Nu har jag flyt igen, åtminstone med bygget av den (eventuellt) blivande hemsidan. Fick hjälp av ett proffs som kikade på koden en stund och hittade vad som felade, så nu funkar det igen. Yesss, kvällen är räddad. Och helgen. Och…
Iza verkar inte heller bry sig om sitt ”sår”, och efter några muntliga näsbrännor från matte och lite mer alsolspritsdoft verkar även Karlsson ha tappat intresset. Puh…
Det där med att sitta på händerna gick … sådär. Dock ringde jag inte veterinären utan till V, som brukar trimma Karlsson ibland. Hon äger adekvata verktyg för rakning av det aktuella området, hon har erfarenheter av hotspot/våteksem på egen hund och hon är dessutom sjuksköterska. Kan det bli bättre?
Det blev en blixtutryckning på lunchrasten och vad det är blev vi inte så mycket klokare på. V tyckte inte det såg ut som hotspot, men området är nu rakat och baddning med alsolsprit kommer att ske tre gånger om dagen. Ska försöka avvakta ett par dagar och se hur det utvecklas. Fördelen med alsolspriten är också att K inte är lika intresserad längre. Första gången han stack dit näsan efter alsolsprit-baddning fick han en rejäl nysattack. 😀
K och Iza fick varsitt buspass med diverse pudlar i rasthagen också. Storpudeln Simson är ju Izas soul-mate. De umgicks mycket när de var yngre, och det skiljer bara ett halvår i ålder. Nu har de nog inte träffats på två-tre år men det var som om det var igår. Simsons lillebror Påvel som brukar vara den vildare var dock rätt lugn idag eftersom han halkade omkull igår och hade ont i nacken. Men Iza förstod tydligen och tog det så försiktigt med honom.
Karlsson fick sedan busa runt med Simson och toypudeltiken Tiffy. Han fick rätt bra fart på gamla Simson till slut, och även lilltjejen gick igång.
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; har man haft en hund som min första, Dixie, så njuter man oerhört av att ha två hundar som är socialt kompetenta och som man kan släppa ihop med andra hundar så här. Det gjorde man inte med Dixie…
Tyvärr var inte kameran med, annars hade det nog kunnat bli en del härliga bilder. Kameran var dock inte det första jag tänkte på när jag skulle iväg och raka rumpa på schäfern. 🙂
Sedan någon vecka tillbaka har Karlsson varit ovanligt intresserad av Izas ”rumpa” och ställen där hon har suttit. Det har han ju varit förr, men inte på det här intensiva viset. Löp är uteslutet eftersom hon är kastrerad. Hans ”uppvaktningar” har hon undanröjt genom att helt enkelt sätta sig ner. 🙂
Sedan ett par dagar har jag märkt att intresset ibland fokuserats till området på ovansidan av svansen, precis vid svansroten, och Iza har även varit lite irriterad och ”gnagt”, men bara ytterst sporadiskt. Analsäckarna var ju min första tanke, men jag försökte behärska mina hönsmorsetalanger lite och inte slänga mig på telefonen och ringa veterinären omedelbart.
Nu har jag dock hittat boven i dramat. Precis vid ryggslutet/svansroten har hon ett hårlöst irriterat område, stort som en enkrona ungefär… Hotspot (våteksem) kanske, även om hon aldrig haft problem med det tidigare. Eller också är det analsäckarna som krånglar och hon själv har gnagt igång en hotspot? Hon är rätt duktig på att ”sköta” sig när jag är i närheten så hon kanske har gnagt i lönndom?
Nu har jag tvättat med Klorhexidin. Tyvärr kan jag inte använda sprayen för då förvandlas hon till en rytande sabeltandad tiger, men det får väl duga med vanlig Klorhex-lösning.
Nu ska jag sätta mig på händerna för att inte komma åt telefonen och ringa det välbekanta numret. Enda gången jag ska släppa loss händerna är när det är dags för en ny klorhex-omgång. Ska försöka ge det åtminstone ett dygn och se hur det utvecklas innan jag ringer… eller kanske inte? I morgon är det torsdag och då får jag säkert inte tid förrän efter helgen…
Om nu någon tror att förra ”inlägget” grundade sig på något nyligen självupplevt så måste jag dementera. Husse har faktiskt full sjukdomsinsikt på den fronten och skulle inte ens försöka. 😉
Snacka om fastkörning i hemsidesnickrandet!
Jag hade en startsida som fungerade men jag var inte helt nöjd med designen. Nu har jag gjort om den, lyckats slarva bort den första, och får inte den nya att fungera som jag vill. Och ändå gör jag precis som på den förra när jag ska fixa länkar osv. Tycker jag i alla fall. Men uppenbarligen gör jag något fel. Nu ser jag i kors, tårarna är nära (ja sån blir jag när jag kör fast) och … jag blir galen!
Klart slut!
Kvällen igår blev ett stort fiasko pga av att matte fick ett fullständigt hjärnsläpp.
När jag packat in mig och Iza, samt ryggsäcken med tillbehör, i bilen och ska köra iväg så slår det mig; var det verkligen simning 19.40 idag? Vi simmar ”alltid” 19.40, men jag fick onda aningar. Och mycket riktigt; när jag gick in och kollade almanackan stod det 18:50… *suck* Vid det laget var klockan ungefär 19.05 och det tar minst 15 minuter att ta sig dit så det var liksom kört.
Nåja, jag ringer väl och kollar om det är ledigt senare tänkte jag. Men tji fick jag. ”På grund av stor patienttillströmning hinner vi inte svara i telefon…”
Jag blev så där irrationellt superirriterad, till ingen nytta. Just det faktum att det var Izas födelsedag gjorde av någon underlig anledning att jag blev extra frustrerad; jag hade ju liksom ”lovat”. Misstänker dock att Iza var minst lika lycklig för att slippa tillbringa födelsedagen i simbassängen. Som kompensation tog jag med mig hund och pannlampa ut på en promenad istället. Inte ens det blev lyckat eftersom jag inte orkade byta om utan var klädd för att sitta i bilen/vara inomhus i en varm simhall och DET var ingen optimal klädsel för -2° och kalla vindar…
Det som retade mig mest av allt var att jag ”aldrig” glömmer en bokad tid. Nej det är faktiskt sant. Det är extremt sällsynt att jag glömmer något som ska göras typ tandläkartider, möten på jobbet osv. Sist det hände var nog år 2000 när jag missade en frisörtid… Ibland får jag kolla exakt tidpunkt i kalendern, men jag glömmer inte. OK, det gjorde jag ju inte igår heller, men det var det där med tiden.
Och vad lärde vi oss av detta?
Jo, ändra aldrig ett vinnande koncept, dvs simma alltid måndagar 19.40!
Det är mycket med siffran nio idag!
GRATTIS till min lilla schäfertant som idag, 09-02-09, fyller nio år! Och som vanligt undrar jag; var tog dom åren vägen?
Hur som helst är hon väldigt fräsch för sin ålder, och jag håller tummarna att det förblir så länge till.
Som vanligt firar vi med vaniljglass. Present är liksom ingen idé för eventuella leksaker konfiskerar Karlsson omedelbart och dödar innan någon ens hunnit säga ”grattis”.
För att undvika kvävningsincidenter fick de idag äta glass en i taget, med den andra fyrfotingen i annat rum. Senast blev ju Karlsson så stressad att han satte allt i halsen. Idag gick det lite mer ”städat” till, åtminstone för K:s del, men nu lär han väl lukta gammaldags vanilj i skägget en vecka igen. 🙂
Iza bryr sig inte om att hon inte har någon konkurrens. Och kolla blicken…
Va’, är det redan slut?
Mmmm, så gott att kunna äta lugnt och njuuuta…
Och Karlsson fortsätter att försöka slå rekord i konstiga sovställningar. 🙂
Gårdagen förflöt i ett hemsidetöcken. Efter några timmar upptäckte jag två hundar som stod och stirrade på mig och lät konstigt. Första tanken som slog mig var ungefär; vem har köpt dom? Jag började nämligen tro att jag bara hade digitala hundar. Sen kom jag på att det var mina, släppte tangentbordet för ett par timmar och gav mig ut på promenad. Jag fick i alla fall mycket gjort med hemsidan, men idag har jag fått tips om hur man kan göra på ett annat sätt, så nu kanske jag gör om alltihop…? Eller inte?
Kvällen ska jag och födelsedagsbarnet tillbringa i (och vid) simbassängen. Det får bli hennes present; egen tid med matte.
Att Karlsson är BÄST i mattes extremt partiska ögon kan ju inte komma som nå’n överraskning för någon. Men nu är han även MEST – på Borås BK. 🙂
Vid årsmötet (som gick av stapeln igår) delas det alltid ut en massa utmärkelser för årets si och årets så. Någon sådan lyckades vi inte bärga, men när det blev dags för uppflyttningsdiplomen blev det storslam. 🙂
Hela tre uppflyttningar under året var det ingen som lyckats med – mer än mitt lilla träsktroll! Till nästa årsmöte siktar vi på två…
Festen på kvällen var väl trevlig, men för min del … stillsam. Dvs jag hade bilen med mig och drack inget starkare än Loka, i motsats till de flesta andra. Vid 23-tiden åkte jag hem till hundarna, eftersom husse fått ge sig iväg och jobba, men jag misstänker att det hölls igång en bra stund efter det.
Sen kan man ju undra vad detta skulle vara bra för?
Redan igår när vi var ute och sladdade runt med hundarna i snömodden blev jag arg, frustrerad och så ledsen (nästan så att tårarna kom) på den här j*vla snön och isen som sätter käppar i hjulet för hundträningen. Och så har detta ramlat ner under natten!? Jag vill spåra, jag vill träna lydnad, jag VILL!
Sen insåg jag att det inte är någon idé att ödsla den typen av energi på nå’t jag inte kan göra något åt, mer än att möjligen flytta till Skåne. Just det är dock något som inte lär ske just den här vintern. Just nu känns det som om hela vår(tävlings)säsongen är på väg att spolieras… Vi har inte spårat på minst en månad, och innan dess var det inte heller så mycket pga av mina skador. *suckar jättedjupt*
Ja ja, man kanske kan pigga upp sig med veckans tulpan? Bilden är tagen för ett par dagar sedan och nu börjar de se lite luggslitna ut, men so what?
Nu har jag flyt! Arbetet med den (eventuellt) blivande hemsidan har lossnat. Men eftersom jag inte kan göra något halvhjärtat så … lär ni få vänta ett tag på premiären. Hur långt är ett tag? Tja, hur långt är ett snöre?
Mitt största problem just nu är: om jag har en bild som är 700 pixlar bred, och under den en tabell som är 700 pixlar bred – varför i he*te blir de inte lika breda i webbläsaren?
Mitt näst största problem är hur jag ska få något annat gjort idag. Jag har nämligen en tendens att fastna…
Det var slut på både grönsaker och kryddor på ICA så jag blev tvungen att köpa frukt?! Jag som var sååå sugen på grönsaker… 😉
Trodde inte att hela stan läste min blogg, för det måste väl vara mina inlägg från igår som gjort slut på lagret, eller? Nähä, inte det nej…
Hur som helst, med eller utan grönsaker, är det underbart att det är fredag. I morgon kväll är det årsmöte och årsfest på klubben, och förhoppningsvis blir det väl någon form av gemensam hunträning på söndag om ”väglaget” tillåter. (Efter nattens snöfall, ca 1 dm, som med hjälp av plusgrader förvandlats till snömodd, slask och vatten så är det väl tveksamt.) I övrigt är helgen oplanerad. En del pill med den (eventuellt) blivande hemsidan blir det säkert. Det börjar faktiskt arta sig med såväl design som struktur. Nu ska bara ”strukturen” fyllas med innehåll också…
Periodvis drömmer jag intensivt, och kommer ihåg en hel del när jag vaknar.
I natt drömde jag att jag gjorde äggröra, men den fick stå på spisen för länge och blev … stekt potatis?!
Det vore något för en drömtydare att bita i…
Två centimeter snö gjorde susen! Nu har man inte ens en chans att se vilka 75% av promenadrundorna som täcks av blankis så att man kan välja var man kan sätta fötterna… Förvisso gör ju mina Icebug att jag går hyfsat säkert men den här flera veckor gamla och stenhårda isen biter knappt dom på och jag går som en (mycket) gammal tant. Husse gjorde en rejäl vurpa på lunchpromenaden, dock utan personskador.
Och förresten, när vi ändå är igång och möblerar om i livsmedelsbutikerna…
…så kan vi väl besluta att den till höger bör ligga på hyllan för färska kryddor och den vänstra bland frukten?…
Det gamla djungelordspråket Frukt är godis tycker jag vi gör om till Choklad är frukt (eller grönsaker, eller kryddor).
Någon emot?
Nä, jag misstänkte väl det. 😉
För det första kan man undra VEM som får idén att kombinera choklad och chili?
För det andra kan man konstatera att; det blev väldigt bra! Originellt men bra.
För det tredje kan man undra vad som fick mig att köpa den första gången? Jag tror det var något jag läste på en blogg någonstans (Lena?)
Och med tanke på smaksättningen borde den väl räknas som en grönsak. Visst är det så? Snälla…
Nu ska vi bara lösa mysteriet med varför den ligger på godishyllan i butiken när grönsaksdisken vore en mer korrekt placering?
Nej, det är inte så att husse står i köket och lagar indisk curry om nu någon trodde det. 😉
Ett sådant ”event” hade förvisso varit nog så exotiskt, och då menar jag inte bara doft- och smakmässigt…
Jag och Iza har just kommit hem från simmet, och idag var det dags för övervakning av simfröken. När Iza och fröken strålade samman stack Iza sin vana trogen nosen rakt in mellan simfrökens bröst. Så gör hon på all personal på djursjukhuset (även de manliga 😉 ) i hopp om att där ska lukta katt. Oftast luktar det mycket riktigt katt och då blir hon kvar ett tag.
Idag blev hon dock lite avvaktande samtidigt som hon var väldigt nyfiken, och det fick sin förklaring.
Vildhund.
Och då pratar vi inte vildhund à la Karlsson eller något i den stilen, utan vildhund på riktigt.
Närmare bestämt afrikansk vildhund.
Det visade sig att på övervåningen befann sig ett ”gäng” sådana från Borås Djurpark (där jag även snott bilden). De var nedsövda och skulle få tänder rotfyllda av tandläkaren! Håhå jaja, inte ens vildhundar klarar sig tydligen från sådana ”operationer”, men de lär väl slippa betala själva?
Simningen gick bra och Iza fick ”med beröm godkänt”. Idag gjordes även pulskoll före, direkt efter, och en stund senare.
Före var pulsen 88 men då var hon redan ganska speedad och hade hoppat, farit och flängt. Direkt efter 25 minuters tuff simning (med ca 15 i jetstreamen) var den 144 och efter ytterligare sex minuter hade den gått ner till 100. Detta är tydligen mycket bra enligt simfröken. Jag har ingen aning, men får väl tro på vad dom säger. Ska försöka ta en vilopuls på henne också, i riktig vila, och se vad den ligger på.
Några hekto hade hon gått ner också och har nu bara fyra hekto kvar till ”målvikten”. Inte utan att man blir lite avundsjuk. 😉
Jag har ännu inte talat om för schäfertanten att hon ska få fira sin födelsedag (på måndag) plaskandes i simbassängen. Hade inte en tanke på det när jag bokade tiden, men det får väl gå.
Nu ska jag fortsätta pilla med min (eventuellt) blivande hemsida. Det är väl tusan att man ska ha sådan prestationsångest? Och beslutsångest? Ett problem är att jag är gravt layoutskadad och blir superstörd av att inte kunna styra utseendet med järnhand och millimeterpassning. Jag måste försöka lär mig leva med att det kommer se ut lite ”hur som helst” beroende på folks web-läsare, fönsterstorlek, skärmupplösning etc. Bittert!
Sen får jag ideligen nya idéer om hur det ska se ut. I runda slängar fyra gånger om dagen! Hinner oftast inte ens prova mina alldeles lysande idéer innan de ersätts av nya, ännu mer lysande, idéer… *suck*
vallterrier.com 