Punkfrissorna väck!

Ikväll är det medlemsmöte på klubben, och jag är inte där! Det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv. 😉 Sedan jag började engagera mig i klubben för ca 15 år sedan har jag inte missat många möten. Så länge jag var ansvarig för klubbtidningen (och hemsidan) ansåg jag att det var min förb….de skyldighet att vara där för att hålla mig informerad om vad som var på gång (för att i min tur kunna informera vidare) men si … det behövs ju inte längre. Nu är det andra som förväntas hålla sig informerade… Skönt!

Min lust till engagemang är fortfarande rekordlåg och jag kommer nog behöva ett långt sabbatsår innan suget kommer tillbaks, om det någonsin gör det? Och lusten att sitta på tjafsiga, gnälliga möten är om möjligt ännu lägre. Nä, det känns faktiskt väldigt befriande att slippa bry sig om något annat än sina egna hundar för en stund. Gårdagens testledaruppdrag, och det för några veckor sedan, var planerade ända sedan i vintras och då backar jag naturligtvis inte ur, men nu är det inget mer bokat.

Så, vad gör man då en blåsig, mörk och stundtals regnig måndagkväll i november? Jo, man skickar ut husse på promenad med schäfern och själv tränar man fjärrdirigering med den lille terriern – inomhus. Och när det är gjort spontantrimmar man lite. Det är ju inte så länge sedan sist, men på något mirakulöst sätt har han ådragit sig märkliga punkfrisyrer på huvudet, magen (bröstkorgen) och öronen! Hans små fina öron som hittills skött sig nästan själva började helt plötsligt få tendenser till tofsar? Nu är samtliga punkfrissor ett minne blott! För övrigt tog jag rätt sparsamt. Han ska få vara lite vildvuxen och lagom påpälsad under vintern för alltid hjälper det väl lite mot kylan. Annars känner jag mig lätt abstinent – utan tillgång till ett enda avsnitt av Six Feet Under, men om posten sköter sig får jag en ny laddning i morgon.

Slutligen en bild på min (för tillfället) vackert blommande azalea. Vi får se hur länge det varar?