Månad: juni 2007

För en timme sen, ungefär, hade det kommit 19 mm regn enligt husses regnmätare. Det öser fortfarande ner och ser ut som om det kommer att fortsätta resten av dagen. Min upphittade altan (med tak) är numera möblerad och finns det hjärterum så…

Igår kväll blev det spår för Karlsson. Vi går från klarhet till klarhet. Han spårade i stort sett kanonfint och de flesta vinklarna gick bra. Han tog också alla apporter, tror jag. Vi hade en för lite med oss i mål men den som saknades får nog jag sätta upp på tappat-bort-kontot.  Det snyggaste var nästan när han vid ett tillfälle gick 4-5 meter på sidan av spårkärnan (det är inte vanligt men det händer, vinden låg åt det hållet) och tvärstannade och zoomade in apporten! När man ser sån’t blir man glad. 🙂 Det här med fastbundna apporter, som han själv kan få loss om han kämpar lite, har verkligen tänt honom. Igår var det fyra vanliga och två fastbundna och han markerar de vanliga lika fint. Jag blir också bättre och bättre på att läsa honom och att hantera linan. Det tog ju ett tag att vänja om sig från schäferdrag till bt-drag men nu är jag på G. 😀

Jodå, jag har faktiskt ”hittat” en altan. Med tak! Den kommer förmodligen mycket väl tillpass imorgon. Altanen har ”alltid” funnits där men den är så liten, eller snarare långsmal så man tänker inte på att den faktiskt går att använda till något annat än rökruta. Men när vi nu bara blir fyra personer så går det nog att tråckla in ett mindre bord, fyra stolar och fyra personer där. Det SKA gå!

Sillen är färdig och ligger i kylskåpet och lägger in sig. Citronsill och tomatsill, mina två måsten på midsommarafton sedan några år tillbaks. Och det är chili i bägge sorterna! Den förstnämnda innehåller dessutom så exotiska ingridienser som ingefära och citrongräs. Och gott blir det!

Så nu, regn eller inte, kan midsommaren komma!

Till sist, från oss alla till er alla;

en riktigt trevlig midsommar!

Bilden på Ferdin… förlåt Karlsson är faktiskt tagen alldeles nyss. Observera solskenet! Tyvärr hade inställningsratten på kameran vridit sig till ett läge jag aldrig använder och inte ens vet vad det ska vara till. Därav de något hysteriska färgerna… Dock blev jag så blöt i rumpan av att sitta i gräset så jag orkar inte göra om det.

Min otrimmade snygging! Men på söndag och tisdag blir det andra bullar. Då ska han trimmas inför utställningen nästa helg! På söndag blir det grovtrim hemma och på tisdag fintrim hos proffset.

Igår var det perfekt midsommarväder. Det var bara ett problem. Det var inte midsommar igår, det är imorgon…

Inatt har det börjat regna och så ska det tydligen fortsätta. Ja ja, jag VET att det är jättebra för vårt rufsiga embryo till gräsmatta men just nu skiter jag i det. Det SKA inte regna på midsommar. Basta!

Glädjande är dock att vi inte förbokat och förbetalt en husvagnsplats vid kusten vilket vi tänkt göra. Hade inte varit någon ”hit” att sitta där i ösregn. Nu blir vi hemma tillsammans med kompisar istället. Några midsomrar har vi tillbringat i ladugården vilket är helt OK om man är ett gäng. Nu blir vi dock bara fyra personer som det ser ut, och då blir det lite … ödsligt. Vi får väl se var vi hamnar? Just nu är jag dock säker på att altanen som jag ska ha nästa sommar även har tak, åtminstone till hälften!

Motivationen för att ställa sig i köket i eftermiddag och hacka ihop diverse sillinläggningar är inte heller på topp…

Om man inte varit en (aktiv) hundägare, vad hade man gjort då? Hur hade livet sett ut? Vad skulle man ha lagt tid och pengar på (om man nu inte haft barn)? Efter 15 års hundägande har man nästan glömt hur det var…

• Man hade kunnat uträtta ärenden på väg hem från jobbet
• Man hade tittat på TV även före 21.00 på kvällarna
• Man hade (kanske) haft frysen full av hembakat
• Man hade städat oftare (i ett hus som inte behövde städas så ofta)
• Man hade haft ett mer välrenoverat hus
• Man hade haft en mer välskött trädgård
• Man kunde ha åkt på små käcka weekend-resor på helgerna istället för att göra klubbtidning/vara testledare/ vara tävlinssekreterare/hålla kurs etc.
• Man hade inte haft fem par kängor i garderoben
• Man hade inte lagt ut en massa pengar på goretex-jackor och regnkläder
• Man hade åkt på semester utomlands betydligt oftare
• Man hade kanske gått på gym?
• Man hade haft en betydligt renare bil (och förmodligen mindre)
• Man hade förmodligen inte haft husvagn
• Man hade sovit längre på helgmorgnarna
• Man hade aldrig gått in på ICA med håret fullt av barr och grenar
• Man hade använt tvättmaskinen betydligt mer sällan
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på hundbäddar och leksaker
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på försäkringar, veterinärvård och hundsim
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på fästingmedel och hundmat
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på spårselar, spårlinor, tjänstetecken etc.
• Man hade varit hemma (?) på kvällarna och helgerna
• Man (kanske) hade haft allergiska vänner
• Man hade förmodligen haft betydligt färre vänner (eftersom de flesta är hundmänniskor)
• Man hade (förmodligen) inte haft en blogg
• Man hade inte haft hyllmeter av olästa böcker
• Man kanske hade haft en massa fina kläder i garderoben
• Man hade inte haft Frolic i fickorna på (i stort sett) vartenda plagg
• Man hade haft en mindre repigt parkettgolv
• Man hade haft en betydligt sämre musklad högerarm (om man nu inte tränade på gym, se ovan)
• Man hade inte haft så många fleecetröjor och kepsar i garderoben
• Man hade inte behövt en speciell garderob för ”hundkläderna”
• Man hade inte haft sex hundrelaterade medlemstidningar som dunsar ner i brevlådan med jämna mellanrum
• Man hade inte haft bollar, kampleksaker, klickers, ill-orangea klädnypor och decimeterlånga träbitar liggande på micron
• Man hade tillbringat betydligt mindre tid framför datorn eftersom man inte varit i akut behov av att kolla en massa hundbloggar och hundforum (och inte behövt göra klubbtidning)
• Man hade inte varit en fanatisk samlare av udda handskar, trasiga sockor, gamla plånböcker o dyl för att ha som uppletandeföremål

Och sist men inte minst:

• Man hade haft oerhört mycket tråkigare liv!

Kom just på en incident från igår. Var på ICA och skulle ”småhandla” lite. Bl a grönsaker. Tog en förpackning med två paprikor, en gul och röd, och scannade in med handscannern. Av en slump slängde jag en blick på den och får syn på priset.

37:90

För två paprikor!

Första tanken var att det var fel i datorn och att det var kilopriset som kommit in. Kollade sedan hyllkantsetiketten och jodå, 37:90, det stämde. Upptäckte sedan att det var ekologiska paprikor. Precis bredvid, i (nästan) likadan förpackning fanns det icke-ekologiska paprikor för 19:90. Alltså snudd på halva priset.

Helt plötsligt blev det väldigt uppenbart varför det går trögt med försäljningen av eko-produkter, både till mig och till andra…

Av grannens tax! 😀

Lunchpromenaden idag blev djävulsrundan. Det första vi råkade på var taxen Freja som kom farandes i full fart, vilt skällande. ”STANNA” vrålade jag. Och hon stannade. Klockrent. 10-mässigt! Alla inblandade, inklusive taxen, såg lika förvånade ut. 🙂

Vid djävulshuset blev jag så stolt över mina jyckar. Iza brydde sig i stort sett inte alls om de 22 gaphalsarna (eller hur många de nu var idag?). Karlsson började varva upp men insåg till sist att jag hade handen full med hembakade hundkex och då var faktiskt det mer intressant. Gaphalsarna såg lite besvikna ut när de inte fick någon respons. 🙂 Nu brukar ju inte mina jyckar gapa tillbaks men de brukar ju åtminstone titta, men idag gjorde de knappt det.

Så här ser det ut på svt.se just nu. Jag ställer mitt hopp till den sista meningen…

När jag klev in på toaletten för att borsta tänderna nu på morgonen så hördes ett ovant ljud därinne. Det tog någon sekund innan jag lyckades förstå vad det var som åstadkom detta ljud. En fågel! En panikslagen talgoxe (tror jag) flaxade hysteriskt runt uppe vid taket.

Fönstret, som ofta är vidöppet den här årstiden, var idag öppnat i det ”lilla” läget. Detta innebär en springa på ca 1 dm. Den lilla fågeln måste alltså helt sonika valt att promenera in?! T o m en talgoxe har för mycket vingbredd för att flyga in. Det tog några sekunder innan jag lyckades öppna fönstret helt eftersom jag då hade den hysteriska pippin flaxande runt armen. När fönstret var öppet så valde han/hon dock att flyga ut självmant.

Jag undrar om det var samma talgoxe som här om dagen fick mig att tro att åskan gick långt bort? Den fågeln försökte flyga i ösregnet men det gick ”sådär” och den landade ideligen ovanför köksfönstret, hysteriskt flaxande.

Hehe, och det är inte i husse… Som vanligt är det den lilla terriern som förtjänar min kärlek genom att göra det mesta sååå rätt!

Kvällen innehöll först ett spår. Själva spåret var väl inte klockrent. Bitvis  kanonbra, fokuserat och med bra fart men ibland tappade han liksom tråden. Dock markerade han ALLA apporter kanonfint och de flesta apporterade han t o m in till mig. *nöjd*

Sedan blev det ett lydnadspass på tomten som också gick kanonbra. Tränade mest positioner i halterna och sättandena har blivit klart rakare och därmed bättre. Sen kom vi till kvällens clou…

Jag hade satt lille K med ryggen mot vägen för att köra en inkallning med ställande. Precis när jag vänder mig om, ca 15 meter därifrån, så … dundrar det förbi två hästar i full galopp, ca 5 meter bakom honom. Var dom kom ifrån var en gåta för jag har alltid öronen vidöppna för att höra om det är något på gång. Jag hasplade snabbt ur mig, svårt panikslagen och fostrad av Iza, ”stanna – sitt kvar – hit” och han både stannade, satt kvar och kom hit!!! Han vände sig om och tittade efter hästarna men inte en tendens till att springa efter! Jag är så stolt! Och glad! Köttbullarna som fanns kvar i fickan efter spåret kom mycket väl till pass. 🙂 Och inte nog med det. Ungarna på hästarna tyckte tydligen att det var en utmärkt galoppsträcka just utanför vårt hus så de kom flera gånger till, ca var 30:e sekund… Men Karlsson stannade, utan att tveka, hos mig och köttbullepåsen. 😀

Efter detta drama, som inte blev så dramatiskt mer än i mattes fantasi, gick vi in och körde apportering. Det går åt rätt håll iaf, även om det är långt kvar till ett färdigt moment. Nu kör jag med boll som jag släpper på golvet när han kommer in och sätter sig med apporten i munnen. Tanken är att förväntan på bollen ska få honom att hålla ett fastare tag om apportbocken och det verkar fungera det också, även om det går långsamt framåt. Vissa gånger håller han faktiskt så bra att han glömmer spotta ut apporten innan han börjar springa efter bollen. Gissa om han ser go’ ut när han far iväg och försöker fånga bollen med tassarna eftersom munnen är upptagen?

Har observerat att när jag säger ”gå och lägg er” till hundarna händer inte mycket, åtminstone inte när de är som mest uppspelta. Om jag däremot ändrar till singularis, dvs, ”gå och lägg dig” så … går dom och lägger sig. Känns fullkomligt idiotiskt att säga ”gå och lägg dig” till två hundar, men det funkar…?

Ja, det är faktiskt sant. Oavsett väder så kommer jag nog att tillbringa en hel del tid med näsan i Stieg Larssons senaste (och sista) roman; Luftslottet som sprängdes. De två tidigare böckerna har varit oerhört fängslande och tillhör ni den minoritet som inte har läst dem – gör det!

• Män som hatar kvinnor
• Flickan som lekte med elden

Oerhört synd att det inte blir några fler böcker av denna utmärkta författare.

En annan bra bok som jag nyss plöjt igenom är; I cirkelns mitt av Dan Brown, ni vet han med Da Vinci-koden. Den här boken har legat i hyllan ett bra tag. Efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner var jag lite ”mätt” på Dan Brown men se, det här var en helt annan typ av bok utan historiska gåtor (om man bortser från en och annan meteorit). Riktigt rafflande och oerhört svår att lägga ifrån sig. Även om det ibland var lite väl fantasifullt och orealistiskt så var det ändå oerhört spännande. Som ett avsnitt av 24 ungefär. Fast värre! Och likheten ligger väl främst i att hela boken utspelar sig under (ungefär) ett dygn. Hur som helst har jag legat vaken alldeles för länge på kvällarna och läst och det är ett gott betyg.

Så, då var sommarens boktips avklarat. 🙂

Gårdagens lydnad och uppletande gick ganska bra. Bytte ut kommandot ”stanna” mot ”stå” på inkallningen och det verkade vara ett bra drag. Testade i lördags också men nu fick jag bekräftat att det faktiskt funkar bättre?! OK, det är myyycket långt kvar till 10:an, men man kan väl få glädjas lite ändå?

Karlsson hann jag inte göra så mycket med. Lite linförighet och en platsliggning blev det. Nu kröp han en liten bit men reste sig inte en enda gång. Nu stod jag iofs på koppellängds avstånd, men ändå… det har ju inte hindrat honom tidigare.

Uppletandet med Iza kördes enligt senaste två veckornas upplägg. Dvs rejäl synretning. Vi var i samma ruta som sist, den med bäcken, och visst badade hon några gånger men i övrigt skötte hon sig riktigt bra. Glädjande är att när hon väl hittat ett föremål så är det ingen tvekan om vad hon ska göra. Full fart in till matte och inte speciellt mycket tugg heller. Lämnar av i handen framifrån gör hon också om bara jag är med på noterna. Någon av de andra hundarna var minst lika strulig som Iza på att gå ut och när föremålen hittades stod han i stort sett still och tuggade och bollade med prylarna. Det krävdes mycket övertalning för att få in honom. Det är bra att se sån’t ibland för att uppskatta sin egen hund lite mer.

Som sista hund körde jag Karlsson. Två föremål på fullt djup och utan synretning. Det fixade han utan problem i 180 knyck, både ut och in. Problemet är att bromsarna funkar dåligt när han närmar sig matte. Han lyckas inte bromsa förrän 10 meter bakom mig och tar sig sen en funderare på om han verkligen ska lämna ifrån sig den roliga prylen? Dock brukar köttbullarna i mattes ficka vinna kampen till sist. Nästa gång vi kör i den rutan funderar jag dock på att byta ut tjänstetecknet mot flytväst? När de stora hundarna tar sig ett dopp i bäcken så ser man fortfarande ryggen på dom, djupare än så är det inte. Men när Karlsson…?! Han bara försvinner! Och då har han ändå inte varit I bäcken utan bara klängt på kanten och druckit. Men risken finns ju att han ramlar i och då skulle nog flytvästen komma väl tillpass. 🙂

När vi kom hem fortsatte Karlsson i full fart. Han fick tag på en boll han inte sett på ett tag. Han tyckte det var en god idé att ha storasyster som mot-kampare men det tyckte inte hon. Jo en stund ställde hon upp men sen tröttnade hon. Vad tror ni han gör då? Jo, hoppar upp i soffan och trycker, vilt morrande, ner bollen mellan Izas öron!!! Ibland är hon bara ljuvlig min stumpa, och fantastiskt tolerant, för hon bara suckar, tittar uppgivet på mig och flyttar på sig en liten bit. Hon hade ju kunnat läsa lagen för lillebror på ett betydligt mer hårdhänt sätt och det hade varit helt OK, men … hellre fly än illa fäkta. En underbar egenskap som man uppskattar efter att tidigare ha haft en hund med valspråket ”anfall är bästa försvar”…

Marknadsföringslagen är en djungel av vad man får och inte får skriva och säga. Eftersom jag jobbar med det så vet jag… Ofta blir det en lek med ord. Man får t ex inte skriva ”gratis” om en premie som kunden faktiskt får ”gratis” när de handlar andra varor. Men ”utan extra kostnad” går bra… *suck*

Igår kväll tittade jag på en film på en reklamfinansierad TV-kanal som även kör alkoholreklam. Nu hade ett av de större, välkända bryggerierna tydligen ”uppfunnit” någon ny öl som skulle passa extra bra till grillat. Tro’t den som vill men det var inte det som var poängen. Som slutkläm kom det ett meddelande om att företaget var ”officiell supporter” av fotbollslandslaget!!! Eftersom jag misstänker att fotbollsförbundet inte vill göra reklam för alkohol kan företaget alltså inte bli officiell sponsor utan utser sig själva till officiell supporter?!?

SM i lydnad och agility har ju avgjorts i helgen. Som vanligt är ju bordercollie-dominansen i det närmaste total MEN det är faktiskt en schäfer som lyckats ”knô” sig in i resultatlistan från finalen. På en hedrande 10:e plats dessutom. Från början var det 60 ekipage och hur många av dom som var bc orkar jag inte ens räkna…

Så här ser raskolumnen ut från finalen.

Vann gjorde ett ekipage från en grannklubb. Jag såg dom live för två veckor sedan i samband med sjuhäradsmästerskapet och det var onekligen imponerande och fascinerande och förbluffande och… Förvånar mig inte alls att de tog hem hela rasket.

Dagen idag blev inte riktigt som planerat. Planen var;
1: göra klubbtidning
2: spåra med Karlsson

Punkt 1 har jag genomfört och just nu kommer jag inte längre eftersom jag fortfarande saknar material, delvis pga att jag (av förklarliga skäl) inte fått text och bilder från agility-SM där klubben haft ett antal deltagare!

Punkt 2 gick om intet när det lilla träsktrollet började spy i förmiddags. Det verkar inte vara speciellt allvarligt. Han har spytt lite i två omgångar, mest galla. Han är lika pigg som vanligt men att ge sig ut och spåra känns inte passande. Han måste ju kunna få sina köttbullar i utbyte mot apporterna. Tror att det skulle vara ren avlärning att försöka utan.

Husse tog sig (äntligen, efter visst tjat) en löprunda med Iza. Hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång för jag tror i ärlighetens namn att det bygger mer kondition. Simningen verkar ge mest muskler. Det är väl jättebra men hon behöver kondisen också om hon ska orka en hel högreklasstävling.

Och till sist ett litet husmorstips, åtminstone till ”husmödrar” som samtidigt är hundägare. 😉
Köp en ryktsten!

Detta är, precis som det låter, ett hästtillbehör. Används med fördel när hästarna fäller vinterpälsen och är vansinnigt effektivt. MEN, den funkar på hund också! Fick tips om det som hjälpmedel vid trimning av träsktroll och det fungerar ypperligt för att få bort stora delar  av gammal överskottspäls. Här om dagen fick jag för mig att testa på Iza och … jepp! Det funkade ypperligt där också. Framför allt nu när hon börjat fälla täckhår. Dessa fastnar ju liksom inte i kammen som är det enda verktyg hon accepterar utan att gå bärsärkargång. Så har ni en släthårig (testat på grannens dansk-svenska gårdshund) eller stråvhårig hund rekommenderar jag en investering på dryga 20-lappen i ett dylikt verktyg. Kan tänka mig att den är lysande på t ex labrador? På långhårshundar har jag inte testat men vem vet, det kanske funkar där också?

Av olika anledningar blev det, precis som vi misstänkte, bara jag, Mysla och Vovva (med chaufför) på bloggträffen idag. Den blev därmed inte så långvarig men det var jättetrevligt det som var. Eftersom Vovva var lite sen så hann vi med ett träningspass först. Mysla fick biträda med inkallningsträningen och stå bakom Iza och dela ut godis när hon skött sig hyfsat, och ingenting när hon skött sig ohyfsat. Passade även på att köra lite agility med henne (Iza alltså, inte Mysla). Idag var alla hinder på large-höjd och stod uppställda i en hyfsat flytig, enkel kort bana så vi körde ett gäng hinder lite mer sammanhängande. Provade även på gungbrädan och det var inga problem med den heller när jag påmint henne en gång om hur den funkade. Det hade säkert gått ändå, men det är lite mer riskfyllt då, innan hon förstår att det inte är balansen…

Karlsson fick sig lite linförighet, hopp, framförgående och budföring. Dock var nog Mysla lite fööör populär som mottagare för han ville inte gå därifrån. När hon försökte med ”marsch”-kommandon så skällde han bara på henne och ville inte lämna. Han hade väl insett att det fanns mer godis att hämta. 🙂
Sedan blev det en stunds ”tjôt” på altanen och då passade naturligtvis Karlsson på att hoppa mellan människo-famnarna och pussas och pussas och pussas… Han kan verkligen koppla på stora charmen när han vill, och han vill ofta!
Sedan drog hela sällskapet tyvärr vidare från Borås. Synd att det blev så kortvarigt men man får väl vara glad för det som blev. Hur som helst var det riktigt kul att träffa sina nätkompisar!

På vägen in till stan stannade vi till på en hästsportbutik som även säljer hundprylar. Där investerade jag den svindlande summan av 19:- i en gummiring till Karlsson. Den blev mäkta populär när vi kom hem och han jagade Iza runt huset för att få henne att hålla emot. 🙂

Efter det så fick jag med husse ut och valla för ett uppletande. Även idag blev det synretning (av mig) och hon löste det faktiskt riktigt fint även om vinden trasslade till upplägget lite genom att helt plötsligt vrida från motvind till sidvind. Nåja, det gick vägen ändå. Alla sex föremålen fick hon in.  Sen la jag ut fyra av föremålen och gick hem och bytte hund. Hade egentligen tänkt spåra med K men latheten tog överhanden när jag redan hade en färdigvallad ruta.

Han fick jobba på bra den lilla jycken. Första gången i hel ruta med alla föremål längst ut och UTAN synretning. Det kanske var att ta i lite men tre föremål löste han kanonfint. Sedan tog bensinen liksom slut. Då kopplade jag honom och så gick vi ut och letade reda på det fjärde föremålet, lät det ligga kvar, gick tillbaks till baslinjen och skickade och då bärgade han även det.

Nu ser hundarna ut såhär:

Jag lovade ju att nästa bild i bloggen skulle bli en hundbild så håll till godo!