Kategori: Uncategorized

Idag på lunchpromenaden blev jag varse  att hallonen är mogna. Åtminstone tillräckligt mogna för att falla schäfertanten och terriertrollet i smaken. Visst har det en fördel att vara lite mer högbent och ha lite mer räckvidd. Och man dessutom ställer sig med frambenen  på en stubbe så… Hallonbuskarna delas liksom automatiskt upp i Hallon 1.0 och Hallon 2.0. Vem som tar vilken version får ni gissa. 😉 Och när vi ska gå vidare får jag dra dem därifrån…

Igår kväll fick faktiskt Iza följa med till klubben. Jag hade bråttom och K var hos dagmatte (svärmor) så han fick vara kvar där tills husse kom hem från jobbet. Iza iakttog lite halvlojt hur jag bytte om till hundkläder och gjorde i ordning hundgodis. Sen konstaterade hon att ”matte plockar ner mitt koppel”. Sen konstarerade hon att  ”MATTE PLOCKAR NER MITT KOPPEL!”.

Det tog några sekunder innan hon kopplade (!) att hon skulle med. Hon är ju min ständiga källa till dåligt samvete även om det inte går någon större nöd på henne. Egentligen. I regel är ju husse hemma och går promenad med henne när jag och Karlsson åker och tränar.  Men igår fick hon alltså åka med och mingla på altanen när jag delade ut  de sista klubbkläderna. Ett litet träningspass (på skoj) hann vi också med, men som vanligt gick hon med nosen i backen mest hela tiden. Det är då jag inser varför det faktiskt inte är särskilt  roligt att träna med henne…  Tyvärr.

…men det räcker inte alltid när matte klantar till det.

Idag har vi varit i Jönköping och debuterat i lydnadsklass III. Med oss hem har vi ett tredjepris (dvs inte särskilt bra totalpoäng) och en tredjeplacering (vi var bara fyra i klassen). Den lille terriern skötte sig på det stora hela bra och trots den blygsamma slutpoängen kan jag inte vara missnöjd.

För det första kan man konstatera att det är rätt bekvämt att tävla lydnad. Samling 09.30, och vid 13.30 var jag hemma igen, trots en resväg på ca åtta mil. Dagen har varit hyfsat regnig men under vår stund i verkligheten var det ganska lugnt på regnfronten.

Protokollet ser ut som nedan, med mina kommentarer kursiverade.

Sitt i grupp: 10
Insåg i morse att vi inte tränat det på ett par månader. Och i ärlighetens namn har vi väl inte intensivtränat momentet över huvud taget. Endast några gånger med andra hundar inblandade.  Han satt dock helt still, om än med några huvudvridningar.

Platsliggning: 10

Fritt följ: 7 Dålig språng marsch, luftig, dålig sakta marsch, dk
Vi har inte hittat riktigt rätt tempo för sakta marschen. Dessutom gjorde han en dålig stegförflyttning till höger. Den kan han betydligt bättre!

Sättande under gång: 9,5 Sakta sättande (lite)

Inkallande med ställande och läggande: 8 Sakta  läggande vid  start, lång stannasträcka

Rutan: 6 Dk vid start, dk vid inkallning
Han startade inte på ”rutan” så jag klämde i med ett framåt. Han stannade i färdriktningen istf att vända upp mot mig, och la sig fint, men fortfarande i färdriktningen. Sedan blev han djupt engagerade i lydnadsklass 1-hundarna som höll hus endast 8-10 meter från rutan. När jag kallade in missade han det och jag fick ryta i ytterligare en gång.

Apportering och hopp över hinder: 7 Dk, tuggar
Startade inte på mitt första hoppkommando.

Vittringsprov med apportering: 0 Fel pinne
Tja, så kan det gå. Träna mera alltså. Men förutom att det blev fel pinne gjorde han det snyggt. Bra fart ut (utan startskall) och hyfsat fokuserat luktande. Lite mer koncentration på uppgiften bara så…

Fjärrdirigering: 0 Lämnar
Dagens stora tavla av matte! Första skiftet var från ligg till sitt och jag RYTER i med kommandot som jag senaste veckan börjat använda vid stå-sitt. Tilt i terrierhjärnan, fullt förståeligt, och han startade för en inkallning?! Efter en meter eller två fick jag stopp på honom och resten av skiftena gjorde han klockrent, men då var det ju redan kört…

Nåja, man lär så länge man lever och trots den mediokra slutsumman känner jag mig nöjd  och vi vet vad vi ska träna mer på. Bara att bryta ihop och komma igen alltså. 😉 Och som vanligt kan jag ju inte låta bli att spekulera i hur det kunde ha blivit, om inte om, osv… och med åttor på de båda nollade momentet, vilket inte alls är orealistiskt, hade vi faktiskt varit i hamn med ett förstapris.

Det var i alla fall en trevlig tävling. Lite synd bara att man valt att placera rutan där man gjorde, så nära lydnadsklass I-hundarna, när det fanns gott om plats. En störning inte bara för oss utan troligen även för dem.

Två klubbkompisar tävlade i klass II och den ena, Camilla med Wilma, fick ihop till sitt första 1:a pris. Maddes Kalle var på en annan planet idag och gjorde väl inte riktigt som förväntat hela vägen, tyvärr.

Samtidigt som vi körde pågick det internationell elit-tävling på en annan plan, med stora delar av sverige-eliten på plats. Tyvärr hann jag inte se så mycket av dem som jag ville.

***

Igår laddade vi upp för lydnadstävlingen genom att åka upp till Lilla Edet (nästan) och träna spår och uppletande med lite annat folk. En trevlig och varm dag blev det. Uppletandet kändes bra, även om det var långt ifrån perfekt. Jämfört med ”raset” på lägret var det dock ett rejält lyft.

Spåret var jättejobbigt för den lilla hunden eftersom det gick till 95% i ris, lårhög ljung och lårhögt blåbärsris, högt gräs och träsk. Han jobbade på bra även om vi fick en del strul pga förledningsspår. (Hundar som rastats där strax innan spåret lades ut, men jag valde frivilligt det området.) Strax innan slutet (pipen) tappade han tyvärr bort spåret och så var det med det. 😦 Nåja, det var jättejobbigt för honom i värmen och jag drar inga stora växlar på ”misslyckandet”. Håller bara tummarna för att vi inte får sådan terräng på tävling för då lär vi inte komma runt på tid, det är ett som är säkert.

***

Här kommer några bilder från dagens mulna och regniga arrangemang. Avståndet för fotografen var för långt även för nya, fina objektivet så kvalitén är därefter. Bilderna på Karlsson är tagna av Madde.

Karlsson i rutan, djupt engagerad i lydnadsklass I.
Till höger, utanför bilden befinner sig hans matte…

Snygg inbromsning vid metallen.

På väg in i full fart. Synd att han tydligen satte sig långsamt,
men det uppfattade aldrig jag.

Wilma.

Kalle.

Då var det väl dags då. Efter lite konstgjord andning ska jag försöka sammanfatta lägerveckan. Det känns ju onekligen som om det blir svårare att komma igång med bloggandet ju längre man väntar, so here we go!

För nionde året i rad var jag alltså anmäld till Kindslägret. Detta är på många sätt årets höjdpunkt. Man kan prata hund dygnet runt (om  man vill) utan att någon tittar frågande och/eller uttråkat på en. Frukost, lunch och middag serveras och man behöver inte tänka på disk, tvätt och städning (utom en morgon). Hela dagarna (och vissa frivilliga kvällar) ägnas åt hundträning i en eller annan form. I år var jag och Karlsson anmälda till brukslydnad/spår för Anna Lindelöf. Jag trodde att fördelningen skulle vara ca 50% spår (och uppletande), 50% brukslydnad. Det var väl ungefär så lägerkommittén också tänkt sig det hela så vitt jag förstod, men fördelningen blev snarare 70/30 till lydnadens fördel. Visst behöver vi även lydnadsträning men vårt  behov av spår- och uppletandeträning är onekligen ännu större.

50/50 var det däremot vad det gällde vädret. Tre regndagar och tre soldagar, om man räknar bort ankomst- och avfärdsdag. De regniga dagarna tillbringade vi till ganska stor del i klubbstugan med att pilla i detaljer så som stegförflyttningar och positioner. Samt koncentration. Nyttig träning naturligtvis, och lyxigt att kunna vara inomhus. Men det gav onekligen lite konstig lägerkänsla?

På hela veckan blev det bara två eftermiddagar med uppletande och två med spår. Uppletandet pajade totalt och det hann vi inte riktigt rätta till. När jag körde på hemmaplan igår gick han dock lika fint som han brukar göra, på hemmaplan… Problemen kommer ju på nya platser…

Spåren vi hann med (tre korta med mycket synretning för att försöka öka motivation/tempo) var väl inte heller några direkta succéer.

Vi var i alla fall en rolig grupp med en bra blandning på hundar (se nedan). Allt från Dunder som är uppflyttad till lägre till Skott som ska tävla SM i spår. Det är ju det som är en av de stora fördelarna med läger; man kan inte bara lära sig av instruktören utan även suga åt sig av de andra deltagarnas tankar och kunskaper.

För övrigt var det ett ovanligt litet och lugnt läger i år. Litenheten berodde på att skyddsgruppen ställdes in pga instruktörsbrist. Det var också betydligt mindre party på kvällarna än brukligt och det var bara de två sista kvällarna jag var uppe längre än till 23. Man börjar kanske bli gammal?  Eller  nå’t… 😉

Nu är vi åter i vardagen och jag inne på tredje jobbardagen. Ytterligare en veckas semester, gärna på hemmaplan, hade suttit fint, men man kan visst inte få allt? Två träningspass har jag och Karlsson hunnit med efter hemkomsten. I måndags fick vi en tävlingsmässig genomkörning av lydnadsklass III och det kändes rätt OK. Igår kväll blev det uppletande och lydnad på hemmaplan. Har fått lite nya teorier angående såväl rutan som fjärrdirigeringen och vittringsapporteringen och gårdagens experiment utföll väl.

Så där… då var bloggandet tydligen igång igen.

Och den som vill se fler bilder från lägret kan klicka här!

Dunder

Cocos

Asta

Skott

Idde

Jullan

Just nu känns det verkligen som om bloggen har självdött. Lugnt och stilla insomnat liksom. Vi får väl se när/om inspirationen (och tiden) dyker upp för att återuppliva den via HLR* och åtminstone göra en sammanfattning av lägret? Och läget…

*Hjärt- och LungRäddning, typ…

Då har vi alltså klarat av 2/3 av semestern, och efter två veckors semesterstängning av bloggen blir det nu en sammanfattning. Eftersom jag varit ovanlig flitig med kameran blir det något av en bilddagbok. 🙂

Vi började med att åka drygt halvvägs till Rättvik och mellanlandade på Kalmarslunds camping utanför Lindesberg. Lugnt och stilla, och några bilder på hundarna blev det i det fina kvällsljuset.

Morgonen därpå åkte vi till Rättvik och lyckades ännu en gång fixa en sjötomt vid  Siljan! Femte gången vi campar där, och femte gången vi har sjötomt!

Dagarna i Rättvik gick mestadels åt till att assistera min mamma. Städa, sortera… etc. Jag hann dock med att en kväll sammanstråla med en barn-/ungdomskompis som jag tappade bort för ungefär 25 år sedan (när hon flyttade till USA) men nu har återfunnit via Facebook. Vi hade en härlig kväll med många goa skratt och mycket nostalgi.

Vi hann även med en turistpromenad runt kyrkan med kameran på axeln. Vi går ofta den svängen med hundarna men kameran har nog inte alls varit med tidigare.

Kyrkstallarna är speciella, och den som vill veta mer kan klicka här!

Kyrkbåten lyckades jag också få på bild. Lite konstigt att vara turist i sin egen hembygd, men kanske lite nyttigt? Så här ros det till kyrkan varje söndag, åtminstone under turistsäsongen. Det förekommer även prestigefyllda kapprodder med båtar och roddarlag från de olika byarna runt Siljan.

Hundarna hann även både smaka på och doppa tassarna i Siljan. Bada fick de dock göra i ån en bit därifrån.

Ett par riktiga oväder hann vi också med. Bl a ett mäktigt åskväder som bjöd på en tromb ca  100  meter från husvagnen. Såväl vi som husvagn och förtält klarade oss helskinnade men det gällde inte alla våra grannar. Bilden nedan visar lugnet efter stormen och är tagen med afFånen.

En kväll tog vi också en promenad med hundarna ut på Långbryggan, helt enligt traditionen. Bryggan är  628 meter lång och går rakt ut i Siljan till en liten holme. Där fotade jag även solnedgång med varierande framgång.

När vi lämnade Rättvik och åkte vidare mot Falun försökte jag fånga den fantastiska utsikten över Siljan från Söderås. Resultatet blev dock ganska tamt, men en liten aning kanske man får. Den bör dock upplevas IRL!

Det kändes onekligen konstigt att komma till Falun utan att pappa var där. Även om jag varit där sedan han gick bort så var detta lite annorlunda eftersom det var sommar, och det var ju då vi brukade vara där. På fredagen hade vi gravsättning av urnan. Tungt och jobbigt, men samtidigt skönt. Ett avslut som måste till…

Under dagarna i Falun hann vi även med att få besök av Karlssons och Ginos uppfödare. Några trevlig timmar med prat om hundar och annat. Gino och deras lilla Mercedes hann även leka av sig en stund i trädgården även om de kroknade rätt fort i värmen.

Efter två dagar i Falun tog vi med oss A och Gino (i egen bil och egen husvagn) och åkte till Roslagen. Närmare bestämt norra änden. Vi bosatte oss någon mil från Öregrund som visade sig vara en mysig sommarstad.

Första dagen hälsade vi på vänner till mig som har ett sommarhus ”i krokarna”. Dag två ägnade vi åt en utflykt till Gräsö där vi hört rykten om att man på norra änden, vid Örskärssund, skulle kunna skåda både havsörn och säl. Båda lyste dock med sin frånvaro och vi gav upp spanandet ganska snabbt.

Iza spanade… på vad Gino hade för sig.

Detta var det närmaste havsörn vi kom, och man kan nog
säga att det var rätt långt ifrån ”the real thing”…

Gino spanade jättemycket men jag tror inte att han heller
upptäckte någon av de utlovade djurarterna.

På vägen tillbaks till färjan tog vi en paus i ett par timmar hos en kollega till A som har sommarbostad på ön. Vi besökte dem i deras sjöbod som var riktigt läcker…

…och låg ca två mil från Forsmarks kärnkraftverk.

Eftersom husse misslyckades med att skaka fram någon bekant som vi kunde våldgästa den tredje dagen bestämde vi oss för att vara lite kulturhistoriska och åkte till Lövsta (Leufsta) bruk. Eftersom vi  hade hundarna med oss fick vi dock hålla oss till den utvändiga kulturhistorien. En glass i Östhammar blev det också innan dagen var slut. Och två besök på Himlas outlet i Norrskedika klämde vi också in under dessa dagar.

Naturligtvis har jag och Karlsson hunnit med några lydnadspass också, även om vår ”appellplan” i Rättvik (vid badstranden) inte var tillgänglig i år eftersom folk vägrade gå hem i det fina vädret. Ett pass på Nedansiljans BK i Rättvik blev det, och två på campingen i Roslagen. Trots värmen har han varit riktigt duktig och taggad till tusen.

Igår styrde vi hemåt, och det visade sig bli en spännande resa. Vi började med att ta oss till Stockholm där vi hälsade på en nätkompis till mig. Väldigt trevligt, men det blev ett hastigt uppbrott när husse, som gått ut för att titta till hundarna som vi inkvarterat i deras rymningssäkra hundgård, kom springande med andan i halsen och meddelade att Iza var borta! Ve och fasa… Iza på rymmen i Stockholm, några hundra meter från Drottningholms slott?! När jag kom ut och med min väna (nåja) stämma kallade på schäfertanten dök hon dock lyckligt ut ur en av hundkojorna. Puh… Men att komma ut när husse ropade på henne passade tydligen inte? Egensinning? Näe… inte ett dugg!

Vi fortsatte färden och vid stopp i Nyköping upptäckte husse att husvagnen tappat en taklucka!!! Ett febrilt googlande och ringande vidtog och det hela slutade med att vi köpte en taklucka i Norrköping och åkte vidare  till Linköping för att få den monterad. Tack och lov för Linköpings Husvagnsservice som visade sig vara bemannat av en mycket serviceminded Pelle som snällt satt och väntade på oss, på övertid, och glatt och trevligt löste alla våra problem. Han städade till och med så noga efter sig så att jag nästan kan lägga ner dagens planerade husvagnsstädning. 🙂

När vi närmade oss Borås tackade jag min lyckliga stjärna att takluckan behagat lossna på en vardag på dagtid (och att husse upptäckte det) för då råkade vi in i ett rejält skyfall som inte varit roligt utan taklucka… Efter  drygt 12 timmar ”on the road” igår så landade vi äntligen hemma. Pust och puh…

Idag kollar jag hur mycket tvättmaskinen pallar. Är nog inne på sjunde maskinen redan, och än är det inte slut. Torkvädret lyser naturligtvis med sin frånvaro, men vi har ju torktumlare och luftavfuktare som tur är. I morgon ska nämligen vagnen ställas upp på Kinds BK och på lördag börjar lägret för mig och Karlsson. (Husse och Iza får vara hemma och vakta huset.) Det blir också semesterns Grand Finale i år. Det är alltså högst troligt att det blir ytterligare en dryg veckas semesterstängning av bloggen eftersom det är måttligt frestande att blogga från ajFånen. Facebookuppdateringar lär det dock bli, precis som det blivit ganska ofta även under den förbrukade semestern. 😉

Finns  det något bättre sätt att fira första semesterdagen än att ställa klockan på exakt samma tid som en vanlig  arbetsdag? Tänk vad jobb man sparar in på att slippa ställa om den liksom? 😛

Den arla uppstigningen berodde på att jag stämt träff med S, Bosse och Laban i Tranemo (några mil bort) klockan 08.00 (vilket chockade en del 😉 ). Spår och uppletande stod på önskelistan. Spår och uppletande blev det.

Vi startade  med att lägga spår åt samtliga  fyra hundar, och  ja – Iza  var också med idag. Medan spåren gottade till sig blev det uppletande. Laban fick börja med en korridor, och sen vallade vi en ruta på ”tvären”, dvs där de stora pojkarna (!) var tvungna att springa över den extravallade korridoren för att ta sig längst ut i rutan. Ett konkurrensuppletande fick det bli. Dvs de fick turas om att plocka föremål. Detta för att om möjligt få upp tempot och motivationen på lille Lennart. Och om man nu ska köra konkurrensuppletande får man ju se till att hitta en välmeriterad konkurrent, och vad passar bättre än regerande nordiska mästaren i skydd, tillika årets skyddshund 2009? Fint ska det va’! 😆

Nåväl, Karlsson fick börja och plockade in ett föremål. Sen – till hans  oförställda  fasa – var det farbror Bosses tur! Karlsson vrålade som en stucken gris och var hal som en ål att hålla i.

-MIN ruta, MINA föremål!

Sen blev det drag under galoscherna även om han stundtals hade lite svårt  att tro att farbror Bosse verkligen skulle stå kvar vid baslinjen och därför var tvungen att springa ett extra varv och blänga lite på honom. 🙂 Och när han kom in tom så… blev det Bosses tur igen! Så höll vi på i 10 föremål, och Bosse vann. Han tog sex föremål och liten terrier fyra, men den smällen tar  jag så gärna för jag tror den lille drog lärdom av detta. Det bästa var sista skicket där han faktiskt tog  sig  längst  ut, i full fart, och hittade föremål. Sen strulade det lite strax innan avlämnandet, men det kan jag överse med idag.

Spåret var väl ingen riktig höjdare. Slarv både med pinnar och med själva spåret. Det finns massor av saker jag skulle kunna skylla på, men det hoppar jag över. Ska träna mer istället. 😉

Iza fick ett vilda västern-spår; dvs JAG kände mig inte särskilt vilda västern när jag gick ut spåret, men hon körde det i vilda västern-style. Missade ett par pinnar, och lite annat slarv, men kul hade hon och DET var huvudsaken. 🙂

Tack S för en trevlig och nyttig dag! Och tack Bosse för ”hjälpen”. 😉

Sötaste Bosse Kålöra (blodöra förra veckan) kopplar av i mossan
efter både uppletande och spår.

Den där lilla terriern som bor här, ni vet; träsktrollet Lennart, har en tendens att ”övergöra” vissa saker emellanåt. Och då menar jag inte enbart de gånger han sätter tänderna i ett mjukisdjur eller något annat som går att tömma på innehåll. Nej – nu pratar jag lydnadsmoment!

Både på kursen förra veckan och tidigare har jag fått tips om att i fjärren backa honom och lägga honom direkt ur backandet för att få till ”bakåt-gung” i läggande från stå. Fine! Backa kan han ju, och det kändes bra. Men, nu tar han i så han spricker. Säger jag ligg från stå (utan back först) så backar han några steg och lägger sig, alt. slänger sig ner och backar liggande. Säger jag sitt från stå så sätter han sig och studsar baklänges någon halvmeter på sin söta lilla rumpa!

Det kan ju vara så att även jag har ”övergjort”, och inte insett att det var dags att sluta… eller ändra taktik. Det där snygga ”bakåtläggandet” har jag inte heller riktigt sett till ännu.

Nåja, han är söt när han gör det och jag lyckas inte riktigt hålla mig för skratt för han ser helt enkelt så vansinnigt entusiastisk ut. Och lycklig! 🙂

***

Igår tränade vi på klubben. Skärpte till mig och kedjade ihop några moment, i olika omgångar, utan belöning och det gick över förväntan. Det mest positiva var att vi fick till rutan klockrent fyra gånger! På två olika rutor! Som inte jag ställt upp utan som stod där från början. Avståndet varierade från 20 till 30 meter. Duktig terrier! Dock gäller det att jag säger ”framåt”. Kläcker jag ur mig ”rutan” utbryter den totala förvirringen. Krävs alltså mer träning på ordförståelsen där, och mer förståelse för att konerna faktiskt har en roll i det hela! ”Framåt” funkar ju förvisso utmärkt i lydnadsklass III men i elit (om vi någonsin tar oss dit?), där rutan ligger åt höger eller vänster, blir det värre… Med andra ord; mera träning. Surprise?!

Idag har semestern utbrutit. Eller egentligen är det väl inte förrän i morgon. Det ska vi fira genom att åka några mil söderut och träna spår i arla morgonstund. Kul! I övrigt är väl mina känslor inför semestern mycket blandade, och inte alls odelat positiva. Kan bli tunga två veckor i början. Tur jag har lägret att se fram emot sista veckan.

Ikväll har min årliga fotografering av gräs och ogräs utmed vår grusväg ägt rum. Ett brett sortiment av ogräs är representerat. Jag hoppade dock över att fota brännässlor och kirskål… Iris och liljor växer vilt utmed stenmuren mot åkern. OK, någon har säkert planterat dem en gång i tiden men någon omvårdnad har de inte fått på 20-30 år.

Har jag sagt att jag vill ha ett macro? Jo, det har jag nog…  😳

I övrigt vet jag inte riktigt var den här dagen tog vägen? Lite lydnadsträning med Lennart (som jobbade på bra trots värmen) och sim med Iza (inomhus!), samt allmänt ”plock”, och så hade den söndagen gått?! Nu återstår dock bara två dagar på jobbet innan det står semester i kalendern. De två dagarna känns tunga, men har jag klarat mig så här långt ska jag väl fixa även dem.

Idag blev det lite svalare på eftermiddagen, eller åtminstone mindre jättevarmt. En regnskur i miniformat bjöds det också på. Den varade i ca en minut och jag tror på fullt allvar att vattnet dunstade innan det hunnit ner till marken. 🙂

Här finns förresten bilderna från kursen jag var på i början av veckan, om någon är intresserad.

När Karlsson ska ställas ut för enda (officiella) gången i år så tyckte uppenbarligen vädergudarna att det var en god idé att slå till med en riktig värmebölja på 30°?! Tack och lov har det åtminstone blåst, och vi hittade en plats i skuggan där vi kunde invänta vår entré i ringen så jag tror inte prestationen just där och då påverkades särskilt av värmen.

Som vanligt blev det en slät etta?! (Med reservplacering, dvs 5, i öppenklassen.) Det är nog bara att acceptera att världens bästa Karlsson inte är snyggare än så, trots att han är vackrast i hela världen?! Hans andraplacering i öppenklassen på Årets Border förra året (med drygt 30 startande) kanske är det bästa det blir? Dock smäller det ganska högt trots att den är inofficiell. Där är det ju nämligen importerade rasspecialister från England som dömer. Nåväl; även idag står det ”vackra uttrycksfulla ögon” i protokollet. Tycker gott de kunde lägga till ”intelligenta” också. 😛 Han behöver mer kropp, och mer knä bak. Någon som har lite kropp och knä över? Helst strävhårigt, grizzlefärgat.

Den fullständiga kritiken kommer i slutet av inlägget.

Det gick åtminstone bra för våra vänner. Karlsson girlfriend Sot (från My Dog i vintras, när det var ca 55° kallare) var där och blev BIM. Och lille Bozz tog sitt första cert i Norwich-ringen, 15 månader gammal. Vad månde bliva? Grattis till mattarna!

En bild på Bozz från förra våren.

Lite shopping orkade vi med i värmen också, men det gick fort, utan några större fördjupningar i de olika sortimenten. Jag nöjer mig med att konstatera att allt vi shoppat faktiskt piper. Utom det nya utställningskopplet (tack och lov). 🙂

När vi kom hem tyckte jag det kändes som en god (eller egentligen väldigt dålig) idé att åka till stan och handla lite… *suck* Bland annat har jag köpt en varmevifte. Just en varmevifte (norska för värmefläkt, och det står så på kartongen) kändes jättemotiverat idag *not*, men eftersom vår befintliga förtältsfläkt drog sin sista suck i midsommarhelgen,  och inte ens jag tror att det här vädret kommer vara för evigt, så var det nödvändigt att fixa. Jag investerade också i två flaskor rosévin. De första i modern tid för min del. Ikväll blir det provsmakning, och sen kan man känna sig som en i klubben – typ. 🙂

Nu är det tvärdrag genom precis hela huset. Inomhus känns det rätt OK, svalare än ute i alla fall. Och jo, det är svalare – bara 26°…  Spännande att se hur sömnen blir i natt? Kanske borde ha köpt en kylanläggning istället för en varmevifte?

Dagens kritik:
Stark skalle. Vackra uttrycksfulla ögon. Välburna öron. Passande stomme till storlek. Kunde behöva mer kropp. Goda vinklar fram. Ngt platta tassar. Goda vinklar bak önskar dock lite mer knä. Behöver djupare bröstkorg. Rör sig m ngt kort steg och löst fram. Bra pelt. Spannbar. Päls i bra kondition. Fint temperament.

Då har jag och Karlsson varit på kurs i två dagar (måndag-tisdag). Eller… mest är det väl jag som varit på kurs eftersom jag bara hade en åhörarplats, men det var nog väl så nyttigt. I kombination med en timmes privatlektion efter kurstid på måndagen så har vi nu lite nya projekt på gång. Kursen var hos Jenny Wibäck och ämnet var ”Tävla med glädje”. Jag tycker nog att jag fått en hel del matnyttiga tips. Det var en bra grupp där man fick nya och nygamla idéer från alla möjliga håll.

Privatlektionen ägnades framför allt åt krypet och lite nya grepp där. Om det funkar på tävling är ju en annan sak, men det blev åtminstone något nytt att testa, och på träning funkar det redan tämligen klockrent. Han fattar ju oftast väldigt fort det lilla trollet och så även den här gången. Fjärrdirigeringen ägnade vi också en del tid åt.

För övrigt har jag (som vanligt) insett att jag måste bli bättre på att planera och utvärdera träningen. Dessutom måste jag skärpa till mig vad det gäller kedjning. Inget nytt under solen iofs, men nu SKA jag skärpa mig!

Efter privatlektionen fick Karlsson äntligen träffa sin nätkompis I-or! Det blev ett trevligt om än något kort möte tyckte Karlsson. Dessutom var han besviken på att den utlovade Idol 2010-kursen (med I-or som kursledare) inte gick av stapeln som planerat. Han hade ju också hoppats på en introduktion i vallning, med tanke på att det fanns får på plats och att bloggen faktiskt heter ”vallterrier”, men tji fick han. Nåväl, det var i alla fall kul för I-or och Karlsson att äntligen träffas eftersom de faktiskt sitter i samma styrelse. 🙂

En gammal bild på I-or från WK-mästerskapen i vallning 2009.

I-or och hans husse bjöd också på en liten lydnadsuppvisning eftersom de så snopet fick lämna återbud till elitspårtävlingen på Elfsborg för ett par veckor sedan. Jag kan inte påstå att jag blev mindre sugen på rasen…

Natten mellan måndag och tisdag tillbringade jag, Karlsson och en annan av kursdeltagarna på ett B & B i närheten av kursplatsen. Jättetrevligt ställe till en mycket rimlig kostnad. Kvällen innehöll en hel del hundsnack och annat snack i utemöbeln utanför vårt lilla hus. Trevligt!

Vädret har varit fullkomligt strålande. Egentligen lite för strålande för att vara på kurs. Midsommarbrännan har spätts på ytterligare med konstiga rödbruna fält här och där och näsan börjar bli lätt skinnflådd. Om väderleksprognosen håller och det blir värmebölja i helgen gäller det nog att jag smörjer in mig rejält. På lördag är det nämligen dags för utställningen här i Borås, och där finns det inte mycket skugga att tillgå. Tack och lov ska vi in redan som hund nr 11 i ringen och totalt är det bara 18 bt så det lär väl bli en kort dag för oss. Om vi nu inte ska tävla om BIR, BIG och BIS förstås. 😛

Och på tal om utställning; snart bär det iväg till V för fintrimning!

I övrigt har jag påbörjat nedtrappningen för semestern. Förra veckan – fyra arbetsdagar (midsommarafton ni vet). Den här veckan tre arbetsdagar och nästa vecka två. På onsdag om en vecka börjar den riktiga semestern!

Här kommer ett litet urval av helgens alla bilder. Fler kommer i mitt album när jag hinner/orkar sätta mig och redigera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

* Referensen till Dumbos öron har ingenting med hundarna på bilderna att göra utan syftar enbart på hur mina öron har känts under kursdagarna. 😉

…så långt ögat kan nå! Med risk för att låta som en fanatisk Ledin-fan, men det är faktiskt så midsommaren har varit! Ganska unikt i det här landet, men ibland slår vädergudarna till när man minst anar det.

I söndags började vi så smått lita på de positiva väderprognoserna och hastigt och lustigt hade vi bokat en campingplats på Södra Näs i Varberg. I torsdags drog vi iväg, och … helgen har varit riktigt, riktigt bra.

Midsommarafton tilbringade vi tillsammans med två av husses kusiner och ett helt gäng andra goa, glada människor. Det blev ett nätt 11-timmarspass för vår del. Sill, nubbe, grill och allt annat som hör midsommar till. Framåt kvällen mulnade det lite, och blåste kallt och till sist var vi 19 vuxna (sittande!) personer i förtältet, men det blev lite too much till och med för mig. Hur  som helst; roligt och trevligt hade vi. Kvällens mest otippade var dock när Iza, som var bunden bakom förtältet helt plötsligt fanns sig stående 0,5 meter från en allmänt asocial igelkott. Tack och lov var hon förståndig nog att ropa på matte, som naturligtvis skyndade till och löste situationen, både för schäfertanten och kotten. Båda verkade ha gått helskinnade ur konfrontationen. 🙂

I övrigt har jag ådragit mig en fläckvis väldigt intensiv solbränna som förhoppningsvis landar i någon form av brun nyans med tiden.

Södra Näs har ju profilerat sig som en hundvänlig camping. Detta innebar att det fanns hundar överallt. Jag tror inte jag ljuger allt för mycket om jag säger att det fanns hund i varannan husvagn. Åtminstone inte om man slår ut det samlade hundbeståndet på antalet husvagnar, för på många ställen fanns det naturligtvis mer än en hund. I anslutning till campingen finns det agilitybana och rastgård/appellplan. Det finns hundvårdsrum och… Tyvärr hann vi inte utforska alla faciliteter. Träningsryggsäcken var med, men mer än så blev det inte. Igår var jag lite matt i pälsen, mest pga bedrövligt dålig sömn, och idag var det bara att packa ihop och åka hem. Men en annan gång…

Trots det  stora hundbeståndet så var tydligen inte campingbarnen mätta på hundklappning. Men alla har artigt frågat först om de fått klappa. Mycket imponerande! Båda jyckarna är ju synnerligen sociala och klappvänliga så de har bara uppskattat umgänget. Mysigast av alla var en liten kille som kom fram igår och ville hälsa på dem. När vi presenterade Karlsson fnissade han lyckligt ”men det heter ju jag!”. 🙂

Helgens minustecken har väl varit just sömnen. Det har varit för varmt, för kallt, för obekvämt. Och som närmaste granne råkade vi få ett av campingens mesta partygäng. Våra sovvanor var väl inte helt  synkade. Inte vår musiksmak heller…

Nu har vi varit hemma ett antal timmar. Vi har hunnit packa ur husvagnen  och tvätta en del. Jag har vattnat alla blommor och grovtrimmat terrier inför utställningen på lördag. (Fintrim är bokat på onsdag.) Jag har varit och handlat mat. Och nu ska jag packa! Jo, faktiskt. Tidigt i morgon bitti ska jag och Karlsson åka till … Halland! Vi ska på kurs hos Jenny Wibäck utanför Falkenberg, måndag-tisdag. Jag har en åhörarplats och ska alltså mest lyssna och lära, men när kursdagen är slut ska jag och Karlsson ha en timmes privatlektion är det tänkt. I morgon natt ska vi bo på B&B. Just nu känns det måttligt inspirerande att ge sig iväg igen, men det blir säkert kanon när jag kommer på plats. Och som omväxling till helgens sus & dus blir det skönt att komma tillbaks till hundverksamheten igen. Med facit i hand borde jag väl dock ha kunnat organisera det hela lite bättre, och sluppit åka fram och tillbaks, men nu får det gå ändå.

Kameran har legat tryggt i sin väska i husvagnen hela helgen så några fina bilder från den halländska (mid)sommaren kan jag tyvärr inte bjuda på. Några kassa ajFånbilder har det dock blivit.

För övrigt verkar detta ha förvandlats till en veckoblogg. Vet inte om jag vågar lova så mycket bättring den närmaste tiden med tanke på den kommande semestern, men på Facebook är jag lite flitigare, om nu det är till någon tröst? ajFån i alla ära, men att skriva långa blogginlägg blir lite tröttsamt. 😉

Det blev ju lite kyligt på midsommaraftons kväll,
men vad gör man inte för sitt lilla hjärtegull? 😉

Iza på post utanför vårt förtält. Hon sköter sig med  den äran,
Varje gång campingens storpudelliga passerade gjorde
hon sig lite extra vacker, dock utan att få någon
nämnvärd respons.

-Matte, det här är SÅ tråkigt…
(Hemma i skuggan i trädgården nu ikväll.)

-Snälla… något roligare måste vi väl kunna hitta på?

Oavsett vad man tycker om det så är jag en slavisk 24-fan. Alltså den där TV-serien som nu har rullat i åtta säsonger. 24 avsnitt i ”real-tid”, dvs en timme i TV = en timme i (o)verkligheten. Den här gången har jag hängt med på TV400 och ikväll var det dags för det absolut sista avsnittet av den absolut sista säsongen. Och vad upptäcker jag då? Inget 24…?! 👿

Efter diverse efterforskningar har det nu visat sig att det tydligen avslutades förra söndagen, med ett dubbelavsnitt vilket INTE framgick av tablån i TV-Expressen (jag har dubbelkollat) och jag stängde alltså lugnt av direkt när eftertexterna gick igång. Och båda avsnitten gick i repris igår! Tack för det TV400… 😈

Nu sänds den i efterhand på TV 4, så någon gång i september kan jag få se avsnittet, om jag kommer ihåg… Ett i-landsproblem, jag vet, men ett högst irriterande sådant! Någonstans finns det säkert att hämta, men jag är totalt obevandrad i den branschen och har inte den blekaste aning om var man ska börja leta…

Den här dagen har väl i ärlighetens namn inte varit särskilt ”nyttig”. Ett spår och lite lydnad med Karlsson har jag dock hunnit med, och sim med Iza.

På Karlssons spår testade jag för första gången min nya strategi för att få fart och fokus på upptaget. Jag hade lagt en burk laddad med godsaker precis där vi ”träffade” spåret. Någon berättade för ett tag sedan att denne löst liknande problem genom att springa tillsammans med hunden i kort lina fram till spåret. Jag skulle alltså kombinera de här två. Att springa i obanad terräng är dock inte min starkaste sida, men man kan nog säga att vi i alla fall skyndade oss. 😉 Att jag laddat burken med torra (men enligt hundarna goda) laxgodisar, och att Karlsson fick hetsäta dem i egen takt var dock inte så smart. Han satte naturligtvis i halsen och jag trodde han skulle spy upp alltihop. Hur som helst kom han iväg på spåret till sist, och det gick väl … OK. Dock slarvades det lite med pinnarna till och från. Nu har vi ju inte spårat på en dryg månad, sedan Jönköpingstävlingen, så det är väl hög tid att fokusera på den träningen igen.

För övrigt så kroknade vi någon gång vid 23-tiden igår och ”gick hem” från bröllopsfesten, som jag f ö bara deltog i sporadiskt under kvällen. Därmed fet-missade jag också Daniels tal. Det tog jag  igen idag, via svt.play. Men jösses, vilken naturbegåvning?! Inte ens en fusklapp (åtminstone inte synlig) hade han. Mycket imponerande!

Helg, ensiffrigt på termometern (åtminstone i morse) och regn. Tja… vad  kunde man vänta sig? Ett par timmar har det dock varit uppehåll, och de ägnades åt  hundträning.

Förmiddagen gick åt till diverse ”nyttor”, så helt bortkastad har inte dagen varit hittills. Iza tog hand om husse (eller var det tvärt om?) så att jag och Karlsson kunde träna lite. Vi började med tennisbollsrace i skogen. Idag var det lite segt i utgångarna, dvs han ville inte lämna mig. ”Klibbar” hade man kallat det om det varit uppletande… Inte bra! Men när han väl kommit ut till bollhögen så var det full fart tillbaka. Ungefär 2,5 km blev det, men mer fart på utvägen hade varit önskvärt.

När vi kom hem körde vi lydnad. Här om dagen fick jag tips om hur jag skulle få ordning på läggandet ur stå, på fjärren. Tipset gick ut på att rygga honom framför mig och ur ryggandet kommendera ligg. Rygga/backa kan han ju, även om han gärna gör det halvsittande. Läggandena blev rätt bra, med bakåtgung, men det hela slutade med att den lilla pussgurkan gjorde kanonfina kryp baklänges, ut från mig. Kan man göra annat än le (eller skratta högt)? Han försöker i alla fall. Att matte har kommunikationsproblem är ju inte hans fel. 😛

Även vittringen gjorde ett rejält kliv framåt, hoppas jag. Han sprang ut, hyfsat sansat, började i ena änden av pinnraden, valde rätt pinne, släppte den, kollade av resten (utan att lyfta!) och gick tillbaka och apporterade in rätt pinne!! 😀 Det är ju inget önskvärt beteende på tävling, men det kändes verkligen som om han kopplade på de små hjärncellerna och tänkte efter, och DET är bra!

Han gjorde även en riktigt fin inkallning med stå och ligg. Det kanske krävs några kilometers skogsrace i full fart (alternativt ett spår) för att han ska ha fått ur sig det värsta springet i benen och sansa sig till lydnaden på tävlingsdagar? Ny strategi där kanske…?

Igår kväll var det späckat schema. Först var det avtackning av två jobbarkompisar som ska pensionera sig under sommaren. Middag på restaurang La Copita i stan. När grabbarna bröt upp för att gå vidare till en sportbar och titta på fotboll smet jag också iväg, till födelsedagskalas hos trimtanten V. Det var trevligt, även om jag kom sent och gick tidigt. Nåja, de flesta gick ungefär samtidigt, och jag var hemma strax efter 23. Bilen hade jag med mig hela kvällen också, så det fanns ingen risk att man skulle vara ”klen” idag.

Nu spöregnar det, och jag har börjat fundera på om jag inte ska se lite på bröllopet trots allt? Det är ju nutidshistoria och hör väl nästan till allmänbildningen? Har inte tittat på några ”inför”-program, och galan igår kväll missade jag ju också av förklarliga skäl, men någon eftermiddagstimme kanske jag kan offra?

Avslutningsvis måste jag få ge en eloge till iTunes support! Inte för att jag tror att de läser här, men ändå… Samtidigt som jag bytte telefon *host* så började mitt iTuneskonto strula, min betalningsmetod, dvs mitt  VISA-kort, godtogs ej. Jag mailade supporten utan större hopp om hjälp. Deras engagemang har dock varit beundransvärt! Jag fick mängder av tips på vad som kunde fela. Och när jag inte svarat på ett av deras mail på något dygn, för att jag inte hunnit testa de ytterligare tips jag fått, kom det ytterligare ett mail där de undrade hur det gick för mig?! De ville gärna veta om jag hittade någon lösning, och vad som felat. Naturligtvis för att förhoppningsvis kunna lotsa andra kunder snabbare rätt i fortsättningen, men ändå… Det är ju inte min gängse uppfattning om support-avdelningar; att de är sååå efterhängsna för att få veta att saker ordnat sig. Imponerande! (Det visade sig f ö att jag missat att registrera mitt nya kort hos Verified by VISA, och nu funkar allt som det ska igen.)

Här kommer en bild från när grabbarna slappade i soffan igår. Lennart på övervåningen och husse på undervåningen, även om husse här har blivit bortklippt. 😉 Här brukar ju Lennart ligga och spana, så platsen i sig är inte anmärkningsvärd, men nu hade han verkligen somnat. På riktigt!

Nähä, då går man väl på bröllop nu då. 🙂

Lugna och fina nu, och läs noga, så kommer det så småningom ett special offer – just for you sir (eller mam).

I  morse, när jag råkade yppa på FB att mitt bitna finger inte gav något bra intryck, varken visuellt eller emotionellt (!) haglade tipsen. Det visade sig, via meddelandefunktionen, att jag har en trollpacka i bekantskapskretsen. 🙂 Numera sitter jag med en liten bit av en vitlöksklyfta (och ett plåster) på det pyttelilla såret. Det visuella intrycket är väl något förhöjt (dvs inte riktigt lika rött längre) men känslan är ungefär densamma. Spindelben och grodhjärnor var tydligen inget krav utan kunde användas i mån av tillgång. *host*

Igår kväll ägnade jag mig åt säsongens sista (?) blomstershopping. Besökte faktiskt hela två växthandlare, och  kom hem utan en enda pelargon. Stjärna i kanten till mig! Däremot blev det en humle, med gulgröna blad, som ska få stå i en kruka i ett ödsligt hörn av altanen och förhoppningsvis fylla ut där, snabbt och lätt. Dessutom hittade jag äntligen något till mina amplar. Namnet på växterna hade jag glömt innan jag ens betalat dem, men jag tror det började på N…? Tydligen en ganska ny uppfinning som levereras i modell blå, och modell vit. Återstår nu att se om de klarar de ganska tuffa förhållanden som de kommer vistas i. Antingen sol från morgon till kväll eller regn, om vädergudarna är på det humöret. Till viss del hänger det väl på min förmåga att ränna omkring med vattenkannan också.

De ser ut lite som en korsning mellan viol och lejongap?!

Ett litet  hundträningspass hann vi med också, men allt som gick bra i tisdags gick i princip uselt igår, så det glömmer vi rätt fort tror jag. 😉

Ytterligare några blomsterbilder från tomten. Upptäckte efter en stund att jag fortfarande hade kameran i sportläge efter söndagens hundtävling, men med tanke på den kraftiga blåsten gjorde det nog inget. 😉

Troligen någon form av  ogräs, men rätt vackert. Det växer
en endaste precis i skarven mellan vår gräsmatta (appellplan)
och åkern.

Och nu gott folk!

Special offer just for you!

Jag preumererar på film från Lovefilm. Allt mellan himmel och jord finns att välja  på, och smidigt är det med film som kommer hem i brevlådan, och som man får ha hur länge man vill.

Nu har jag fått två provprenumerationer att ge bort. De är helt gratis, och man får fyra filmer i månaden under två månader. Man ska registrera sig senast 12:e september (vill jag minnas att det var) så man behöver inte tillbringa sommaren framför TV:n och DVD:n.

Det enda  du behöver göra är att skriva en kommentar till det här inlägget och tala om att du är intresserad. En bra motivation varför just du vill ha en provprenumeration vore ju också bra att ha. Naturligtvis ska kommentaren åtföljas av en giltig mailadress. Först till kvarn! 🙂

(OBS! Kommentarer via  FB räknas inte!)

Dagens (korta) lunchpromenad var lugn och fin. Karlsson har förmodligen en släng av magknip light och gick och lullade lite bakom mig för det mesta. Om det var detta som påverkade Iza eller något annat vet jag inte, men hon tog det också ovanligt lugnt och lunkade för ovanlighetens skull på som den pensionär hon är.

När vi klarat av 2/3 tyckte nog Iza att det hela var onödigt lugnt och bestämde sig för att liva upp tillvaron lite.

I samband med att hon skulle få en halv minifrolic passade hon på att hugga hål i mitt vänstra pekfinger, precis vid yttre leden! Och livat blev det när matte tjoade så att det ekade i skogen. Hoppas inga barn hörde mig, för det lät nog inte särskilt rumsrent.

Efter drygt 10 år trodde jag att vi hittat en bra teknik för godisutdelning?! Om det var jag eller hon som slarvade ska jag låta vara osagt, men helt klart gjordes det inte med mening. Det konstiga är att det inte blev tillstymmelse till märke på ovansidan av fingret? Nåja, man får väl vara glad för det lilla. Det räcker bra med en 2 mm krater på undersidan…

Är det någon som vill ha ett litet blodspår, med betoning på litet, så kan jag visa påsläppspunkten… 😉