Igår åkte jag upp till klubben i god tid med ambitionen att ragga upp ett par människor till en framåtsändandegrupp och köra det innan invasionen (öppen träning). Allt gick planenligt; viss aktivitet på agilitybanan men tomt på resten av den stora planen. Två människor (T & B) raggades upp och placerades på lämplig plats. Träsktroll kopplades loss och – rymde!!!?
Jag märkte att han var extremt intresserad av agilityaktiviteterna men… jag litar på min hund. Visst var det så?
Den lilla råttan drog som en avlöning, i 180 knyck, tvärs över hela plan med siktet inställt på liten brun-vit russel. Som tur var så såg husse till liten brun-vit russel vad som var i antågande och fångade in sin hund och höll honom högt. Tack och lov! Liten brun-vit russel var nämligen INTE av det vänliga och timida slaget. Han lät som ett helt sågverk i famnen på husse. K:s ambition var troligen att leka jaktlekar (helgens båda hundbesök har kanske satt sina spår?) men det hela hade nog utan större problem kunnat utvecklas till ett fulländat slagsmål…
Extremt irriterad matte utförde språngmarsch tvärs över plan. Greppade terriertrollet i nackskinnet, höll en djuplodande föreläsning om (o)lämpligheten i beteendet, bad rodnande om ursäkt till russelhusse, avskedade framåtsändandegruppen och bytte appellplan…
Puh… detta var alltså tredje gången på tre år som detta händer?! Första gången var han valp, andra gången var för ett år sedan när han tyckte att en bc hade en extremt charmig leksak – och så nu! Och det är alltid lika pinsamt! På övre plan visade han inga liknande tendenser men där bestod klientelet å andra sidan av schäfrar, schäfrar, schäfrar samt några andra brukshundar som ägnade sig åt traditionell lydnadsträning, m a o arbetskamrater och inte lekkamrater.
Fick tag på en ny framåtsändandegrupp på två personer och tja… det gick väl sådär. Delvis bra, delvis mindre bra. Gjorde lite inkallningsövningar med backa-tänk och det funkar hyfsat. Än så länge krävs dock både muntligt kommando och handtecken. Lite annat smått och gott hann vi också med och höjdpunkterna var väl fria följet som, ur min synvinkel, såg riktigt bra ut samt en tungapportering som troligen var 10-mässig. För en gångs skull lyckades jag bryta där och då, och stoppa undan apporten, annars är jag ju rätt mycket för ”baraengångtill”.
Ikväll ska vi försöka få till ett spår är det tänkt… Och i morgon drar vi till Östergötland tur och retur.
vallterrier.com 
Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger en gong-gong och tre gånger en vana… Å andra sida är alla goda ting tre och eftersom jag förutsätter att du höll en ”djuplodande föreläsning” alla gångerna, så tror jag att det nu är gott. 😉
F ö vet jagl hur svårt det är för oss bara-en-gång-till-are att sluta på topp, så: GRATTIS! 😀
Å andra sidan; en gång om året känns lite för glest för att vara en vana, men djuplodande föreläsningar har han fått varje gång.
Disco hade sådana tendenser på vissa hundar av typen som han lekte med. Isop tyckte om alla men godis var bäst 😉 Roy är så grining att han till och med låg plats utan synlig matte när två söta små hundar sprang bakom på agility hinderna… Ibland överraskar de där träsktrollen!!
Kråka har ju också dragit på annan hund den här veckan….vad händer?!?
Haha, det ligger i generna att hitta något som är kuligare än det man skall göra. Manda rymde ut från ett köksfönster i husvagnen och ut i en utställningsring för rottisar. Hon samlades in och tjej stod med henne på armen när vi sedan passerade ut från utställningen. Jag trodde att Manda var i vagnen och skänkte inte en tanke på att det var en glad border där på armen som var jätteglad för mig när jag gick förbi….. Jag hade ju inte heller hört att de ropade ut i högtalarna att en border var upphittad…. usch så pinsamt. Hälsa Karlsson
Det ligger i generna = dolt fel = reklamation! 🙂
Sånt där är ju läbbigt pinsamt på ”civil” mark och på klubben blir det hundra gånger värre… Caddy gjorde sånt så ofta han fick chansen men sen honom har vi sluppit sånt. Förutom den gången Dizzy stack över hela planen på vad hon trodde var ett rådjur… det var en bollekande Malle. Gissa om hon blev paff när hon drygt halvvägs över planen inser sitt misstag och tvärnitar. Äckliga mallar har hon ju verkligen ingen som helst vilja att springa fram till!!! 😉
Snopet för henne. 😉 Och efter det tror hon att alla rådjur är mallar, eller…?
Hon har iaf inte jagat rådjur efter det. Inte före heller visserligen. Fast det beror kanske mer på att tillfälle inte funnits…
Jaja. Ni kan ju för det mesta träna med okopplad hund på appellplanen… vad är väl en enstaka rymning?