Semestern 2013 – avsnitt 2; läger

Sakta men säkert jobbar jag mig upp ur postläger-koman. Att vara sammankallande i lägerkommittén för Kindslägret (aka lägerhäxa/lägergeneral) samtidigt som man är kontrollfreak är en både lyckad och olyckad kombination. Att dessutom köra hund på ”heltid” hela veckan gjorde att man kom hem som ett vrak för cirka två dygn sedan. Men nu har jag nog snart nosen ovanför vattenytan igen. 🙂

Veckan har varit mycket rolig, varm, jobbig, trevlig, svettig, lärorik och … nyskapande. Vi har faktiskt, med gemensamma krafter, byggt en liten skallhund! Men det gick faktiskt väldigt lätt och var nog inte det som framkallade mest svett under veckan, hos någon av deltagarna. 🙂

Redan när vi påbörjade vår sökträning, för 1,5 år sen, la jag fram idéer om att han nog skulle passa utmärkt som skallhund. Jag fick dock tipset (som jag fortfarande tror stenhårt på) att börja med rulle eftersom det är enklare att gå från rulle till skall än omvänt. Vid ett par tillfällen har jag på allvar funderat på att ta steget men tänkt ”vi testar ett pass till med rullen” och då har det gått jättebra och så har det bara rullat på. Men nu har vi alltså nått ”point of no return”. 🙂

När vi körde första sökträningen på lägret i tisdags så gick han bra i två skick sen föll han (återigen…) tillbaks i liggahosfigurantenochtuggapålösrullen-syndromet. Då glappade käften på matte och jag yppade mina tankar om skallhund. Vår instruktör (Mette Klavenes) tyckte det lät som en fantastiskt bra idé med tanke på vilken typ av hund han faktiskt är och vad han är avlad för. Sagt och gjort, på eftermiddagspasset rotade jag fram lite pipleksaker ur ryggsäcken och så påbörjade vi projektet. Det uppstod dock ett lite problem eftersom Karlsson hade en date med en flock rödmyror på grusvägen när vi väntade på vår tur. Detta resulterade i en liten terrier som tyckte oerhört synd om sig själv, hoppade på tre ben och febrilt slickade/tuggade på sin högra baktass. Efter att ha kollat igenom tassen noga för att kolla att det verkligen inte var något annat som felade så körde vi på. Och trots att det var sååå synd om honom så studsade han ut till figgen och skällde loss sina pipisar.

Nästa pass, på torsdagen (vi körde lydnad varannan dag) gick det framåt i rekordfart. Då körde vi sök på riktigt, med tomslag, figgar på fullt djup och hela ”kitet” och han gick som tåget, typ. 🙂

I lördags eftermiddag på sista passet började vi till och med köra ”flying” (sök-nördar vet vad jag menar, ni andra får sväva i ovisshet, åtminstone just nu) och allt kändes riktigt, riktigt bra. 😀 Nu är det ju mycket kvar att jobba på; mattes motorik, uthållighet och avstånd i skallet, kondition hos terriern (och matte med för den delen), agerandet hos figuranten när jag kommer fram, transporterna tillbaks till stigen etc, etc. men det känns iaf väldigt hoppfullt nu. 🙂

Innan lägret hade jag mer eller mindre undermedvetet bestämt att om det inte hände något radikalt under den här veckan så skulle vi lägga ner söket men nu är jag jättesugen på att fortsätta och utveckla detta!

Lydnadspassen (brukslydnad) har också varit mycket givande och jag känner visst hopp även för den delen. 🙂

En jätterolig vecka i en härlig grupp för en mycket duktig instruktör, sämre kunde man ha haft det. Vädret har väl inte varit opitmalt för hundträning (jättevarmt) och vi har främst valt marker efter var vi kunde få skugga till bilarna men å andra sidan har det bara regnat på oss i en halv dag. Då kompenserades vi med ett rejält åskväder och kraftfulla skyfall…

Här kommer några bilder på terrierns sista pass som ”rullhund” och några från lydnaden. Detta var (nästan) de enda bilderna som togs i sökskogen. Det kan hända att det kommer några bilder från lydnadsplan på de övriga hundarna i gruppen en annan dag.

Nu laddar vi för nästa läger. Det blir ett kortkort besök med en övernattning på ett kennelläger (för en helt annan ras) i slutet av veckan.

Och så lite framåtsändande och kryp (ur ett annorlunda perspektiv). 🙂