Ingen ”pallplats” idag

Då var årets klubbmästerskapshelg till ända. Idag stod det lydnad på programmet.

Eftersom reglerna är sådana att vinnaren, samt de  som har förstapris, i varje klass går till final så var vår finalplats tämligen klar redan från början. Vi var nämligen enda ekipaget i klass III och skulle således vinna, oavsett hur uselt vi presterade. 😉 Dock var vi ju tvungna att köra grundomgången.

Sitt i grupp, med ensam Karlsson, och platsliggning i grupp med ensam Karlsson. Och ensam matte i ”gömmet”. Gud så långsamt tiden gick när man inte hade någon att prata med, men jag slapp ju åtminstone vara rädd att någon annan hund skulle få för sig att åtta kilo Karlsson var en lämplig frukost. 😉

Den ena domaren var väldigt ”strikt” och drog en poäng på ”sitt i grupp” för att Karlsson tittade åt ett annat håll när jag lämnade, trots att resten av kroppen och tassarna var helt stilla… Trodde inte det skulle dömas så hårt i klass III, men vad vet jag?

Resten av prestationen var väl ganska medelmåttig och mot slutet försvann ett antal poäng på startpip/-gnäll/-skall. Vet inte riktigt hur jag ska få stopp på det? Får väl ta vintern till att fundera.

På vittringen snubblade han på rätt pinne direkt han kom fram till raden, och lyfte den. Sen blev han tydligen osäker och var tvungen att lyfta en till innan han bestämde sig… Men rätt pinne in, och han höll i den hela vägen. Det tar sig. 🙂

Rutan var placerad på en fläck där det uppenbarligen luktade väldigt spännande. Precis där var det en hund i 1:an som, under platsliggningen, drabbades av doftkoma och började krypa omkring med nosen fast monterad i backen, så lite onödigt kanske det var att ställa rutan just där. Karlsson hamnade naturligtvis också i doftkoma och sen var det momentet kört.

På fjärren tvingades jag älga iväg ca 13 meter, mot de regelmässiga tio. Var mycket skeptisk till hur det skulle fungera? Lille Lennart brukar nämligen vara mycket noggrann med metrarna. 😉 Det krävdes två kommandon på varje sättande (vilket mycket väl kan hända även på rätt avstånd), men förflyttningarna framåt var mycket sparsamma jämfört med vad de brukar vara så avståndet kanske inte var någon nackdel trots allt? Bilder kommer nedan.

Nåväl, vi skrapade ihop poäng till ett tredjepris trots allt, och bara en nolla idag (rutan). Får väl försöka se något positivt i det.

I finalen är det fem moment, lite udda moment med inspiration från olika klasser. Bedömningen är sluten (alltså, inga domarsiffror visas) och koefficienterna, som är 3, 4, 6, 7 och 10 lottas på momenten efter tävlingen. Det kan alltså gå hur som helst. Har man bra på ett moment och 10:an hamnar där så… och vice versa. Vi var fem ekipage som tog oss dit. Två från klass I, en från klass II, vi från klass III och så elitekipaget som också var ensamt i sin klass. I finalen var det väl också lite … comme si, comme ça… för vår del. Naturligtvis hamnade den lägsta koefficienten på vår enda 10:a. Inte för att jag tror att det hjälpt så mycket på slutplaceringen efter som det var den släta inkallningen, och där hade nog de flesta 10 poäng. Och ska man vara ärlig så har man väl egentligen inte i en final att göra efter ett tredjepris i grundomgången, men regler är regler och där finns det inget om krav på förstapris inskrivet. Än. Men det är nog bara en tidsfråga.

För oss slutade dagen med en fjärdeplacering, och den mycket värdiga vinnaren blev ekipaget från klass II som gjorde en riktigt fin uppvisning.

Några bilder från den lilla gräsfärgade hundens bravader idag. Madde har fotat med min kamera, och varken hon eller kameran hade något lätt jobb med att fånga den lilla camouflage-jycken på bild. 😆

Galoppfattningarna på språngmarschen börjar sitta riktigt bra.

Så tung är väl inte träapporten så att bakbenen ska behöva lyfta
när han griper den, men tydligen tycker Lennart det?

Full fart in med metallen.

 

Början på fjärren, sen blev det sitt-stå-ligg-sitt-stå…

 

…och ligg. Jämför man med det blå strecket så har han flyttat
sig betydligt mindre än vanligt. Till viss del kanske beroende på
att skiftet stå-sitt uteblev? Men … det kanske finns hopp trots allt?

 

Avslutningsvis en hopplandning i finalen.

I morgon tror jag faktiskt inte att vi ska träna någonting. Och definitivt inte tävla. 🙂

PS. Den ena domaren valde att göra en egen helhetskommentar, trots att den betygsposten saknas i klass III. Där står det ”Pigg hund som störs av doftbilden”. Jo jo… 🙂 DS.