Förra våren ärvde jag två orkidéer av en kompis som skulle flytta utomlands. Jag och orkidéer har hittills inte varit någon bra kombination, men skam den som ger sig. Som grädde på pelargonmoset så blommar de nu, för andra gången sedan jag övertog vårdnaden! Jag kanske inte är ett hopplöst fall i den branschen, trots allt?
Efter förra veckans hundträningsoverload utlyste jag idag en träningsfri dag. Lille Lennart har inte riktigt uppfattat innebörden i budskapet; träningsfri dag = ingen hundträning! Så fort jag är inom fem meters radie från pannrumsdörren (vilket inträffar allt som oftast i vårt lilla hus) innanför vilken hundträningskläderna huserar studsar han på stället och tittar förväntansfullt på mig, men … det hjälper inte. Tji fick han! Han mår nog bara bra av att ha lite tråkigt ibland. Jag ska väl inte heller sticka under stol med att regnet som fallit under större delen av dagen, och fortfarande faller, underlättade mitt beslut. Dessutom finns det en hel del att pyssla med här hemma efter helgens ”sus och dus” eller vad man ska kalla det. Städning har åtminstone inte stått på programmet, det är helt klart.
Orkidéer är i princip de enda blommor vi lyckas hålla liv i, de är ju nästan omöjliga att ha ihjäl och blommar hela tiden 😀
Hm… mina blommar INTE hela tiden, och jag har lyckats ha ihjäl några tidigare exemplar…
Brukar bränna mina små blommor när de väl blommar… Mina tanke är att flytta dem till ett annat fönster men därfinns än så länge ingen fönsterkarm. De får härdas lite till 😉