Författare: vallterrier

En bilreklam från Storbritannien.

När de hade filmat klart upptäckte de något som rörde sig längs bilen, som en vitdimslöja. De fick senare reda på att en person hade dött ett år tidigare på exakt samma plats!

Reklamen visades aldrig på tv pga detta. Titta noga på fronten av bilen när den kommer fram bakom träden mitt i filmen. Den vita dimslöjan
passerar strax framför bilen och följer den sen en bit längs vägen… Döm själva om det är dimma, fel på filmen eller verkligen ett spöke.

Om du lyssnar noga så kan du höra kameramannen viska något om att han ser någotkonstigt mot slutet av filmen.

Om man har med sig nio pinnar från ett spår där man lagt ut åtta, ska man vara nöjd då?

Njae, jag vet inte det. Han hade fruktansvärt svårt för att komma igång och iväg idag. Det var nära att jag selade av och gick in och hämtade Spårhunden (ja, det ska vara stort S 🙂 ) i stället, men till sist fäste han på spåret och traskade iväg. Det var dessutom mycket strul i vinklarna. Men pinnarna markerade han i alla fall, och även den vi slarvade bort igår, eller om det möjligen var en ännu äldre?

*************

Idag har vi haft en snickare här och kollat på ev. altanbygge. Äntligen kanske det blir av! Efter alla dessa år. Återstår bara att se vad ”kalaset” kommer kosta… *gulp* Eftersom jag dessutom väldigt gärna vill ha lärk i stället för tryckimpregnerat virke så… Någon som har en aning om vilken priskillnad vi pratar om? Och vilket underhåll kräver lärken?

*************

Får jag presentera ett av mina toppskott jag tog när jag beskar mina pelargon-sticklingar!

.

.

.

.

.

Nähä, tydligen inte. WordPress vill tydligen inte ta emot bilder just nu.

Hur som helst så blommar den! Eller har rättare sagt; har nästan blommat över. Det är säkert inte bra egentligen. All kraft borde förmodligen ha ägnats åt att sätta rötter men jag har inte haft hjärta att ta bort blomman… Nåja, jag har sex fräscha övervintrade pellisar (röd ”bondmodell”), fyra sticklingar jag tog från dem i höstas och som jag (kors i taket) lyckats hålla liv i hela vintern, och så dessa fyra då, som jag inte riktigt vågar tro på ännu. Men den som lever får se. Och blir det en altan så kommer nog pelargonklimatet att vara bra mycket bättre där än vad jag haft tillgång till tidigare.

Igår jobbade jag hemma och en stund innan arbetsdagens slut rusade jag ut ett appellspår till K på ”när-åkern”. Jag tror det går åt rätt håll. Han kändes mer motiverad och koncentrerad igår, och smet ”bara” förbi en apport. Å andra sidan hade jag gödslat spåret med apporter… Nu fick han latex-pip i utbyte mot pinnarna och blodpudding i utbyte mot pipen. Förhoppningsvis ökade det värdet på pinnarna? Däremot var det inte helt enkelt att få tillbaks pipen mellan varven. Den är helt klart värd mer än blodpudding. 🙂

När jag höll på att packa in spårgrejorna i bilen efteråt hade jag lagt K på gräsmattan några meter från bilen. Då kom husse och Iza ut för att ge sig iväg på promenad. Husse såg mycket skeptisk ut och trodde att K skulle följa med dem när de gick iväg. – Nä, gå ni, han ligger kvar, sa jag ganska kaxigt. Och det gjorde han också, utan minsta tvekan. 🙂

Efter det bar det iväg till Elfsborgs BK för träning med K. Stundtals var han jätteduktig och stundtals var han oerhört förvirrad? Fick hjälp med lite anti-inkallningsträning idag också. Han hade dock kommit på att han kunde variera momentet på så vis att när jag sa ”sitt kvar” för att lämna honom så slängde han sig ner i ett perfekt läggande?! När jag väl fick honom att förbli sittande så skötte han sig perfekt. Inte en tendens till att starta på ”tävlingsledarens” kommando.

En budföring fick vi också till, och den var väl OK. Fick även lite kommendering i linförigheten. Största problemet där är att få till tempot i svängarna. Om jag går för fort (nädå, jag är inte alls schäferskadad…) släpar han i svängarna och om jag gör en snabb halvhalt så hinner han nästan sätta sig! Det gäller att jag på något sätt lyckas trampa mig runt hela svängen, dvs hålla fötterna i konstant rörelse men i ett långsammare tempo än på raksträckorna?! Ja det var det där med motoriken…

En platsliggning hann vi också med, samt en platsliggning med skott men då höll vi oss lite på sidan av. När jag börjar köra det momentet i grupp vill jag ha ”garanterat” skottfasta hundar som sällskap, och hur det var med det igår visste jag inte. Han brydde sig inte om skotten igår heller, och det var ju skönt.

Kvällens ”roligaste” var dock figurerna som den här klubben har utställda på planen som grupp i framåtsändande. Det kom en kille med en stor och ganska stöddig rottis. Rottisen tyckte att dessa var oerhört gräsliga och skällde ut dem efter noter med raggen på ända. Att ta sig fram och avreagera tog en bra stund. Lite senare körde jag framförgående med K genom samma grupp och han noterade knappt att de stod där utan bara knatade på. 🙂

Karlsson är bara sååå lycklig över att ha återfunnit sin gamla kamrat Bill. Han vårdar honom ömt (nåja 😉 ) och tvättar t.o.m. öronen på honom. När han inte sliter och drar i dom vill säga. Han månar även om att Bill ska få ett vidare perspektiv på tillvaron och lyfte därför upp honom i fönstret där han själv brukar stå och hålla koll. Det blev dock lite fel eftersom det är Bills rumpa som är riktad mot världen, men man kan ju inte lyckas jämt. Och jag lovar och svär; det ÄR Karlsson som ställt honom där, alldeles på egen tass. 😀

När vi efter träningen igår kom hem så var K ganska trött. Han somnade titt som tätt, och oftast med Bill i ett ömt grepp.

Visst är dom söta? Och det verkar faktiskt som om K insett att om han inte är försiktig med sin Bill så kommer han inte ha honom kvar. Men det kan gå över, snabbare än man hinner säga ”träsktroll”.

Träningen igår ja… Det gick väl … sådär. K var ganska ”virrig”. Fick dock kört två budföringar och det verkar som om jag hittat en bra metod för att jobba bort tjuvstarterna från mig. Jag sätter honom och sedan backar jag några steg, kallar in honom och sedan skickar jag honom. Det kan jag naturligtvis inte göra på tävling men det sänker förhoppningsvis förväntningarna på springandet något, när han förväntar sig att han ska springa bakåt innan han får springa framåt? Uppträdandet hos mottagaren är lite hoppigt och studsigt så där kan det mycket väl bli en del poängavdrag men huvudsaken är ju att han inte tjuvstartar från mig för då är det en klockren nolla.

Vi fick även kommendering av appellklassens moment. Till min stora fasa upptäckte jag att K tjuvstartade på tävlingsledarens ”kalla in”-kommando!? Vi har ju ytterst sällan blivit kommenderade i just detta moment så hur han lyckats koppla ihop det är en gåta? Eller också lyssnade han inte så noga utan stack bara för att det var något som lät? Hur som helst så fick jag ytterligare hjälp med att någon stod och sa ”kalla in” ett flertal gånger utan att jag kallade in alls. Det verkade ha effekt för till sist satt han riktigt bra.

I samband med detta fick han även prova sittande med skott, ett helt nytt moment som vi uppfann igår. Men man vet ju aldrig, det är väl snart dags för regelrevidering igen. 🙂 De hade skjutit för platsliggning på övre plan och vi uppehöll oss på nedre. K fick ligga plats ensam med mig i närheten. Han brydde sig naturligtvis inte om skotten igår heller. När de var klara med platsliggningen trodde jag det var färdigskjutet och träningen i stycket ovan vidtog. Och när Karlssons satt där som bäst och väntade på att inte bli inkallad så brinner det av en luftvärnskanon på övre plan! (Det var den vanliga pistolen men vissa skott är verkligen som kanonskott.) Lille K satt dock kvar lugnt och fint och viftade inte ens på öronen. Ibland är han dyr, den lille. Och ibland är han mindre dyr… 😉

Idag har jag köpt en jacka.

Ingen hundjacka utan en helt vanlig vårjacka.

Det är INTE en enda kvadratcentimeter gore-tex i den.

Den utger sig INTE för att vara vattentät.

Det står INTE Craft, Haglöfs, Taiga eller något annat på den.

Den är INTE inköpt i en sportaffär/friluftsbutik.

Den är INTE svart.

Det är helt enkelt en vanligt vårjacka. I min värld är detta nästan värt en applåd. 😉

(Jag förmodar att intresseklubben antecknar?)

Förutom jack-shopping har dagen bestått av ett spår till Karlsson som gick ”sådär”. Han är nog ingen typisk internet-hund för han (vi) misslyckas faktiskt ibland. 😉 Just nu är det apporterna som är den stora stötestenen.
Hela familjen har varit ute på promenad i vår-stormen och på kvällskvisten fick hundarna varsitt rejält lydnadspass. För Karlssons del apterade jag infarten med apportbockar av olika modeller och så koncentrerade vi oss på att låta bli dom. Utom när jag körde momentet apport förstås. 😉 Vi körde även hoppet och där har han nu så bråttom att slå ner rumpan på andra sidan hindret att han vänder i luften över hindret vilket ibland resulterar i ett islag. Där har vi att jobba på, dvs att få ut honom med fokus framåt när han hoppar. Dessutom kom jag på att språng marsch inte är något vi tränat överdrivet mycket på. Han travar på och släpar betänkligt… Hm, jag fick mig många ”språng marsch” och till sist förstod han att det är galopp som gäller när man har korta ben. 🙂 Men där krävs det nog också en hel del träning.

Iza fick mest träna på krypet och så skall, i liggande position.

Det mesta av snön har iaf försvunnit under dagen och fortsätter det att blåsa så här så bör det torka upp ganska bra också.

Klockan är nu 19.40 och det är fortfarande ljust. Ljuvligt!

Inte nog med att K agerat fotomodell i postorderbranschen ett antal gånger, nu är han världsberömd i hela Borås också. 😉

Varje söndag publiceras Borås Tidning ett uppslag med läsarnas bilder från veckan som gått. Förra söndagen var det en klubbkamrat som hade med en bild på sin hund i snön och då slog mig idén. I jämställdhetens namn skickade jag även in en bild på Iza, den här:

…och lämnade beslutet åt tidningen, och då valde dom tydligen träsktrollet.

För övrigt är Karlssons dagar som kalenderpojke nu räknade (men lugn, han återkommer i augusti):

Komiken var total när den här bilden kom i mars, med snö i bakgrunden. Efter den gröna vintern kändes det minst sagt komiskt i kombination med bildtexten; ”Med sikte mot varmare tider”. 🙂 Om dom bara vetat hur rätt, och hur fel, dom skulle få?

Ibland blir jag fruktansvärt tradig i min matlagning. Det är samma gamla recept vecka ut och vecka in, eller rättare sagt, helg ut och helg in. Då ger jag mig själv ett löfte; att jag ska laga minst en ”ny” rätt varje helg. Vilket brukar fungera … typ … en gång, sen är jag tillbaks i samma gamla vanliga trall.

Idag gjorde jag en insats och gick in på ICA:s site och hittade tre nya recept. Ett har jag lagat nu och det var rätt OK, ett annat blir det i morgon.

Men; var hittar NI era recept. De enda ställen jag kommer på att leta på är Tasteline och ICA men det finns säkerligen många guldgruvor på nätet som jag inte hittat ännu. Hjälp mig!

För övrigt har det inte hänt så mycket idag. Ett spår till K i morse i det något tunnare snötäcket, lite lydnad och några budföringar. Och så har jag jobbat ett par timmar. En riktig tråkdag. Och regnet har gjort vad det kunnat för att förstärka det tråkiga intrycket. Enda fördelen är att det tär på snötäcket.
Men … i natt går vi över till sommartid och i morgon är det ljust till 20.00! Jippiiii! Det blir lite tungt på morgonen i någon vecka, men det är det helt klart värt. Denna dag förtjänar egentligen att firas i betydligt större utsträckning än midsommarafton tycker jag. Någon gång tror jag att jag ska ställa till med ”sommartids-fest”… 🙂

Så – GLAD SOMMARTID PÅ ER!

De som hängt med i mitt bloggande från starten i början av 2006 kanske kommer ihåg Bill? Eller rättare sagt, Bill 1, Bill 2 och Bill 3?

Bill 1 fick Karlsson med sig från uppfödaren när vi hämtade honom. När jag insåg hur populär han var investerade jag i några Bill till. Bill fick han (dom) heta efter filmen ”Kill Bill”. För ”kill” var den lille terrierns mål.

Hur det var så räddade jag uppenbarligen en Bill från förgängelsen. Han återfanns nyss och återseendet blev, milt uttryckt, kärt. 🙂 Vi får väl se hur länge han varar?

Jag vill även påpeka att tussen i högerkant inte är en sällsynt välgödd dammråtta utan Izas svanstipp. 😉

Nu är den nya (begagnade) datorn på plats och allt verkar fungera som det ska. Problemet är bara att den är mycket större och klumpigare än den gamla (?!) så jag fick möblera om lite bland hyllorna som sitter ovanför bordet för att få in den under nedersta hyllan. En välbehövlig rensning blev det samtidigt, men kanske inte exakt vad jag drömde om att ägna fredagkvällen åt.

Nu ska det ätas en god middag och sen, sen ska det tittas på Let’s Dance. Vet faktiskt inte ens vem jag håller på? Tina … Tony … Tina … Tony…? Äh, det spelar ingen större roll. Förra fredagen gjorde jag en insats för mänskligheten och slängde in lika många röster på dom var. Allt för att undvika grisbonden i finalen. Inget ont om honom men dansa, nä det kunde han inte.  🙂

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2140352.ab

Har dom inte klantat till det tillräckligt i det här ärendet? Nu framgår det inte hur länge till pappan ska vara intagen för rättspsykiatrisk vård, och eftersom sådana domar inte är tidsbestämda är det förmodligen ingen som vet. Förhoppningsvis kanske tösen hinner fylla 18 innan han kommer ut…  Det försvarar naturligtvis inte på något sätt kommunens beslut men underlättar kanske det rent praktiska lite, lite grann…?

Dagens ”våga fråga” på Rix Morron-Zoo handlar om påsken, varför den hamnar där den hamnar, tidsmässigt alltså? Det har väl de flesta undrat, och jag har inte hört svaret ännu. Men jag har hört förklaringen ett flertal gånger tidigare och kommer aldrig ihåg den från gång till annan. Om man läser nedanstående (hämtat från Wikipedia) är det kanske inte så konstigt att man glömmer? 🙂

Tidpunkten för påskens firande har varierat. Enligt judisk kalender (som är en månkalender) firas påsken den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, då det alltid är fullmåne. De kristna började snart att flytta påskfirandet till påföljande söndag, den dag de menar att Jesus uppstod. Vid Första konciliet i Nicaea år 325 beslöts att påskdagen alltid skall infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.

Ett nytt problem uppstod dock genom övergången från den julianska till den gregorianska kalendernortodoxa kyrkorna höll fast vid den julianska kalendern (så kallade under 1500- till 1700-talen. En stor del av de gammalkalendarister), och för kyrkoenhetens skull beslöts att alla ortodoxa kyrkor skulle fira påsken efter juliansk kalender, även om några i övrigt följer den gregorianska kalendern. Resultatet är att påsken i ortodoxa kyrkor vanligen infaller på annat datum än i övriga kyrkor.

Många kloka män har tillbringat oerhört mycket tid åt att konstruera en tillförlitlig påsk-kalender, men de flesta försök har lämpat sig föga åt datorisering. En sådan algoritm, utvecklad av den tyske matematikern Karl Friedrich Gauss, Gauss’ påskformel (de:Wiki), låter sig emellertid ganska enkelt överföra till en tämligen kompakt datoralgoritm. Ett försök till detta finns här: Påskformeln i TurboPascal Enligt denna formel är tidigaste datum för påskdagen den 22:a mars, och sista möjliga datum är den 25 april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa gång blir 2038.

Lite förenklat kan man säga att Påskdagen infaller första söndagen efter den fullmåne som infaller på eller närmast efter vårdagjämningen (21 mars)

Enligt jordbruksverkets nya djurskyddsregler för hund och katt skall tydligen hundar rastas minst var 6:e timme.

På vardagarna går vi och lägger oss vid 22-tiden. Jag undrar hur förtjust Karlsson kommer vara i att bli väckt kl 04.00 för att rastas? Iza kommer säkert bara vara lycklig att någon är vaken, men Karlsson…? 😉

Icebug-kängor på ICA:s klinkergolv var … annorlunda.

Anledningen till att de kängorna var på var att jag kom från klubben där jag och träsktrollet försökt träna i djupsnön. Inget behov av Icebug där inte! Mycket tränat blev det inte pga av det hopplösa underlaget men en budföring fick vi åtminstone till. Den gick bra, förutom att mottagaren fick en smärre minneslucka och glömde att skicka tillbaks den lille terriern. Men det gjorde inget för han satt sååå snällt och väntade på kommandot. 🙂 Det var nog bara nyttigt med andra ord.

När jag åkte från jobbet sken solen. Jag satt i bilen och planerade en foto-sejour med Iza vi hemkomsten, och husse som assistent.

När jag kom hem var husse naturligtvis ute och jobbade! Men skam den som ger sig. Beväpnad med godaste godiset, rundaste tennisbollen och ett stort mått av optimism gick jag ut på åkern för att ta lite bilder på fröken i full frihet. Det är ju inte så att hon bara ”rymmer”, om nu någon tror det. Men; hon har ett fruktansvärt bra vidvinkelseende och kan vid behov vända på en stilettklack och dra efter katt/hare/rådjur/ekorre/älg eller något annat som verkar roligt. Och DÅ hör hon absolut ingenting. Jag bedömde dock risken för katter i djupsnön på åkern som i stort sett obefintlig och gjorde som jag planerat.

Det blev några OK bilder, även om den förb…..de solen naturligtvis behagade gå halvt om halvt i moln precis när det var dags.

Ja, ja, jag kommer…

Trebent hund! Som springer på snön!

Den här bilden gillar jag!

Så här ska en schäfer se ut, på ett ungefär iaf. 🙂

Morsning korsning…

Var tog den förbaskade bollen vägen?

Här var den!

Varsågod matte!

Här får man en uppfattning om snödjupet. Men då har det ju sjunkit ihop en hel del på dagarna när det varit soligt.

*********************

Och så några bilder från påskafton, när solen var mer samarbetsvillig. Och om ni börjar tröttna på ”springande Karlsson”-bilder så finns det andra bloggar. 😉

Du kan inte ta mig! Du kan inte ta mig!

Det förekommer faktiskt, i undantagsfall, att öronen hänger ned även när han springer!

Ganska söt även från det hållet. 🙂

Vippöron?!

Jag tror faktiskt att jag gillar min kamera. 🙂

Om jag ska uppskatta mitt databeroende, på en skala från 1-10, så hamnar jag nog på … 9,6. Cirka. De resterande 0,4 är det som fått mig att överleva helgen. Faktum är att jag nästan haft fysisk abstinens i form av (lite) stress-ont i magen! Och jag tror ALDRIG att jag varit i behov av att kolla så mycket på nätet, men sedan kommit på mig … nä, det gick visst inte.

Dock har besvären avtagit lite i takt med tiden. Ett tag, i början, lekte jag t o m med tanken på att åka till jobbet och hämta den bärbara men sen lyckades jag kamma till mig. 😉 Är det kanske dags att skaffa sig ett liv?

Det lustiga är att när vi t ex är ute med husvagnen över en helg eller på semestern så funderar jag inte ens på datorn, eller på att kolla mailen, eller… Det är liksom den fysiska närvaron av datorn som triggar igång begäret.

Nåväl; nu är jag på jobbet (med tillgång till dator 🙂 ), hemmadatorn har gjort sin sista (?) resa till ”min” datakille som ska försöka flytta över allt innehåll till en bättre begagnad G5:a som han har stående och förhoppningsvis ska ordningen snart vara återställd.

För övrigt har helgen gått i snöns tecken. 30-40 cm har vi fått. Husse har tillbringat en hel del tid i plog-/saltbilen men lyckades åtminstone vara hemma på påskaftons kväll när vi hade gäster.

På påskdagen var det födelsedagskalas hos svärföräldrarna. Annars har det promenerats (och pulsats) hundar och på påskafton var kameran med ut i solskenet. Tror att det finns en del härliga bilder men har bara sett dom i kameran ännu eftersom datorn passade på att bryta ihop medan vi var ute. Är det som jag tror så kommer de här, ikväll eller imorgon.

Igår eftermiddag fick hundarna även varsitt lydnadspass i snöyran på den nyskottade infarten.

That’s it!

Min dator har kraschat. Igår. Har just nu lagt beslag på svärmors burk.

Jag är inte alls databeroende. Jag har inte alls abstinens.

Jag är inte alls databeroende. Jag har inte alls abstinens.

Jag är inte alls databeroende. Jag har inte alls …