Fredagen den 13:e…

I fredags var enda gången i år som veckodagen fredag sammanföll med datumet 13. Och vad gjorde jag då? Jo, jag hade en trevlig dag på Österlen, samtidigt som jag passade på att passera halvsekelstrecket på ålderstrappan. Ganska traumatiskt och ångestskapande i förväg, men inte så farligt när det väl inträffade. Husse började tjata redan i vintras och föreslå resor till än det ena, än det andra stället. Samtliga ställen med det gemensamt att de inte låg i Sverige och med andra ord inte var särskilt hundvänliga, åtminstone inte för mina hundar. Jag var hela tiden fullständigt anti. Antiallt! Till sist lyckades jag klämma ur mig att jag ville åka till Österlen, och Österlen fick det bli, med husvagnen.

Vi gav oss av i onsdags kväll och mellanlandade hos Martin & Stine i den absoluta utkanten av metropolen Ljungbyhed. Efter en nattlig rundvandring på deras nya boställe, samt en öl och lite prat, somnade vi gott.

Morgonen efter drog vi vidare. Första stoppet var TEBA i Höör. Jag har länge hört talas om detta ställe, och förväntningarna var höga. De infriades med råge. Vilket ställe! Där fanns nog ALLT man behöver (och en hel del man inte behöver men bara vill ha) till sin hund. Tyvärr är webb-shopen ganska oattraktiv, men butiken är desto roligare. Fördelen med jämna födelsedagar (även om detta var dagen innan) är att man får göra lite som man vill, utan att  husse gnäller, och han satt snällt och väntade i bilen utan att gnälla det minsta medan jag klappade på saker och, naturligtvis, shoppade en hel del. Till sist fick jag koppla på tunnelseendet och gå till kassan för annars vet jag inte hur det slutat.

När jag dör tror jag inte jag vill komma till himlen (om det nu är en option?). Jag vill komma till TEBA, och jag tror Karlsson vill följa med. 🙂

Efter detta drog vi vidare till Simrishamn där vi checkade in på Tobisviks camping och monterade upp förtältet. På kvällen åkte vi till Kivik där vi käkade. Och var, om inte i Kivik, riskerar man att krocka med ett äpple som är ute och rullar alldeles på egen tass mitt på huvudvägen? 🙂

När vi kom tillbaks till campingen tog vi med oss hundarna och varsin öl och knallade ner på stranden där vi satt och njöt en stund i det sköna vädret.

Dagen efter, alltså Dagen D, väcktes jag av en vilt tvångspussande Karlsson som tog i lite extra dagen till ära. 🙂 Framåt middagstid kom Karlssons uppfödare (Karin och Tommie) farande, för att tillbringa dagen med oss. Mycket trevligt! Det utlovades också en present som inte var färdigtillverkad ännu. En oljemålning på Karlsson som kommer levereras från Tyskland! Himla roligt, och jag blev sååå glad. De har likadana på sina hundar och jag har verkligen tänkt att jag skulle beställa en sån, eller önska mig i present, men sedan glömt bort det. 🙂

Efter att vi skålat i lite bubbel gav vi oss iväg på utflykt. Vi började med Stenshuvud nationalpark som säkert gjort sig bättre i solsken, men visst var det vackert. En lunch på Café Annorlunda blev det också. Därefter åkte vi vidare till Kivik och en heminredningsoutlet som jag spanat in. Där blev det ganska sparsamma inköp, men kul ändå. Färden gick vidare via Brösarps backar som blev lite av ett antiklimax. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men den här årstiden såg det inte mycket ut för världen. Ganska sönderbränt och … slitet på nå’t sätt. Men på våren är det säkert oerhört vackert.

Sen bar det vidare till Österlenchoklad där det inhandlades lite praliner och chilichoklad och sedan mellanlandade vi på Glimmingehus som hade hunnit stänga så det blev bara en utvändig titt.

Dagens rundtur avslutades med fika i Brantevik och sedan skiljdes vi från Karin & Tommie som åkte hem till Malmö igen. Det blev iaf en jättetrevlig dag, avslappnad och skön.

Under hela dagen ”haglade” det  in gratulationer via telefon, mail, sms och facebook. Tackar så mycket för det! 🙂 I början kändes det som att ”vaddå grattis, till vaddå…” men sen bestämde jag mig för att se det som gratulationer till att jag faktiskt lyckats överleva till min 50-årsdag, och då kändes det bättre. 😛

På kvällen åt vi middag utomhus på en fin restaurang precis vid hamnen. God mat, god dryck och underbart väder (om än mulet), och därefter en uppfriskande promenad tillbaks till campingen, och därmed hade jag inte bara överlevt till min 50-årsdag. Jag hade även överlevt själva dagen. 🙂

På lördagen gav vi oss iväg söderut. Första anhalt Ystad där vi precis  missade ösregnet. Mysig stad  där vi strövade runt en stund och käkade lunch på ett supermysigt och hundvänligt café. Färden gick vidare mot Kåseberga och Ales stenar. Det kryllade av folk och att få ett kort (eller två) på fenomenet utan en massa människor inblandade var inte lätt.

På bilden nedan balanserar Iza och husse på kanten vid branten ned mot havet. Bakgrunden på bilden är faktiskt bara hav. Det var med andra ord en riktigt grå dag…

När vi kom ner från stenarna började det regna lite smått. Vi åkte ner till Sandhammaren men regnet förtog lite av charmen så vi begav oss hem till campingen igen.

På söndagen packade vi ihop det blöta förtältet och åkte hemåt. Då har jag äntligen varit på Österlen och mysigt var det, men nästa gång får det bli på våren, och förhoppningsvis bjuds det då på lite mer solsken.

13 reaktioner på ”Fredagen den 13:e…

  1. Visst är det skönt att åka till ställen dit man kan ha med hund! Österlen är fantastiskt:-) Själv har jag låtit mig luras att åka med mamma till Cannes, bokade resan igår och undrar redan vad jag ska göra i 7 (!) dagar utan hund??? Det vill till att utbudet av paraplydrinkar är stort och att det är många böcker nerpackade i väskan 🙂

  2. Låter som du fick en fin födelsedagsresa! Och sen så är man ju inte äldre än man gör sig!! Så du har väl fortfarande inte passerat 30? Jag tycker man kan hålla sig vid 27-28 så där hela livet….. 😉 Nästa gång du kommer hoppas jag dock att det kan bli ett längre besök och att vi kan göra lite nytta! (dvs träna hund…)

    • Sant Stine, inte en dag över 29 iaf. 😉 Hoppas också på mer tid och mer hundträning vid nästa besök, och att det inte dröjer allt för länge till dess.

    • Du vet väl att tungan svartnar när man ljuger Ylva? 😛

      Att Karlsson inte hamnade på några bilder berodde nog på att:
      1. Jag var hemskt slö med fotograferingen, och…
      2. När jag fotade hade jag Karlsson i snöret och då var han liksom lite för … nära.

  3. Låter som en väldans trevlig F-dag! Jag är starkt emot att fira mina egna bemärkelsedagar i största allmänhet, men en sån variant som du beskriver kunde jag gott tänka mig.

    Grattis igen! 🙂

  4. Skäms att Skåne valde att visa sitt sämsta väder när du kom ner hit. Tur iaf att TEBA skötte sig 😉
    Du har några skåningar här som gärna skulle vilja slinka in på dejten med Stine, el iaf i samband med den träffen. Bitte blev så besviken att jag inte lyckades lura in er mot detta hållet….Men som sagt, så mkt regn som kommit sen i torsdags kom det väl knappt på hela förra året känns det som 😆 Kan meddela att (o)vädret håller i sig…..undrar om de där kläderna på strecket nånsin ska torka…. :/

    Lite kasst minne som jag har, så vet inte jag om jag grattat dig redan, men i annat fall får du höra det en gång till :Grattis till att ha klarat dagen 😛

    • Vi klarade oss ändå bra vädermässigt på den sidan av Skåneland. Vi får väl se om hösten bjuder på några utflykter söderut. Just nu är jag rätt mätt på åkande kors och tvärs, men det kanske går över. 😉

        • Nej jobbet är inte så farligt. Oslo två gånger om året (varav en gång om ett par veckor), annars håller jag mig mest inom kommunen. Men fritiden är desto värre, och mer blir det snart…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s