Om vi nu ska tävla lägre sök till våren så är det bara att inse att ett par moment som vi inte har tränat på ganska exakt fem år åter blir aktuella. Vem hade trott att vi någonsin mer skulle behöva träna budföring och framförgående t ex? Dessa två moment har vi inte ägnat en tanke sedan uppflyttningen ur lägre i september 2008.
I tisdags testade vi av budföringen. Jag var inte alls främmande för idén att han skulle springa till mottagaren och … skallmarkera. Men icke! Vi körde en gång på ca 50 meter och en gång på ca 75 och han skötte sig fint. Lite svårt att sitta kvar hos mottagaren men det löste sig. 🙂
Framförgåendet sitter också som en smäck, nästan iaf. Det går naturligtvis att putsa på det, och det ska vi göra, men med tanke på hur länge sen det är så är jag glatt överraskad.
F ö ägnade vi oss bl a åt lite mondioringapportering! I mondioring kan ju apporteringsföremålen se ut i princip hur som helst. T ex så här:
Det är väl något oklart om man kan kalla det ”apportering” (med svenskbruksmått mätt) men han lyckades åtminstone förflytta föremålet ca 20 meter. 🙂 Kan mallen apportera den så kan väl jag tänkte Karlsson, antar jag.
Idag har undertecknad gjort studiebesök på söktävlingen på Borås BK. Om vi nu ska tävla kan det ju vara ganska bra att ha sett hur det ska gå till i verkligheten. Att ha sett ett ekipage på SM förra året kanske inte räcker? Det var väl inga större överraskningar idag iofs och vi kan nog fortsätta på inslagen bana så får vi se hur långt det räcker.
Här om dagen kom jag på att det är ett betydligt enklare, och mer riskfritt, projekt att ta med finkameran på promenaden när man inte har en kopplad schäfertant att hålla ordning på. Sagt och gjort. Det blev en himla massa bilder, vara en hel del skräp. För att inte matta ut vår ”publik” fullständigt portionerar jag ut dem lite pö om pö. Här kommer en första liten bildserie som var en rejäl överraskning när jag jag tittade på bilderna efteråt. Antilop-/känguruhoppet på tredje bilden är helt underbart och troligen en once in a lifetime-bild. 🙂
nejnejnej, – det är ju inte en antilop-känguru. Det är ju en (liten) lippizaner som gör skolorna ovan mark!
Huvudet på spiken Irene!