Så kan man då summera inledningen av den trista novembermånaden, och fortsätter det så här ska jag inte klaga. Strålande (och värmande) solsken och vindstilla, även om det varit minusgrader i skuggan. Helt OK faktiskt.

Helgen har varit lugn och skön, och helt utan inbokade aktiviteter, förutom dagens privatträning. Kände att jag behövde det och har för en gångs skull, åtminstone under gårdagen, ägnat mig åt att göra i stort sett ingenting (förutom redesignen av bloggen), hundpromenerande och ett spår till K.

Upptaget och spåret var det väl inget större fel på, men pinnarna tyckte han var ett sällsynt larvigt påfund? Den enda han klippte direkt var slutapporten så jag får försöka glädja mig åt det medan jag funderar på hur vi ska lösa problemet.

Idag blev det ett uppletande på åkern. 25 meter bred ruta och sex föremål som jag fick in utan alltför mycket tjafs. Det märkliga är dock att han alltid tar samma väg ut?! Han springer alltid snett framåt höger och gör sedan en lov åt vänster om det är det oavsökta området. Det innebär att han missar området som är rakt fram i vänstra delen av rutan. Visst kan han ta föremål där på vägen in, men då är risken att han byter. Märkte det för första gången när vi var i Skåne för två veckor sedan, och trodde då att det berodde på terrängen men det kan jag knappast skylla på när det är en platt åker det är frågan om? Nästa gång blir det två smala korridorer med ganska långt emellan.

Direkt efter uppletandet bar det äntligen iväg för privatträningen. Fokus idag låg på att komma på rätt spår med rutan igen och det känns som om vi är på god väg. Dessutom fick jag lite tips om hur jag ska utnyttja ryggsäcken som externbelöning. Detta är ju nytt för mig så jag behöver lite hjälp på traven för att det ska bli rätt. Det verkar som om han köper konceptet i alla fall, och det kan nog bli bra med tiden. Att ryggsäcken var laddad med ett sprillans nytt pipande orange piggsvin (eller igelkotte?) hade han inget emot. F ö var han ganska okoncentrerad mellan varven och det var mer nosande än vanligt, och DET uppskattas inte!!! Lite pill (läs: börja om från början) med fjärrdirigringen och inkallning med ställande hann vi också med. Som sagt; nu hoppas jag på en mild och snöfri vinter så att vi verkligen kan träna på allt vi behöver träna på! Vi har ju många nya moment att tag i, för att uttrycka det milt…

***

Vad det gäller gardinerna så reagerade husse faktiskt direkt – kors i taket! Å andra sidan ser det för j*vligt ut just nu så det kanske inte var så konstigt. 🙂 Fördelen med att det ser för j*vligt ut är att jag nu måste ta tag i, och lösa, detta problem snabbt som ögat. Någon form av raka smala längder får det blir, men då måste jag även köpa nya gardinstänger… Ja ja, har man inte att göra så skaffar man sig. 🙂

Äntligen, nu rök vardagsrumsgardinerna och det var inte en minut för tidigt. Jag har inte bokstavligen eldat upp dom, men de är nedtagna och ska få ett nytt liv som kamptrasor på MH. Jag vågar inte ens tänka på hur länge jag haft dem?

Problemet är bara att jag inte har något att sätta upp istället?! Och jag vet inte vad jag vill ha, och hur jag vill ha det. Eller ens OM jag vill ha det? Vad det sommar skulle jag mycket väl kunna vara utan gardiner eftersom fönstren är rätt fina utan. För att känna efter har jag nu satt upp gamla köksgardiner (enfärgade i panelmodell) i ett fönster, och tillhörande kappa (för kort och för smal) i ett annat… Det tredje fönstret är gardinlöst. Det ser inte klokt ut, men jag måste försöka skaffa mig en känsla för vad jag vill.

Det ska bli spännande att höra husses reaktion på det nya arrangemanget när han kommer hem. Om det öht blir någon reaktion. Det är inte alls säkert…

Eftersom jag insett att ekonomin inte håller för en total livingroom-makeover i höst heller, så får nya gardiner bli en nödlösning. Nu återstår det bara att hitta rätt, och det kan bli nog så komplicerat, i synnerhet när man inte vet vad man vill?