Vallterrier goes modeblogg!

Eftersom MrArboc börjat modeblogga (klart läsvärt inägg 😀 ) kan ju inte jag vara sämre.

Eller?

Det kanske jag kan?

Jag nöjer mig således med att konstatera att jag idag fyllt på höst- och vintergarderoben med en del nya plagg. Och ca 50% av plaggen var INTE svarta. Kan det räknas som ett framsteg?

Vintertid in absurdum

Inte nog med att klockan skall ställas om, vi har dessutom städat ur husvagnen och kört iväg den på vinterförvaring. Nu ÄR sommaren defintivt över… Trots att min änglapelargon blommar mer än vad den gjort på hela sommaren. Och pelargonsticklingarna också blommar hej vilt. Och lobelian fortfarande frodas – utomhus!

Husse ”hotar” dessutom med att byta till vinterdäck på min bil imorgon. Kanske lika bra det?

Uppletande och lydnad

Promenerandet fick husse sköta idag. men med andan i halsen lyckades jag få till lite hundträning innan mörkret föll.

Jag vallade en ruta åt Karlsson på åkern, 20 meter bred och med fem föremål på fullt djup (=50 meter). Sex skick krävdes det för att få in alla föremålen och det är jag mycket nöjd med med tanke på strulet vi haft. Första föremålet (en stor, sladdrig arbetshandske) slet sig på vägen in (den var uppenbarligen inte riktigt död) och då var han tvungen att ta ett extra varv, men i övrigt var det klockrent. Det finns nog hopp även om det momentet. 🙂

Lite lydnad hann vi också med. Ett par hyfsat prydliga inkallningar med ställande var väl höjdpunkten. Förvisso bara på 20 meters avstånd och med rejäla dk:n, men ändå.

Även Iza fick sig ett litet lydnadspass, lite på skoj. Jag kan inte upphöra att irritera mig på att vi aldrig kom till elitklass. Hennes vändingar på stället och stegförflyttningar är helt klart 10-mässiga, även om resten av fria följet förmodligen skulle dra ner poängen en del. Hon KAN gå så jäkla snyggt om bara omgivningen är den rätta (dvs lugn) och marken steril. Men oftast tar näsan över när det finns något att lukta på, eller ögonen när det finns något att titta på, och sen är det kört… *suck*

I morgon ska det bli spår till Karlsson, om det inte blåser så mycket så att man inte vågar gå ut i skogen. På eftermiddagen är det planerat ett lydnadspass med vår pt, men även det hänger lite på vädret. Jag planerar även ett experiment; att låta husse spåra med Iza för första gången. Det kan bli spännande att se! Jag får väl hålla mig ur vägen, för är jag med har jag svårt att tro att hon vill samarbeta med honom om apporterna. Vem som håller i linan spelar nog ingen större roll, så pass rutinerad är hon ju, men… 🙂

Jordengårinteunderförattman…

…lämnarlatexpipentillmatteträning!

Det är just DET jag och K tränat på idag. Eftersom latexpip är det bästa han vet vore det ju kul att kunna använda den som belöning i lydnaden, UTAN att han springer varvlopp runt hela appellplan. Vilt pipande. I fem minuter.

Jag undrar vad som händer i hans hjärna när han får en så’n i truten? De flesta andra föremål går utmärkt att lämna av, snyggt sittande vid sidan, men inte en så’n. NÄ!

En latexpip är något som definitivt får höger och vänster hjärncell att tappa all förmåga till samarbete.

En latexpip bygger upp mer spring i benen än vad han någonsin har annars.

Träningen började på toaletten, och så småningom avancerade vi till köket. Till slut jagade han mig runt köket (i den mån det gick) för att lämna över den.

Tror tyvärr inte det har någon större effekt på beteendet utomhus…

Sån’t kan man också roa sig med en regnig fredagkväll. Och trött blev han. 🙂

Oväntat besök!

När jag nyss satt på vår lilla altan och utövade min last fick jag oväntat besök. Av en mink? Eller något annat mårddjur. Det var fortfarande mörkt och utebelysningen är svag, men efter lite efterforskningar på Wikipedia ligger nog mink närmast till hands.

Den såg ut som om den siktade på att ta sig in under huset så jag skrämde iväg den. Enligt Wikipedia är minken ett skadedjur och skall fångas och avlivas. Njae… Skrämma iväg får nog räcka för mig.

För ett par veckor sedan släppte de ut tusentals minkar från en farm ca tre mil härifrån. Kan det ha varit en av dem som lyckats förflytta sig ända hit? Känns inte troligt, men kanske…?

Temperaturväxlingar, både inne och ute!

Teorin om kretskortet i värmepumpen visade sig stämma. Det kommer att bytas ut idag till en kostnad av ett par tusenlappar inkl. arbete. När elektrikern (eller vilken titel han nu hade?) var här hade huset hunnit bli ganska utkylt med tanke på att det varit nära nollgradigt på natten. Han satte igång elpatronen för att vi skulle få värme, och det fick vi. Idag på morgonen (ja, ja det är fortfarande morgon, klockan är 06,55 ca) när jag kom ner i köket var det … 25° inne (och runt +10° ute). Liiite för varmt kanske, åtminstone inomhus, och nu har jag förhoppningsvis lyckats sänka värmen.

Det man kan glädja sig åt (och förvånas över) är att det hände mitt i veckan och inte på en fredagkväll. Det är ju annars det normala när något ska gå sönder eller ett djur bli akut sjukt; det händer på jourtid.

För övrigt är jag vedervärdigt trött på det här sabla blåsandet. Känns som om det blåst oavbrutet i evighet. Det har det troligen inte gjort, men dock alldeles för många dagar på raken. Det blir ju inte bättre av mörkret, och jag vill inte ens tänka på att vi i helgen ska gå över till vintertid. I HATE IT!

Så det var morgonens uppiggande och positiva inlägg. 😉 Tur att det åtminstone är fredag…

En terrier värd sin vikt i guld!

Jag har just pratat med Agria om vad min numera hyfsat meriterade terrier kan vara värd. Efter lite efterforskningar på hunddata kom de fram till … 19.300!!!

Det är alltså vad våra blygsamma meriter är värda. 1:a pris på utställning (det sa jag inte ens, för jag tänkte inte på att det kunde vara värt något 🙂 ), 1:a pris i lydnadsklass I, uppflyttad högre klass spår och MH. Jag var tveksam till om bruks- och lydnadsmeriter över huvud taget skulle vara värda något för ett terrier-troll, som egentligen ska jaga grävlingar i gryt, men det var de uppenbarligen.

Förvisso kan inga pengar i världen ersätta mitt terriertroll om något skulle hända, men ändå. Kompletterade även med användbarhetsförsäkringen vilket gjorde 90:- på årspremien. Merit-höjningen gjorde ca 400:-. Vitsen med användbarhetsförsäkringen är att; skulle han bli skadad så att han inte längre kan användas till tävling så kan jag få ut livvärdet trots att jag har hunden kvar. Må nu inte detta hända, men det känns ändå bra att han är ”rätt” försäkrad.

Har du koll på om din hund är korrekt försäkrad?

En riktig guldhund, på många sätt. 🙂

Oktober-åska!

Igår kväll tog jag terrier-råttan och åkte till klubben. Hann med en hyfsat tävlingsmässig platsliggning (la sig klanderfritt på första kommandot!) innan det började regna. Ner till bilen (en ganska lång promenad, åtminstone när det regnar) och på med regnjacka och keps, och upp på plan igen. Efter en kort stund hörde jag något som mullrade. Trodde att det var någon sprängning i bergtäkten som ligger i närheten men nä! Det var det inte. Det var åska! Som helt plötsligt var väldigt nära. Det kändes bara halvbegåvat att då befinna sig mitt på en appellplan så det fick vara färdigtränat. Precis när jag stoppade in terriern i bilen blixtrade det och small precis ovanför våra huvuden!

Sen vidtog nästa projekt; att ringa hem till husse, som är total data-analfabet, och försöka få honom att dra ur alla relevanta sladdar. Fort! Det gick till sist, och datorn överlevde, liksom modem och andra viktiga detaljer. Normalt sett drar jag ur alla sladdar när jag lämnar huset, men igår var faktiskt åska det sista man tänkte på. Solen sken t o m när jag åkte hemifrån…

Något som däremot inte verkar ha överlevt är bergvärmepumpen. När vi gick upp i morse var det ovanligt kyligt i huset och alla element var kalla trots att utomhustemperaturen var +3°. Har iaf hunnit duscha innan varmvattnet svalnade… och reparatör kommer förhoppningsvis vid lunch. Han hade visst pratat om något kretskort, eller nå’t… Låter dyrt. 😦

Bra terrier reder sig själv!

Min pappa ringde på förmiddagen och berättade följande anekdot från morgonpromenaden med Gino.

I anslutning till villaområdet där de bor finns ett ganska stort skogsområde som utnyttjas flitigt av traktens hundägare. Pappa har under sommaren och hösten hört talas om en älgko med kalv som huserat i området. Enligt ”sägnen” har älgkon varit konstant felväckt och ganska grinig, precis som älgkor med kalvar brukar vara. Hon har inte låtit sig skrämmas på flykten trots att några tydligen försökt.

I morse, på morgonpromenaden var det alltså dags. Helt plötsligt står p-a och Gino ca 10 meter från älgkon. Gino var kopplad som tur var, för någon självkritik eller sjukdomsinsikt led han inte direkt av just då. Han börjar stormskälla på älgkon som naturligtvis blir irriterad och går emot dom. Gino bestämde sig tydligen för att hantera situationen efter devisen; – Ett steg till och du är död!

Till slut konstaterade älgkon att den lilla vispen förmodligen inte var riktigt klok, och tänk om det smittade? Hon (och kalven) gav upp och gick därifrån. 🙂

Det kunde man inte tro; att den här sötnosen var en älghund? 🙂

Bortskämd ryggsäckstränare?

Jaha, då har man blivit kallad för ”bortskämd” också, i kommentarerna till förra inlägget. 😉

Jag vill bara förtydliga att det inte var tänkt som kommentarstiggande, utan bara beskrev min känsla just då. Vet inte om det beror på dåligt självförtroende eller vad det är, men när jag under en period får förhållandevis många kommentarer och sen går det helt plötsligt ner till praktiskt taget noll under en period så har åtminstone jag svårt att tro att det inte är mitt ”fel” -Jaha, nähä… det här var tydligen ointressant och oengagerande. Och är det så finns det ju ingen anledning att ha en öppen blogg. Om jag lider av akut skrivklåda kan jag ju skriva ”dagbok” för mig själv på min egen dator liksom…

Det faktum att jag har ”tjuvläsare” (som Kattis kallar det i en kommantar) har jag förlikat mig med. Det är när de som jag vet läser,  och dessutom brukar kommentera, uteblir jag börjar fundera.

Mot detta talar ju det faktum att antalet besökare är ganska många. Nåja, allt är relativt. Det är långt ifrån Blondin-Bella-många (8521 prenumeranter enligt Bloggkoll.se!!!) men ändå… 🙂

Nåja, jag hänger väl i en stund till då. 😉

***

Igår kväll hade jag ett tjänsteärende (det lät väl imponerande? 🙂 ) som skulle uträttas ungefär 500 meter från Elfsborgs BK, och tur var väl det. Träningslusten var minimal, och vädret ganska dåligt, så utan det ”måstet” hade vi nog inte kommit iväg.

Iza fick följa med och bli ”vallad” och lekt med en stund på plan. Har hon varit splittrad och vimsig förut i sådana miljöer med en massa hundar så är det inget mot vad hon är nu. Förut utsattes hon ju för det med viss regelbundenhet, men nu är hon verkligen som en femåring på cirkus för första gången. Lyckades dock avbryta och stoppa in henne i bilen innan jag tappade humöret.

Med Karlsson inledde jag vårt nya projekt; ryggsäcksträning!

Packade leksaker, godsaker och träningssaker i ryggsäcken som jag tog med ut på plan. När han var duktig fick han ett ”varsågod” och så fick han springa till ryggsäcken och vänta på mig som såg till att Sesam öppnade sig. 🙂 Tror inte att han till fullo greppade exakt vad det var som utlöste ”varsågoden”, och han hade lite svårt att hålla kontakt med mig istället för ryggsäcken, men det kändes ändå bra. Han ska nog fatta grejen så småningom. 🙂

Tanken är ju att jag med tiden ska kunna ha ryggsäcken som externbelöning även vid tävling. Dvs ryggsäcken står någonstans utanför plan, eller t o m vid bilen, och när allt är klart springer vi dit och jackpot utdelas. Uthålligheten ska alltså öka så att han klarar ett helt tävlingslydnadsprogram utan belöning när han vet att jackpoten kommer sen. Vet ganska många som kör detta upplägg med stor framgång, så det vore väl f*n om inte vi också skulle få till det?

Den gemensamma platsliggningen skippade jag igår eftersom jag inte kände mig bekväm med (dvs litade på) de andra hundarna. Lite senare fick han dock prova på sittande i grupp för första gången, och det löste han faktiskt ganska fint. Gruppen bestod förvisso bara av tre (inkl. K) hundar  som han tränat med förut, men det där med att bara sitta still en längre stund var onekligen nytt. Har inte ens tränat det på egen hand. Jag var inte många meter bort, men han satt. Han gnällde en hel del, men en bidragande orsak till det kan ha varit att han vid det laget var rätt blöt och frusen, och dessutom var han säkert lite osäker på situationen.

Var (och om) det blir någon träning ikväll  får vi se. Vädret är ju inte störtkul direkt, och i kombination med mörkret så…

***

Avslutningsvis ett par bilder från uppletandet i bokskogen i lördags. Kameran hade nog ingen lätt uppgift att ”fånga” K bland alla boklöv. 🙂

Foto: Martin Andersson

Det här föremålet var för mycket ”leksak” för att han skulle lämna över det till matte direkt. Det blev några extra varv i ”rutan” och krävdes muta i form av latexpip för att han skulle börja fundera på ett avlämnande. 🙂

Que?

Ibland (eller ganska ofta) får jag spam. De hamnar i spam-filtret och jag slipper se dem. Allt är lugn och ro. Nästan.

Ibland får jag nämligen spam från mig själv. Någon skickar alltså ut massmail med min mailadress som avsändare. Inte alls trevligt!

Vad det står?

Översättning mottages tacksamt. Eller – kanske inte?

***

För övrigt tycker jag det börjar bli segt att blogga. Bristen på respons är en orsak.

Idag har bloggen haft 72 besök.

Det har kommit två kommentarer.

Från samma människa. (Tack Bibbi.)

Kanske inte så konstigt om man tröttnar?

Det är en myt!

Då är jag hemkommen från Skåne-land, och det där med att Skåne är platt… DET är en myt! 🙂

Jag har sällan varit med om så kuperade spår (kanske inte K:s spår, men de jag lagt och gått med på) och det känns i benen nu. 🙂 (Stine; du får tänka på att mina ben har gått ca 20 år (och okänt antal mil) mer än dina. 😉 )

Gårdagen och dagen har alltså ägnats åt spår på södersluttningen av Hallandsåsen. Gårdagen bjöd på en del regn men vi fick ändå till bra träning både i skogen och på appellplanerna på Ängelholms BK. K var märkbart störd av att vara på ny plan, och jag hanterade det säkert inte riktigt som jag borde ha gjort, men det är lätt att vara efterklok. Några erfarenheter rikare blev vi dock.

Idag bjöds det på bättre väder vilket ledde till att skogen var belamrad med svampplockare och andra promenerande människor. K fick ett spår i bokskog och det var inte helt enkelt. Han löste det jättefint men det syntes hur han skärpte till sig, puttade in högra och vänstra hjärncellen i respektive fack, och så spårade han! Jag har sällan sett honom så fokuserad. De ”rena” pinnarna lyckades han också pilla fram bland alla boklöv. 🙂

Ett uppletande hann vi också med. En korridor på ca 15 meter och fyra föremål längst ut. Efter en vimsig start kom han på vad han skulle göra och sen gick det (nästan) som på räls. Med tanke på det strul vi haft så var jag mer än nöjd. Sen har vi massor kvar att jobba på, men det kändes ändå bra.

En mycket trevlig och lärorik helg (med massor av god mat) har det varit hos Martin & Stine. Vi tackar ödmjukast! Även om de fysiska batterierna just nu är ganska urladdade så är de mentala batterierna definitivt uppladdade! Nu är vi rätt möra både jag och terriern och kommer nog somna gott inom en inte alltför avlägsen framtid. Eller förresten; han sover redan. 🙂

Igår var det inte mycket till fotoväder, och idag blev det inte heller så mycket. Några bilder från Sneaks uppletande blev det dock, även om kvalitén är ”sådär”. Har inte riktigt kommit underfund med mitt nya objektiv ännu, och det underlättades inte direkt av att kameran dessutom var felinställd… Men en härlig schäfertik är hon i alla fall – Sneak!

Har vi tur kanske det så småningom kommer några bilder på K i uppletanderutan, om Martin lyckats fånga honom med kameran bland alla boklöv. 😉

Packat och klart! Och norska ugglor…

Åtminstone nästan packat och klart. I morgon bitti bär det av till norra Skåne för två dagars intensiv hundträning enligt ett späckat schema. 🙂

Jag gissar att Karlsson kommer uppskatta det efter veckans minimala träningdos. I måndags körde vi ett rejält lydnadspass på klubben, och igår blev det lite (med betoning på lite) rut-träning hemma på gräsmattan. I övrigt har han fått nöja sig med promenader, företrädesvis med svärmor och husse. Men som sagt, det ska kompenseras upp nu i helgen. Det ska verkligen bli jätteskönt och roligt att komma iväg, även om vädret verkar bli ”sådär”, åtminstone under lördagen. Men jag har packat dubbelt upp av alla hundträningskläder, så två dagar ska jag klara.

***

På jobbet idag fick jag ett hysteriskt skrattanfall när jag höll på med korrektur. Jag och norr-”männen” var (via korr-pdf:er) oense om huruvida ugglor säger ho-ho eller hoo-hoo! Det kändes onekligen som ett mycket viktigt strategiskt beslut att ta, så jag lämnade över till dem att bestämma. 😉 Hur det blev? Och vem som tyckte vad? Det kan ni fundera på. 😉

Terriergömma

Kurragömma har väl de flesta lekt någon gång. I det här huset har vi nu en ny lek som vi kallar terriergömma. 🙂

Den stora fyrbeningen är ju sällan många decimeter från mig när vi är inomhus. Den lilla fyrbeningen däremot lever sitt eget liv. Han kan t ex mycket väl ligga och sova i vardagsrummet på dagen när jag och Iza är upp på andra våning. Eller gå upp och lägga sig i arbetsrummet när övriga familjen är på nedervåningen. Inget konstigt med det.

Men ibland försvinner han! Spårlöst!

Det hände senast här om kvällen. Innan jag gick för att borsta tänderna ställde jag in mina kängor i pannrummet, där de hör hemma. En snabb operation på ca tre sekunder. Sen gick jag in på toaletten för att borsta tänderna. Då brukar oftast den lille följa med och roa sig med att apportera toarullar. Den här gången var han inte med, men jag funderade inte så mycket mer på det. När jag kom ut var det bara en schäfer som väntade på att få gå upp och lägga sig. Ingen terrier? Gick ett varv in i vardagsrummet men fortfarande ingen terrier?

Då slog det mig: pannrummet!

Och mycket riktigt; där inne i kolmörkret stod han, alldeles tyst, och bara väntade. När jag öppnade klev han ut och såg ut som om inget hänt.

Det är inte första gången han ”blivit kvar” där inne. Som längst har han nog varit där en timme eller nå’t utan att vi hunnit sakna honom, och utan att han protesterat?! Detta lilla djur som ofta och gärna ger hals när något inte passar finner sig utan problem i att vara instängd i ett kolmörkt pannrum?

Förklara det den som kan! 😉

Like in the bad ol’ days…

Det är mycket nu! Rent jobbmässigt har det ”hopat” sig på ett sätt jag inte längre är van vid. På mitt förra jobb var det standard med 3-400 timmars övertid per år. Vissa perioder var man på jobbet hela tiden – i princip. Det  är dock sju år sedan så jag har vant mig av med det. Igår jobbade jag från 07.30-19.30. *suck*  Och det lär bli något liknande idag.

Hundarna roar sig mest med … wrestling?!

Känns inte som om jag egentligen borde åka till Skåne och träna hund hela helgen. Förmodligen borde jag jobba, men det skiter jag i! Ska bli fantastiskt skönt att komma iväg. Jag har t o m fått mail med träningsupplägget för helgen, och det är ett digert och välarrangerat program. Det ska verkligen bli roligt! 🙂

Nej, nu måste jag fortsätta jobba…