Trött, trattlös tant…

…som idag är något piggare. Eller faktiskt mycket piggare.

Sederingen igår kväll, i samband med stygntagningen, tog hårt på tanten och det tog ett tag innan hon vaknade till igen. Jag jollrade, pillade, pratade, pep… Tog till allt jag kunde komma på men hon sussade vidare. En kort stund funderade jag på att be dem hämta en random, gärna talför, katt och sätta framför näsan på henne men nej … kändes som en effektiv metod men kanske inte så trevlig för katten? 😉

Till sist tog jag till det tunga artilleriet och ropade ”Karlsson” med bästa inkallningsrösten (fast på lite lägre volym) och då… då vaknade hon till, tittade sig förvirrat omkring och undrade vad hon missat?  Konkurrens kan göra underverk. 🙂

Hon var f ö broderad med mycket välgjorda korsstygn och det var riktigt trixigt att få loss dem men till sist gick det vägen.

På bilden ser hon faktiskt odrägligt pigg ut jämfört med det tillstånd hon befann sig i större delen av kvällen igår. Idag är hon dock sitt vanliga jag som det verkar. Inte bryr hon sig om ögat heller. Den (mycket) unga (norska) veterinären (som gav mig associationer till Birk i Ronja Rövardotter) trodde att hon kanske skulle vara irriterad och behöva tratten ett par dagar till men så verkar inte vara fallet.

När hon sussade passade vi även på att kolla i munnen där de trasiga tänderna suttit och vid en av de f d tänderna såg det inte helt bra ut. Nu blir det antibiotika i sju dagar och dessutom ska hon ”gurgla” med antibakteriell lösning en gång om dagen. Wish me luck! 🙂

Nu kan vi alltså ägna oss åt att hålla tummarna för att hålet efter tanden rättar till sig. Om ni inte har något annat för er alltså.