Typ … börjar odla akvariefiskar eller nå’t. Jag kanske skulle kunna lita på DIN hund, men MIN hund är fullständigt opålitlig…
När man tränar spår för mer eller mindre meriterade instruktörer får man alltid höra ”lita på din hund” när det krånglar till sig i spåret. Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag försökt leva efter den devisen och det slutat med att det lilla kräket lurat skjortan av mig. Idag hände det igen.
04.20 skulle klockan ringa och tre minuter innan slog jag upp ögonen och tittade på den. Det tyder på att nattsömnen inte varit av det djupare slaget. Den är sällan det innan tävling. Förvisso tror jag det är rädslan att försova sig som är den största boven och inte tävlingen i sig.
Lerum stod på körschemat idag och vi drag startnummer 1. Vi behövde inte ens flytta oss från samlingsplatsen, i ett litet industriområde, utan det var gångavstånd till upptagsrutan. Där bjöd han till att börja med på årets första bakspår?! Jag var några meter utanför rutkanten, och hade så smått börjat andas ut, innan tävlinsledaren ropade. Jag i min tur ropade på Karlsson som, utan terrierprotester, faktiskt vände och glatt skenade iväg åt andra hållet. Det har vi ju haft problem med tidigare så det kanske var lite positivt, dårå…?
Sen traskade vi iväg och plockade pinne efter pinne även om det på något ställe kändes lite långt emellan ett par av dem. Vi hade också ett par stopp med Hälge-sniff i luften men där han valde att fortsätta på spåret. På ett ställe snurrade vi ett tag innan han bestämde sig för att prioritera rätt. När jag hade sex spårapporter i midjeväskan vinklade han distinkt höger och drog iväg uppför en liten brant. Draget i linan blev lite kraftigare och tempot gick upp. Min mage skrek desperat åt mig ”HAN SPÅRAR VILT!”. Men … man ska ju lita på sin hund, har jag hört. Det krävs väl nerver av titan för att bryta en hund som helt uppenbart spårar, även om det är oklart vad. ”Lita på din hund, lita på din hund, lita på din hund…” Ja ni förstår?
Efter en liten stund skenade vi ut på en åker med ensilagebalar där vi en stund tidigare gått i kanten. Nu gick vi ca 75 meter därifrån och det syntes klart att någon gått i det höga, blöta gräset. Om det var spårläggaren eller Hälge framgick dock inte. Det kändes inte logiskt att spåret skulle gå där men… ”lita på din hund”… Efter en liten stund mattades intresset av och jag tittade på klockan och insåg att det var kört med tiden och att vi nog var rätt vilse. 😦 Inte vilse som i VILSE, men vilse i förhållande till spårslutet.
Vid debriefing med spårläggaren visade det sig att om vi fortsatt rakt fram istället för att klättra uppför den lilla branten så hade vi inte haft långt kvar till slutapporten och förmodligen även klarat tiden. Den pinnen som saknades hade vi förmodligen sprungit över/förbi tidigare i spåret. 😦
Så var den dagen över, innan klockan ens slagit 09.00.
Synd att vi är elfte reserv i Herrljunga i morgon, på åtta spår. Annars hade han förmodligen gjort ett bättre jobb med tanke på dagens snopna avslut.
Spåret var dock riktigt fint och handikappanpassat. Dvs det passade utmärkt för en matte som bara är måttligt terränggående och hund med handikapp i form av korta ben. 😉
Nästa helg har vi två chanser till; på min fd hemmaplan och på min nuvarande hemmaplan. Går det inte vägen då heller så lägger vi ner den här karriären. Det känns så på fullt allvar nu. Vi får väl ta ett vilspårchampionat istället. Det borde ju rimligen vara plättlätt med tanke på hur bra han spårar Hälge och hans vänner, utan att de ens blöder. 😉 Eller försöka få till en start i sök framåt våren?
(Dock frånsäger jag mig inte min rätt (som kvinna) att ändra mig. Det är ju långt till våren…)
Det finns dock en sak han är bra på, det lilla kräket. Eller nåja, två då. 😉
1. Han är söt.
2. Han är en göllig kalenderpojke den här månaden.
vallterrier.com 
Ja du, ibland är de opålitliga de små rackarna. Man önskar bara att de valt ett bättre tillfälle, typ vid en vanlig träning. Men, väldigt söt är han allt:)
Jag förstår om du lägger ner bruksspårkarriären. Fast jag hoppas såklart på en fortsättning till våren efter att ni klarat uppflyttet nästa helg. 😉
En ny karriär i söket kanske…?
Viltspår består ju enligt min uppfattning av 3 spår i 1. Blodet, klöven och spårläggaren… Och blodet brukar sällan vara från Hälge, så vitt jag vet använder man normalt sett nötblod. 😉
Men jag förstår att du känner som du gör, man orkar inte harva runt hur länge som helst när det hela tiden ”går emot” och det var väl en anledning till att jag aldrig kom längre än till högre med Simba på den tiden det begav sig. Men det finns ju som sagt andra saker man då kan prova inom hunderiet, söket är ni ju redan inne på, viltspår är ju faktiskt också en form av spår…
Vilken sorts blod det är tror jag inte han har så stora synpunkter på, men vi får väl se om vi provar…
Hur långt vi kommer i söket återstår att se. Känns som om det går aningen trögt eftersom vi får till väldigt få träningar. Får väl hoppas på en snöfattig vinter, likt den förra, då vi kunde hålla igång träningen hela tiden för sommarhalvåret har inte varit någon hit. Har vi inte tävlat själva så har träningskompisarna gjort det, eller gjort något annat, så att vi inte varit tillräckligt med folk. 😦
Och ja, han ÄR söt. Om vi någon gång får för oss att vi ”behöver” en terrier så blir det troligen en BT….
Klart ni behöver en (border)terrier. 🙂