Idag har det varit en helt ljuvlig vårdag. Hyfsat mycket sol, rätt många plusgrader och vindstilla. Kan man begära mer i mitten av mars?
Ännu bättre blev det av att jag idag, för första gången i mitt hundliv, bokat en privatträning för instruktör. En duktig tjej som tävlat SM i lydnad flera gånger. Jag och Karlsson fick oss en god portion av hennes tänk vad det gäller platsliggning på förväntan. Testade också en hel del och det verkar som om K köper konceptet. Nu gäller det bara att jobba vidare på hemläxan. 🙂 Fick också lite tips ang. positionerna i fria följet.
Detta var ett riktigt lyckat drag, och det kommer jag göra om flera gånger. Sååå skönt att slippa be någon ta av sin egen dyrbara träningstid för att få hjälp (och det är ju inte alltid man får/kan återgälda det). Utan man betalar helt enkelt för att få en engagerad människas fulla uppmärksamhet.
Det var rent av så bra så förhoppningsvis gör vi om det redan under påskhelgen, om nu bara SMHI kan hålla det utlovade snöovädret på avstånd?
På eftermiddagen skulle Karlsson få ett spår, och Iza skulle vara med som konkurrent! La ett vanligt appellspår på ”vår” åker, men med åtta apporter. Det här med konkurrensspår har vi inte kört sedan lägret i somras. Då var det ju instruktörens schäfertik Xanga som fick nöjet att ”sno” spåret när Karlsson strulade. Xanga var ju av den diskreta sorten och tassade bara fram och förbi Karlsson utan att han egentligen förstod vad som hände, sen fick han flåsa på i hennes bakhasor till nästa pinne och känna sig lite lurad.
Nu är ju inte diskretion det första man tänker på i samband med Iza. Hon var påselad och hade linan (och husse) släpande efter. Och hon skrek som en stucken gris av pur avundsjuka när jag släppte på K på spåret. Han blev minst sagt förvirrad över situationen, vilket jag kan förstå, och kom av sig snabbt. Då bytte vi hund och Iza fick ta första pinnen. Klang och jubel och kalvsylta! Sen tog jag Karlsson igen men han tappade tråden lika snabbt och jag bytte hund igen. Ny pinne och ny kalvsylteutdelning. Snopen K tittade på. Men SEN ramlade poletten ner. Då började han spåra och gick iofs över en pinne som även jag missade, men inte Iza. Förvirrad husse ropar; -Hon har en pinne, vad gör jag nu? -Beröm och godis, vrålade jag och fortsatte. Resten av spåret gjorde K bra, och markerade också alla pinnar även om han inte apporterade alla hela vägen in till mig.
Jag är ju på det klara med att detta inte är det optimala för Iza som nästan går upp i atomer när hon ser mig jobba med K… Och det är inget vi skall göra ofta, men någon gång ibland kanske, för att tagga den lilla terriern. Det bästa vore ju om man hade tillgång till en lugn och sansad Xanga med vidhängande förare, men eftersom man inte har det så tager man vad man haver och då blev det Iza. Och husse.
Efter detta så körde vi ett lydnadspass till där vi fortsatte i förmiddagens anda och det gick rätt bra. Börjar dock tveka på detta med kopplet i vänster hand? Nu tycker jag att han släpar istället? Hellre en hund som är lite för långt fram än en som släpar. Men jag får testa vidare.
För övrigt har jag fotat påskkort, som snart kommer på en blogg nära dig. 🙂 Ett par av bilderna kan jag dock presentera redan nu. Det verkar som om Iza hört allt tjat om Karlssons tunga, och hon vill naturligtvis inte vara sämre. 😀
Idag har jag också hunnit med att äntligen, inte en dag för tidigt misstänker jag, plantera om de övervintrade pelargonerna. Så nu återstår att se vad som händer med dom, men det ser ganska lovande ut än så länge.
Avslutningsvis en liten bild på Gino. Det börjar nog bli dags att trimma. Jämfört med Karlssons päls i motsvarande ålder så ser han lite ”yvig” ut. 😉 Men när pappa pratade med ett trim där dom bor så sa dom att det var för tidigt, utan att ha sett honom? Vi får väl se vad uppfödaren säger när hon ser bilderna. 😉
vallterrier.com 