Ju mer man lär sig desto mindre kan man…

Eller snarare … desto mer inser man hur lite man kan… Det känns som vårt, eller åtminstone mitt, valspråk just nu. Sök är inte lätt!

I fredags eftermiddag packade jag bilen och sen körde jag ner Karlsson och mig till Blekinge. Närmare bestämt Halen, utanför Olofström. Där var vi ett gäng sökträningssugna människor från Skåne och från Kinds BK som sammanstrålade på vandrarhemmet. Ett vandrarhem som är ”hundvänligt” och med fina marker i omgivningarna. Detta hade inte bara lockat oss utan på plats fanns även ett boxerläger och ett tollarläger. Vårt gäng kändes onekligen som ett ”blandrasläger” med vår mix av några schäfrar, några mallar, flat, golden, labbe, terv och … en borderterrier. 🙂

Fredag kväll ägnades åt trevligt umgänge men på lördagen blev det träning, där vi delade upp oss i två grupper och körde två pass var. Karlsson gjorde framsteg och fokuserade mer och mer på lösrullarna ända tills de två hjärncellerna blev osams på sista skicket och han återföll i snurra och tugga på rullen-syndromet. Matte måste alltså bli bättre på att sluta i tid… Great dog – shame about the handler… 😳

Lördag kväll innehöll mer trevligt umgänge med mycket prat och tjat och på söndagen var det dags igen, och då i ett nytt område. Bokskog!

Inget vi har hemma direkt, mer än på små ”plättar”. Ett rätt spekakulärt område som började rätt platt men snart övergick i berg och klippor. Så långt kom dock inte vi med våra fem skick utan höll oss där det var hyfsat platt. Karlsson skötte sig ännu bättre den dagen, med ännu mer fokus på lösrullarna. Dock tyckte han det var onödigt att gå ut andra skicket på den sidan där han hade vinden i ryggen, och inte kände någon doft av människa, men efter viss övertalning gick han ut och se på f*n … det var ju en figurant där – igen! 🙂 Motvindssidan hade vi inga som helst diskussioner om, där var det full rulle hela tiden. Och matte slutade i tid!

Delar av gänget körde även ett pass efter lunch men jag bestämde mig för att skjutsa hem Karlsson för då var klockan närmare 14.30. Med 3,5 timmes körning (inkl. raster) hem kändes det som en god idé.

Kontentan av helgen då? Som jag skrev i inledning; ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man kan! Att träna med lite nya människor var inte alls fel. Man lär sig mycket av att se och höra på andra. Och som någon sa; att spåra är ju ett i grunden naturligt beteende för hunden även om vi får lära den att spåra det vi vill, i det tempo vi vill, att plocka upp apporter etc. Men sök?

Att springa 50 meter djupa ”bågar”, ca 30 meter breda, omväxlande på höger och vänster sida av en stig, beroende på var föraren pekar, och (om de har tur) hitta en människa någonstans på vägen (men oftast inte) i upp till 300 meter (i elitklass) och när/om man hittar människan gripa en grej som hänger runt halsen och springa till föraren (alt. stanna kvar hos figuranten och skälla) för att sedan lotsa föraren tillbaks till den upphittade människan är banne mig inte naturligt. 😉

Vi har väldigt långt kvar innan vi är tävlingsklara och det där med start i lägre klass till hösten, som jag siktade på, känns inte troligt, även om vi gör framsteg. När lösrullarna är ännu mer befästa ska han lära sig att ta fastrullen (som hänger runt halsen). Han ska lära sig att gå tomslag och komma tillbaka när han inte hittar någon figurant, gärna på inkallning dessutom. 😉 Nu tenderar han att röja runt i skogen tills han hittar någon. Iofs lite gulligt, men…? Kopplade påvis har vi inte ens funderat på (men tjänstetecken med ring för påviskoppel samt påviskoppel är beställt) och vi ska nog inte ens fundera på chocken han kommer få den dagen han inte får kampa med pipar hos figuranten?! 😉 Han ska lära sig att gå ut på motvindssidan även om han inte känner doft av människa, och … även på medvindssidan. Att gå dit matte pekar helt enkelt. Sen är det säkert diverse punkter till som jag inte ens vet på att vi behöver kunna? Matte har ju också en hel del att lära sig, beträffande hur man uppför sig och förflyttar sig i en sökruta till exempel *host*…

Som sagt; det är mycket kvar och tittar jag i min kalender (och funderar på träningskompisarnas?) så lär det inte bli mycket träning framöver heller. Tävlingssäsongen är inte enkel när folk tävlar var och varannan helg + att det är en massa andra arrangemang. Får väl hoppas på underverk under lägerveckan i juli, typ, eller helt enkelt sikta på en tävlingsstart till våren och låta detta vara ett ”spårår” vad det gäller tävlingar.

Lördagen var ingen bra fotodag, mörk granskog och lite regn, men på söndagen var det desto mer inbjudande att ta fram kameran. Lite synd bara att jag glömde informera den orutinerade fotografen, som jag bad fota när vi körde, om hur zoomen funkar. 😳 Dessutom hade kameran vissa problem att reda ut vad som var terrier och vad som var gamla boklöv så fokuseringen var inte helt given. En del bilder blev det iaf. Det som fotades på övriga ekipage får jag återkomma till.

I väntan på vår tur kommenderade jag upp terriern på en sten för lite
porträttfotografering i det underbara ljuset.
Han fokuserade duktigt på förberedelserna inför vårt pass. 🙂

Sen tröttnade han på modellandet och ville börja jobba istället. 🙂

Lösrullar på ingång på löpande band, åtminstone om man ska tro de följande bilderna.

Alltid ett konsekvent grepp i ena änden. 🙂

Den gula vattenslangen som jag gjort lösrullar av (jag har 18 meter kvar!) verkar funka bättre än
de orangea som jag högg av trädgårdsslangen. Eventuellt kan det vara så att de är lättare att se, men
framför allt verkar de vara mindre tuggvänliga. På första skicket hade figgen en orange rulle och då
blev det lite tugg. Det försvann när vi bytte till gula. 🙂

Sötast i Olofström?

Efter avslutat jobb får man springa omkring alldeles naken med en pip! Lycka!

PS. Glömde det där med dolda figuranter, och halvdolda för den delen. Det är också något han måste lära sig att hantera. DS.