Igår var det dags för ett reparationspass med den lilla hunden. Jag gasade på honom rejält, tjoade, tjimmade och det var helt enkelt High Chaparall de luxe. Han hade skitkul, jag hade skitkul, men… det blev kanske aningen för mycket av det goda? Helt plötsligt hade jag nio kilo hund som inte förstod de mest basala kommandon. ”Sitt kvar”, ”ligg kvar” och sånt som vi inte ens har diskuterat på de sista fem åren var plötsligt helt okända begrepp. Oavsett vad jag sa så hade jag en glad terrier travande vid min sida?! ”Ser du matte, jag är här, jag är med, jag är PÅ!”

Nu pratar vi alltså om hunden som ALDRIG har tjuvstartat på t ex en inkallning på tävling? Inte på något annat moment heller för den delen vad jag kan minnas. Åtminstone inte i modern tid.

Tjohej, typ. 🙂

Passet avslutades följaktligen med några minuters stadgeövningar.

I morgon är det tävling. Det kan gå precis hur som helst. Förhoppningsvis har vi i alla fall lärt oss något på det här experimentet när det är över?

Ligga här och ligga? Det är ju skittråkigt ju…