Som traditionen bjuder är det dags att sammanfatta året som gick. Jag kör nog samma modell som sist och tar en månad i taget.

Januari
Som vanligt inledde vi året med att bemanna rasmontern på My Dog under en eftermiddag.

Vi tränad rallylydnad på köksgolvet och jag fixade till egna skyltar (som inte har blivit särskilt mycket använda) men det var i alla fall roligt att ha lite nya ”moment” att träna på.

Månaden började blött och snöfritt, med översvämning på klubben. Sen kom det lite snö men den försvann ganska fort.

Februari
Snöfritt, tack och lov, och vi tränade en del sök.

Jag var i Norge på tjänsteresa. Jag och husse firade en årsdag med övernattning i Göteborg och god middag à la Mannerström. Jag såg Rock of Ages i Göteborg. Allt inom en vecka!

Årsmötet på klubben gick av stapeln och jag åkte hem därifrån med ett ordförandeskap vilande på mina axlar.

Att döma av månadens bilder så inventerade (och sorterade) jag leksaker och köpte tulpaner. Jag tror inte man kan begära så mycket mer av den månaden.

Mars
Våren kom rekordtidigt. 4 mars hittade jag den första tussilagon och de är definitivt rekord på vårt ”fjäll”. 🙂
Solen sken, vi tränade sök och njöt av att vintern varit ovanligt kort.

ISista helgen i mars såg det ut så här på altanen. 🙂

April
Äntligen var det dags! Vi debuterade i söket på vår hemmatävling i början av månaden. Den lilla hunden skötte sig med den äran i sökrutan och var den enda hunden (av alla hundar, alla klasser) som hittade den dolda figuranten och fick därmed dagens högsta betyg på söket. Tyvärr uppstod samma problem ”som vanligt” på lydnaden så poängen räckte inte till uppflyttning men godkända var vi med god marginal.

Vi skulle få en ny chans en vecka senare men på fredagen när vi hade träningstävling var Karlsson helt plötsligt skottberörd och vägrade ligga plats?! Mycket ledsen matte förstod inte alls vad som hände. Fem dagar tidigare hade han ju legat fint på tävlingen… Återbud till tävlingen, och veterinärbesök för att kolla öronen men inget hittades.

Detta var verkligen årets största besvikelse. Skulle karriären i sökskogen vara över efter 2,5 års träning och en tävling? Ja, tydligen… 😦

Våren fortsatte i alla fall sin framfart och det var bara att njuta.

Kelpietiken som jag väntat på valp efter parades äntligen, runt påsk, efter att ha skjutit upp sitt löp ganska länge. Nedräkningen började!

Månaden avslutades med en fotosejour.

Maj
Efter att ha deppat över skottberördheten ett tag släpade vi oss ut och körde ett sökpass. Karlsson hade roligt men matte var väl en smula ofokuserad och oinspirerad. Varför träna när man inte kan tävla liksom…? En av mina sämre egenskaper.

Vi hittade en bokskog på hemmaplan, efter 23 år…!

På klubben arrangerade vi Hundens Dag. Ett stort arrangemang med uppvisningar och loppis, bland annat. Karlsson deltog i lydnadsuppvisningen och skötte sig fint.

Våren övergick i sommar.

Vi avslutade månaden med årets premiärtur med husvagnen. Till Tylösand bar det av och där sammanstrålade vi med K och T, Karlssons uppfödare. Lika trevligt som vanligt hade vi och vädret var helt ok även om vinden var lite sval.

Juni
Vi tränade lydnad inför det som var tänkt att bli årets enda, och kanske karriärens sista, lydnadstävling. Innan månaden var slut hade dock den egensinniga terriern bestämt sig för att gruppmoment (sitt i grupp och platsliggning) var överflödiga moment som han inte längre tänkte utföra. Ännu en sorg i mattehjärtat, om än inte lika stor som den över den nedlagda brukskarriären.

På morgonen den 16:e fick jag veta att kelpiekullen jag väntat på fötts under natten. I kullen var det … enbart tikar! Hur mycket otur kan man ha? Jag skulle ha en hane den här gången och det var inget jag var beredd att ge avkall på. Ledsen var bara förnamnet… 😦 Jag fick tips av den uppfödaren att kolla en annan kull som då var ca 2 veckor gammal och innan dagen var slut stod det klart att jag kunde få en hane där. Sorgen byttes i glädje och jag planerade för en valptittarresa två veckor senare.

I avvaktan på det firade vi midsommar (och vissa av oss spelade fotboll) med goda vänner.

Helgen efter midsommar bar det iväg till Rättvik för att titta på valpar och bli ”godkänd” av uppfödaren. Eftersom jag var sist i ”kön” skulle jag inte få välja valp utan visste bara att det skulle bli någon av de tre hanarna.

Det var dock en av dem som charmade mig lite extra; den ”gröna”… 🙂

Juli
Semestern bröt ut, liksom världens längsta valphämtarresa, åtminstone om man håller sig inom Sveriges gränser. 431 mil rullade bilen, mestadels med husvagn efter sig. Denna resa är rätt väldokumenterad här på bloggen under rubriken ”Tour de Polcirkeln” men … just nu slår det mig att sista kapitlet, det viktigaste, i den följetongen ännu inte är skrivet?! Nåja, det är ju bara fem månader sedan vi kom hem…

Vi betade bl a av Timrå/Sundsvall, Höga Kusten, Umeå, Piteå, Jokkmokk, Tärnaby, Östersund och träffade en del vänner och bekanta som var bosatta efter vägen.

När vi befann oss i Piteå fick jag besked om att de andra valpköparna gjort sina val och att den som ”blev över” åt mig var den jag fastnat för  vid mitt besök; den lilla ”gröna”. 🙂 Efter att länge ha funderat på vad vi skulle kalla honom så klarnade det när vi fick veta vad han heter i stamtavlan; A-Amaroo. Maro fick bli tilltalsnamnet.

Hur som helst; semestern var extremt varm och endast några få regndroppar föll på oss.

Den 28:e landade vi på resans viktigaste mål; valphämtning i Rättvik. Vi fick med oss en liten lifterska hem också, men hon åkte vidare efter en halvtimme eller nå’t.

Sen handlade det mesta om valp, valp och valp. 🙂

Augusti
Började så smått jobba, hemifrån, men ganska snart bar det iväg till Norge på tjänsteresa igen. Det sved att lämna Maro i tre dagar men det var extra härligt att komma hem. Sen fortsatte månaden med socialisering, miljöträning och allt som man ska göra med en valp. Han introducerades på klubben och var åskådare på lydnadstävling på annan klubb.

Månaden avslutades med att Karlsson kapade bloggen och skrev det mest lästa inlägget, någonsin!

Terriern talar ut, äntligen!

September
Högsäsongen på jobbet drog igång på ett helt sanslöst sätt med många oväntade arbetsuppgifter och hösten blev inte alls som jag tänkt mig med en hel del uttag av kompledighet (=valpledigt). Jag mådde stundtals ganska dåligt av pressen från jobbet och stressen av att inte få den tid jag tänkt ägna åt Maro men jag försökte göra det bästa av situationen och att jag jobbade heltid hemifrån räddade väl upp situationen någorlunda.

Vi hann i alla med en helg på lydnadskurs för Lillemor Edström. En riktigt bra helg där vi hade en halv kursplats. Maro höll ihop förvånansvärt bra och var riktigt duktig med tanke på att han bara var 3,5 månad gammal. Detta framkallade en viss ångest hos kelpiens matte; det fanns ju liksom hur mycket som helst som jag skulle kunna förstöra?! 😉

Han började också förstå det här med spår (även om det inte finns dokumenterat på bild) och är nog den mest naturliga spårhund jag någonsin haft. Det finns en del att förstöra där också, om jag jobbar hårt. 😉

I slutet på månaden hade vi en date med hans två västsvenska syskon och valparnas mamma på vår klubb. Man kan också kalla det stödsamtal för nybliven kelpieägare. 😉
Det var syskonen Yarra och Yra samt mamma Nytta (som inte syns på bild här).

Oktober
Jobbtakten ökade och valpen sysselsatte sig såg gott han kunde bakom min rygg.

Han var (och är) bra på att ordna det för sig. Finns det inget att ligga på där man vill ligga så hämtar man något.

I övrigt tror jag inte det hände så himla mycket. Lite spårträning, lite lydnadsträning och Maro avslutade månaden med att tillönska publiken Happy Halloween.

November
Jobbtakten var fortfarande hög men jag började se ljuset i tunneln.

Vi tränade spår, uppletande och lydnad så fort tid fanns. Spåret utvecklades fint.

Maro började utvecklas till en stilig pojk.

Jag och Karlsson tävlade KM i bruks och rallylydnad. I rallyn gjorde chauffören några dyra missar men brukset gick desto bättre. Vi kom på en tredjeplats men det viktigaste var att känslan på lydnadsplanen var tillbaka! Det var den bästa högreklasslydnaden han gjort på flera år tror jag, och vi hade verkligen roligt – både han och jag. Den förargliga 5:an på framåtsändandet berodde på att nyfiken liten hund var tvungen att kolla ett skräp på planen och råkade komma ur kurs på andra sträckan…

Maro träffade får för första gången. Spännande!

Månaden avslutades med att vi for till Halmstad på vår första kelpieträff där vi bl a träffade Maros bror och syster. Foto: kelpiegallery.com.

December
Vi var på helgläger i Åkulla med glada klubbkompisar. Vi spårade och tränade lydnad.

Vi firade Karlssons nioårsdag med tårta.

Karlsson fick en välbehövlig helkroppsmassage…

…och var med på ett hörn i tidningen Brukshunden.

Den första ”riktiga” snön kom vilket en i familjen tyckte var spännande.

Vi började träna med ett gäng kompisar inomhus, i en kanonfin hall i Ulricehamn och det kan vi förhoppningsvis fortsätta med hela vintersäsongen.

Flera gånger bjöd de små djuren på situationer som denna och mattehjärtat toksmälte, och gör fortfarande varje gång det händer. 🙂

På julafton började det (tyvärr) snöa efter att ha varit barmark ett tag, och när julen var över såg det ut så här.

Jag har säkert glömt en massa mer eller mindre viktiga händelser, men detta är vad jag lite snabbt kan skrapa ihop. 🙂

Nu ser vi fram emot ett fantastiskt 2015 med en rimlig arbetsbelastning och mycket hundträning. Karlsson ska få tävla lite rally och vem vet, Maro kanske kommer ut på tävlingsbanorna också innan året är slut.

Nu önskar vi alla ett gott slut på 2014 och ett lysande 2015!