Författare: vallterrier

För de som missat senaste Hundsport och reportaget på sid 40-41 från en schäferutställning i USA kommer här några bilder på hur en amerikansk schäfer tydligen ska se ut?! Det kommer i och för sig inte som någon överraskning – jag har sett liknande bilder förut, men jag mår nästan fysiskt illa och får tårar i ögonen när jag ser hundarna. Och det värsta är att den svenska aveln av utställningsschäfer drar åt samma håll även om det är en bra bit kvar. Hoppas vid gud att någon hinner sätta stopp för utvecklingen. I USA är det nog redan för sent…

Jag har alltså fotograferat bilderna i Hundsport, därav den usla kvalitén…

Och det tragiska är att i artikeln finns endast några få rader som försiktigt antyder att det kanske inte är så här en schäfer bör se ut. Jag fick leta länge innan jag hittade dessa rader, och de som som inte är särskilt insatta i schäferns olika ”grenar” kan nog lätt få för sig att det här är idealet – bilderna har man ju sett i Hundsport!

Och som jämförelse kan man kolla Izas rygg, bakställ och vinklar. Hon skulle säkert inte nå någon som helst framgång i en utställningsring, men hon har en kropp som fungerar fantastiskt (för fantastiskt?) väl för sitt ändamål – arbete!

…på mig, när jag hävdar att vi har snö och is, utan tror att jag överdriver, så kommer här några bilder. Och jag vet att det har ramlat ner massor av snö lite längre norrut i landet, och att det finns de som har det betydligt värre. Men med tanke på att det är praktiskt taget snöfritt ungefär en mil härifrån (inne i stan) så känns det här ganska frustrerande. Pansar-snö och pansar-is…

Snödjupet på altanen!

Den där snubben på SMHI som påstår att våren har kommit till hela västsverige tror jag ännu mindre på idag efter lunchpromenaden, när såväl liten hund som stor hund OCH deras matte gick PÅ snön. Mitt på dagen är det alltså fortfarande rejäl skare, termometern visar +0,1° vid husväggen. Vår? Don’t bullshit me!

Men över till något roligare. Vi har infört lite nya rutiner här hemma vad det gäller hundarnas agerande inför promenaderna. Jag hade ju en gång för alla resignerat, men så fick jag lite nya krafter att ta tag i problemet. Den tyngst vägande faktorn var – skaderisken. Det är ju ett under att ingen av dem skadat sig i tumultet som uppstår om de själva får välja. Så valfriheten tog slut. Bara sådär! Sedan några veckor tillbaka är det följande som gäller:

1. Ligg still i bia-bädden i hallen när matte byter om
2. Ligg still på köksgolvet medan matte fixar promenadgodiset
3. Ligg still på köksgolvet medan matte sätter på sig kängorna
4. Ligg still på köksgolvet medan matte sätter på halsband och koppel

Det har faktiskt funkat över förväntan. Inte klockrent, men skillnaden mot tidigare är påtaglig.

Idag tänkte jag vidareutveckla det hela genom att låta dem ligga kvar i hallen under punkt 1-3, och där har de ingen som helst uppsikt över köket där jag befinner mig. Det lyckades till 50%. Och den som lyckades klamra sig fast i bia-bädden var – Karlsson! Trots att Iza flängde iväg ut i köket någonstans under punkt 2 så låg han kvar! Guldhunden! Det bådar gott inför de dolda platsliggningarna som stundar. Och Iza blev om möjligt ännu mer långnäst än hon normalt är, när K fick massor av beröm och godis där han låg i bia-bädden och hon inte fick nå’t trots att hon lagt om sig, på annan plats i hallen. Men hennes beteende förvånar mig inte alls egentligen, för hon är hunden som gärna lyder – när det passar henne…

Och så här kan det se ut efter promenaden. Alla huvudkuddar är bra, utom de dåliga… typ. 🙂

Igår kväll gjorde jag en rejäl kragtagning, tog med mig Årets Bruksborder och – åkte och tränade!!! Insåg att om vi ska ha ens en liten chans att behålla det prestigefyllda vandringspriset även nästa år så gäller det att ligga i. 😉

Planen på Elfsborgs BK var till 98,5% isfri. Lite blöt och lerig på vissa ställen men på det stora hela rätt OK. Eftersom Humle och Dumle (framåtsändandefigurer) stod strategist utplacerade började jag med att testa av transporten från gruppen och framåt. Var onekligen lite skeptisk till hur riktningen skulle bli utan snövallar men på det stora hela blev den alldeles utmärkt. Nu ska helst travtempot ner ytterligare lite, och sen är det ”bara” tempoväxlingen vid gruppen kvar, hm…

För övrigt körde vi FF med tyst matte och han går faktiskt betydligt bättre när jag håller käften i starterna. Inte perfekt men bättre. Vi körde även tungapporten för första gången på hela vintern och i tredje försöket blev det klart godkänt. Galopp både ut och in och bra ingång. Kryp med vinklar hann vi också med. Högervinklarna är inget problem men i vänstervinklarna stannade han upp och behövde hjälp för att komma igång igen. Han är dock låg och fin hela tiden. En platsliggning hann vi också med, men med tanke på temperaturen valde jag att bara träna själva nedläggandet, alltså det som strulat på tävling. Igår var det dock inget problem med det, men å andra sidan var det ju inte tävling heller utan bara tävlingsmässigt. Efter en knapp minut valde jag att gå tillbaks och hämta honom, i fullt samförstånd med omkringliggande hundars mattar. Vill inte att han ska behöva ligga så länge att det blir obehagligt med tanke på temperaturen.

Det som imponerade mest igår var dock hans fokus. När man tar ut Iza efter ett rejält vinteruppehåll så är hon över huvud taget inte kontaktbar första gången. Hon har sååå fullt upp med att hålla ordning på alla andra hundar som hon inte sett på sååå länge. Helt ärligt beter hon sig som om hon aldrig sett en annan hund, någon gång – ever! Karlsson däremot han betedde sig som om vi tränat i den här miljön fyra gånger i veckan hela vintern. Visst kollade han in de andra hundarna ibland, när det var någon som såg konstig ut eller gjorde något konstigt, men det var på en fullt hanterbar nivå.

För övrigt har det varit minusgrader i natt igen, isen är hårdfrusen och på snön är det skare. I natt ska det bli -7° enligt yr.no och i morgon ska det bli snö! ”Våren är här” – kiss my ass! Ytterligare ett kriterium som måste uppfyllas för att behålla den ärofyllda ÅBB-titeln är nämligen – spårträning! Det här håller inte…

Men man kan ju alltid pigga upp sig lite med veckans tulpan. 🙂

Det krävs tydligen en titel som Årets bruksborder eller uppflyttningar för att mina läsare ska vakna till och krypa fram ur sina hålor. 😉 Efter gårdagens inlägg haglade kommentarerna och jag tackar ödmjukast för alla gratulationer.

Jag vill bara förtydliga att jag faktiskt inte tror att Karlsson är den bästa bruksbordern i vårt avlånga land. Han verkar dock vara den enda (?) som har en matte som är med i rasklubben OCH skickar in hans resultat. Sånt är livet, inga rapporterade resultat – inga bucklor! 🙂 Och angående Årets Border och ev. buckleöverlämning så är det endast av praktiska skäl, och det kommer i så fall INTE ske i stora ringen utan förmodligen bakom lämplig buske – eller nå’t. Bucklan delades ju egentligen ut på årsmötet för ett par veckor sedan, men eftersom det gick av stapeln drygt 30 mil härifrån så… Man tycker ju att de kanske kunde ha meddelat mig innan, så hade man åtminstone haft en chans att ta ställning till om jag skulle åka dit, eller fixa någon som kunde ta hand om den. Men jag ska inte klaga, jag njuter fortfarande. 🙂

***

Igår stod det medlemsmöte på agendan. För att summera kort; planera och informera är två viktiga ledord oavsett vad det gäller, arbetsliv, privatliv och idéellt liv! Eftersom man brustit i båda dessa avseenden blev det (med kort varsel) planerade lägret inställt. Hade jag fått fullständig information (som t ex att det ingick instruktörer i priset!) via hemsidan hade saken hamnat i ett helt annat läge… *suck*

***

Morgonens sista observation är att Borås Tidning ljuger! Eller möjligen är det Sten Laurin på SMHI som ljuger…

Här (exakt 9,5 kilometer från tidningshuset) är det minusgrader varje natt, och några snöflingor ramlar det också ner. Varje natt!

Låt mig presentera Årets Bruksborder 2008 – Öresunds Onyx!

Fick just ett mail om att Borderterriersällskapets vandringspris Årets Bruksborder tillfallit min alldeles egna lilla Karlsson!?

Det är två bruksresultat under året som räknas och beroende på godkänd, uppflyttad osv, och klass får man olika många poäng. Inte trodde jag att våran uppflyttning från appell och lägre skulle räcka, men det gjorde det tydligen. Konkurrensen var förmodligen inte bedövande, om den var alls? Men skit samma – det här var jätteroligt!

Hemma hos sekreteraren (som bor någonstans utmed E4 söder om Stockholm) finns tydligen en stooor buckla att hämta, frågan är bara hur? Annars får jag väl vänta till Årets Border. Men hur vi, och framför allt Karlsson, ska klara sig utan den ända till mitten på maj har jag ingen aning om, men det kanske går?

I höstas köpte jag, på Sagaforms utförsäljning, några salladsskålar i trä med helt raka kanter. Jätteläckra, och kostade nästan ingenting. Min tanke var att använda dem som ytterkrukor till pelargoner eller något annat grönt. Men – för att detta ska fungera och ”krukorna” inte bli förstörda på nolltid behöver jag någon form av innerkrukor, förutom de som själva blommorna bor i. Nu har jag finkammat stan för att hitta den gamla sortens tråkiga ytterkrukor i plast. Min mission har misslyckats. Jag har hittat sådana men i för liten storlek. På ICA idag hittade jag dock potatissallad som levereras i burkar av perfekt storlek (konstaterade jag efter att ha mätt med medhavt måttband!). Nu återstår bara ett problem, vem f*n ska äta upp 2,5 kilo potatissallad? Men jag har inte köpt burkarna med innehåll ännu. Jag är mottaglig för andra förslag; ca 15-16 cm i diameter och max 13 cm högt får det vara.

Snöat har det gjort oavbrutet hela dagen, men nu verkar det som om det övergått i regn. För Karlssons del blev det repris på gårdagens aktivitet. På åkern utanför vårt hus hade snön drivit ihop rejält på vissa ställen vilket resulterade i att han körde fast och gick på näsan ett par gånger. Då ändrade han taktik. Istället för att springa så gick han fram, med pip i munnen, samtidigt som han försökte utveckla simhud mellan tårna för att inte sjunka igenom skaren som finns under den nyfallna snön. En syn för gudar… 🙂

Framåtsändandeträningen fortskrider och nu har han greppat att ”sakta” betyder ”trava en bit framför matte”. Jag kan uttala kommandot när han står still vänd mot mig, varvid han vänder upp och börjar trava. Alltid något att glädjas åt.

För övrigt har jag ägnat dagen åt pelargonpyssel. Vi får se vad det blir av mina sticklingar från i höstas. Dessa har utsatts för grav vanvård (läs: för lite vatten) hela vintern och ser inte särskilt pigga ut. Nu körde jag hårt och planterade om i lite större krukor och beskar – samtidigt! De var nämligen så långa och rangliga att de mer liknade hängpelargoner och var därmed väldigt svåra att hantera. Vi får väl se om de överlever, men det var ”bondpelargoner” och mårbacka som råkade ut för detta, och de verkar ju tåla en hel del.

Några som däremot klarat sig bra trots vanvården är en hängpelargon-stickling och en stjärnpelargon. Gud vet vad de har levt på, men inte är det vatten i alla fall.

Utomhus pågår något som är misstänkt likt en snöstorm! Helt enligt prognoserna förvisso, men inte blir jag gladare för det… Och det största problemet är att vi fortfarande har ett decimetertjockt täcke av snö och is ”i botten”. Temperaturen pendlar runt nollan och så länge det är minusgrader nästan varje natt lär det inte försvinna. Och nu fylls det alltså på med ytterligare 5-10 cm enligt de som vet.

Även om det bär emot att erkänna så är nu ett rejält regnväder, kombinerat med plusgrader och blåst det som står nästan högst på önskelistan. Det känns som om det är enda sättet att bli av med skiten.

Dagens träning med ”gänget” är naturligtvis inställd, precis som det varit varenda söndag sista tiden pga isiga planer och annat onödigt.

Eftersom det är oklart hur frisk jag egentligen är (troligen inte särskilt?) tog jag en aktivitetspromenad med bara Karlsson igår, och husse fick ta hand om Iza. Aktivitetspromenad innebär att sträckan inte är så lång men att han får springa som f*n medan jag håller ett mer sansat tempo. Och under tiden tränar vi. Igår var det bl a lämnaavkastadlatexpipihanden-träning som stod på schemat, och efter de inledande racen funkade det riktigt bra.

Vi körde även inkallning med ställande med bakombelöning i form av latexpip vilket faktiskt också funkade bra. Trodde inte jag skulle få honom framåt över huvud taget med en sådan kanonbelöning bakom, men jo… Vid två tillfällen tog han pipen först, men sen ramlade poletten ner. 🙂

Framåtsändande på den långa raka grusvägen var nästa punkt på schemat och för första gången testade jag bakombelöning där också, för att se om jag kunde få ner tempot. Vis av erfarenheten ska jag inte ropa ”hej” än, men det kanske kan funka? Tempot sjönk men han hade fortfarande fint fokus framåt och bra riktning. Nu pratar vi ju iofs grusväg med snövallar på sidorna vilket inte inbjuder till så mycket pendlande, men ändå.

I samband med eftermiddagens födelsedagskalas hos svärmor passade jag även på att träna kryp med vinklar, eftersom hon har gångmattor som ligger perfekt placerade för ändamålet, och det skötte han också bra.

Och idag då? Ja det vete f*n… Iza ska simma i eftermiddag, och jag har pelargoner som behöver planteras om bara pelargonjorden (som jag köpte igår men glömde i bilen) har tinat upp. Men helst skulle jag bara dra täcket över huvudet och be någon väcka mig när snön har försvunnit…

Gårdagskvällens arrangemang var en riktig lyckträff! Riktigt bra var det. En stor portion humor, levererad med mycket självdistans, och många härliga skratt blandat med en portion allvar. Jag är också väldigt imponerad av folk som kan stå på en scen och hålla igång, helt ensamma, i närmare två timmar.

Enligt Ticnet är det bara två föreställningar till planerade; Karlstad IKVÄLL (Mårr, det finns biljetter kvar!!!) och Stockholm i maj. Har ni chansen så kan jag varmt rekommendera det.

Känner mig fortfarande rätt förkylningshängig och febern har nog inte släppt helt så det slinker ner en Ipren då och då. Det kanske blir långrandigt det här?

Det räcker tydligen att åka till Norge i fyra dagar och tre nätter för att tappa greppet på TV-världen?! Har till min fasa (nåja, det kanske var en liiiten överdrift) upptäckt att mina båda favoritserier, Desperate Housewives och 24, har börjat igen. Den här veckan!

Tack var den utmärkta siten tv.nu har jag dock lyckats utröna att det sänds repriser av både det ena och det andra. Dock vid extremt obskyra tidpunkter så det är egentligen som gjort för att misslyckas. Dessutom kommer 24 att sändas efter sängdags på torsdagar, och hur jag ska komma ihåg att spela in det…?

Det räcker även med fyra dagar i Norge för att tappa greppet på allt som ens kan liknas vid en frisyr. Jag brukar klippa mig var femte vecka, och var femte vecka inföll i tisdags – exakt! När jag skulle boka frisörtid kände jag mig lite wild & crazy och tyckte att vi kunde testa sex veckors intervall. Bad idea…

Om en stund åker vi in till stan för att äta snabbmiddag på en bättre krog och sedan bänka oss på Henrik Schyfferts The 90’s – ett försvarstal. Hoppas det blir så kul som jag trodde när jag bokade biljetterna i december. Då hade jag liksom ingen aning om att jag skulle ha tillbringat hela veckan i Norge och dessutom vara förkyld… Helst skulle jag bara vilja dö en smula i soffan framför Let’s Dance, men det får bli en annan dag.

Dagens positiva nyhet är att man nu kan ha ”trådade” kommentarer även i den här versionen av WordPress (=gratisversionen). Det innebär att när jag svarar på en kommentar kommer svaret att hamna på just den kommentaren. Kul … tror jag?

Efter att jag overloadade Arne Dahl och A-gruppen i höstas (fem böcker på raken) bestämde jag mig för att läsa minst fem ickedeckare av andra författare innan jag gav mig i kast med fler Arne Dahl. Nu är målet uppfyllt. Jag har läst:

1. John Irving – Den fjärde handen

2. John Grisham – Den samvetslöse

3. Jonas Gardell – Jenny

4. Majgull Axelsson – Is och vatten, vatten och is

5. Sara Kadefors – Fågelbovägen 32

Frågan är; kan jag nu anse mig avgiftad och klar? Kan jag ikväll ge mig i kast med ännu en Arne Dahl?

Men jag lovar (tror jag) att bara ta en i taget i fortsättningen, och läsa något annat emellan.

(Femte bokan ovan var för övrigt en mycket positiv överraskning; en ”fådd” pocketbok, jag hade inga som helst förväntningar, men den var riktigt bra och attacklästes på tåget igår.)

Hemkomsten igår var ungefär lika tumultartad som vanligt, dock inte värre än efter en normal arbetsdag. Hundar som hoppar, buffar, pussas och nästan börjar slåss med varandra i pur konkurrens om vem som ska får vara närmast matte… *puh*

När hälsningsceremonin var avklarad reagerade de dock lite olika. K var som ett plåster på mig och hjälpte till att packa upp resväskan, och med att vara rent allmänt i vägen.

Iza gick och la sig utanför dörren till arbetsrummet?!

När den så småningom öppnades och datorn startades – då var hon nöjd.

Karlsson blev inte riktigt tillfreds förrän det var läggdags och han fick apportera tomma toarullar ur papperskorgen?! Jo, vi ägnar oss fortfarande regelbundet (=varje kväll) åt denna något udda hobby.

En hund som är databeroende, och en som är toarulleberoende – vad har jag gjort för att få det så här?

Greit! 🙂

Som jag konstaterat i samband med tidigare besök så är ju inte shopping det första man tänker på när man är i Norge. Men idag har jag shoppat. Pappersnäsdukar!

Närmare bestämt 180 stycken! Borde väl räcka till kvällen och morgondagen? Nu har jag bara ett problem; hur redovisar jag detta anfall av attackshopping i den flygande tullkontrollen på tåget i morgon…?

Hur som helst mår jag bättre idag. Igår kväll var det riktigt synd om mig, men jag genomled två avsnitt av House och ett avsnitt av Så ska det låta. Lagom avancerat när huvudet är fullt av ”ludd”. Dessutom läste jag det sista i boken av Majgull Axelsson. Sömnen blev oväntat god, trots allt, och nu har det vänt. Ipren, nässpray och pappersnäsdukar utgör fortfarande jordens salt, men det har som sagt vänt och idag har jag kunnat andas flera minuter i taget utan öppen mun! 😉

Ikväll blir det middag ute (dock inte inne i Oslo, utan fortfarande in the middle of nowhere – typ) och det blir förhoppningsvis trevligt. Dock har jag ett par timmar att fördriva innan det är dags så jag funderar på gårdagens avsnitt av Mästarnas mästare. Har insett att SVT Play är guld när man ska hotelldöden dö.

***

Shit; upptäckte just att SVT av ”upphovsrättsliga skäl” inte får visa programmet om man inte befinner sig i Sverige. Tja, då får jag väl titta på nå’t annat då…

Jag hoppas detta är kulmen, för idag hade jag behövt en så’n här!

Hur kul är det då att sitta tätt ”ihopslingrad”, i möte med folk man inte känner sådär rysligt väl? Febern gör sig dessutom påmind med jämna mellanrum så jag har redan petat i mig rekommenderad maxdos av Ipren och lär få ta en dos till innan jag lägger mig.

Och på tal om att lägga sig; jag skulle utan vidare kunna tvärsomna NU, men då lär jag vakna ca 03.00 i natt och hur kul är det på en skala… Det gäller alltså att jag håller mig vaken några timmar till.

Nu är jag ju inte särskilt allvarligt sjuk, egentligen. Men det känns alltid mycket värre när man inte är hemma, och förhoppningsvis är detta kulmen och jag är piggare i morgon. Då ”hotas” det dessutom med restaurangbesök på kvällen och det vore ju lite trevligt som motvikt mot picnic på hotellrummet.

Igår kväll klämde jag de två första avsnitten av Dr House, på DVD. Kändes helt OK, men har man tendenser till hypokondri ska man nog försöka hitta något annat att fördriva tiden med. För jösses vilka märkliga diagnoser de lyckades ställa bara på två avsnitt?! Sen roade jag mig även med SVT Play och ett avsnitt av Skavlan som jag missat helt och hållet tidigare. Upplägget för kvällen blir nog något liknande…

I morse hade även inbjudan till Kindslägret kommit i mailen och jag skickade tillbaks den tämligen omgående. Den instruktör jag hört ryktas om, och som jag bespetsat mig på, fanns inte med i urvalet men jag valde något annat som lät bra. Jag som nästan, men bara nästan, lovade mig själv att inte åka på lägret den här sommaren. Men de brukar ju inte ha några problem att fylla platserna så än så länge går det väl att ångra sig.