Avslut & summering

I fyra år har jag fantiserat om det där blogginlägget som jag nu vet att jag aldrig kommer få skriva (åtminstone inte när det gäller spårhundsgruppen). Det där blogginlägget som skulle haft ungefär den här rubriken, dock utan det röda krysset.

Idag har vi gjort vår sista (officiella) spårtävling, och precis som igår så gick det … inte alls. Något mer motiverad och engagerad hund idag men vad hjälpte det när det uppstod diverse missförstånd och vi kom ur fas med varandra, med spåret, med tjurarna i hagen och … det mesta. En pinne fick vi med oss, troligen via en bit bakspår, och sen improviserade han.

Jag grät när jag gick tillbaks till bilen, jag grät en skvätt när jag kom till klubben och tårarna rinner nu. Hur dum har jag varit som trott att jag skulle kunna baxa den lilla hunden till elitklass? Och vad skulle vi gjort i elit, om vi nu kommit dit? Dum långt bortom anständighetens gräns har jag varit, känns det som nu.

Vissa säger att de beundrar mig, som orkat hålla på så länge. Just nu känns det onekligen mest korkat… Sen är ju onekligen allt relativt. Jämför med andra borderterrier så har jag ju en jätteduktig hund. Det finns en som är uppflyttad i elit, men i övrigt finns det inte så många som är bruksmeriterade öht. Jämför man med andra hundar av mer klassiska bruksraser så, tja… då är vi inte mycket att hänga i julgranen. Och det är ju just dem jag jämför mig/oss med eftersom det är sådana som finns i min närhet och som vi ser på tävlingarna.

I fyra år har vi hållit på, utan att komma någonstans. 2008 blev vi uppflyttade ur appellen på våren (i första försöket) och på hösten fixade vi uppflyttningen ur lägre (på första försöket). Vi har faktiskt varit så här *måttar 8 mm mellan tummen och pekfingret* nära uppflyttningen till elit en gång, på Marks BK 2009.

Lite (mestadels deprimerande) statistik, för min egen skull:

Vi har gjort totalt 31 (som i trettioen!) starter i högre klass!
Då ska man veta att vi haft en oväntad tur med lottningarna. Inte alltid men (för?) ofta har vi fått en ordinarie plats eller legat som första reserv. Vi har kommit med på långt mer än jag kalkylerat med, på gott och ont. Och vårsäsongen 2009 kunde vi ha skippat eftersom lydnaden inte alls var klar. Förra säsongen sket sig väl till viss del pga misstänkta noskvalster under tidiga vårsäsonen och en tonsillit på hösten.

Men 31 starter i högre utan uppflyttning kanske kan kvalificera för en plats i Guinness rekordbok?

Nio gånger har vi har kommit runt spåret och därmed blivit godkända.
Några gånger har vi kommit runt spåret med nästan alla pinnar men med ett par minuter för lång tid. Och rätt många gånger har vi helt enkelt bara brutit för att vi inte kommit runt alls, eller missat slutet.

Två gånger, så vitt jag minns, har vi haft full pott på spåret, dvs 10 på upptag och 10 på spåret (alla pinnar) och då dessutom med rätt god marginal på tiden. Båda dessa var i våras så då kändes det rätt hoppfullt en liten stund.

Fyra gånger har vi haft uppflyttningspoäng på specialen (spår+uppletande)
Men … då har vi gjort en kass lydnad som inte räckt till.

Sju gånger har vi haft uppflyttningspoäng på lydnaden.
En del av dessa gånger har lydnaden gått först och sen har vi inte kommit runt spåret och alltså inte genomfört hela tävlingen. Oftast har vi dock börjat med spåret och har vi inte kommit runt där har vi inte fått göra någon lydnad. Tyvärr har ju inte dessa lyckade lydnadspoäng sammanfallit med de gånger vi haft uppflyttningspoäng på specialen.

Vår bästa tävling…
…gjorde vi nog redan våren 2009, i Mark. Hade vi t ex haft en pinne till i spåret (vi ”tappade” två) och 0,5 p till på spårupptag eller uppletande så hade det varit klart. Lydnaden där var vår bästa någonsin, med 237 poäng. 196 räcker för uppflyttning om man har en bra special (spår+uppletande).

Ekonomi
Jag har lagt 6.100:- på anmälningsavgifter! Och då räknar jag bara de tävlingar jag kommit med på, och tackat ja till. Det finns ju några tävlingar där jag kommit med men varit tvungen att tacka nej för att jag kommit med på något annat samma dag och då återbetalas inga pengar. För ev. icke bruksidioter så ja; man dubbelanmäler ganska ofta eftersom det finns fler tävlande än platser på tävling och man förutsätter att man ska bli bortlottad. Hög skyll dig-faktor på det i och för sig. Dessutom är det några klubbar som slarvat med återbetalningen vid bortlottning och där jag aldrig fått tillbaka några pengar trots påstötning och sen inte orkat bråka vidare.

Körjournal
Jag har kört uppåt 400 mil för att starta alla dessa tävlingar.

Besökta klubbar
Vi har tävlat i Borås, Ulricehamn, Elfsborg, Kind, Herrljunga, Mark, Jönköping, Linköping, Mullsjö, Karlsborg, Nässjö, Varberg, Gislaved, Forserum och Lerum. Nåja, man har i alla fall fått se sig om en del…

Just nu känns det bara bittert och ledsamt och jag vet inte ens hur jag ska kunna ladda om för lydnadstävling nästa helg? Det kanske går, efter en natts sömn eller två.

Dagens enda bilder kommer från samlingsplatsen vid sjön i Tranemo. Då när jag fortfarande hade en liten, liten gnutta hopp om att faktiskt få avsluta karriären med en genomförd tävling, även om den bara varit ”godkänd”, men inte ens det fixade vi. 😦


Jag vet inte riktigt vad som skulle förmå mig att ändra mig från det här ”avslutet”. Jag tror faktiskt inte jag orkar ta fler besvikelser nu. Åtminstone inte i den här jäkla skitklassen. Jag är ju långt ifrån ensam om att fastna där, men det är ändå föga tröst. Iza kom till ”godkänd högre”, och det var exakt så långt Karlsson kom också. Iza fick iofs bara två försök men med de problem vi hade med både lydnaden och uppletandet kändes det helt meningslöst att fortsätta. Det är uppenbarligen inte meningen att jag ska få starta i elitklass?

Avslutningsvis en videosnutt med passande låttitel. Jag tror jag ska spela den för Karlsson några gånger så får vi se om jag får något svar. Med sina rötter i Malmö borde han ju förstå danska?