Världens Bästa Karlsson hälsar och tackar för alla gratulationer. 🙂
Nu är födelsedagskalaset avklarat, och det gick i rekordfart!
70% av födelsedagspresenterna (mätt i inköpspris) har han förbrukat. Grisen slutade ”oinka” efter ungefär 6,5 minut, och trynet hänger i flisor. Då ska man betänka att Gino haft en likadan gris i nästan hela sitt liv och såvitt jag vet så ”oinkar” den fortfarande. (Det måste vara något fel på den terriern, bristande mördarinstinkt kanske?). Även SM-fyran i skydd (en malle) har en likadan och sist jag hörde något så levde den också, men här höll det alltså i 6,5 minut! De resterande 30%, en blå mjukis-elefant, lever än även om den börjar se lite luggsliten och svanslös ut…
Glassen slank också ner i ett nafs. Karlsson hade så bråttom att det satte sig på tvären och allt höll på att komma upp igen. Så kan det gå när man försöker äta i schäfertakt. 🙂
Här är några bilder från spektaklet.
30% av presenterna, fortfarande vid liv när detta skrivs, men svanskuperad.
Numera icke ”oinkande” gris. Men K kanske har hört att man ska slakta grisen när det närmar sig jul?
Allt ska släpas ut i biabädden och torteras.
Mer tortyr!
Iza fick låna nasse en kort stund, men hon var inte så road.
Klara, färdiga, GÅ! Dagen till ära serverade glassen på bästa Höganäsporslinet.
Bråttom, bråttom!
Jösses, jag vill äta fortare!
Vilket bordsskick!?
Dessutom har jag hunnit inhandla en ny dvd. Det blev en med både hårddisk och inbyggd digitalbox. Nu återstår bara att koppla in den, och ihop den, och upp den, och… Någon som kan skriva ut något lugnande kanske? Marie?









