Lyxig fredag

I morgon ska jag vara ledig. Bara sådär… 🙂

På eftermiddagen ska jag dra iväg till Falkenberg och SM, och tanken var att jag skulle jobba fram till lunch, men eftersom jobbet går på lågvarv just nu och jag faktiskt är mer än i kapp där så bestämde jag mig för att lyxa till det och ta ut en hel semesterdag. Kortisolhalten i blodet sjönk drastiskt när beslutet var fattat. Skönt! Fördelningen mellan arbetstid och fritid är för tillfället väldigt … snedvriden, så en semesterdag kommer väl till pass.

Det som stör mig mest just nu är nästa veckas tjänsteresa till Norge, tisdag – torsdag. Förvisso kan man ju tycka att jag kunde stanna hemma från SM då, eller kanske bara åka ner på söndag, men jag vill inte riktigt ge mig på den punkten. Heller.

Hur man skrämmer hundar. Och barn.

Kvällens promenad med Iza bjöd på viss dramatik i form av ut-trillad lagotto och välskrämt barn.  När  vi passerade djävulshuset, som Iza faktiskt tagit med fattning de senaste gångerna, så utbröt totalt kaos innanför staketet. Dagens aha-upplevelse är; att har man hundar i lagotto-/cocker spaniel-storlek kanske man ska ha ett staket  som är högre än 80 cm. Ett staket som dessutom lutar. Utåt! Vips så hade den, till synes, rabiata lagotton ”ramlat” över staketet…

Jag tog i allt vad jag hade och vrålade några väl valda ord i stil med:

–  NEJ!

– FÖR H-VETE GÅ  HEM MED DIG!

– FÖRSVINN!

Och hunden försvann. In under staketet på ett annat ställe?! Med andra ord så läcker staketet fortfarande rejält, och det var väl ett under att det inte läckte ut en 10-12 italienare (vinthundar) också.

Hur som helst så fortsatte vi promenaden och efter fem meter, tittar jag åt vänster bakom häcken, och där står ett välskrämt barn, upptryckt mot en bil. Hon såg ut att både vilja gå hem och försvinna. Samtidigt. Problemet var att hon redan var hemma. Jag klämde i med ett glatt –Hej, och hoppas att det tog loven av mitt tidigare utbrott. Barnet var inte jättelitet så jag hoppas att hon förstod att min ilska riktade sig mot hunden och inget annat.

Iza är åtminstone fantastisk i de här lägena. OK, hon är på helspänn och redo att agera så länge dramatiken pågår, men så fort det är över släpper hon det. Och tusan vet om hon inte hade viss beundran i blicken när hon tittade på sin matte en stund efter det. 😉 Andra ställen med skällande hundar som vi passerar hetsar hon inte upp sig det minsta över, för där har det nämligen ALDRIG inträffat några incidenter i form av lösa hundar som har kommit mot henne, men det här stället hatar hon verkligen.

Nej, nu ska jag fortsätta packa sovväskan med det som kan tänkas behövas när man ska bo i ett förtält. Just nu är jag grymt övertygad om att jag måste ta mig i kragen och börja våga dra husvagnen själv, eller rättare sagt dra den med min bil. Hur svårt kan det va’? Förmodligen inte särskilt… Det är ju ganska löjligt att den ska stå här till ingen nytta hela helgen.  Å andra sidan hävdade helgens hyresvärd att förtältssovande genererar ett visst avdrag på tantpoängen jag skrapat ihop på min faiblesse för pelargoner. Vi får väl hoppas att det stämmer?

(Pappastatusen är f ö något bättre, men det går segt tycker jag. Jättesegt!)

En reaktion på ”Lyxig fredag

  1. Hupps, men det var en väldigt effektiv metod som funkade på både två- och fyrbenta, du! 🙂

    Vad är det för krassel pappan har?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s