Jag har ju, som jag tidigare har konstaterat här i bloggen, en tendens att vaska fram guldkornen efter en misslyckad tävling för att peppa mig själv en smula. När resultaten från lördagens tävling kom upp på SBK Tävling kunde jag konstatera att vi hade tävlingens bästa lydnadspoäng. Alltid något att glädjas åt. 😛

Om man dessutom leker med tanken att jag inte hade avstått platsliggningen utan genomfört den med minst betyg 8 (och de övriga som avstod hade gjort det 😉 ) så hade vi haft mest poäng av alla ekipage. Vi hade inte vunnit eftersom ”uppfyllda fodringar”, dvs uppflyttningar, alltid går före i resultatlistan. Helt meningslösa spekulationer, jag vet, men ändå lite kul att leka med tanken, och siffrorna. Nu blev det som det blev och det är som det är.

Vad som inte är en lek med siffror är däremot de höjda kraven på specialen, redan i appellen. När Karlsson debuterade, 2008, vad minimikravet för uppflyttning ur appellen 49 på specialen (vi hade 68,25 utan budföring 😛 ) och så tror jag faktiskt det har varit ända till senaste årsskiftet när de nya reglerna började gälla. Dvs man kunde klara sig med en 7:a på spåret om man inte hade budföringen. Koefficienterna är inte ändrade, fortfarande 7 på spåret och 2 på budföringen men nu krävs det minst 63, dvs 9 på spåret om man inte har poäng på budföringen. Man kan säkert diskutera för- och nackdelar med detta länge men jag undrar om någon riktigt har tänkt igenom konsekvenserna på lång sikt? Att göra det svårare att komma ur appellen lär ju knappast leda till fler brukstävlande, eller…? Jag har i min enfald trott att Svenska BRUKShundklubben ville ha fler ekipage som blev intresserade av att tävla BRUKS men jag är tveksam till om det kommer att bli så. Framför allt inte när anmälningsavgiften dessutom höjs rejält för alla klasser från halvårsskiftet.

(Att jag, och många med mig, dessutom tycker att budföringen är ett jäkla skitmoment och i rimlighetens namn borde ersättas av ett enkelt uppletande i både lägre högre är en annan historia. Den diskussionen har pågått sedan jag började tävla för drygt 20 år sen men inget har ändrats på den fronten. Personligen tycker jag också det är bökigt att ständigt behöva be folk om hjälp för att kunna träna det, för det går verkligen inte att träna ensam, hur gärna man än vill. 😦 )

Man kanske skulle ha tänkt lite mer som i lydnaden och gjort första klassen rätt enkel att komma ur för att skapa intresse och locka tävlande? I lydnaden blir det ju ett rejält hopp till klass 1, men det är ett annat kapitel. I brukset lär de flesta ändå stöta på motgångar i olika former när man kommer upp i klasserna. Nåja, för de som lyckas trassla sig ur appellen kanske det blir lite enklare att komma med på tävlingar framöver…? Den som lever får se.

Fick ju som sagt anledning att plocka fram Karlssons debutprotokoll, som är exakt nio år gammalt idag ser jag, och det är fortfarande trevlig läsning. 🙂 Har man inga nya meriter får man väl glädja sig åt de gamla. 😛

Igår blev det träning på klubben, innan månadsmötet. Förutom budföring ( 😛 ) tränade vi både bruksmoment och några lydnadsmoment. Det känns som om det finns hopp om fjärren, enligt det nya upplägget, och med nytt kommando för ”sitt” just där. Vänstertassen är fortfarande fladdrig men det börjar ändå bli bra ordning på sitt-ligg och även ligg-sitt. Förutsättningen är att jag inte fladdrar med mina tassar. Helst ska jag ha mina tassar bakom ryggen och bara hålla mig till muntliga, lugna, kommandon. Vi kör vidare på det spåret så får vi se vart det leder men än så länge känns det bra. När jag tränade lite här hemma ikväll kom självklart Karlsson och ville vara med men han är lite frågande till de nya kommandona. Han kollade in vad brorsan gjorde när jag sa ”back” (ligg) och så la han sig. Sen blev han liggande och såg konfunderad ut. Men han var iaf där. Huvudsaken är att delta, eller hur var det? 😉

Igår testade vi även apportering med dirigering utomhus för första gången, enligt upplägget från privatlektionen förra veckan, och där imponerar han verkligen den lilla chokladtomten. Jag ”stretchade” dessutom det hela genom att flytta honom en bit framför apporterna, och flyttade mig sälv lite längre ifrån och rättfrekvensen var 100%, utan överdrivna hjälper. Bara ungefär lika mycket hjälper som jag tror jag kan använda på tävling! Det kanske är lydnadshund han ska bli…?

En liten ensam plats på svartvit (photoshop är kul ibland 😉 ) gräsmatta fick han också.

Karlsson fick träna rally och det gjorde han med samma liv och lust som vanligt. Fort ska det gå! Fort och fel ibland, fort och rätt ibland. ❤

Avslutningsvis en bild på hur Maro hade bäddat till Karlsson idag. Perfekt sa en nöjd terrier, för där fick bara han plats. 😛