Kategori: Uncategorized

Enligt gårdagens inlägg av Lennart Å. Karlsson (jag måste byta lösenord till bloggen!) konstaterar jag att det är fler än jag på den här fastigheten som lider av förvirring. Även pelargonerna som befinner sig på övervintring i lagården har snurrat till det. Sedan jag plockade in dem i september har de fått vatten två gånger, och då i mycket sparsamma ransoner. Temperaturen ligger på ca +6°, men de låter sig inte hejdas.

Den här började blomma sent, strax innan jag tog in dem. Och än har den inte slutat…

Nu ska det erkännas att det finns ett antal som har tagit det här med övervintring på djupaste allvar också, och ser riktig risiga ut. Frågan är hur risiga de ser ut efter renoveringsprojektet som tar sin början nästa vecka. En vägg till träningslokalen (där de bor) gav ju delvis upp förra vintern och ska nu bytas ut. Det känns inte optimalt att göra det i det här vädret, men blir det en likadan djävulsvinter, med lika mycket snö, så håller nog inte väggen så det är bara att ladda med fiberduk, värmefläkt och kanske be en liten bön?

Detta projekt innebär också att vi är utan vår träningslokal ett tag framöver eftersom den delen är upptagen av allt som förvarades i andra änden av rummet. Hoppas renoveringen går fort, för det är ju nu vi verkligen behöver den…

Är ganska nyligen hemkommen från en lek-, bus- och träningspromenad på tu man hand med Karlsson. Erinrade mig vad vi gjorde förra vintern, och då tillbringade vi faktiskt ganska mycket tid på en plogad grusväg av återvändsmodell, med extremt sparsam trafik och god uppsikt, inte alls långt hemifrån. Där tränade vi inkallningar (med stå och ligg), framåtsändande etc. Och idag körde vi favorit i repris. Eller… favorit? Hade väl föredragit en appellplan med barmark om matten själv fått välja, men hon får ju sällan det.

Tog med mig partykameran ut, och kunde konstatera att f*n ta det motiv som inte står stilla när det börjar mörkna. 😉 Ljusstyrkan fortsätter dock att imponera, men extremt lättrörlig terrier var troligen inte det optimala motivet. Men kul hade vi i alla fall.

Att vara kampkompis och fotograf samtidigt är inte heller det optimala. 😉

Så kan man se ut efter godisletande i snön. Och elaka matte skulle
naturligtvis fota innan hon rensade terrierfejset. 😉

För övrigt har vi gjort ett par intressanta teknikinvesteringar idag. För det första en makalös manick (hoppas jag) som ska göra att jag trådlöst kan överföra ljud (läs: Spotify) från den bärbara datorn till sterons högtalare. Har inte vågat mig på att koppla in och testa än, men snart… Kanske?

Sen blev vi helt plötsligt med platt-TV, av LED-modell. Inte för att det är något fel på tjock-TV:n, den sköter sig utmärkt. Det gör dock inte mammas TV så tanken är att hon ska få ärva vår gamla. Efter att ha lullat runt på Elgiganten, Onoff och Mediamarkt utan att bli nämnvärt mycket klokare eller komma närmare ett köpbeslut så hamnade vi lite otippat på Siba. Där dök det upp en supertrevlig säljare med en god portion engagemang så helt plötsligt hade vi köpt TV. En liten diskret 32″-variant, för vi behöver inte mer i vårt lilla vardagsrum. När vi väl bestämt oss visade det sig att den enda som fanns kvar av den modellen var skylt-exet, så då prutade vi rejält. 🙂 Hoppas att vi gjort ett fynd? När jag känner mig tillräckligt mentalt stark för att försöka mig på att koppla in den är dock i nuläget oklart. Bordsstället fattas också, så i nuläget blir det till att luta den mot väggen om vi ska testa. Jag tror med andra ord att det får vänta tills vi får ställningen i mitten på veckan.

Nu återstår två problem; var ska jag göra av mina älskade ljuslyktor som bor på tjock-TV:n? Montera hylla på väggen ovanför TV:n kanske? Och hur ska vi få upp den gamla TV:n till mamma i Dalarna, helst igår? Själva har vi ingen möjlighet att åka upp förrän tidigast i januari, och då hänger det ju på vädret om man vill ge sig ut. Problem nummer två känns onekligen lite mer svårlöst än nr 1, och tips mottages tacksamt.

När solen kröp fram även idag så kliade det i avtryckarfingret (igen!), och den här gången tog jag med partykameran (Canon Ixus 300 HS) ut på en minisafari, sisådär 45 meter från vår infart. Och jo, den får med beröm godkänt. Den fixar sådana här ”nära” bilder (att kalla det macro än nog att ta i) betydligt bättre än min systemkamera gör, åtminstone med de objektiv jag har och de inställningar jag fixar att göra (dvs nästan inga).

Samtliga bilder är tagna med kamerans autoläge. På de två sista, som egentligen är samma bild i olika beskärningar, gick autoblixten av, och tja… det blev ju rätt läckert, eller…?

Den här bia-bädden har under ganska lång tid varit grymt ratad av båda hundarna. En endaste ensam och övergiven fäll på botten dög tydligen inte åt prinsen och prinsessan (på ärten). När jag här om dagen slängde i ytterligare en fäll, och en fleecepläd, blev det helt plötsligt husets populäraste ställe? 🙂

För övrigt hörde jag mig själv kläcka följande fyndiga kommentar i morse: ”Åh, det är bara åtta grader kallt…”

Dags att boka tid hos en terapeut kanske?

Och följande kommentar kunde man läsa i förra inlägget: ”,,,det är rätt milt här nu, -5.8…” Då ska man noga betänka att skribenten bor i Skåne?!

Människan är ett anpassningsbart djur…

Ja det känns ju onekligen som om det är en ny istid i antågande, om den inte redan är här? Idag är det iofs lite mindre svinkallt: ”bara” -10 mot gårdagens -17. I gengäld så vräker snön ner? Vid -10? Ur led är vädret… Och är det meningen att det ska vara full vinter fem månader om året så vet jag inte om jag vill delta längre. Den där globala uppvärmningen känns just nu som seklets största skämt.

Igår kväll var det träning i lyxridhuset, men all lyx till trots – uppvärmt är det INTE! Ute var det som sagt -17, och inne uppskattningsvis -12? Brrr…

Och även om det är stort så blev det ingen större kvalitet på träningen. Det var vi för många för. Jag försökte dock härda ut, och när alla andra gick och fikade stannade jag kvar och körde rutan, lång inkallning med stå och ligg (som faktiskt blev riktigt bra!) samt framåtsändande, men inte ens då blev det särskilt kvalitativt. Det var vi för frusna för både jag och Karlsson. Dessutom tar det 25 minuter för mig att ta mig dit, och lika lång tid hem. Så… jag vet inte hur frekvent besökare jag kommer bli? Det är ju förskottsbetalt så den enda som drabbas om jag inte åker dit är ju jag. Och Karlsson förstås, för trots temperaturen (han frös så han skakade så fort han var still) tyckte han det var fantastiskt roligt.

F ö vet jag inte om jag kan skylla den tekniska härdsmältan som omger mig just nu på vädret? Som jag skrev så packade hemdatorn ihop i tisdags, och igår var det dags för skärmen. Datorn bör gå att återuppliva säger de som förstår sig på sånt. En ny hårddisk så ska den vara OK igen. Men skärmen kan jag bara glömma, och en ny är beställd. Igår eftermiddag betedde sig den sprillans nya jobbdatorn jätteskumt och jag trodde den också brakat ihop. Det löste sig dock med ett telefonsamtal, men idag när jag kom till jobbet kom samma dator inte ut på nätet? Akutbesök av tekniker åtgärdade det. En inställning som jag inte ens visste att den fanns, och knappt teknikern heller, hade ändrat sig av sig själv? Hur går sånt till?!

Ikväll funderar jag på att ta fram min Iceage-DVD och se om man kan få några överlevnadstips, för sådana lär behövas om det ska fortsätta så här. 😦

Ännu en liten fotosejour har klarats av. Med tanke på hur förtjust jag är i att fotografera i motljus kanske jag skulle försöka lära mig hur man gör? Nåja…

Jag har f ö drabbats av en teknisk härdsmälta här hemma. Igår kväll la hemdatorn av, och idag har min skärm bestämt sig för att packa ihop, efter 13,5 år?! Det tycker jag är lite fegt… När jag slog på den i morse var allt helt plötsligt väldigt mörkt. Väääldigt mörkt… Så bilderna är mer original än någonsin. Man kan ju liksom inte retuschera när man inte ser vad man gör. Hjälp är dock på väg med låneskärm och lite andra, sedan tidigare planerade, tillbehör. Men det är väl märkligt (och tur) att sånt här alltid inträffar när skattepengarna är på ingång? Blir nog inte så många kronor över när teknikparken är uppdaterad. Datorn har jag väl gott hopp om att den ska kunna fixas, men skärmen är jag ytterst tveksam till. Men 13,5 år…  det får man nog vara nöjd med?

Igår kväll hade jag och Iza en date med simfröken. För två veckor hände det en del saker i bassängen som gjorde att jag ville ha en översyn. Hon fick MVG för sin fysik, framför allt med tanke på åldern. Och det jag tyckte mig se för två veckor sedan fanns det inte ett spår av, så nu ångar vi på med frisksim en gång i veckan ett tag framöver.

Ikväll är det träning i lyxridhuset, men som sagt; uppvärmt är det inte så det blir Michelin-style på matte, och kanske även på hund. Eller också kör vi bara fartmoment så att han håller sig varm. 😉

…med vinter är att man kan ta lite läckra bilder. När man inte ens behöver lämna altanen är det ännu bättre. 😉 Men, det räcker ju faktiskt med ett par minusgrader, frost och sol för att få till bilder av den här typen. 30 cm snö och -15 är definitivt overkill.

Och btw, detta torde vara kommunens mest välfotograferade schersminbuske…

Nu har jag redigerat länklistan och lagt till några favoritbloggar.

Och, btw… idag visar termometern -15°. Till vilken nytta? Det är ALDRIG ok med -15, men i synnerhet inte när det fortfarande står november i almanackan…

Idag tog jag en sväng till stan på eftermiddagen, och julstämningen kan man ju inte klaga på, om man inte vill…

• Snö på marken, utom på de uppvärmda gågatorna
• Hästar med tomteluvor
• Getter med rött glitter runt halsen (?)
• Julmarknad
• Massor av julklappsshoppare
• Glögg och pepparkakor (även om jag inte smakade)
• Borås Lucia (på ICA Maxi)
• Stundtals mycket ymnigt snöfall
• Två inköpta julklappar
• Inköpt tallris
• (Oönskad) information om priset på ädelgranar (!!!). Man kanske skulle hoppa över granen i år?
• (Oönskad) information om att det mediokra utbudet av julgranar beror på att det är för mycket snö så att de inte kan hugga. Oh the irony!
• …etc.

Men. Jag. Vill. Fortfarande. Inte.

Den här snön tar knäcken på mig. Jag blir på ett uselt humör. Det är bara bökigt, och stökigt, och bökigt… Bara tanken på att det kanske kommer fortsätta så här fram till mars-april får mig att vilja kräkas?! Och man kan inte träna spår! Det är nog faktiskt det som stör mig allra mest…

Ett antal faktorer till gör att detta varit en ganska usel dag, och humöret är i botten. Och i morgon är det måndag. Wow, typ… eller nå’t.

På skadefronten så är det ”rör inte min armbåge!” som gäller, men det går väl över. Armen är fullt brukbar så det är nog inget allvarligt. Den lilla svansen på den lilla hunden ser helt OK ut (efter omständigheterna), och gårdagens (sparsamma) blodvite förorsakades nog av för tidigt avlägsnad sårskorpa. Och om vi bara hade plats så skulle hans julklapp vara gjuten; en tvilling till min fåtölj, och en tvilling till min nackkudde, så att vi slipper slåss om dem…

För att inte skilja mig från mängden har jag naturligtvis adventspyntat idag. För varje år som går så lämnas mer och mer i kartongerna, men å andra sidan köps det något nytt också… Dags att göra ett rejält rens snart, och inte bara fylla på förrådet. Mina favorittomtar, från Nittsjö keramik, plockades också fram. Men till jul blir det bara granen, och inget mer. Om det ens blir gran i år?

På eftermiddagen fanns det möjlighet till ridhusträning. Dock inte i lyxridhuset som vi ska träna i på onsdagar utan i det betydligt mer ”jordnära” ridhuset som vi var i förra vintern. Lille Lennart var naturligtvis toktaggad, men min fantasi och motivation var inte fullt lika hög. Körde bl a rutan som jag inte tror vi tränat alls på ett par månader, och det gick riktigt hyfsat. En vittringsapportering med ”tävlingsledare” fick vi också till, och det löste han fint trots alla intressanta dofter på ”golvet”. En hel del annat pyssel blev det också, men som sagt; mitt fokus var inte riktigt på topp.

När vi kom hem upptäckte jag att såret på svansen blöder lite, med betoning på lite. Jag tror, och hoppas, att det bara är för att någon sårskorpa släppt – lite för tidigt. Under träningen kan det omöjligt ha skett, men möjligen i buren på vägen hem. Nu är det dock noga rengjort, och för säkerhet  skull har jag lagt på ett bandage också. Suck… det som verkade så bra igår? Hoppas verkligen att det inte ska strula nu, utan fortsätter läka fint.

I samband med ridhusträningen glömde jag bort att jag inte hade mina Icebug på mig, när jag skulle gå till bilen. Det slutade med en vurpa à la klassiskt bananskal, dock utan bananskal. Min hjärna tyckte tydligen att det kändes som en god idé att ta emot kroppen med vänstra armbågen, så nu är den lite öm. Det är på den nivån att jag inte gärna vill vila den på bordet nu när jag skriver. Men… det kunde ha blivit betydligt värre, så man får väl vara tacksam.

Japp, då är korsstygnen borttagna och läkningen fick MVG av veterinären. Råkade kläcka ur mig att jag glömt det där med chip när han ändå skulle sövas, och smack – så hade han ett chip i nacken. För säkerhets skull satte vi på munkorg, men han blev inte nämnvärt upprörd över behandlingen. Så nu har jag en digitaliserade hund, typ… Och bara därför kommer jag väl aldrig mer råka ut för ID-koll på tävling? 🙂

Vid hemkomsten firade han sin nyvunna frihet med ett hysteriskt race runt köket, eller främst under och mellan köksbord och stolar. Där har han ju haft problem att ta sig fram i ett par veckor. Därefter blev det tvättning à la katt. Mycket noggrannt! Han passade också på att möblera om lopporna i skägget, vilket tydligen var välbehövligt. 😉

Helgen ska firas med adventspyntning och ridhusträning i morgon. Nice!

Trattlös terrier med trimbehov, framför allt av (get)skägget. 🙂

Igår svängde jag förbi min f d arbetsgivare, Hööks Hästsport, och investerade i ett täcke till lill-hunden. Back On Track-täcket jag köpte förra vintern trivs han inte riktigt i, åtminstone inte om han förväntas röra sig. Det är dålig frihet för bogarna, och dessutom är det långt och figursytt över rumpan vilket medför begränsad rörlighet för svansen, och det uppskattas inte. 😉

Nu var det väl iofs inte riktigt täckeväder idag. ”Bara” 8-9° kallt, men jag var ändå sugen på att prova. Och jo, det var bättre. Han såg inte alls lika låst och låg ut, utan pinnade på bra. Det är en stretchinfällning på bringan + att själva täcket är fleecefodrad softshell och alltså lite stretchigt i sig själv. Helt OK passform, men det hade inte skadat med ett litet bogveck (eller två) för att öka rörelsefriheten för frambenen ytterligare lite.

Att uträtta nummer två med täcke på sig föll honom aldrig in, så vi fick ta en extra liten sväng vid hemkomsten, utan täcke.

Slutsatsen, angående täcket, är dock att för de pengarna (279:- i alla storlekar) är det helt OK. Hade matten själv fått välja hade det gärna fått  vara någon annan färg än rött, men tyvärr…

Jag  kan för övrigt inte påstå att någon av hundarna är imponerade av snön. Det är möjligt att jag indoktrinerat dem? Fördelen är dock att Iza går utan att dra, där det är oplogat. Idag gick Karlsson efter oss där det var som mest snö. Ett smart drag förvisso, för då var det ju lite upptrampat. 🙂

Om ett par timmar är vi på väg till veterinären för borttagning av brodyren på svansen, och vaccination. Hoppas bara att läkningen blir godkänd av veterinären, och att Karlsson inte bryr sig om ”såret”, så att han slipper tratten nu. Även om han har funnit sig oväntat bra i sitt liv som trattis så är det ju roligare utan.

Och btw, på tal om veterinärer: i morse svor jag en hög och lång ramsa när jag insåg att jag naturligtvis skulle ha bett dem chippa honom när han var sövd i samband med operationen – men det hade jag inte en tanke på då… 😦

Även om det inte framgår på bilderna så har det idag bjudits på lite solsken, och fläckvis blå himmel. Dock duggar det fortfarande mikroskopiska snöflingor, oavbrutet, och snötäcket fylls på med några nya centimeter varje dygn… *suck*

Så här ser bilen, som stått stilla och orörd sedan i måndags kväll, ut numera. En något ojämn fördelning av snömängden. Förklaringen är naturligtvis blåsten, men ändå…? Var jag sjuk den lektionen i fysiken kanske?

Dagens lunchpromenad gick exakt samma väg som igår. 60% oplogat, 40% plogat. Jag trodde ju i min enfald att vi kanske skulle ha någon liten hjälp av det jobb vi la ner igår, men icke. Det fanns inte ens tillstymmelser till hål i snön efter våra tassar. Bara ett slätt snötäcke. Dessutom betydligt mer packat än igår, och därmed mer tunggått. Också på grund av den förb… vinden. Men… det är bra fysträning, framför allt för lille Lennart som får gå i snö upp till magen, och mer därtill stundtals.

Jag är ganska säker på att den här filuren har ungefär samma känslor för snön som jag har, dvs inte särskilt imponerad… Och hon som står i bakgrunden föredrar definitivt sommar och sol.  (ajFån-bild).

Ikväll är det start för vinterns ridhusträningar. Jag ska åka dit men inte delta. Den konvalecenta svansen bör nog inte vistas i den bakteriefloran, även om såret ser helt och fint ut. Vi lugnar oss till nästa vecka. Och att ta in Iza i den miljön…? *skrattar ihåligt*

…när snön och nordanvinden yr utanför knuten kan man ha det så här. Bilderna är tagna med den lilla ”partykameran”, och alla utom den första är tagna utan blixt. Det enda ljus som fanns i rummet var motljus från TV:n och ett par fönsterlampor, och inte tillstymmelse till ”medljus”. Jag måste säga att jag är imponerad av kamerans ljusstyrka! Det var ju iofs därför jag köpte just den, men ändå… Jag har inte photoshoppat något med ljuset utan det är ”original”.

Hygien är viktigt säger Karlsson, som nästan är som en katt i det avseendet.
Nu, när han inte kommer åt att putsa sig själv går han loss på storasyster lite extra. 🙂

Det finns x antal tuggben av samma kvalisort, men Karlsson är alltid
mest sugen på det Iza för tillfället är i besittning av. 🙂

Det är med mycket nöd och en smula näppe tassarna når utanför trattkanten och kan hålla
i benet, men trägen vinner. 🙂 Stillastående eller -liggande motiv underlättar ju vid fotning
utan blixt, men lite rörelseoskärpa kan ju också vara charmigt, eller…?

Nu är han lite trött, men vill ändå gärna ha bästa benet inom räckhåll. Här har han ju
dessutom tillgång till tre ben; mina två som kudde, och ett tuggben. 🙂

Tidigare på kvällen körde vi ett träningspass i lokalen, till terrierns förtjusning. Och till min förtjusning också för den delen. Det var första gången på en vecka med tanke på den konvalecenta svansen. Det är bara att, ännu en gång, konstatera att han är rena rama lyckopillret. Även om inte allt blir perfekt så har han en sådan enorm vilja, och försöker så att han nästan spricker. 🙂

23:e november, och full vinter?! Enligt tillgängliga väderleksprognoser ska snön fortsätta falla (på tvären) några dagar till och rejält med minusgrader ska det bli en dryg vecka framåt, minst. Sen går inte prognoserna längre. Än är det ju inga ohanterliga snömängder, men … i slutet på november?

Jag. Vill. Inte.

Blotta tanken på att det kan bli en vinter av samma kaliber som den förra  får mig att bli panikslagen. Och då tog den fart betydligt senare… En sådan vinter kan man kanske klassa som olycksfall i arbetet, men två? Då börjar man se ett mönster… Ett mycket obehagligt mönster. 😦

***

För övrigt har jag i ett par dagar funderat på hur folk står ut? Alltså sådana människor som har hundar som inte går ihop. Mina går ju utmärkt ihop, men för att minimera risken för att Iza ska börja pyssla om Karlssons svans (som läker fint enligt min bedömning) håller vi dem isär när vi inte kan ha full koll. Det innebär oftast att Karlsson blir instängd i vardagsrummet. Där har han ju sin soffa, sin fåtölj, sina fleecefiltar och kuddar, så det går ingen större nöd på honom. När jag jobbar ligger ju Iza uppe hos mig, och han ligger kvar där inne med dörren öppen. Men… dessa människor som riskerar avancerade hundslagsmål bara genom att, till exempel, glömma en dörr i öppet läge? Nej, tror inte jag skulle klara av att leva på det viset, inte bara för min skull utan för att ständigt behöva stänga ett (eller flera) djur ute från flocken/gemenskapen. Skulle jag någonsin hamna i en sådan situation skulle jag nog allvarlig överväga omplacering. Må det aldrig ske!

I övrigt väntar vi på att det ska bli fredag, så att stygnen tas bort och förhoppningsvis även tratten. Och så väntar vi på att svanspälsen ska växa ut igen. Just nu är den en millimeter, eller möjligen två… Undrar om han fryser om svansen?

Till sist ett kort på schäfertantens lustiga sov-/vilostil tidigare idag. 🙂 Den frambensföringen går inte av för hackor! Den gräsliga fleecepläden är terrierns bäddobjekt, men den har han inte mycket glädje av just nu.