Livräddningskvoten fylld för idag

Eftersom jag kände att jag livräddat nog med vilda djur idag (se föregående inlägg) så fick den här lilla stackaren ligga kvar på grusvägen. Det är märkligt nog den första snoken (för det ÄR väl en snok?) jag sett här sen vi flyttade hit för 21 år sedan och jag har nog ärligt talat inte sett så många alls i mitt liv.

Den är inte stor. Snarare yttepytteliten – som en välväxt daggmask ungefär, typ 20-25 cm. iPhone-kameran är alltså bara ett par decimeter ovanför det lilla krypet när bilden tas. Borde inte en snokunge rimligen vara aningen större vid den här årstiden? Men jag kände att jag räddat nog med liv idag och övervägde INTE att ta hem den och göda den till acceptabel storlek. Jag flyttade den ärligt talat inte ens från grusvägen. Jag har ingen ormfobi direkt men där någonstans går gränsen.

Missa för all del inte den långa tungan som sticker ut i framänden. 😉

Livräddningsaktion!

Den här lilla filuren dånade för en stund sedan in med full kraft i fönstret i arbetsrummet. När jag gick ut satt den ihopkurad på marken, men vid liv. Inga synliga skador men chockad och omtumlad. Där var den ju ganska garanterad att bli second breakfast åt grannens katt så jag inledde en livräddningsaktion och förflyttade den upp till altanräcket, intill schersminbusken. En något mer skyddad position med lite större chans till rehabilitering.

Där satt den en stund och försökte räkna ut vad som hänt. När jag gick ut igen efter en kvart hade den piggnat till, var inte alls sugen på mänskligt umgänge och flaxade iväg in i busken. Hoppas den klarar sig. Eftersom jag är en fulländad o-ornitolog vore det kul att veta vilken fågel det är. Hjälp – någon?

Edit: brandkronad kungsfågel är det! Sveriges minsta fågelart så det var nog inte någon unge som jag trodde utan en vuxen. 🙂