bra och klarade även sin första (praktiskt taget) heldolda figge. I en liten grotta, med kompostgaller och pressenning framför öppningen. Först kom det ett lite förvånat ”gläfs” men sen skallade han på nästan lika duktigt som vanligt. 🙂

Mot slutet kändes han lite avslagen i leken med figuranterna, men so what … det var varmt och kuperat?

När vi kom hem gick han och la sig. Inget konstigt det heller men när han efter några timmar fortfarande var jätteslö började klumpen i magen växa och det gjorde den fort. Termometer fram och – 39,5?! Hans normaltemp ligger på ca 38. Det blev telefonkonferens med Blå Stjärnan i Göteborg och iltransport. Åtminstone så fort husse vågade ila med bilen. Karlsson fick ligga i baksätet där jag satt för att jag skulle ha koll på honom. Inte för att jag vet vad jag skulle ha gjort, mer än bett husse köra fortare, men ändå.

När vi landade i Gbg verkade han aningen piggare, men nytt ställe, nya dofter etc… svårt att avgöra vad som var hönan och ägget. Först fick vi träffa en sköterska i väntrummet som förhörde sig om läget, kollade lite ytligt och tog tempen. 38,1?! Från ena timmen till den andra? Han verkade på det stora hela rätt ok då men vi var ändå på plats och väntetiden verkade inte bli alltför lång så jag bestämde att vi skulle gå vidare med undersökning av veterinär. Veteßrinären kom, pratade i rappar-fart och klämde igenom hela det lilla djuret grundligt utan att hitta något speciellt. Vi tog även prover på borrelia och anaplasma som jag inte fått svar på än. Sen åkte vi hem. Fortfarande trött hund men åtminstone feberfri.

På måndagen var han precis som vanligt och har sedan varit störtpigg hela veckan, nästan piggare än vanligt. Hoppas verkligen han fortsätter på det spåret. Jag skulle bra gärna vilja veta vad som hände men det verkar inte troligt att vi får det. Att det skulle vara borrelia eller anaplasma (erlichia) känns inte troligt eftersom han mig veterligen inte har haft en fästing i hela sitt liv. Men som sagt, provsvaren borde komma senast i morgon.

Bad News

I lördags var det dags för årets sista officiella lydnadstävling och det kunde vi lika gärna ha avstått, med facit i hand.

Det började bra med 10 på sitt i grupp och det var ju ett fall framåt jämfört med de senaste tävlingarna. På platsliggningen fick vi 9,5 (nosade) och jag tackade ödmjukast för att domaren missade mina extra kommandon för att få honom att lägga sig…

Sen fick vi vänta en stund (startnr 3) men när det var dags för vårt fria följ rasade allt. Han var ljusår från förra tävlingen och det var helt enkelt jättekass. Det förvånade mig att vi ens fick poäng men 5,5 var det tydligen värt?

Sen var det dags för hans lilla paradnummer (10 på förra tävlingen med samma domare); sättande under marsch. Där blev det en nolla eftersom han inte satte sig på första kommandot utan det krävdes två. Suck… Å andra sidan var det nästan ingen av hundarna i trean som satte sig. Vi undrade onekligen varför?

Inkallning med ställande. 0 (som i noll). Ingen av kompisarna i publiken förstod varför men jag antar att det var längden på ställandet?

Då bröt vi!

Jag har aldrig brutit en lydnadstävling förut, och trodde väl inte att jag skulle göra det, men nu var det dags. Jag var ur fas och form och humör, framför allt efter det usla fria följet, och kände inte att något skulle kunna bli bättre när vi hade våra svåra moment kvar, där det brukar låsa sig i den lilla terrierhjärnan. Det hade inte gjort mig på bättre humör och inte på något sätt förbättrat utsikterna inför nästa tävling – om det blir någon.

Det är inte helt omöjligt att inkallningen på bilden nedan (foto: Daniel Grönbek, med min kamera) var det sista Karlsson gjorde på en officiell lydnadsplan. Vi får väl se vilka beslut som mognar fram under vintern men just nu är jag rätt less. Trodde verkligen att vi skulle få till ett förstapris i år men istället har det bara gått sämre och sämre för varje tävling utom förra som var en liten uppryckning även om det var långt från förstapriset… 😦

130916A

Good News

Igår var det dags för sökträning igen. Vi fick sällskap av A och Gino som hälsade på under helgen.

Ganska tuff bana den här gången också, men betydligt svalare och lite regn till och från. Han skötte sig rätt bra den lilla så man får väl glädja sig åt det och möjligen känna en stilla förhoppning om start i lägre klass till våren.

Den ena figgen var han lite *host* närgången på men inte alls på den andra? Det är ju liksom inte riktigt meningen att man ska stå på figuranten och skälla, även om vederbörande har camouflagenät över sig… Det får vi jobba vidare på och det planerar vi att göra till helgen när det blir skåneturné med hundträning i olika former (bl a sök) och massor av trevligt umgänge, hela helgen. Längtar verkligen!

A och Gino var som sagt här hela helgen och åkte hem i morse. Jättetrevligt har det varit.

Igår när vi kom hem från söket ägnade vi en stund åt att bära pelargoner, in till vinterförvaringen. Vi tog i första hand de jag är extra rädd om och tur var väl det, även om det svider att flytta in dem när de blommar för fullt. Eftersom hösten klampade in med dunder och brak idag har några av de kvarvarande ägnat sig åt att göra frivolter i kastvindarna…

Då var det äntligen slut på den här överslagshandlingen*. Hade onekligen haft användning av elva dagar i veckan just nu så blogga var väl egentligen inte det som stod högst upp på listan.

*En överslagshandling är inom etologin ett beteende som bryter fram när en individ befinner sig i konflikt mellan att utföra två eller flera handlingar.

2 reaktioner på ”Old news, bad news & good news

  1. Men oj! Hoppas Karlsson fortfarande är feberfri. Rackarns obehagligt när de plötsligt blir sjuka och man inte begriper varför?

    … och det där med tävling, jag förstår din frustration. Vår sista tävling (för många år sedan) bröt jag också, varför bygga upp ännu mer frustration och besvikelse som bara skulle gå ut över en själv (och hunden)?

  2. Jodå, han är feberfri och störtpigg. Fick svar på blodproverna igår och ingen borrelia/anaplasma så långt ögat når. Skönt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s