I morse när det började ljusna lite i dimman möttes jag av denna, nästan lite spöklika, syn.

Sen bröt solen igenom dimslöjorna.

Och vissa ser snällare ut…

…än andra. Men den stackaren kan väl inte hjälpa att den blivit glosögd.

Det blev inte bara nötkreatur utan några andra bilder också.

Dessa bilder (ja, jag tog lite fler än de här) ledde till att batteriet i kameran var slut precis när jag skulle ta lite häftiga skyddsbilder på dagens tävling. Surt sa räven. 😦

Min kommenderar-debut avlöpte utan större missöden, tror jag. Den mest spännande missen var på lägrehundarnas platsliggning där jag glömde att säga till att de skulle lägga hundarna innan de lämnade, men jag kom på mig i samma andetag och rättade till misstaget. Och de kloka och rutinerade förarna hade naturligtvis inte tagit ett enda steg framåt. 🙂

F ö så har jag inte glömt bort ett enda moment, trots tre klasser att hålla ordning på. Fusklapp är guld värt, och skönt att hålla sig i. 😉

Alla förare har också gjort som de blivit tillsagda. ALLA kunde faktiskt skilja på höger och vänster, och det är definitivt ingen garanti när man är tävlingsledare. Igår sa jag att om någon svänger åt  vänster istället för höger, eller vice versa, så gråter jag och går hem. 😉 Man har ju en plan i huvudet för hur de ska förflytta sig på fria följet, och blir det fel mer än en gång är det inte helt enkelt att få tillbaks dem in i körschemat, men idag skötte sig alla alltså alldeles lysande, och det tackar vi för. 🙂

Karlsson har varit med som assistent. Mesta tiden har han onekligen tillbringat i bilen, men lite träning har vi hunnit med mellan varven.

Så har den här ”lediga” helgen också gått, och ägnats åt arbete – både betalt sådant (några timmars jobbjobb igår) och ideellt idag.