Brukshunden vs. Hundsport

Brukshunden har ju alltid varit en lättläst (läs: snabbläst) tidning. De enda nummer som egentligen varit intressanta är de nummer som rapporterat om SM i bruks, lydnad och agility. När man fr o m 2010 bytte redaktör och ”produktionsteam” var förväntningarna rätt högt ställda. Det kunde ju liksom inte bli sämre. Väl?

Det kunde det…

Jag har full förståelse för att det inte är lätt att skapa en tidning som är intressant både för nybörjaren och de redan frälsta. Förut var det en tidning nästan enbart för de redan frälsta. Nu har den förvandlats till en lull-lull-tidning för nybörjaren. En stark konkurrent till Härliga Hund, men med mer ointressant innehåll, sämre faktagranskning och … bedrövlig korrekturläsning. Troligen beroende på att man (uppenbarligen) till största delen lever på ideella skribenter och prioriterar, i mitt tycke, ganska underligt när man disponerar tidningssidorna.

Man gick ut stenhårt med att stava fel till ”schäfer” på omslaget på första numret! Efter SM i lydnad och agility la men en (1!) sida på respektive SM? I samma nummer hade man ”Tema tävling” och försökte, med uselt resultat, avhandla alla former av tävlingar inom hundsporten; från agility till bevakning, på tre sidor! Ännu en artikel som man lyckats späcka med faktafel, trots den ringa omfattningen. Fel som kunnat undvikas om man bara läst på lite i närmaste regelbok. Dessutom ett ämne som man kunnat ”suga” på i många nummer genom att gå lite djupare in i varje tävlingsform. Nu gav det inte ett smack för de redan frälsta och jag tror inte ens att nybörjarna blev mycket klokare av den mycket summariska sammanställningen.

Så kom då numret som ska avhandla Bruks-SM. Spänningen var olidlig, eller inte…

Här fylls man då av lite hopp när man ser omslaget med en ”action-bild” från SM på omslaget. Ett avsteg från traditionen att pryda omslagen med opersonliga bilder köpta från bildbyråer. När man kommer in i tidningen avtar dock entusiasmen snabbt. Fyra, ganska glest satta, sidor som skrapar lite på ytan av arrangemanget. Dessutom med bilder tagna av en medlem som, på grund av något som är en helt annan historia, är avstängd från sina uppdrag som funktionär och tävlande inom SBK?!

Ett annat skräckexempel är Årets Hundar 2009. Dessa publicerades först i augusti 2010?! Tidigare har de presenterats i nummer 1 och 2 året efter och har då fått ta en hel del plats med bilder och ganska omfattande intervjuer. Nu lyckas man med konststycket att klämma in nio ekipage på ett uppslag?! ”Intervjuerna” är inte ens värda namnet…

Om man nu har ”Tema Tävling” kunde det väl ha varit ett ypperligt tillfälle att på ett grundligare sätt visa upp de som faktiskt lyckats på tävling? Både i form av Årets Hundar och de som lyckats kvala in till, och tävla i, SM i lydnad och agility? Ett sätt att visa för nybörjarna vad man faktiskt kan åstadkomma om man tränar duktigt. Men nej, den möjligheten sprang man effektivt förbi.

Ja puh… jag trodde verkligen inte att tidningen kunde bli tråkigare, men det kunde den. Den glassiga layouten, och förbättrade papperskvalitén, ursäktar inte det dåliga innehållet.

Jag är onekligen väldigt nyfiken på hur budgeten för tidningen ser ut, och vilket uppdrag kommunikationsbyrån egentligen har fått av SBK?

Hundsport har jag inte läst i så många år. Jag gick inte med i SKK förrän jag skaffade Karlsson och insåg att det kanske skulle bli en och annan utställning.  Min uppfattning var att Hundsport uteslutande handlade om utställning, men där har jag fått backa lite. Även om man utesluter allt som är utställningsrelaterat, och en hel del annat, så tar det längre tid att läsa sig igenom Hundsport än Brukshunden. I det senaste numret, som kom här om dagen, har man ett utmärkt reportage om SM. På fem (mycket tätt satta) sidor har man ett tämligen djupgående reportage från SM och skribenten lyckas med konststycket att både förklara för de oinsatta vad de olika grenarna går ut på, och att redovisa och förmedla spänningen under tävlingen.

I Hundsport hittar man också en hel del annat läsvärt, skrivet av människor som vet vad de håller på med.

Matchen Brukshunden vs. Hundsport vinns helt klart av – Hundsport! Det är ord jag aldrig trodde jag skulle skriva, men man är tydligen inte sämre än att man kan ändra sig.