När jag åkte från jobbet sken solen. Jag satt i bilen och planerade en foto-sejour med Iza vi hemkomsten, och husse som assistent.
När jag kom hem var husse naturligtvis ute och jobbade! Men skam den som ger sig. Beväpnad med godaste godiset, rundaste tennisbollen och ett stort mått av optimism gick jag ut på åkern för att ta lite bilder på fröken i full frihet. Det är ju inte så att hon bara ”rymmer”, om nu någon tror det. Men; hon har ett fruktansvärt bra vidvinkelseende och kan vid behov vända på en stilettklack och dra efter katt/hare/rådjur/ekorre/älg eller något annat som verkar roligt. Och DÅ hör hon absolut ingenting. Jag bedömde dock risken för katter i djupsnön på åkern som i stort sett obefintlig och gjorde som jag planerat.
Det blev några OK bilder, även om den förb…..de solen naturligtvis behagade gå halvt om halvt i moln precis när det var dags.
Ja, ja, jag kommer…
Trebent hund! Som springer på snön!
Den här bilden gillar jag!
Så här ska en schäfer se ut, på ett ungefär iaf. 🙂
Morsning korsning…
Var tog den förbaskade bollen vägen?
Här var den!
Varsågod matte!
Här får man en uppfattning om snödjupet. Men då har det ju sjunkit ihop en hel del på dagarna när det varit soligt.
*********************
Och så några bilder från påskafton, när solen var mer samarbetsvillig. Och om ni börjar tröttna på ”springande Karlsson”-bilder så finns det andra bloggar. 😉
Du kan inte ta mig! Du kan inte ta mig!
Det förekommer faktiskt, i undantagsfall, att öronen hänger ned även när han springer!
Ganska söt även från det hållet. 🙂
Vippöron?!
Jag tror faktiskt att jag gillar min kamera. 🙂














