Födelsedagskalas!

Det kom en hälsning från Gino:

Här skickar husse en bild från mitt födelsedagsfirande. På bilden ser man min kompis Pippifågel, som är en glad prick, och så förstås älgen Runo, som är min bästis och som alltid ställer upp. Hallon och grädde smakar mums. Undrar nu bara hur länge man ska vänta på nästa födelsedag??? Börjar redan fundera…

Puss till mamma Manda och mina syskon, morbror Karlsson och, så förstås, tant Iza.

081113a

(Blogginnehaverskans kommentar: Jag har inga som helst minnen av att polishundarna vi hade hemma någonsin åt hallonbakelse på köksbordet? Tänk vad saker ändras när man blir borderterrierägare. 🙂 )

En assisterande tränare?!

Då har husse stigit i graderna och är numera utsedd till assisterande hundtränare. Den oerhört betungande uppgiften bestod i att, på BK Vardagsrummet, stå placerade framför den påslagna TV:n och vid lämpliga tidpunkter portionera ut små korvbitar i matskålen jag placerat vid hans fötter. Jag får säga att han skötte den komplicerade uppgiften med bravur. 🙂 När Karlssons första förvåning lagt sig fick vi till några riktigt hyfsade växlingar ligg-stå. Det är risk att vår assisterande tränare får ställa upp fler gånger, men då ska jag utrusta honom med någon form av korvförvaring som inte prasslar så förb….at. Dessutom måste jag utröna vilka handtecken som funkar bäst. Just nu kör jag stå-tecken med högerhanden och ligg med vänster… Känns onödigt komplicerat men å andra sidan blir det ju tydligare för K inbillar jag mig?

***

Min bil är uthämtad från tillpiffningsfirman och är nu så blank och vacker att det tar emot att köra med den. Helst skulle den stå på sin p-plats och bara glänsa i någon vecka eller två. Tyvärr funkar inte livet riktigt så och den har redan varit inne i stan och vänt. Och den är sååå blank att jag gick förbi den när jag kom ut från ICA. DEN fina bilen kunde ju inte var min liksom… 🙂

***

Dagens nostalgi är faktiskt inte sååå nostalgisk, men den bevisar att jag faktiskt inte endast lever i det förflutna vad det gäller musik. 😉 Den är från det här decenniet även om den har några år på nacken. En riktig läcker låt med ett härligt ”flow”. Så härligt att jag gick och köpte CD:n, men det kunde ha kvittat visade det sig. Inte ”my kind of music” egentligen, men undantaget som bekräftar regeln kanske? Videon, som jag aldrig sett tidigare, var riktigt läckert gjord så titta gärna klart även om ni inte gillar musiken.

(Och den är NORSK!)

Grattis!

Idag grattar vi Gino som fyller år! 1 år! Hipp, hipp, hurra!

080914h

Jag, Iza och Karlsson har även gratulerat via telefon. Hundarnas gratulationer var väl inte lika välartikulerade som mopsens uttalande i förra inlägget, men de kom i alla fall från hjärtat. 🙂

Nästa hund – en mops?

Underbart! Det är nästan så att man blir sugen på att byta ras, men bara nästan. 😀

***

Igår blev det ett pass på BK Vardagsrummet igen. Har införskaffat en matta att träna på. (Det är ju lite svårt att kräva ”fastfrusna” tassar i t ex positionsväxlingarna om hundstackar’n ska slinta runt på parketten.) Det är en tämligen anskrämlig ”gångmatta” som rullas ihop och stoppas undan när vi inte tränar. Vi använde den första gången i måndags och igår (onsdag) rullade den taggade lille terriern ut den nästan på egen tass. Snacka om tasstarget! 🙂

Gårdagens pass bestod som sagt av positionsväxlingar, den här gången med bakombelöning. I början blev han helt blockerad av korvbiten som låg vid svanstippen men ganska snart köpte han konceptet och jag tror han förstod vad som lönade sig. Ska använda mig av husse så småningom, för att lägga ut belöningen. Det borde ju även skapa en förväntan på tävlingsledaren i tävlingssituationen, och därmed minska lusten att flytta framåt, eller tänker jag fel nu? (För ickehundnördar; tävlingsledaren står verkligen bakom hunden på tävling.)

Vi gjorde även några krypstarter och nu var det klockrent även i första försöket. Slump eller duktig hund? Vet ej.

Till husses stora förtvivlan körde vi även skallet. 🙂 Men i ärlighetens namn övade vi mest på ”tyst-delen”.

Synd att vi inte har ett större (längre) hus, för det är liiite svårt att träna framåtsändandet… 😉

Eftersom min bil tillbringat natten hos ”tillpiffaren” plockade jag ur träningsryggsäcken och ställde den i pannrummet. K har varit mycket förbryllad över detta och tillbringat en hel del tid med att stå och titta längansfullt på pannrumsdörren, och när den öppnats har han omedelbart gått till ryggsäcken och gjort inbrytningsförsök. Det verkar som han förstått värdet i den. 🙂