Författare: vallterrier

Idag har det inte varit någon wow-dag. Jag inte varit i närheten av någon hundträning. Det enda hundrelaterade är att jag och Iza (!) har gått en rejäl promenad på tu man hand i solskenet. Det var länge sedan nu, men det är alltid lika skönt när det blir av. Hon är en helt annan hund när hon slipper konkurrera med lillebror om matte, luktfläckar och ätbara delikatesser. Dessutom gick vi en gammal favoritrunda som nu åter är tillgänglig eftersom markägaren gjort iordning den förstörda vägen. En betydligt lugnare och beghagligare runda än t ex djävulsrundan, för alla inblandade. Tyvärr glömde jag kameran och missade därmed en del fina bilder. Hade ju passat bra när jag bara hade en vildhund att hålla ordning på.

Karlsson fick som omväxling gå ut med husse på tu man hand. Nyttigt för honom!

I övrigt har jag ägnat mig åt min sista deklaration som egen företagare – pest och pina! Företaget la jag ner i slutet av förra året så nästa år kan jag deklarera som en vanlig människa. Det där med att det skulle bli enklare att driva enskild firma, med mindre pappersexercis, det stämmer dåligt… Och får jag någonsin för mig att starta eget igen skall det finnas utrymme i budgeten för att lägga ut bokföring/deklaration på någon som är bättre skickad för sådana arbetsuppgifter än vad jag är.

För övrigt kan jag konstatera att en ”snart” tydligen är en dryg vecka. *skäms* Penséerna jag köpte på långfredagen, och som kompletterats under veckan, har hamnat i sina krukor idag… Dessutom blev det alldeles för många så jag har penséer på en massa konstiga ställen. Och när jag ändå var igång slängde jag ner klematisen i en stor kruka på altanen så får vi se hur det går med det projektet?

Jo förresten; i ett litet försök att skjuta upp deklarerandet registrerade jag mig i morse på hundarhundar.se. Jag har också författat mitt första träningsinlägg. Jag kommer naturligtvis fortsätta skriva om träningen här också, men jag kanske blir lite mer detaljerad på det andra stället? Vi får se hur det utvecklas.

Efter en tripp till Mjölby tur och retur är jag helt slut, såväl fysiskt som psykiskt… Karlsson var med och han är också hyfsat trött. Men det kanske mest beror på att passagen av Ulricehamn på hemvägen tidsmässigt passade utmärkt för en liten träningsträff med Asta & Co?

Vi får se om jag orkar hålla mig vaken under ”Så ska det låta”?

I avvaktan på att jag ska orka skriva något mer matnyttigt (?!) kan ni ju kika på detta. Jag ska registrera mig. En annan dag. Kanske i morgon?

Jag vill varna känsliga läsare! Nu kommer ytterligare ett hyllaterriern-inlägg.

Å andra sidan var han ju ganska billig igår så det kanske jämnar ut sig. 🙂

Vi har just varit ute och spårat. Ca 500 meter var spåret, och han var så duktig. OK, allt är inte klockrent, han går av ibland och pysslar med annat ibland, men han har ändå full koll på något sätt. Och om han verkligen tappar spåret så söker han bakåt, varje gång. Det lustiga är att det underlag där han spårade som allra bäst idag (hög intensitet och utan tapp) var på knastertorr barrmatta?! Där gick han som en liten dammsugare. Där det var mjukt och lite fuktigt, och rimligtvis borde vara enklare, sjönk intensiteten något? Nåja, han löste det fint där också.

Dagens roligaste var dock kotten! Jag plockade upp en grankotte ”på vägen”, höll i den en stund, och la den sedan som en apport. Och vad gör den lilla terriern? Jo, han tvärnitar, funderar i en halv sekund på hur den kan lukta matte/människa? Sedan bestämmer han sig för att om den luktar matte så har hon förmodligen tappat den, och sedan apporterar han kotten. 😀 (Och ja, jag är helt säker på att det var rätt kotte eftersom just den fläcken var tom på kottar och jag vet exakt var jag la den. Dessutom tror jag aldrig han har tagit en kotte i sin mun förut, utom möjligen när han var valp.)

Nu ska vi jobba mycket på upptagen för där är det fortfarande inte klockrent på något sätt. De senaste gångerna har han förvisso valt rätt håll, men vägen fram till spåret är oerhört förvirrad och hade jag inte vetat exakt var spåret går i det läget hade han nog kunnat lura skjortan av mig – flera gånger.

Men frånsett det så har han höjt sina aktier idag. 🙂

You type 345 characters per minute
You have 46 correct words and
you have 3 wrong words

http://swedish-speedtest.10-fast-fingers.com/

Skrivmaskinsundervisningen på gymnasiet (ja, på stenåldern hade man faktiskt skrivmaskinsundervisning) gjorde uppenbarligen lite nytta. Och de yngre läsare som inte vet vad en skrivmaskin är kan kolla här! 😉

Hittade testen (för andra gången) via Sandra. Förra gången jag gjorde den fick jag inte ut något resultat, men den här gången gick det vägen.

*******

Uppdaterat ett par timmar senare:

You type 391 characters per minute
You have 49 correct words and
you have 0 wrong words

Bättre blir jag nog inte…

…efter håren!

Hittade den här länken hos Eva Bofäldt och eftersom jag inte kunde komma på en bättre rubrik snodde jag den rakt av, för den är verkligen … mitt i prick!

Igår åkte jag upp till klubben i god tid med ambitionen att ragga upp ett par människor till en framåtsändandegrupp och köra det innan invasionen (öppen träning). Allt gick planenligt; viss aktivitet på agilitybanan men tomt på resten av den stora planen. Två människor (T & B) raggades upp och placerades på lämplig plats. Träsktroll kopplades loss och – rymde!!!?

Jag märkte att han var extremt intresserad av agilityaktiviteterna men… jag litar på min hund. Visst var det så?

Den lilla råttan drog som en avlöning, i 180 knyck, tvärs över hela plan med siktet inställt på liten brun-vit russel. Som tur var så såg husse till liten brun-vit russel vad som var i antågande och fångade in sin hund och höll honom högt. Tack och lov! Liten brun-vit russel var nämligen INTE av det vänliga och timida  slaget. Han lät som ett helt sågverk i famnen på husse. K:s ambition var troligen att leka jaktlekar (helgens båda hundbesök har kanske satt sina spår?) men det hela hade nog utan större problem kunnat utvecklas till ett fulländat slagsmål…

Extremt irriterad matte utförde språngmarsch tvärs över plan. Greppade terriertrollet i nackskinnet, höll en djuplodande föreläsning om (o)lämpligheten i beteendet, bad rodnande om ursäkt till russelhusse, avskedade framåtsändandegruppen och bytte appellplan…

Puh… detta var alltså tredje gången på tre år som detta händer?! Första gången var han valp, andra gången var för ett år sedan när han tyckte att en bc hade en extremt charmig leksak – och så nu! Och det är alltid lika pinsamt! På övre plan visade han inga liknande tendenser men där bestod klientelet å andra sidan av schäfrar, schäfrar, schäfrar samt några andra brukshundar som ägnade sig åt traditionell lydnadsträning, m a o arbetskamrater och inte lekkamrater.

Fick tag på en ny framåtsändandegrupp på två personer och tja… det gick väl sådär. Delvis bra, delvis mindre bra. Gjorde lite inkallningsövningar med backa-tänk och det funkar hyfsat. Än så länge krävs dock både muntligt kommando och handtecken. Lite annat smått och gott hann vi också med och höjdpunkterna var väl fria följet som, ur min synvinkel, såg riktigt bra ut samt en tungapportering som troligen var 10-mässig. För en gångs skull lyckades jag bryta där och då, och stoppa undan apporten, annars är jag ju rätt mycket för ”baraengångtill”.

Ikväll ska vi försöka få till ett spår är det tänkt… Och i morgon drar vi till Östergötland tur och retur.

Att vänja mig vid bra väder har aldrig varit ett av mina större problem. Därför var det nästan surrealistiskt att vakna till en grå himmel och regn i morse. Dessutom var (och är) det lite lagom råkallt… Regnet upphörde efter ett par timmar, och var aldrig särskilt ymnigt. Ska jag vara ärlig hade det nog behövts mer… Nåja, det kommer väl. Summan av nederbörden verkar vara konstant. Frågan är bara när den kommer? En kvalificerad gissning är – under min semester.

Gårdagens träningspass blev, precis som planerat, lugnt. Platsliggning med skott och dold matte. Den lille låg sååå fint. Jag tjuvkikade lite (utan att han såg mig) och vid första skottet vred han på huvudet men sedan hade han legat som en ”staty” enligt ”tävlingsledaren”. 🙂 Lite backa-övningar (hund backar framför matte, bort från matte) hann vi också med och det går bättre och bättre. Förhoppningsvis kan bakåttänket leda till ett bättre ställande på inkallningen? Det känns som om det går framåt. Kanske…?

Och nej, det var inte det tipset jag fick på kursen för just det momentet, men vi diskuterade backande i andra sammanhang och så tänkte jag till. Tipset vi fick blev ingen succé för vår del så nu provar vi detta istället.

I övrigt gjorde vi inte så mycket utan åkte hem tidigt och stoppade matte i säng redan vid 21-tiden vilket var mycket välbehövligt. Idag är jag piggare men har fortfarande en lätt huvudvärk som gnager. Irriterande…

Att SKK:s dopingreglemente är löjligt omfattande kommer väl inte som någon överraskning. Framför allt som mycket av det inte går att kolla med några blod- eller urinprov i världen, men frågan är om inte detta tar priset?

http://www.skk.se/ovrigt/hundvast20090414.htm

Efter en natt med urusel sömn (ca två timmar), lunch och massage så är jag nu – trött. Närmare bestämt jättetrött. Det var nog ett smärre underverk att jag inte somnade på massagebänken. Och eftermiddagens planerade frisörbesök lär väl inte gör mig piggare. Kvällens hundträning skall hållas på en nivå där vi inte riskerar några konflikter…

Idag har vi spårat ”på riktigt”! Det vill säga; för Karlsson helt ny spårläggare med ”rena” pinnar. Dessutom skickade jag hem spårläggaren innan det var dags att gå spåret. 🙂 För de som inte vet så är det ju vanligt att spårläggaren går med i spåret och då har man som matte en tendens att fråga sig fram om det börjar strula. Men – när det bara är jag och hunden i skogen så har man inget annat val än att lita på fyrfotingen, eller – i just det här specifika fallet – pälstofflingen.

Lite tveksamt upptag, dock åt rätt håll, men sen skötte han sig fint och vi hade till och med en apport för mycket (som blivit kvar från någon annans spår) i mål. Visst var han av spåret och vimsade ibland men han är lätt att läsa och väntar man bara ut honom då så korrigerar han snabbt sig själv. Och ”leta bakåt-poletten” har ramlat ner på allvar för det gör han jättebra.

Summa summarum – matte är nöjd med spårarbetet, dock måste jag jobba mer med upptagen för att få honom att söka rakt ut på ett säkrare sätt och med mer motivation. Tips någon?

Ett lydnadspass, delvis med kommendering, och en platsliggning med dold matte hann vi också med medan spåret låg till sig. Inkallning med ställande går bättre och bättre och kanske åtminstone är värd en 5-6 poäng nu? Mer att jobba på där alltså.

Nu sussar han gott igen, åtminstone så länge Iza och tratten ligger stilla. 🙂

För övrigt så börjar det knoppas i trädgården. Inne i stan har det, som vanligt, kommit betydligt längre men det räknas inte.

Syren.

Syren igen.

Påskliljorna jag planterade i höstas behagar äntligen titta upp ur
jorden – på annandag påsk!

Doftchersmin, men det är ett tag kvar till doften kommer. 😉

Jag har, föga förvånande, inte alls hunnit med allt jag tänkt i helgen. Som vanligt var planeringen lite för yvig och optimistisk. Tänk om helgerna alltid var fyra dagar och arbetsveckorna tre, vad trevligt det vore. Den kommande arbetsveckan är åtminstone bara tre dagar eftersom jag ska vara ledig på fredag, så just nu ska jag väl inte klaga.

…blev det visst här. Nu står det 13:e april i almanackan, och fyra av månadens dagar har jag INTE skrivit något i bloggen. Jag ser det som ett friskhetstecken… 😉

Hur som helst har helgen varit hektisk men trevlig. Lördagen gick åt till städning och matlagning och jag var faktiskt tacksam för att jag är rökare. Utan mina rökpauser hade jag inte fått vara ute i solen alls… På kvällen hade vi några kompisar här på middag och i samband med det fick K en date med tant Olga, dansk-svensk gårdshund. Tyvärr tog batteriet i kameran slut så några bilder blev det inte. De lämnade oss vid 01-tiden och sen sov jag dåligt vilket gjorde att jag var hyfsat seg igår. Trots det tog jag mig i kragen, ringde M och träffade henne på klubben.

Vi vallade en bred korridor på ett, för Karlsson, nytt ställe. Lite annorlunda terräng där högersidan av korridoren lutade rätt kraftigt uppåt. Först körde M sin schäfertik och sen var det dags för K. Hans klantiga matte glömde dock säga till att ”vi” ville ha alla föremål ganska långt ut. Detta resulterade i att han hittade ett par stycken (av sex) ganska nära och sen inte trodde att man behövde gå längre ut. Men efter att M varit ute och ”visat” plockade han in de två sista också. Att det var nytt ställe, för honom helt nya föremål, och att det varit en annan hund i rutan innan verkade dock inte störa honom. Efter det körde jag och Karlsson ett litet lydnadspass och sen tog vi spårupptaget som M lagt åt honom och spåret som jag lagt. Vid ett par tillfällen trodde jag att han försökte lura skjortan av mig men ”lita på din hund” flög genom mitt huvud och visst hade han rätt! 🙂 Terrängen varierade från ganska normal skog till knastertorr barrmatta på berghäll till blötmark och han löste allt lika fint. Sista apporten försökte han gå förbi, men i övrigt kunde jag inte vara annat än nöjd.

När vi kom hem fick vi besök av M, T och T den äldre samt – Bozz. Karlsson försökte rejsa livet ur den lilla femmånaders kortbeningen, dock utan framgång. 🙂 Sen lekte de på altanen och det funkade kanonbra. De hade dock lite problem att varva ned gemensamt så där fick vi hjälpa till. Bilderna blev ”sådär” på den brungula gräsmattan och det bruna altangolvet, men att de hade roligt framgår ganska tydligt.

Kom igen då pysen, och visa vad du går för!

Hörru gubbe, vad stooor du är!

Sådär ja, nu kom du ner på en mer lagom nivå.

Ska vi köra ett race då?

Varför ligger du där?

Ooops… ombytta roller!

Alla sätt är bra utom dom dåliga!

Varför ligger du där? Res på dig!

Ser jag ut som ett gosedjur eller…?

Tvångsavkoppling i mattes knä.

Och Karlsson däckade till sist på sin mattes arm…

Karlsson var lite fascinerad av att vara i både fysiskt och åldersmässigt överläge. Det är han ju inte riktigt van vid. 😉 Dagen avslutades med hämtmat (pizza!!! mot alla regler) hemma hos M, T, T och T. Karlsson fick vara hemma och vila upp sig. Dock ser Iza ut så här igen, så han fick ha en egen säng, för storasyster i tratt tycker han inte om.

Jag har hittat en liknande hudirritation (som för någon månad sedan) bak vid höftbenet ungefär, där hon gnagt och kliat, så nu åkte tratten på. Har rakat och tvättar med alsolsprit så får vi se vad som händer. Lite ”lurigt” är det? Vi får se hur detta utvecklas, om jag får söka veterinär nu, eller om jag ska avvakta och se om det händer igen? En gång är ingen gång, två gånger känns som en för mycket på en hund som inte haft hudproblem på nio år.

Om ett par timmar bär det iväg ut för träning igen. Har raggat upp en ny spårläggare åt Karlsson. Han har ju inte gått så mycket annat än mattespår på… gud vet när? Lite lydnad får det nog också bli, när spåret ligger till sig.

Idag har det varit hundträning för hela slanten. Spår (upptag), lydnad och uppletande. Inget gick väl riktigt lysande så istället för att gräva ned mig i det nöjer jag mig med att visa några bilder på Max-On från uppletanderutan. Och så har jag pryat lite i naturfotografbranschen också. Och vädret har varit underbart!

Den här med sambo hälsade på på ”vår” åker i morse.

Och jo, jag hittade några penséer ”på vägen”. Nu ska jag bara hitta något att plantera dem i också. Snart…

***

PS. Två timmar senare.
Nu har vi, för första gången i år ätit middag och druckit vin på altanen! I inomhuskläder och BARFOTA!!! Det var helt underbart och läget visade sig vara perfekt för tidiga vårkvällar. Solen står så lågt att den hittar in under taket och då blir det … perfekt! DS.

Störtade iväg igår eftermiddag för lite krokodajl shopping. Lagret visade sig bestå av endast tre krokodajler så jag fick komplettera med en anka. Hoppas att även den faller träsktrollet i smaken? 🙂

När jag ändå var i farten shoppade jag loss på ett varselhalsband till pälstofflingen också. Om varselfärgerna minskar risken för att vägarbetarna ska blir överkörda på vägen borde det väl funka på K på appellplan också, eller…? (Den som inte fattar vad jag yrar om kan läsa här.) Inte särskilt vackert men förhoppningsvis effektivt, och smidigare än att släpa omkring på cykelvimplar som vissa föreslog. 😉 Helst hade jag velat ha ett neongrönt (-gult?) eftersom han klär bättre i det, men eftersom det inte fanns så…

Och ja, jag vet att det är hög tid att trimma.

Jag ska.

Snart.

(Hur lång är en snart?)

Igår kväll var det som sagt 11-årskalas, även om den egentliga födelsedagen är idag, och jag fick även möjlighet att mingla lite med Bozz, om ni minns honom. Han hade växt till sig lite sedan den här bilden togs för två månader sedan. Ett riktigt charmtroll är han, glad, social och trevlig. Lite väl korta ben för min smak bara. Men det har väl också sina fördelar. 😉

Inatt var det alltså 11 år sedan jag blev väckt mitt i natten, fick snubbla över till dåvarande grannarna för att passa den blivande storebrodern och hunden när mamma och pappa åkte in för att leverera lillebror. Jag och storebror undrar fortfarande vem som var mest förvirrad, han eller jag, men vi löste det rätt bra tror jag. Den gången inföll den 10:e april också på långfredagen och därför blev det lite extra nostalgiskt.

Om en stund bär det iväg för hundträning, och så ska jag se om jag hittar några penséer ”på vägen”.

Lycka är … en grön krokodil med pip och punkfrissa!

Det gröna och pipen är original, punkfrissan är design matte. (Den uppstod när hon skulle slita bort pristaggen).

På väg till träningen igår skulle jag köpa träsktrollsmat och då ”råkade” jag snubbla över den här polaren som visade sig vara en riktig succé! Ska ta en sväng idag och handla upp resten av lagret för den var helt perfekt ur såväl terrier- som mattesynvinkel och då gäller det att bunkra. 😉

Började med ett uppletande. Åter på nytt ställe, vallat av enbart matte. Han skötte sig fint förutom att han vinglade ur vallningen vid ett tillfälle och tog sig upp på en hög, lodrät klippa. Fick en akut känsla av att det inte var någon god idé att kalla in, för då hade han kanske kastat sig rakt utför klippkanten (8-10 meter). Istället fick jag kommendera ”stanna”, flytta på mig till en mer gynnsam vinkel och sedan kalla in.  Men förutom den incidenten fick han klart godkänt.

Efter det blev det ett lydnadspass som också gick kalasbra, förutom viss kvarstående aversion mot tungapporten, men jag tror han kom över det också.

Kvällens höjdpunkt var – inkallning med ställande. Testade att kalla in honom från stående istället för sittande, och vilken skillnad det blev! Nu gäller det att i en lagom takt föra över detta till att han sitter på startpunkten, men jag tror att det verkligen ramlade ner en polett igår; att han nu äntligen förstod vad det är han ska göra. Dessutom hade jag för en gångs skull karaktär att sluta när det gick som bäst. *klappar mig på axeln* Inser dock att det inte är första gången jag trott på det där med nedramlade poletter, och haft fel, så jag ska väl inte ropa ”hej” ännu…

Idag är det proklamerat vilodag! Bara promenerande – ingen träning. Tror att den lilla terrierhjärnan kommer må gott av det. Ikväll ska husse och matte på 11-årskalas, men i morgon är det – på’t igen! Ljuvligt att vara ledig i fyra dagar nu!

Igår kom det även en påskhälsning från Gino. Det ser inte ut att gå någon större nöd på honom. 🙂

Nu är det bara en dryg månad kvar till Årets Border och det ska bli så kul att se honom (och hans husse och matte också för den delen) igen + alla andra trevliga borderkompisar.

Avslutningsvis ber jag att få besvära om en GLAD PÅSK!

I vissa hundkretsar är det ju populärt med camouflagekläder. Inget som står på  min önskelista – jag klarar mig bra med min camouflagehund!

Igår hade jag lagt honom på den brungrå gräsmattan på Elfsborgs BK när jag var vid bilen och hämtade/lämnade träningsattiraljer. Han låg några meter framför bilen och helt plötsligt ser jag hur en kille med rottis i snöret styr rakt mot min camo-hund! När de var 3-4 meter ifrån utan att visa minsta tecken på att byta riktning tjoade jag till: – Hallå, du ser att det ligger en hund där va’?

-Oj, nej det såg jag inte…

Det är inte lätt att vara liten och färgad som en vintertrött gräsmatta…

Och det är inte första gången. Jag får alltid ha järnkoll på omgivningen om jag lägger honom och lämnar honom för ofta ser folk honom inte förrän väldigt sent. Någon som undrar varför jag aldrig släpper honom lös i skogen utan att han är iklädd något fluorescerande?

I övrigt så fortsätter jag att följa min uppletandeplan. Igår stannade jag till i skogen på väg till klubben och vallade en korridor med fem prylar. I slutet av korridoren låg en stor ganska nyfallen och tät gran som täckte i princip hela korridorbredden och bakom den la jag två föremål. Sen hämtade jag pälstoffling i bilen och skickade ut honom. Han var lite, men bara lite, tveksam precis när jag skickade men när han kommit ca 20 meter ut fick han vind på det första föremålet som hans matte lagt mycket strategiskt (jo, hon tänker faktiskt till ibland 🙂 ). Efter det var det inga som helst tveksamheter utan han plockade in resterande fyra utan knot. Ikväll blir det annat nytt ställe med mattevallning sen stegrar vi… Det vore väl f*n om jag inte skulle få ordning på detta?

Träningen i övrigt flöt på ungefär som förväntat. Gårdagens överraskning var tungapporten. Helt plötsligt skulle han inte springa ut? För varje apport-kommando tryckte han sig bara hårdare mot mitt ben och laddade, men han gick inte ut? Jo, efter en tre-fyra kommandon, men var tusan kom detta ifrån? Det är länge sedan vi hade några diskussioner om tjuvstarter så jag blev milt uttryckt förvånad. Livet med en terrier är uppenbarligen fyllt av överraskningar…

Efter kommentarerna till gårdagens inlägg kan jag konstatera att en busvisslingskurs är efterfrågad. För att retas lite ytterligare kan jag då berätta att när jag busvisslar använder jag inga fingrar, som vissa fegisar gör. Nej, busvissling bara med munnen ska det vara! Hur jag gör? Ingen aning… 🙂

Och btw, Iza och husse motionerade rejält igår! Två varv på djävulsrundan! Husse hade slarvat bort sina nycklar någonstans på vägen så det var bara att ta en repris. Nycklarna återfanns. Iza hade markerat men husse påstod att han skulle ha hittat dem även utan hennes hjälp. Vet inte om jag tror på det? 😉