Författare: vallterrier

Då har vi genomfört det sista träningspasset inför lördagens spektakel. Lite quick-fix känsla var det onekligen över det hela, men vad gör man inte för laget? Å andra sidan var det inte den sortens quick-fixar som förstör något för framtiden. En blå svanspip var ganska frekvent förekommande och han skötte sig faktiskt riktigt, riktigt bra. 10-15 klockrena skick till rutan (med uppsträckt något högervriden matte), några inkallningar med ställande som åtminstone borde resultera i några stackars poäng, inga tendenser till tjuvstarter eller ärevarv på apporteringen. Ärevarven brukar ju dock dyka upp när han har publik, vilket vi definitivt kommer ha på lördag (huuu…), så jag drar inga jätteväxlar på att de uteblev idag, men han fick superbelöning när han kom direkt in och förhoppningsvis sitter den minnesbilden kvar till lördag. Några fina fjärrskiften hann vi också med.

Nu kan vi inte göra mycket mer än hoppas och hålla tummarna. Det enda som bekymrar mig är att startpunkten för bl a fria följet och inkallningen är förlagd ca fem meter från där jag antar att grillningen ska äga rum… Det kan ju distrahera vilket träsktroll som helst! Fick tips om att hålla inne veckopengen till lördag kväll så att han inte har något att handla för. 🙂 Får väl försöka förhindra att han tömmer spargrisen innan vi åker på lördag morgon.

Och om nu någon oroar sig för att vi ”tjuvtränar” där tävlingen ska äga rum så kan jag meddela att alla andra lag har samma möjlighet. Och tar den. Dumma vore de väl annars. 😉

Nu återstår lite (quick-)fix inför tävlingssekreteraruppdraget som trots allt kommer vara huvudsysslan på lördag. Och så håller vi en tumme för att väderleksprognosen inför lördagen håller i sig, för bättre än så kan kan man nog inte begära på en hundtävling.

Igår var det genrep inför sjuhäradsmästerskapet, och det blev även bestämt att jag och det lilla träsktrollet ska köra lydnadsklass II på lördag. Vårt lag består av ett ganska märkligt ”hopaplock”. I lydnadsklass III och elit har vi förare med lånehundar! Det är ju rätt vanligt på den här tävlingen i I:an och appellen eftersom varken hund eller förare får ha tävlat i någon annan, högre klass och rutinerade förare med nya hundar ibland lånar ut sin ”nya” hund till någon förare som är färsk. När det gäller de mer avancerade klasserna brukar dock folk köra sina egna hundar. Det här kan gå hur som helst men på genrepet såg det förvånansvärt bra ut. Å andra sidan kan det gå hur som helst för vem som helst utav oss… Lagtävling är ju alltid lite extra pressande, och även om den här tävlingen är helt inofficiell så är den väldigt prestigefylld. 🙂

Vi började kvällen med ett uppletande i en ruta på 60×50 meter och sex föremål. Fyra föremål plockade han på sex minuter (maxtiden) men det var inte alls samma fart, fläkt och fokus som förra gången vi körde. Känns rätt bra att vi slipper köra högre klass på lördag…

Sen blev det genomkörning av lydnaden. Kvällens stora aha-upplevelse var skicket till rutan. Flera gånger sprang han glatt ut till vänster om konerna. Då påpekade U, som kommenderade, att jag hade min överkropp lätt vriden åt vänster… När jag rätade upp mig och t o m vred liiite åt höger, så … vips, sprang han rakt fram. Det är inte klokt vad mycket hyss man har för sig utan att vara medveten om det, och hur påverkade fyrfotingarna är av vårt kroppsspråk. Inkallning med ställande var en klockren nolla, och på apporteringen fick vi – helt oväntat – en tjuvstart?! Det var väldigt länge sedan detta hände och jag misstänker att jag helt enkelt glömde mitt ”sitt kvar”-kommando innan jag slängde apporten? Tur att man gör sådana tabbar på genrepet. 🙂 Sen gjorde vi om och gjorde rätt!

Ikväll får det bli ytterligare ett litet pass, och i morgon får det nog bli vila från träningen.

Hann även inreda det provisoriska sekretariatet. Mitt tävlingssekreteraruppdrag blev jag ju tyvärr inte av med bara för att jag fick gå in i laget. *suck*

För övrigt så svär jag idag en liten ramsa över lokalradions meteorolog som igår (enligt husse) hotat med nattfrost. Det var ett stort projekt att flytta in/undan alla blommor igår kväll, och ett lika stort projekt att flytta tillbaks dom idag på morgonen. Och kallare än +4° har det inte varit i natt…

Så här såg det ut igår kväll. Det är inte ofta de delar säng numera, om de inte måste. Men nog är de söta?

För ett par månader sedan informerade Posten om att de skulle ”effektivisera” vilket kunde leda till att man fick posten senare på dagen. Förr fick vi posten senast klockan 10. Efter ”effektiviseringen” kom den vid 12-tiden vilket fortfarande var acceptabelt. Nu, efter två månader, kommer den vid 15. Uppenbarligen har man ”effektiviserat” ännu mer…

Jag skulle nog snarare kalla det rationalisering när man avskaffar ett antal lantbrevbärare och färre brevbärare ska sköta ett större område.

Gårdagskvällen blev åter igen en helkväll med hundfokus. Startade med K och ett lydnadspass på Elfsborgs BK, och igår var han en riktig blogghund, dvs jätteduktig! 🙂 Vi började med rutan och – kors i taket – det gick kanonbra! Även på första skicket, och han hade inte sett när jag ställde ut konerna. Igår körde jag med kommando ”framåt” istället. Om vi nu ska köra II:an på lördag så får det  bli någon form av quick fix, men sen ska jag fortsätta traggla ”rutan”-kommandot eftersom det finns en viss risk att vi någon dag kommer hamna i elitklass och då står ju inte rutan ”framåt”.

Vi körde även igenom delarna i framåtsändandet, med tyngdpunkten på transporten från gruppen och framåt. Igår vad det inget snack om att han inte skulle starta på mitt första ”sakta”-kommando. Efter ett par gånger var han så duktig, tyckte i alla fall han, att han startade innan jag hann öppna munnen? Dvs när jag intagit min position, några meter bakom, och vände mig om så travade han iväg direkt. ”Kan själv” är ju hans motto, så jag borde inte vara särskilt förvånad, men ändå…? Några gånger tog vi även hela sträckan och det var inte alls tokigt, det heller. Vissa tendenser till att gå snett, men i övrigt OK. Inte kanonbra, men OK. Vi körde även kryp (med pepping), skall, fritt följ, fjärr och … massor av lek! Det enda riktiga sorgebarnet var … inkallning med ställande. Men vi brottas väl vidare med det momentet. *suck*

Efter ett besök på den stora matvarubutiken som börjar på I (handlar jag någonsin mat utan att vara iförd hundträningskläder numera?) bar det iväg till simmet. Den här gången var det dags för nytt klippkort och därmed även date med simfröken. Den här gången var det L som stod för fröknandet och det känns alltid bra. Hon känner ju Iza ganska väl i och med att vi tränat en hel del ihop. Hon klämde, kände, tog pulsen och tittade på arbetet i vattnet. Iza fick med beröm godkänt på alla punkter. Hon är ovanligt välmusklad, framför allt med tanke på sin ålder, pulsen ligger på en jättebra nivå och hon arbetar jättefint i bassängen. Mitt upplägg för arbetet fick också godkänt. Det enda minuset är några (trigger)punkter i filéerna (de långa musklerna på var sida av ryggraden) där hon ömmar lite, vilket tydligen inte alls är ovanligt. Har fått instruktioner för hur jag ska behandla dessa, så nu återstår bara att se om Iza kan tänka sig att samarbeta.

Det är för övrigt L, eller snarare hennes hund, som är orsaken till att vi kanske måste gå in i sjuhäradslaget på lördag. Hoppet verkar inte stort att de ska kunna vara med, så det är väl bara att förbereda sig/oss för en start. Vilken klass är inte helt klart än, men blir väl troligen ikväll.

Vi diskuterade också att det vore kul att testa Karlsson i bassängen, och eftersom kunden som skulle komma efter oss inte dök upp blev det helt plötsligt ett gyllene tillfälle. K fick på sig en flytväst och en lina och lyftes över kanten och ned i vattnet av L, men det var inte roligt – tyckte terriern. Jag och L hade däremot ganska roligt. 🙂 Han sprattlade mest hysteriskt och letade flyktvägar, men så brukar nog de flesta hundar reagera första gången i en bassäng inomhus, och det gjorde även Iza när det begav sig. Jag hade beväpnat mig med två svanspipar, för de brukar ju få honom att simma utomhus, men inte ens det kunde beveka honom. Efter en stund kom han dock igång men paniken hade låst ihop käkarna på honom (eller också var han rädd att få en kallsup?) så han simmade efter piparna men lyckades inte få tag på dom. 🙂 Det blev ett kort pass med mycket vila och han var ganska lättad när han lyftes upp och fick rejsa på golvet med piparna istället. Det finns dock hopp, och om han får några gånger på sig kommer säkert även han att aspirera på simborgarmärket. Nu är det ju inte direkt gratis, så att simma två hundar i veckan finns liksom inte på kartan och det känns onekligen som om Iza har mest nytta av det för att hålla kroppen i god form trots åldern.

Svor rejält över att jag inte hade kameran med mig och kunde föreviga spektaklet, men istället för blöta hundar får det bli blöta nyutslagna rhododendron i dagens blogg.

Idag pratade jag med kompisen V (som brukar trimma min utställningsborder Lennart) och fick ett oväntat och ledsamt besked. Henne storpudel Påvel, endast sex år gammal, hade mycket oväntat och hastigt vandrat vidare till hundhimlen förra veckan. Från frisk, kry och pigg till – död, på ett par timmar! Det påminner en onekligen om man inte ska ta något för givet…

Jag glömmer  aldrig när Påvel träffade Iza första gången. Sina första nio månader hade han tillbringat helt och fullt omgiven av svarta storpudlar. Han fick en chock när han för första gången träffade en schäfer. Han skrek rakt ut i dödsångest trots att Iza var på sitt snällaste och raraste humör. Varken Iza eller hans storebror (som i princip växt upp med Iza) fattade nå’t. Påvel sansade sig dock och de blev bra kompisar ganska snabbt. Så bra att t o m Iza tyckte att han var lite … too much. 🙂 Och nu finns han inte mer?! Usch vad fort det kan gå, när man minst anar det…

***

I morse fick jag veta att risken är ganska stor att vi måste tävla på sjuhäradsmästerskapet på lördag. Högrehunden är nämligen knackig. Det är inte slutgiltigt bestämt om vi ska köra II:an eller högre, men troligen blir det II:an. Jag som börjat slappna av och ärligt talat varit lika glad om vi sluppit. Men, inget är slutgiltigt bestämt än.

***

Har hört rykten om oväder (regn och blåst) på nordligare belägna orter, och snart är det nog här också. På lunchpromenaden, som var av medellängd, höll vi på att smälta bort alla tre men nu har det svalnat betydligt och börjat blåsa en del. Regnet får gärna avvakta några timmar eftersom det står lydnadsträning på programmet ikväll. Dessutom ska det handlas på byggvaruhuset och i matbutiken och avslutningsvis ska Iza simma under övervakning av simfröken. Något agility-KM blir det inte för vår del ikväll.

Igår kväll tillbringades det dock en hel del tid på altanen görandes precis – ingenting. Det var nämligen för varmt att göra något. När det svalnat av något planterade jag dock om säsongens (sista?) pelargoner.

Avslutningsvis en bild på Kanelbullen på ärten, eller Prinsessan på ärten, välj själva. Det är nämligen väldigt viktigt att den blå bädden ligger på den andra mjuka madrassen, som troligen är extra mjuk tack vare (på grund av?) alla schäferhår som är stört omöjliga att få bort…

För övrigt måste jag göra lite reklam för den billiga blå bädden, inköpt på IKEA. Tvättas i 60° och tumlas, och den blir som ny. Dock tog det ett par dagar innan den var riktig torr, trots tumling. Finns även i mindre röd modell, eller – fanns…? Vet inte om de fortfarande säljs, men om – tveka inte!

Jaha… till sist kapitulerade jag, och har gått med i Facebook ”på riktigt”. Jag har ju varit registrerad ganska länge men inte använt mitt konto, eller vad det nu kallas. Det som fick mig att trilla över kanten var en förfrågan från en gammal kompis som numera bor i England och som jag sällan har kontakt med numera. Det är fortfarande en del finesser och funktioner som jag inte begriper till fullo, men det kanske kommer.

Inte heller idag har det blivit av att sätta sig i solen och bara ”vara”. Ett mål jag hade för den här helgen men det sket sig…

Ett spår till Karlsson har jag i alla fall hunnit med. Med det kanonupptaget han gjorde (snyggaste ever?) undrar jag nästan om det gått en katt efter mig när jag la spåret? När jag skulle sela på stod han och bara sööög in spåret i näsan och när jag sa ”var är spåret?” galopperade (!) han rakt ut, tog spåret klockrent, åt rätt håll!!! Resten av spåret var helt OK men kanske inte värt jubel och applåder. Alla pinnar tog han fint men en kotte som jag burit på en liten stund hade han problem med. Godkänt får det väl bli i alla fall, framför allt med tanke på värmen.

På eftermiddagen var det morsdags-kalas hos svärmor i stekande hetta på altan under plasttak. Det är då jag blir sååå glad att vi faktiskt la ett riktigt tegeltak på vår altan. Och på tal om altan så har golvet fått sig en omgång olja i kväll. Nu är det ”bara” staketet kvar… *suck* Arbetet med golvet har också lett till ett evigt blomsterflyttande, hit och dit. För tillfället befinner sig alla pelargoner utanför staketet! Hoppas att min älg (som jag f ö inte sett på ett par dagar nu) inte blir sugen på pellisar som nattamat…

Återstår att se om det går att sova i natt, i den här värmen? Men observera; jag klagar inte, bara konstaterar. 😉 Något jag däremot kan tänka mig att klaga över är att det är jobbardag i morgon…

Vila efter väl utfört arbete.
(Inte särskilt bra bild, men ändå…)

Skum hobby – fota spindelnät?!

Igår eftermiddag träffade jag en jobbarkompis på stan och blev då påmind om att det faktiskt är pingstafton idag. Något som gått helt spårlöst förbi. Kanske borde man ”fira” på något sätt, men sedan man tog bort annandag pingst har den här helgen helt tappat sin betydelse för mig…

Således inledde jag dagen med ett besök på plantskolan där det investerades i två klematis, två nya pelargoner (trots att jag inte skulle ha fler…!) och två femtunga till amplar på altanen, samt ett antal jordsäckar. Efter det bar det iväg till klubben för lite genomgång av upplägget i tävlingssekretariatet under sjuhäradsmästerskapet nästa helg. Sedan blev det ett pass med lille Lennart. Idag gick rutan käpprätt åt he….te igen… *suckar djupt*. Framåtsändandet kändes dock lite bättre, och idag tog jag mig samman och släpade ut alla fyra figurerna. Värmen tog dock hårt på honom så det blev inget långt pass.

Med Iza blev det ett skojpass lydnad, mest som uppvärmning inför agilityn, och som störning för ett av sjuhäradsekipagen som tyckte sig behöva det. Lite agility hann vi med också och idag var hon mycket mer fokuserad än sist, förmodligen för att det inte fanns så mycket ätbart på plan. Det som fanns åt hon ju upp förra lördagen… Körde några improviserade korta banor och det gick ganska bra. Undrar om det går att efteranmäla sig till KM:et på tisdag kväll…?

Eftermiddagen har jag ägnat åt att leka trädgårdsmästare med varierad framgång. Tyvärr tog det slut på pelargonjorden så tre sådana återstår att få ned i riktiga krukor, men nu börjar det kännas ”klart” på både den nya och den gamla altanen. Klart = fullt = en halvtidstjänst för att vattna allt…

Inga hundbilder idag heller, men några blommor och lite annat har jag fångat med kameran.

Detta spindelnät är väl ovanligt oorganiserat, men
vackert ändå i morgonsolen.

På vår fjälltopp blommar syrenerna först nu!

Namnlös pelargon, men vacker!

Ytterligare en namnlös historia!

Har nog missat att berätta att vi inte bara fick en buckla för Årets Bruksborder. Världens bästa träsktrollsuppfödare hade också med sig ett pris. Ett pris som jag får behålla och inte behöver lämna tillbaks efter ett år. I samband med Årets Border för två veckor sedan överlämnade hon ett silverarmband med en hundberlock. Armbandet är modell byggsats, där man själv bygger på med nya berlocker efterhand. Jag, som normalt sett inte är mycket för armband, verkligen älskar det här. Tack Karin! Idag har jag försökt häva lågkonjukturen genom att bl a bygga på med två berlocker. Så här ser det ut nu, och det kommer nog snart utökas ytterligare.

Längst till höger ser man hunden, bakifrån. Fick inte till någon bättre vinkel utan att ta av mig armbandet, och det var jag för lat för, men ser man den framifrån så är det ingen tvekan; det ÄR en bruksborder. 🙂

Hävde lågkonjunkturen lite till genom ytterligare några inköp, så nu är sommargarderoben räddad.

Denna ljuvliga kväll har, fram till nu, tillbringats med grillat på altanen. Helt underbart! Risken är överhängande att det blir repris i morgon. 😉

Nä, någon hundträning blev det inte idag, men vi har ju hela helgen på oss – typ! 😉

OK, det finns väl en hel del reklam som kan klassas som ”onödig” men nu tror jag Telia/Eniro tar priset. Jag är lite osäker på exakt hur kopplingen mellan dessa två ser ut, men oavsett vilket…

Den senaste veckan har jag sett ett flertal annonser med avsändare Eniro.

Helsidor i fyrfärg (inte billigt alls, utan snuskigt dyrt) i den lokala morgonblaskan.

Budskap: att telefonkatalogen fått ett mindre format!

Och…?

…kan man ju alltid ägna sig åt att baxa runt (nästan) kvadratmeterstora kartongark på köksbordet, rita noga utmätta linjer med svart tuschpenna och … tja – kan man tänka sig något roligare?

Resultattavlor till sjuhäradsmästerskapet blev det – förhoppningsvis.  Vi får väl se om det blir godkänt hos tävlingsledningen. 😉

För övrigt hoppas jag innerligt att långtidsprognosen på yr.no har fel. Jättefel. För stämmer detta blir det inte alls roligt. Jag som ska vara tävlingssekreterare (om nu inte något ekipage i lydnadsklass II eller högre bangar ur) lär väl klara mig hyfsat, men fy tusan för all publik och alla tävlande… För tillfället tröstar jag mig med att de brukar vara tämligen usla på längre prognoser så jag borde kanske vara mer orolig om de visat strålande sol?

Ett litet lydnadspass med K på BK Hemma har jag också hunnit med. Rutan funkar bättre och bättre. Slut med tramsandet nu, inga förberedande signaler, inget inriktande – och se då går det faktiskt riktigt bra?!

Transporterna på framåtsändandet tränade vi också en hel del. Har ju själv märkt att de två hjärncellerna han begåvats med gärna drömmer sig bort när jag lämnar honom någonstans; sittande, liggande, stående… Han tappar koncentrationen ganska fort. Extra tydligt har det ju varit på inkallningen. Detta har lett till att jag, utan att tänka på det, har gett flera kommandon innan det har hänt något. Så blev det även i tisdags vilket jag fick påpekat för mig – och jo, visst är det så! Han har uppenbarligen ramlat in i något mönster där han tror att det är andra eller tredje kommandot som gäller – inte det första. Ändring ska det bli på det och jag chockade honom rejält i kväll. När jag ställt upp honom framför mig och själv ställt upp några meter bakom så sa jag ”sakta” vilket betyder ”trava sakta rakt fram”. Åtminstone var det betydelsen i vintras när vi nötte detta som mest. Men när han inte kom igång på första kommandot körde jag en rejäl steppövning bakom honom, dvs stampade som sjutton med fötterna och då jäklar blev det fart. Han mår nog bara bra av en liten chock då och då. 😉

(BTW, igår fick hundarna verkligen vilodag. OK, en rätt rejäl lunchpromenad blev det ju, men sedan fick det vara lugnt. Efter ett par timmar slutade Karlsson sitta intill mig och vifta på svansen och undra när vi skulle åka… Själv hann jag bl a diska, dammsuga, plocka i ordning, vattna en massa blommor och… konstatera att det kanske är så vanliga människor har det?)

Det är helt OK att lillebror ligger i Izas fåtölj, bara hon får tvätta hans öron. Det är så bra arbetshöjd. 🙂

Mmmm… ysigt! Om han bara kunde skulle han
troligen spinna som en katt…

Blir det bättre om jag vänder mig så här?

Och ja, fåtöljen är sliten. Jag sa väl att det är Izas fåtölj?

Jag var just inne på en site som säljer friluftskläder. Där hade de en fleecetröja i soft-fleece. Någon som har stött på hard-fleece, och i så fall var?

Och förresten; vi tar vilokväll. I det här satans blåsvädret går det ju inte ens att kasta en korvbit på rätt ställe… 😉

BTW… igår tog jag mig i kragen och skickade in anmälan till utställningen här i stan, helgen efter midsommar. Jag får väl ge min utställningsborder Lennart en chans till i officiella sammanhang… När det inte krävs mer än 15 minuters bilresa och man ändå ska dit och shoppa och mingla så är det ju rätt OK. 🙂

Då hinner han dessutom skaffa sig en lagom sportfrissa till lägret, tre veckor senare. 😉