Mamma mia, vilket spår!

Dagen har tillbringats med diverse nödvändigt pyssel inomhus. Dessutom har jag burit in alla pellisar till vinterförvaringen, rensat undan och slängt alla överblommade, vissnade ettåriga sommarblommor, lagt spår till K (och gått detsamma), hundpromenad, bio och middag på restaurang. Ett ganska OK lördags-facit med tanke på att klockan precis passerat 19.00.

***

Jag tror jag kommit på var skon klämmer med K, varför han inte markerar och apporterar alla pinnar som han borde när det är tävling. Det var ju problem även på den tävlingen där han blev uppflyttad. Han stannade till och markerade men apporterade inte alla pinnar, och i lördags på KM var det ju en smärre katastrof. Boven i dramat är – JAG! Iza har ju aldrig brytt sig om huruvida det varit ”inpyrda” begagnade pinnar som mognat i bilen, eller ”färska” pinnar som på tävling. Men si – det gör tydligen det lilla träsktrollet. Idag gick jag ut ett kort spår som i princip blev en apportstig, sex pinnar med ca 50 meters mellanrum. Tre ”rena” apporter som legat luftigt i lagår’n och inte använts på flera år, och tre lyxapporter i form av ”skogspinnar” från ett körsbärsträd vi sågade ner förra helgen. De har sedan dess också legat och vädrat sig. Jag markerade alla pinnarna med snitslar, och tur var det. Om inte jag stannat när han var vid apporterna hade han gladeligen sprungit över allihop!!! Han spårade kanonfint, men pinnarna som sagt… Nu, när han fick lite hjälp på traven, så apporterade han dock allihop. I utbyte fick han en rosa pip för varje pinne och mot slutet blev motivationen för pinnarna bättre. I fortsättningen får jag alltså vara mer noggrann med vad jag använder för pinnar, och vara duktigare på att ta nya pinnar varje gång! Ett par lövkorgar ska inhandlas så att jag kan hålla ordning på begagnat/obegagnat.

***

Kl 15.00 infann vi oss på stadens bio för att äntligen se Mamma Mia. Lite kontig biotid tyckte jag, men valet stod mellan 12.30, 15.00 och 21.00, så det fick bli eftermiddagsföreställningen. Filmen var klart sevärd, en riktig feel good-film. Och det var faktiskt värt biljettpriset bara att se Colin Firth och Stellan Skarsgård dansa i Waterloo-utstyrsel på slutet. 🙂 Om ni inte har sett den ännu – MARCH IVÄG! T o m husse tyckte att den var helt OK.

***

Efter det lyckades vi kapa åt oss ett spontanbord på stans populäraste restaurang. Trodde det skulle vara lugnt vid 17-tiden men vi fick order om att vara ute till 18.20 för 18.30 var bordet bokat. Det klarade vi med god marginal, efter att jag ätit ett utsökt fiskspett. 🙂 (Ja, husse fick också mat. 🙂 )

Så nu är det bara resten av lördagkvällen kvar, och en stor del av den ska fördrivas med ”Stjärnor på is”. Ska bli kul att se vad dom fått till. Jag gillar ju Let’s Dance så mina förväntningar är rätt högt ställda.

I morgon ska vi ”tanter” i träningsgänget träffas här hos oss, om inte nattens förutspådda oväder ställer till det för mycket?

Sista ordet. Och första…

Den lille terriern har skaffat sig en ny egenhet, sedan några veckor tillbaka. När han placerat sig i sin säng i sängen, mellan våra fötter, vill han gärna tala om för garderobsmonstret att han minsann har koll. Och att han finns. Och att han faktiskt är jättefarlig! Det gör han varje kväll genom ett dovt morrande efterföljt av ett ”boff”, stint stirrande på dörren till kattvinden (som definitivt inte innehåller några katter), sen  breder han ut sig på sidan och tvärsomnar. 🙂

Idag inledde han dagen, i arla morgonstund, med ett ”boff”, men jag tror inte det var garderobsmonstret som förorsakade det, utan något som rörde sig utanför eftersom Iza också var lite upprörd, men tyst.

Reflexer

Förvisso har årstiden när man bör använda reflexer inträtt med besked, men det är inte den sortens reflexer jag syftar på utan mina egna klockradioreflexer. Det händer då och då att jag, även på fredag- och lördagkvällar, på ren reflex, ställer klockradioskrället på väckning!!! Kl 05.30! Det är alltså den tid jag går upp på vardagar och då hinner jag minsann knappt släppa snooze-knappen innan jag somnar om.

Igår kväll har jag tydligen ställt f*nskapet på ringning, igen. Enligt husse har jag snoozat två gånger, men vid tredje uppstarten började hjärnan sakta vakna till liv och försöka analysera vilken veckodag det var. Efter en stund kom den fram till … lördag. Och jag lyckades stänga av ringningen. Dock tog det ett bra tag innan jag somnade om. *suck*