I fyra år har jag fantiserat om det där blogginlägget som jag nu vet att jag aldrig kommer få skriva (åtminstone inte när det gäller spårhundsgruppen). Det där blogginlägget som skulle haft ungefär den här rubriken, dock utan det röda krysset.
Idag har vi gjort vår sista (officiella) spårtävling, och precis som igår så gick det … inte alls. Något mer motiverad och engagerad hund idag men vad hjälpte det när det uppstod diverse missförstånd och vi kom ur fas med varandra, med spåret, med tjurarna i hagen och … det mesta. En pinne fick vi med oss, troligen via en bit bakspår, och sen improviserade han.
Jag grät när jag gick tillbaks till bilen, jag grät en skvätt när jag kom till klubben och tårarna rinner nu. Hur dum har jag varit som trott att jag skulle kunna baxa den lilla hunden till elitklass? Och vad skulle vi gjort i elit, om vi nu kommit dit? Dum långt bortom anständighetens gräns har jag varit, känns det som nu.
Vissa säger att de beundrar mig, som orkat hålla på så länge. Just nu känns det onekligen mest korkat… Sen är ju onekligen allt relativt. Jämför med andra borderterrier så har jag ju en jätteduktig hund. Det finns en som är uppflyttad i elit, men i övrigt finns det inte så många som är bruksmeriterade öht. Jämför man med andra hundar av mer klassiska bruksraser så, tja… då är vi inte mycket att hänga i julgranen. Och det är ju just dem jag jämför mig/oss med eftersom det är sådana som finns i min närhet och som vi ser på tävlingarna.
I fyra år har vi hållit på, utan att komma någonstans. 2008 blev vi uppflyttade ur appellen på våren (i första försöket) och på hösten fixade vi uppflyttningen ur lägre (på första försöket). Vi har faktiskt varit så här *måttar 8 mm mellan tummen och pekfingret* nära uppflyttningen till elit en gång, på Marks BK 2009.
Lite (mestadels deprimerande) statistik, för min egen skull:
Vi har gjort totalt 31 (som i trettioen!) starter i högre klass!
Då ska man veta att vi haft en oväntad tur med lottningarna. Inte alltid men (för?) ofta har vi fått en ordinarie plats eller legat som första reserv. Vi har kommit med på långt mer än jag kalkylerat med, på gott och ont. Och vårsäsongen 2009 kunde vi ha skippat eftersom lydnaden inte alls var klar. Förra säsongen sket sig väl till viss del pga misstänkta noskvalster under tidiga vårsäsonen och en tonsillit på hösten.
Men 31 starter i högre utan uppflyttning kanske kan kvalificera för en plats i Guinness rekordbok?
Nio gånger har vi har kommit runt spåret och därmed blivit godkända.
Några gånger har vi kommit runt spåret med nästan alla pinnar men med ett par minuter för lång tid. Och rätt många gånger har vi helt enkelt bara brutit för att vi inte kommit runt alls, eller missat slutet.
Två gånger, så vitt jag minns, har vi haft full pott på spåret, dvs 10 på upptag och 10 på spåret (alla pinnar) och då dessutom med rätt god marginal på tiden. Båda dessa var i våras så då kändes det rätt hoppfullt en liten stund.
Fyra gånger har vi haft uppflyttningspoäng på specialen (spår+uppletande)
Men … då har vi gjort en kass lydnad som inte räckt till.
Sju gånger har vi haft uppflyttningspoäng på lydnaden.
En del av dessa gånger har lydnaden gått först och sen har vi inte kommit runt spåret och alltså inte genomfört hela tävlingen. Oftast har vi dock börjat med spåret och har vi inte kommit runt där har vi inte fått göra någon lydnad. Tyvärr har ju inte dessa lyckade lydnadspoäng sammanfallit med de gånger vi haft uppflyttningspoäng på specialen.
Vår bästa tävling…
…gjorde vi nog redan våren 2009, i Mark. Hade vi t ex haft en pinne till i spåret (vi ”tappade” två) och 0,5 p till på spårupptag eller uppletande så hade det varit klart. Lydnaden där var vår bästa någonsin, med 237 poäng. 196 räcker för uppflyttning om man har en bra special (spår+uppletande).
Ekonomi
Jag har lagt 6.100:- på anmälningsavgifter! Och då räknar jag bara de tävlingar jag kommit med på, och tackat ja till. Det finns ju några tävlingar där jag kommit med men varit tvungen att tacka nej för att jag kommit med på något annat samma dag och då återbetalas inga pengar. För ev. icke bruksidioter så ja; man dubbelanmäler ganska ofta eftersom det finns fler tävlande än platser på tävling och man förutsätter att man ska bli bortlottad. Hög skyll dig-faktor på det i och för sig. Dessutom är det några klubbar som slarvat med återbetalningen vid bortlottning och där jag aldrig fått tillbaka några pengar trots påstötning och sen inte orkat bråka vidare.
Körjournal
Jag har kört uppåt 400 mil för att starta alla dessa tävlingar.
Besökta klubbar
Vi har tävlat i Borås, Ulricehamn, Elfsborg, Kind, Herrljunga, Mark, Jönköping, Linköping, Mullsjö, Karlsborg, Nässjö, Varberg, Gislaved, Forserum och Lerum. Nåja, man har i alla fall fått se sig om en del…
Just nu känns det bara bittert och ledsamt och jag vet inte ens hur jag ska kunna ladda om för lydnadstävling nästa helg? Det kanske går, efter en natts sömn eller två.
Dagens enda bilder kommer från samlingsplatsen vid sjön i Tranemo. Då när jag fortfarande hade en liten, liten gnutta hopp om att faktiskt få avsluta karriären med en genomförd tävling, även om den bara varit ”godkänd”, men inte ens det fixade vi. 😦
Jag vet inte riktigt vad som skulle förmå mig att ändra mig från det här ”avslutet”. Jag tror faktiskt inte jag orkar ta fler besvikelser nu. Åtminstone inte i den här jäkla skitklassen. Jag är ju långt ifrån ensam om att fastna där, men det är ändå föga tröst. Iza kom till ”godkänd högre”, och det var exakt så långt Karlsson kom också. Iza fick iofs bara två försök men med de problem vi hade med både lydnaden och uppletandet kändes det helt meningslöst att fortsätta. Det är uppenbarligen inte meningen att jag ska få starta i elitklass?
Avslutningsvis en videosnutt med passande låttitel. Jag tror jag ska spela den för Karlsson några gånger så får vi se om jag får något svar. Med sina rötter i Malmö borde han ju förstå danska?
vallterrier.com 
Lagen om allts jävlighet säger väl att du nästa gång får en sjujävla tävlingshund och sen blir bortlottad på varenda tävling istället… 😉
Nä vet du vad? Jag är helt och fullständigt säker på att du kommer starta eliten! Kanske inte med världens bästa Karlsson, men kanske med Bertil? (jo så kommer din nästa hund, en malle, heta enligt en dröm jag hade häromsistens) 🙂
Stor kram på dig och glöm inte att vara stolt över allt ni faktiskt redan lyckats med!!! Ni är inte bara ganska ensamma BT mer era resultat utan i hela rasgrupp 3!!
Tack Sandra, men en malle som heter Bertil?! Över min döda kropp… 😉
Jodå, så blir det sörru! En riktigt ljus och ganska stor en. 🙂
Fast jag håller ju tummarna för en aussie dårå. 😉
VILL. INTE. HA. EN. STOR. LJUS. MALLE. SOM. HETER. BERTIL! 😉
En liten, mörk som heter … Lasse (?) kunde kanske funka, men jag tror nog jag hoppar det ändå.
Pg, vad trist för er. 😦
Men du har själv skrivit det viktigaste: en liten terrier kan inte jämföra sig med de stora elef… f’låt bruksraserna och tyvärr är ju tävlingarna anpassade efter dem.
Ni har kämpat väl!! Jag hade gett upp för längesedan om jag varit du. Och dessutom, Karlsson är en av de högst bruksmertierade i rasen NÅGONSIN. Sug på den karamellen, så ska du se att den bittra eftersmaken försvinner.
Heder åt er! Nu får det bli söket istället, väl?
Kram till både dig och träsktrollet! ❤
Tack Agnetha, men det har funnits någon/några i elit i både sök och spår så vi är inte så unika.
Bädda ner den nuvarande besvikelsen över spåret och kör stenhårt på lydnaden under hösten!! Det finns en hel del bra lydnadstävlingar i januari och februari där vi skulle kunna tävla elit ihop du&Karlsson och jag&Dejta! 😉
Innan vi startar i elitlydnad ska vi kanske ha minst ett förstapris i klass III? Jag har hört att det är bra? Karlsson låter meddela att han inte tävlar under vintern. I kalla ridhus fryser man nämligen ihjäl under platsliggningen. Och om vi skulle få ett förstapris i III:an så tror jag vi satsar på ett LP III först och främst. Tror ärligt talat inte att vi har något att göra i elitklass. Han är för gammal för att träna om/träna rätt de saker som hänger med och inte funkar helt bra idag och få upp dem till elitklass-standard, tyvärr.
Dejta har inget 1:a pris i III:an heller, men jag räknar kallt med att både Dejta och Karlsson har det till 2013! Dessutom så är Karlsson inte lastgammal så det ska väl funka att trimma honom till lite elitlydnad. 😀
Kul att någon tror på honom/oss. 😉 Nej, inte lastgammal, men fyller snart sju. Det kanske går att träna om honom, men frågan är om jag är rätt person att göra det. Jag tvivlar? Vi får se vad Lillemor Edström har att tillföra på helgkursen om två veckor?
Allting har ett slut, hoppas du haft kul under vägen och hittar fortsatta ”kuligheter”.
Jo, visst har allt ett slut. Jag önskar bara att det varit lite bättre…
Det önskar jag också att det hade varit.
Som det så vackert heter, det är resan som är målet. När sorgen lagt sig så kommer nog även du kunna se tillbaka på den fantastiska prestationen du gjort. Tänk att du tävlat med en Volvo V70 på racingbanorna där alla andra kör Porsche och Ferrari, då är det en fantastisk prestation att komma så långt som du gjort!
Hälsningar från en som ”bara” kom till Agility/Hoppklass 2 samt 1 start i Lydnadsklass 1 och urkassa poäng men som är glad ändå.
Tack Linda. Ska fundera på det där med V70 och Porsche…
Hua….förstår din besvikelse men som du skriver: det är inte så illa pinkat att bli godkänd högre hund. Samtidigt känner jag igen känslan att hunden inte räcker till riktigt. Hade samma feeling med Ginzo som visserligen var elithund men som aldrig nådde upp till de riktigt bra poängen. Bryt ihop ett tag & sen funderar du på framtiden……byta gren eller så skaffar du en till hund! Tröstkramen på dig iaf!
Vad tråkigt att höra att du är så ledsen, Lotta. Men ibland kan man inte hindra känslor av besvikelse, ledsamhet och frustration att välla fram när saker inte blivit som man hoppats och tänkt sig. Man har ju sina drömmar och mål och det är tufft när man inte kan förverkliga dem. Men jag hoppas att du snart får lite distans till de här tävlingarna och kan se vad alla vi andra ser; att du är en otroligt skicklig hundtränare och att du har en riktigt fin tävlingskamrat i Karlsson. Du är faktiskt något av en idol för mig, har jag berättat det? 🙂
Det ÄR ju så att tävlingarna är anpassade till de klassiska brukshundsraserna i första hand. Det gör att en ras som border terrier får svårare att ta sig fram. Och de högre klasserna är ju riktigt, riktigt kniviga även för en brukshund – så jag hoppas du förstår att det är en riktigt imponerande bedrift att ta sig så långt som ni har gjort? Och även om det nu blir som du säger, att ni inte tävlar mer spår, så kan du inte sticka under stol med att ni redan tagit er väldigt långt. Du och Karlsson har imponerat på och inspirerat många – inte minst mig.
Gråt så mycket du behöver, men sedan sträcker du på ryggen och inser hur grymma ni är, du och din Karlsson!
Kunde inte sagt det bättre själv!
Karlsson är ändå världens bästa BT-Karlsson (och han har en himla bra matte också)… Jag vet inte hur många högre-tävlingar jag gjorde med Simba men jag var inte ens i närheten av det antalet, jag gav upp låångt tidigare! Tävlingar är inte allt… (men jag förstår att det känns bittert)
Vet inte riktigt vad jag ska säga – men än att jag förstår din besvikelse. Men ändå har du världens sötaste Karlsson. Kram på er!
Hörrö, Lotta!
Du är hård mot dig själv nu. Och alldeles orättvist. Ni har ju varit suveräna, superduktiga, föredömen – glöm inte det! Fokusera på allt det roliga och att ni taget er så långt som ni faktiskt har. Ni är jättejätteduktiga och det har väldigt lite med poäng och pris och placeringar och uppflytt att göra.
Jo, man blir besviken, jag vet. Men inte är det så eländigt som du tycker just nu, tvärt om.
Och så: tänk vad du lärt dig! För de där hundarna som inte går som som om de var förprogrammerade tvingar oss att vara kreativa, kluriga, genomtänkta. Just det har Karlsson lärt dig och det kommer du att kunna använda på kommande hundar.
Så, Lotta, var stolt, var glad, var nöjd – det har du all anledning i världen att vara!
Tack för de fina orden Bitte. Jag kommer väl över det här också, med tiden.
Han e ju ändå världens bästa Karlsson !!
Förstår att du är besviken men som många andra skrivit så hoppas jag att du snart kan fokusera på allt bra ni har gjort !!!
Tråkigt att ni ger upp, men samtidigt förstår jag hur det känns. Harvade runt tre säsonger med Whiskey i nybörjarklass och trodde aldrig det skulle gå att få ett förstapris, men tillslut satt den.
Kram
Tråkigt att du ger upp, jag hade verkligen hoppats på att få läsa det där inlägget. Men jag säger som alla andra: ni är jätteduktiga och har tagit er längre än de flesta borderterrier (och många brukshundar också, för den delen, så det så). Själv tog jag mig bara ur appellen, och med nuvarande hund har jag inte ens kommit igång. All beundran, och lycka till när ni kommer igen i en annan gren. Ni har säkert flera bra tävlingsår kvar, sju år är ju ingenting för en BT!
Du har rätt Helena, det finns ju många ”riktiga” brukshundar som inte ens kommer så här långt, men i söndags (och till viss del fortfarande) kändes det så himla tungt. Karlsson är ju pigg och fräsch och förblir väl förhoppningsvis det länge till så vi får väl se var vi hamnar.
Åh, jag förstår känslan!! Gråt nu och res dig sen!
Ni är och har varit jätte duktiga! Jag och Ozzy kommer alltid att hejja på er!
Tack Eva. 🙂
Vad tråkigt att läsa det här inlägget. Vi håller verkligen på er. Ni är så duktiga, så synd bara att alla moment inte vill funka samtidigt. Det där känner man verkligen igen och det är så ledsamt.
Ni kanske får tillbaka lusten och känslan i söket? Det hoppas vi på.