Dag: 18 december, 2008

Efter att den oerhört (o)viktiga omröstningen pågått i ca ett dygn kan jag nu redovisa det statistiskt helt (o)säkerställda resultatet.

Lussekatter MED saffran: 86%
Lussekatter UTAN saffran: 14%

Det är väl det jag alltid har hävdat: lussekatter utan saffran är inget annat än suspekt formade vetebullar. 😉 Och dessutom är det ett elakt västkustpåfund som spridit sig en bit inåt landet. Trodde faktiskt inte mina ögon när jag flyttade hit för 19 år sedan och upptäckte detta otyg… Sen hör det inte till saken att jag inte ätit en enda lussekatt, varken med eller utan saffran, på två år.

I den andra omröstningen utföll resultatet enligt följande:

Hela mandlar i glöggen: 68%
Trasiga mandlar i glöggen: 32%

Själv föredrar jag helt klart den hela varianten.

Sen är det lite trist att endast en liten del av mina besökare orkat rösta, men det är en helt annan historia.

För övrigt är läget: pepparkakor – check!

Världens godaste och enklaste. Inte så vackra men ack så goda. 🙂 Och det vore väl fantastiskt märkligt om inte detta skulle räcka både till lördagens kalas och till julafton? Och lite till…

Och så ett par bilder från i söndags som jag hittade i kameran.

Här kör vi inte med brandfarlig mossa och annat trams. 😉 Nä betong och rostfritt stål ska det va’. Brandsäkert som tusan, och jag gillar faktiskt den här (milt uttryckt) rustika ljusstaken.

Prognosen för foten känns inte särskilt god. Det värker fortfarande som f*n, och strålar långt upp i benet. Jag gruvar mig redan för hur det ska kännas i morgon bitti när den varit i stillhet en hel natt. Annars är jag inte mycket för att ta ut katastrofer i förskott, men ingen regel utan undantag. I morgon måste jag dessutom till jobbet…

Sedan debaclet i förra inlägget har jag haft klara problem att förflytta mig. Dock inledde jag raskt en behandling med Radital.

Bild från hooks.se

”Högeffektivt alkoholliniment för hästar i träning och vila”. Och för halta Lottor.

I bruksanvisningen står att man ska ”massera in det i hårremmen” så det är väl tur att det är ett tag sedan jag rakade benen. 😉 Man skall även vara försiktig vid bandagering står det så hittills har jag avstått från råden om att linda foten. Det bränner tillräckligt bra ändå…

Det vete katten om det inte gjort lite nytta för senast färden nedför trappan (från arbetsrummet) gick lite lättare tyckte jag.

Som sagt; detta är en suverän produkt som funkar lika bra på människor. 0,5 liter för 85:-! Jämfört med andra liniment, avsedda för människor, så vinner detta både i pris och effektivitet. Om ni ska prova någon gång så rekommenderar jag dock applicering via bomullstuss eftersom det är extremt lättflytande. 🙂 Tror att det säljs på apoteket också, om ni inte har någon hästsportbutik i närheten, men då till en något högre kostnad. Funkar även utmärkt på ömma nackar och andra muskelsmärtor.

Det var dagens tips från sjukstugan!

Morgonens andra kisserunda med Iza (ja, hon måste alltid kissa i två omgångar!) slutade inte alls bra.

P g a ett något för yvigt tallris på trappan var jag tvungen att ta ut svängen lite extra. Det har jag iofs gjort i flera dagar nu, men den här gången ville det sig inte riktigt. Jag trampade snett och landade på alla fyra med en rejält stukad och smärtande högervrist. Det gjorde så där ont att jag nästan tappade andan. Några stjärnor såg jag helt klart framför ögonen och det var inte SMHI:s förtjänst.

Iza visade sig tack och lov från sin mer förstående sida och stod snällt och väntade tills mattetanten kravlat sig upp på 2 ben, eller åtminstone 1,5… Sedan kissade hon inom koppelavstånd från trappan och lotsade mig tillbaks till dörren lugnt och fint. Hon kan bara hon vill, schäfertanten! 🙂

Nåväl, nu dunkar det på ett fascinerande sätt i vristen och värker rejält fast jag sitter still och inte belastar foten. Det känns inte alls bra. Inte alls.

Som grädde på moset har jag även ådragit mig ett mindre skrubbsår på vänster knä. Hur man nu lyckas med det på en blöt och mjuk gräsmatta?

Bad timing! På min ära – very bad timing!

Nu hoppas jag bara att det går över fort  med tanke på det stundande jullovet och all planerad hundträning. Det är ju även en hel annat ”pyssel” som står på den mentala att göra-listan och som helt klart underlättas av två fungerande ben/fötter. Just nu känns det dock som om hundpromenerandet blir en fråga för husse även idag, men av helt andra skäl än igår.

Kan jag månne skylla även detta på Murphy, eller måste jag ta på mig ansvaret själv den här gången? Och OM det är Murphys fel; exakt vilka av mina göromål kan han tänka sig att ta över som kompensation?

Och du; glöm inte den viktiga omröstningen i föregående inlägg. 🙂