Dom är här nu!

Ja, nu är de på plats; våra nya grannar.

Närmare bestämt 23 stycken ganska stabila nötkreatur.

Och de är inte långt från tomtgränsen. Staketet går ca en halv meter från gränsen till vår gräsmatta, och i förgrunden är vårt altanräcke. Hoppas bara att de har förstått att staketet är ett staket. Och vad det är till för?

Träna med lös Karlsson kan jag nog glömma i ett par-tre veckor framåt. Nu tror jag iofs inte att han drar, men jag ska noggrannt kolla av hur intresserad han är – i koppel. Om inte annat får vi väl köra störningsträning, också det med kopplad hund.

Idag har jag även hunnit med ett besök på hästmässan i Borås, för att titta på (och hälsa på) ”Bacillen” som var där med dotterns ”porslinsponny” för att han skulle vara demokreatur på en tömkörningsclinic. Höll dock på att svimma, alternativt vända och gå hem, när det visade sig att det kostade 120 pengar att komma in?! Om nu hästintresset fortfarande varit på topp, och intresset för shopping av häst- och ryttarprylar, hade det säkert varit värt det. Nej A-K, nästa gång dejtar vi på något billigare och lugnare ställe, typ … skogen! Eller en appellplan. 😉

”Porslinsponnyn” var dock en vacker och cool liten häst som tog uppståndelsen med ro och skötte sig fint. Vita hästar har alltid haft en särskilt plats i mitt hjärta. 🙂

Ubbe och A-K väntar på att det hela ska sätta igång.

Clinic-hållare Anders Eriksson har tagit över.

Resten av dagen kommer i princip att ägnas åt hunderi. Först träning av egen hund och sedan förberedelser inför morgondagens elddop. I morgon ska jag nämligen göra officiell debut som kommenderare (eller kommandora?) i brukslydnad. Och varför mesa med att debutera på en appellklasstävling när man kan göra det på en skyddstävling? Då har man ju tillgång till hela tre klasser att ”gå vilse” i…;-) Ska nog gå en ny ”lär dig att säga nej-kurs”, för jag verkar ha tappat lite…

I eftermiddag får jag hjälp med att märka upp planen så att det blir ett bra upplägg, och sen har jag tillgång till ett par provekipage som jag kan köra igenom, men morgondagen kan ändå bli spännande. Är nog mer nervös för detta än när jag själv ska tävla.

Hundarna var f ö mycket förbryllade i morse när jag försökte komma på var jag skulle klämma in vändningar på stället och stegförflyttningar i elitklassens fria följ. Jag ”torrgick” nämligen på köksgolvet. Karlsson försökte, helt spontant, hänga på en liten stund, men gav upp ganska snart. Det var väl för lågt tempo och för korta sträckor. 😀

(Vänligen observera att detta inlägg innehåller fyra djurbilder, men inte en enda hund?!)