Förra veckan beklagade jag mig över mina fyra dagar i Norge. Det skulle jag kanske inte ha gjort.
Igår skickade jag ett mail till en jobbkontakt. Svaret jag fick var; ”Jag är i Bangladesh till den 25:e och kan tyvärr inte hjälpa dig…” Genast fick jag lite perspektiv på min Norge-resa. Det kanske inte var så tokigt ändå? Allt är relativt.
Snöandet igår höll i sig till natten men nu har det mesta regnat bort igen. Innan snön började lägga sig ordentligt hann jag dock med ett litet spår till Karlsson. Vi körde på motivation/jakt för att få upp glädjen lite för åker-spåren. Jag tror att han tycker det är fruktansvärt tråkigt. I skogen blir han taggad av terrängen som inte alltid är lättforcerad, men på åker…? Hur som helst fick husse och K titta på när jag gick iväg med en pip släpande i ett snöre och det tände honom. Det var ju så vi fick igång honom på lägret i somras. Jag fick även rekommendationen att upprepa det lite då och då. Något säger mig att instruktören menade oftare än var nionde månad? Men eftersom spårandet i skogen gått bra har det glömts bort.
Hur som helst var han rejält motiverad att komma iväg när spåret legat till sig i 45 minuter. Han struntade i första pinnen men det kan jag köpa när han hade minnesbilden av pipen. Pipen missade han naturligtvis inte och slutapporten tog han som han skulle.
Senare på kvällen råkade jag få på SVT:s nya humorprogram, ”Morgonsoffan”. Hade inte haft en tanke på att titta på det men blev sittande och det var, överraskande nog, riktigt roligt. En ganska stillsam parodi på morgonprogrammen i TV, som jag iofs aldrig ser, men jag tror att dom lyckades riktigt bra. Får nog försöka komma ihåg att titta nästa vecka också, onsdag 21.30.
För tillfället har jag tre karlar som springer in i, ut ur och, framför allt, in under huset. De håller på att installera krypgrundsavfuktaren. Hade kunnat tänka mig massor av betydligt roligare saker att lägga de pengarna på…
vallterrier.com 
Själv tänder jag ju gärna mina hundar på jakt och jaktlekar. Min slutbelöning och även under lydnaden på Soya är…en bit kaninskinn på snöre. DET gasar henne men då är hon ju en liten ”jaktråtta” 😀
Ja jaktlekar är inte fel, MEN jag är lite skeptisk till synretning på spåret men är det vad som krävs, var nionde månad eller nå’t, så får jag väl gilla läget. 🙂
Där håller jag med , har aldrig synretning.
Varför inte prova ett hussespår? Husse går ut….lägger slutet bakom en buske eller nåt. Kommer tillbaka till er. När ni gått ut spåret sticker husse snabbt iväg och lägger sig bakom busken. Då blir det en totalöverraskning att nån ligger där.
Man får arrangera lite men detta brukar skruva en hund kopiöst 😀
Jag tror nog det räcker med synretning av pipen en gång till eller nå’t, det där med levande (husse)slut får honom nog att strunta ännu mer i apporterna. I helgen ska jag ta med mig tältpinnar ut på åkern så att jag kan binda fast apporterna även där, då vaknar han nog lite mer. Han älskar ju fastbundna pinnar i skogen. 🙂