Trimmat och klart!

Det där med att sitta på händerna gick … sådär. Dock ringde jag inte veterinären utan till V, som brukar trimma Karlsson ibland. Hon äger adekvata verktyg för rakning av det aktuella området, hon har erfarenheter av hotspot/våteksem på egen hund och hon är dessutom sjuksköterska. Kan det bli bättre?

Det blev en blixtutryckning på lunchrasten och vad det är blev vi inte så mycket klokare på. V tyckte inte det såg ut som hotspot, men området är nu rakat och baddning med alsolsprit kommer att ske tre gånger om dagen. Ska försöka avvakta ett par dagar och se hur det utvecklas. Fördelen med alsolspriten är också att K inte är lika intresserad längre. Första gången han stack dit näsan efter alsolsprit-baddning fick han en rejäl nysattack. 😀

K och Iza fick varsitt buspass med diverse pudlar i rasthagen också. Storpudeln Simson är ju Izas soul-mate. De umgicks mycket när de var yngre, och det skiljer bara ett halvår i ålder. Nu har de nog inte träffats på två-tre år men det var som om det var igår. Simsons lillebror Påvel som brukar vara den vildare var dock rätt lugn idag eftersom han halkade omkull igår och hade ont i nacken. Men Iza förstod tydligen och tog det så försiktigt med honom.

Karlsson fick sedan busa runt med Simson och toypudeltiken Tiffy. Han fick rätt bra fart på gamla Simson till slut, och även lilltjejen gick igång.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; har man haft en hund som min första, Dixie, så njuter man oerhört av att ha två hundar som är socialt kompetenta och som man kan släppa ihop med andra hundar så här. Det gjorde man inte med Dixie…

Tyvärr var inte kameran med, annars hade det nog kunnat bli en del härliga bilder. Kameran var dock inte det första jag tänkte på när jag skulle iväg och raka rumpa på schäfern. 🙂