Min lilla kamphund och jag :)

I fredags var jag så höstdeppig, och less på regn och mörker, att jag inte ens tyckte det var skönt att det var … just fredag. Vad var det för vits att vara ledig liksom? Nåja, det gick väl över hyfsat och helgen blev rätt bra ändå. Och den är inte slut än.

Gårdagen ägnades bl a åt ett fyspass (hämta tennisbollar i massor) för Karlsson, och en skön promenad. Det mindre sköna var att se skogsmaskinens spår i vår spårskog. Numera är den delad i en övre och en undre del, och tämligen oanvändbar som spårskog såvida det inte är tjäle eller riktigt, riktigt torrt. Tvärs över alltihop går ett flera meter brett lerdike, utan ”svål” i mitten. Karlsson var lerig upp till öronen efter att ha krälat fram och tillbaks där några gånger, och att jag skulle kunna ta mig över utan att köra fast fullständigt i gyttjan var inte att tänka på. Till sist hittade jag ett ställe där det var lite berg under och jag kunde gå över. Ledsen i ögat blir jag… Allt detta när såren efter förra gången börjat läka så smått, även om de fortfarande är djupa. Och för att få ut 10-15 träd? Jag undrar om det var lönsamt för markägaren? Troligen inte…

Städning har vi hunnit med en del, och igår eftermiddag kördes husvagnen iväg till vinterförvaringen.

Idag på förmiddagen hade vi en date med A och Grappa. För Karlssons del blev det fokus på spår, men lite lydnad hann vi också med. Grappa fick stå över spåret med tanke på den stundande söktävlingen, så där låg fokus på lydnaden.

Kameran var med och A fick i uppdrag att fota Karlsson, vilket hon skötte med den äran. 🙂 Stundtals lät kameran som en kulspruta, och ju mer bilder man tar desto större chans att något blir bra.

Karlsson är ju min alldeles egna, och första, kamphund. Han älskar ju att kampa och dra i saker som belöning, och det uppskattar jag naturligtvis. Iza har aldrig varit mycket för att leka, men gjort det lite halvengagerat för min skull. Det blev lite bättre efter kastreringen, men i Karlssons division har hon aldrig spelat. Nu har vi äntligen fått kamphunden på bild också. 🙂

Först en ”dutt” i malle-size. Men eftersom Karlsson inte insett att han är liten så låter han naturligtvis inte det hindra.

Sen övergick vi till den gröna pipande krokodilen, och den är förvånansvärt härdig.

Lite seriös lydnadsträning blev det också. Först metallapportering.

Sedan inkallning med stå och ligg. Bara läggandet fastnade på bild. Eftersom A körde kulsprutemetoden med kameran, vilket ger tre bilder i sekunden, så har vi här en stilstudie i tekniken på läggandet. Dessa bilder är alltså tagna i en följd, och således under loppet av ca en sekund. Ser rätt OK ut…

Lite fotande av den andra kamphunden, Grappa, blev det naturligtvis också.

Ljuset var tyvärr inte med oss hela tiden under fotningen, så bildkvalitén varierar rejält.

Sen bar det iväg ut på ytterligare ett klurigt spår, design A. Ett roligt spår tyckte Karlsson, och även jag, även om mina klumpfötter och allmänna feghet strulade till det ibland. Den lilla spårhunden löste det dock fint tycker jag, även om han kollade av lite sidospår mellan varven. Allra goast var han när han kom med slutapporten, och en ormbunke, i ett och samma grepp. 🙂

Nu ska helgen avslutas med bio! Det är faktiskt andra gången i år vi packar oss iväg. Det vi köpt biljetter till är Hämnden. Ingen komedi direkt, men Susanne Biers filmer brukar gripa tag i mig. Vi får väl se hur det blir med den här?