Månad: juli 2008

Igår när jag var ute på altanen hörde jag en fågel som kraxade. Det lät som om det kom från altantaket och jag funderade inte mer på det. Igår kväll upptäckte husse att det var den här filuren…

… (eller möjligen hans bror?) som befann sig UNDER altanen! Förvisso ett ganska säkert ställe om man vill klara sig från illasinnade katter, men ändå? Och den stora frågan är hur h*n kommit dit. Just för att inte få in djur (tänk katter) där har vi ju en ”sarg” med ca 2 cm breda glipor.

Vi närmare inspektion visade det sig att på ett ställe är det en liten hålighet i marken precis under sargen och förmodligen har den tagit sig in där?! Det blev till att skruva loss en bräda, ”beta” med lite brödsmulor och hoppas på att den skulle ta sig ut för egen maskin. Lite senare på kvällen verkade det som om det lyckats. Eller också hade stackar’n somnat i något hörn?

Innan detta drama utspelade sig igår hade jag och K en date med vår PT, och det var lika roligt/trevligt/givande som vanligt. Igår påbörjade vi momentet dirigeringsapportering. Har ju aldrig tränat in detta och behövde en del tips om vad man ska tänka på. Förvisso är det ju en stund (veckans understatement?) kvar innan vi behöver fundera på att utföra det på tävling (elitklass) men varför inte lägga grunden redan nu? Dessutom körde vi positionsväxlingar stå/ligg och detta är inte helt enkelt, varken för hund eller matte, men vi tränar vidare.

Kvällens mest överraskande, för alla inblandade, var dock när vi ”putsade” på ställande under marsch. S föreslog att jag skulle vända upp direkt framför honom, direkt efter kommandot. Och det gjorde jag. Med den äran… Tog i lite för mycket och höll på att skrämma livet ur den lille terriern. Han trodde förmodligen att jag skulle slänga mig över honom och förvandla honom till ett bokmärke? Hur som helst hoppade han åt sidan första gången, men sen presterade han några klockrena ställanden så det blev nog ganska lyckat ändå. 😀

Och nu är det bara en morgon kvar… 😉

Att matte i den här familjen ibland visar prov på ett enastående terriertemperament är inte vad det här inlägget ska handla om, utan om fyrbeningarnas respektive terrier-egenskaper (läs: envishet). Båda delar visades det prov på igår kväll.

När jag var inne och ”mekade” i tvättstugan/f d pannrummet var Karlsson med, precis som han oftast är. Helt plötsligt (och något oväntat) visade han ett stort intresse för husses gummistövlar (åtminstone den ena) som stod på golvet. Han stack ner sitt söta huvud djupt i skaftet, och självklart följde stöveln med när han försökte backa ut. Han gjorde om detta flera gånger. Hela beteendet tydde på att det skulle finnas något ätbart i stöveln. Till sist tog jag stöveln, vände den upp och ned och vips – ut på golvet ramlade en frolic! Hur den hamnat just där tänker jag inte ens spekulera i. K åt naturligtvis genast upp den, MEN han har inte förstått att det var samma frolic som tidigare låg i stöveln. Han tar fortfarande chansen varje gång jag går dit och sticker ned huvudet i stövelskaftet. Att det bara är ångorna kvar (och förmodligen inte bara frolicångor…) har han inte riktigt förstått.

Izas uppvisande av terriertemperament/envishet kommer bl a till uttryck i hennes mycket starka motvilja mot att vara kvar på nedervåningen när jag går upp för trappan. Oftast får hon följa med om hon vill men om jag bara ska upp och vända känns det lite onödigt. Om jag säger ”stanna kvar – kommer strax” så kan det hända att hon accepterar den (med krokar) stängda kompostgallergrinden. Om jag inte säger något så bryter hon resolut upp grinden och tassar efter mig. Varför låta sig hindras av något så enkelt som ett kompostgaller? Å andra sidan är detta den hund som klättrade ur en komposthage vid ca nio veckors ålder, mycket systematiskt monterade loss nätet i hundgårdsdörren vid sex månaders ålder och klättrade ur sin hundgård med två meter staket vid ca nio månader…

Kanske inte så underligt att jag är djupt fascinerad av de hundar (även större varianter) som faktiskt, på fullt allvar, tror att kompostgaller utgör någon sort hinder?!

Nu återstår bara 2 mornar (och tre arbetsdagar) innan semestern bryter ut, och tur är nog det. De sista veckorna har jag haft helt otroligt svårt att släpa mig ur sänghalmen på utsatt tid (05.30). Jag snoozar, och snoozar… och snoozar. Så ledighet med sovmornar kommer mycket lägligt just nu. Faktum är ju att t o m hundarna (läs Iza) sover längre när vi bor på camping i husvagn?!  Tycker ju att hon borde gå igång av att det rör sig utanför men … nä? Före 08.00 går vi sällan upp, och det ska bli sååå skönt! På lägret blir det självklart lite andra väckningstider eftersom man ska vara utryckningsklar kl 08.00 men det står man ut med, det är ju läger. 🙂

Igår hade jag vissa planer på att åka till klubben för ett träningspass innan Izas simning men av olika anledningar blev det inte så. Hundarna fick sig varsitt lydnadspass på gräsmattan hemma i stället och sen fick Karlsson promenera med husse och hämta bilen som varit hos doktorn, medan jag eskorterade Iza till simmet. Igår testade jag att släppa henne, efter att jag kastat i hennes älskade pipleksak. (Normalt sett brukar jag ”leda” henne nedför rampen.) Men, precis som förväntat, gick hon INTE i frivilligt. Hon sprang runt bassängen och försökte uppfinna något alternativt sätt att livrädda pip-apporten men till sist fick t o m hon inse att enda sättet faktiskt var att kliva i bassängen och simma! Sen var hon som en säl i vattnet, precis som vanligt, så jag förstår inte riktigt detta motstånd? Dessutom blöter jag ner henne i duschen innan, så blöt är hon redan? Tänk om hon någon gång kunde slänga sig i bassängen av egen kraft, gärna kombinerat med ett förtjust tjut? Då skulle nog  hela arrangemanget kännas mer motiverande även för mig.