Det är allt lite lyxigt att tävla lydnad och dessutom i hemkommunen. Samling kl 12 och bara en dryg mil att åka till Elfsborgs BK. Varför jag skulle vakna 04.10 och ha svårt att somna om är en gåta…?
Vi var tre startande i klass III och det började bra med full pott på gruppmomenten men själva lydnaden var både toppar och dalar. Fria följet var väldigt ojämnt. Stundtals riktigt, riktigt bra och stundtals inte alls bra. Varje tävling så tappar han fokus när vi ställer upp för fria följet. Efter en stund kommer han igång men då har vi redan tappat (för) många poäng. Idag flippade han dessutom ur på stegförflyttningarna när det var ”bakåt marsch”. Troligen trampade jag honom på tårna, utan att märka det, men han flög iväg ett par meter åt vänster istället?! Se bild nedan. Det positiva var att han hängde med fint i språngmarschen när jag använde kommandot ”galopp” som jag glömt bort de sista tävlingarna. Även sakta marschen var nog rätt prydlig.
Sen rullade det på med ett par prydliga poäng men så var det dags för rutan… Troligen var det ett BIG mistake att träna just det momentet på den planen så sent som i tisdags. Han hade en minnesbild av var rutan stod då och styrde glatt iväg till vänster och förbi dagens ruta mot tisdagens plats. Jag fick stopp på honom strax bortom rutan men lyckades aldrig få in honom i den. Med facit i hand så hade det räckt med en 6:a på det momentet för att hamna exakt på de 256 som krävs för förstapriset (och uppflyttningen). Surt sa räven!
Dagens mest positiva var att jag på hopp-apport och metallen kom ihåg att använda mitt nya kommando: varsågod. Nu var det ingen tvekan, inga gnäll och inga tjut och han startade direkt. Där har vi ju tappat massor de sista tävlingarna så jag hoppas att jag nu hittat en väg ur det träsket.
På vittringen använde jag mitt vanliga ”lukta” och då blev det viss tvekan men med ett litet ”varsågod” så pep han iväg.
Fjärren var precis lika kass som vanligt, om inte värre. Mycket gnällande och några extra kommandon för att genomföra alla skiften, men vi kom i alla fall igenom dom. Det blir något att bita i för Lillemor Edström på kursen nästa helg. 😉
Dagen slutade med en andraplacering och ett andrapris på 232 poäng. Med en nolla så känns det ändå ganska ok, och jag fick ju faktiskt bekräftat en del teorier som jag velat prova i skarpt läge. Faktum är att jag missar ju hellre rejält än att missa 1:a priset med 0,5 poäng som dagens vinnare gjorde. Fy så snopet… 😦
Poäng:
Sitt i grupp 10
Plats 10
Fritt följ: 6,5
Sättande under marsch: 10
Inkallning med ställande: 9
Rutan: 0
Hopp-apport: 9
Metallapport: 9
Vittringsapportering: 8
Fjärrdirigering: 6
Helhetsintryck: 8
Så över till dagens bildskörd. Fotat av Camilla Axebrink med min kamera.
Ibland prydligt…
…och ibland mindre prydligt. Jag MÅSTE ha trampat honom?!
Inkallningen.
Hopp…
…apport…
…och återhopp.
Koncentration vid koll av vittringsapporter.
Rätt vittringspinne på väg tillbaka.
Efter avslutad tävling får man festa loss på en lammfläta. 🙂
Avslutningsvis dagens härligaste bilder, utan konkurrens. Gozo i momentet metallapportering. 🙂
vallterrier.com 
Duktigt jobbat av er!!
Vilka fina poäng ni fick, många höga! Tänk att en ynka nolla kan vara så förödande… Ni är så nära att klara klass 3. Synd att det måste bli vinter och kallt bara, de fryser rejält under magen på platsen.
Vad kul ändå att ha kurs att se fram emot. Visst får ni ordning på fjärren!
Jag tycker ni är superduktiga du och Karlsson (syftar nu också på inlägget om senaste spårtävlingen).
Jag började följa din blogg för några år sedan när jag hade en belgare. När jag sedan skulle skaffa mig en ny träning och förhoppningsvis tävlingshund så var det faktiskt främst du som gjorde att jag vågade” satsa på borderterrier.
Jag är otroligt nöjd med mitt val och har aldrig haft så roligt när jag tränat hund.
Visst vill man komma upp i elit men ni har verkligen visat att rasen faktiskt KAN och ni två har presterat otroligt bra, även i jämförelse med många brukshundsekipage.
Hoppas ni får en trevlig höst!
Rebecca
Tack för fina ord Rebecca. Ja Karlsson och den här bloggen har nog inspirerat till ett och annat bt-inköp. 🙂 Kul att du är nöjd med ditt val.
I de mörkaste stunderna försöker jag påminna mig om att han faktiskt köptes för att vara ”en aktiv sällskapshund” och att han därmed överträffat alla förväntningar med råge.
Det är bara frustrerande att vara så nära i brukset, dvs att alla bitarna finns men bara inte på samma dag, utan att nå hela vägen. Hade nog varit enklare att ge upp om vi hela tiden varit riktigt långt ifrån.
Ha en trevlig höst själv, och det är alltid kul och välkommet med nya kommentatorer. 🙂
Du behöver inte tacka, säger bara vad jag tycker 😉
Förstår hur du känner och jag tror vi alla har varit där någon gång, min förra hund var en ypperlig tävlingshund men fungerade inte i vardagen vilket var otroligt ångestfyllt.
Jag lovade jag mig själv att nästa hund skulle vara en enkel men aktiv sällskapshund där man faktiskt inte förväntas göra något speciellt med hunden, vilket för min del är perfekt då jag upplevde att mycket av tidigare träning hade alldeles för många ”måsten”.
Nu har jag en hund som än så länge varit helt perfekt för mig. Hon har fina drifter, är uthållig och är lättmotiverad. Hur långt vi kommer tävlingsmässigt får vi se, men just nu är jag nöjd att hundträning faktiskt är kul igen! 🙂
Ja det är ju faktiskt det viktigaste – att man har kul! Med schäfern led jag onekligen av prestationsångest på ett annat sätt. Hon är snäll, go och glad men ingen lätt hund att varken träna eller tävla och att komma till ”gk högre” med en äkta bruksschäfer är ju inte särskilt imponerande – för någon. 😉 Lycka till med din hund. Rapportera gärna hur det går. 🙂