Igår kväll åkte vi till grannklubben, jag och Karlsson. Iza fick stanna hemma och promenera med husse och tur var nog det med tanke på vädret. Att träna en hund i ösregnet räckte liksom.
När vi åkte var det uppehåll, på vägen dit började det regna, mer och mer och när vi kom fram vräkte det ner. Men när vi var på plats var det ju lika bra att köra, och som sagt, man måste träna även i dåligt väder. Körde linförighet med vänsterhandskoppel och idag var det inte så ”hoppigt”, det går åt rätt håll alltså. Fick även till en budföring, hopp, framförgående och slutligen (när regnet upphört) en platsliggning. Även den här gången i megaformat, dvs 20-25 hundar, precis som förra gången vi var där. Karlsson låg, i fyra minuter. Dock gnisslar han ganska rejält. Inte högt, men ihållande. Undrar om det skulle hjälpa med lite 5-56? Det värsta den här gången var dock en rottis, stor maffig hane, som låg en hund ifrån och som sneglade extremt intresserat åt K:s håll. När den satte sig upp höll jag på att gå upp i atomer men husse var snabbt där och korrigerade så allt avlöpte väl.
Därefter kördes det platsliggning med skott också. Jag kände dock att K:s platsliggningskvot var fylld för kvällen. Så vi höll oss på annan plats. Han reagerade dock inte det minsta på skotten, den här gången heller. Det hade jag inte väntat mig men det kändes dumt att chansa när hans tålamod började tryta.
Grodan var självklart med och tränade vilket uppskattades mycket av den lilla terriern. Det var även en flat (tillhörande en SM-förare) som var gruvligt sugen på grodan och försökte smyga till oss bakom ryggen på husse. Jag skrattade gott, för han smög verkligen med ena ögat riktat mot husse för att se om han skulle upptäcka något. Husse var dock inte lika imponerad. 😉
vallterrier.com 